Förra veckan hade jag besök av Jan som är en gammal klasskompis från Borlänge. Det blev ett ganska intensivt turistande men var trevligt, självklart började resan med den obligatoriska registreringen hos polisen där det var knökfullt med kineser så tog lite längre tid än väntat.

Under veckan som hade gått hade jag spanat på vädret för att kunna besluta vilken dag som vi skulle åka till den kinesiska muren och även spenderat endel tid med att kolla på lite olika platser och möjligheter att ta sig dit. Jag fastnade för Jiankou som är ett ställe lite svårare att komma till men som är helt orestaurerat samt bjuder på helt underbara  vyer. Genom att åka dit kunde jag planera upp en egen tripp som bestog i att vi kördes till Jiankou och sedan hämtade chauffören oss i det mer turistiga Mutianyu (慕田峪). Kollade med samma chaffis som vi tidigare använde då vi åkte till skjutbanan och han kunde köra oss för 600 yuan, då han inte kan ett ord engelska så var jag lite stolt att jag lyckades förklara vad vi ville göra samt att vi faktiskt hamnade på rätt ställe…

Vi laddade upp kvällen innan med en Pekinganka medan jag berättade om planen och att vi även skulle få med två brasilianare på turen, Larissa samt hennes kille Marco. Då vi bodde på totalt olika ställen om stan hade vi bestämt att mötas mitti där även chauffören kunde komma och plocka upp oss.

På morgonen klockan 08:00 infann jag och Jan oss i Dongzhimen, chaffisen var också där men våra brasilianska medresenärer hade dock siesta. Ringde och kollade med Larissa som sa att de var på väg och de dök upp efter ett tag så vi kunde åka runt halv nio. Kan konstatera att bilen som var en Volkswagen Polo inte riktigt hade de benutrymme man önskade som fullvuxen västerlänning. Är säkert inget problem för 5 kineser men 4 västerlänningar och en kines fick det lite trängre men det fungerade skapligt.

Det var en lång och halvseg resa bort mot starten på våran dagsvandring och efter närmare 2 timmars färd kom vi till en vägbom där det stog skrivet: this part of the Great Wall is closed to the public.  Vet inte om det var orsaken till att biljetterna som vi betalade vid bommen (det som alltså ej var öppet för allmänheten) såg ut som att vi skulle in på en potatisodling. Normalt brukar biljetterna i Kina ha en riktigt fint motiv av det man besöker men inte här. Fick lite instruktioner av föraren hur vi skulle gå och såg topptornet som vi skulle besöka samtidigt som han sa att det är väl 500 m dit. Tänkte genast att det är några kilometer då det var rejält långt bort.

I början var det lätt att följa den väl upptrampade väg som fanns mot muren men då vi började komma in i skogen och det blev mer och mer klättring så blev det inte lika självklart. Som tur var hade några andra gått där några dagar tidigare så det fanns några få fotspår att följa. Vissa ställen hade snön blåst över stigen och Larissa var ltie skeptisk till om jag verkligen visste vart vi skulle. Klättringen upp till muren var lite längre än 500 m och var nog snarare 500 höjdmeter som avverkades innan vi kom upp på ett ställe mellan det så kallade Oxhornet (牛角边) och Zhenbeilou (正北楼). Då jag hade planerat endel på nätet innan så var Zhengbeilou ett måste även om det var i fel riktning för att kunna få en riktigt bra vy över den kinesiska muren i Jiankou som innehåller några av de farligaste delarna på muren med delar som är så branta som 80 grader.

Då jag skickade mail till Larissa om trippen fick jag ett väldigt nervöst svar då hon tyckte att det såg väldigt farligt ut på bilderna från Jiankou men efter att ha förklarat att vi bara skulle njuta av utsikten åt det hållet så blev hon lugnare. Efter att ha tagit några bilder där vi kom upp på muren så blev det att röra sig mot Zhengbeilou. På vägen dit såg vi några kineser som tog som upp dit söderifrån vilket innebär en riktigt brant och farlig klättring, de jublade högt då de kom upp och blev lite lätt chockade och tvärtysta då de fick se Jan och började istället fika.

Väl uppe vid Zhengbeilou hade man en helt underbar utsikt och är helt klart den häftigast som jag har sett av muren. Många brukar räkna den samt även Jinshanling som jag varit till tidigare som de vackraste och mest fotograferade för vykort och bokomslag. Men då Jinshanling numera nästan är fullt renoverad så känns det inte lika spännade och Jiankou är så mycket mer extrem då man ser muren går upp och ner för branta bergstoppar.

Här uppe på toppen blev det självklart en massa kort och sedan även en välförtjänt lunch, jag och Jan knäppte varsin iskalla Tsingtao som ju kändes helt rätt i det kalla vädret… Verkade även som att alla hade tagit med mat till samtliga vilket gjorde att vi iallfall inte behövde svälta. Nyfiken som jag alltid är så kunde jag konstatera att det borde gå att kila ner en bit västerut från Zhengbeilou (inte dit vi skulle som var öst) så efter maten fick det bli en tripp ett par hundra meter bort tills det blev väldigt brant men borde kunna gå att fortsätta en bit till. PRatade med en kines som kom ifrån andra hållet och han bekräftade att det väl ganska svårt ännu längre bort men vore spännade att titta förbi en sväng. PRecis som jag alltid har önskat se Sky bridge i Simatai (muren är 40 cm bred och endel turister har dött där).

Så efter att ha avverkat ett antal höjdmeter till var det dax att kila österut, jag tyckte att det gick fint att gå (alla höll nog inte med) även om muren var lite av ett stenröse på sina ställen. Då vi hade kommit bort till Oxhornet konstaterade vi att det var klart brantare än vad vi hade trott och det var mest sten som låg huller om buller där vi skulle gå. Upp gick lättast då stenarna låg ganska fast medan det på vägen ner gick väldigt brant och det låg rullgrus så man fick passa sig. Däremot var kanterna på den här sidan i bättre ordning så gick att hålla i sig för att ta sig ner. Det var helt klart den svåraste delen då den korta delen väster om Zhengbeilou som vi besökte hade mer ordnade stenar i branta trappsteg.

Efter oxhornet var det inte lika utmanande och vi kunde gå vidare utan allt för stora hinder. På ett ställe hade även det mest av muren rasat, det konstiga var att det var på ett av de platta ställena så man undrar ju hur de har byggt då det håller högst upp på spetsiga bergstoppar men ej på plattmark.

Då vi kom in på Mutianyus restaurerade murdel så tappade jag som alltid endel av den historiska känslan. Dock var det inte lika extremt som i Badaling men tyvärr har ex turister kladdat sitt namn med krita på muren. Det enda som går att glädjas åt är att det är de restaurerade delarna de kladdar på och originalmuren som besöks av de som är större entusiaster och vill få ut lite mer av sin resa klarar sig fint, iallafall än så länge. Den här sträckan av muren blev mer och mer en transportsträcka till vår stackars förare som stog på parkeringen och väntade på oss. Då man tittar på muren så ser det itne så långt ut men då de hela tiden går kraftigt uppåt och neråt så känns det rejält i benen.

I Mutianyu finns det även två linbanor så att turisterna kan åka upp med en och promenera en kilometer för att åka ner med den andra. Att ta en linbana ner kändes på vägen till Jiankou helt otänkbart men nu då vi närmade oss så infanns sig tanken i de flestas huvuden. Dock så var den linbanan närmast Jiankou stängd vilket gjorde att det nog skulle vara lika långt att gå till den andra som att gå ner till parkeringen. Slutade helt enkelt med att vi promenerade ner och mötte upp vår chaufför för en tröttsam hemresa.

På vägen tillbaka kunde vi konstatera att det hade blivit en riktigt lyckad tripp och Jan var redan helt nöjd med sin resa till Peking. Jiankou var verkligen ett häftigt ställe på muren och om jag hinner med under våren så kanske det blir ännu ett besök. Vi började även planera söndagens aktivitet som skulle bli en tur till staden Zhengzhou för att se Shaolintemplet samt Longmengrottorna.

Last week i had a friend (Jan) visiting from Sweden so of course we hade to visit the great wall, two friends (Larissa and Marco) from Brazil also joined. Had checked the weather for the best travel day and also a new and interesting part to visit at the wall. the choice ended up being Jiankou that is located west of Mutianyu so arranged a hike on my own from Jiankou to Mutianyu. Have seen really cool pictures from Jiankou and now i can say that it was really worth the trip.

After a long and hard trip in a Volkswagen Polo we came to the small town Xizhazi where our car left us  for the hike. It had been snowing some days before but we were lucky that some people hade went there before so there was some foot prints to follow. It took us about 2 hours before we reach the top tower Zhengbeilou, its definetly possible to do it faster but we were definetly not there to rush but to enjoy the Great Wall. The view from the tower was really amazing and its just to follow the wall when it goes away over the moutain.

Had lunch and took a lot of pictures before walking down a bit on the west side of Zhengbeilou, after about 200 meter i turned around since it started to be really steep but should be able to continue some bit more without too much troubles but it was a long way to walk to Mutianyu so needed the time for that.

REached the part called the Oxhorn after a while and it ended up being one of the biggest challanges for the day. The wall was in bad condition with a lots of stones laying all around and on the side we were going down it was really steep and easy to fall. But we took it carefully so it wasnt a too big problem.

After this the wall was more easy to hike and when reaching the Mutianyu restuarated parts some of the historical feeling of course got lost. But it was still nice and nothing like Badaling that has commercial sign by the wall so you just feel it could be located at some other place in the world. The wall still went up and down steep hills so our legs got more and more tired. IT was a well deserved rest when we got to the car and could rest. But couldnt rest too much since needed to discuss and plan the trip to Zhengzhou that was scheduled for the night…

De senaste 3 måndagarna har spenderats på the Bookworm i Sanlitun. Det är en kombinerad bokhandel, bibiliotek och bar, varje måndag kör de en liten frågesport där man i tävlar i lag om alla möjliga konstiga ämnen. Det största problemet för mig och mitt team är att de flesta frågor har sitt ursprung i USA eller runt brittiska öarna (han som gör frågorna kommer från Manchester) och då det är jag och mina brasilianska vänner som tävlar så är det inte helt lätt alla gånger.  Speciellt om man skall känna till boktitlar eller statyer mm på engelska som man bara har hört det svenska eller portugisiska namnet på.

Kan förresten nämna att lagnamnet är Not Yet vilket vi kom på genom hårda diskussioner första gången jag var med. Veckan innan hade de kallat sig typ the brazilians men funkade ju en riktigt med en svensk i laget. Medan vi funderade som mest kom han som har hand om tävlingen och frågade om vårt lagnamn och Larissa svarade snabbt Not Yet för att få mer tid men han sa bara ok och skrev ner det. Vi satt lite lätt förvånade men tyckte att det blev ju en lite lustig lösning på vårt namnproblem så fick funka.

På något udda sätt har det blivit att jag har lärt känna mer personer från brasilien än från något annat land. Träffade bland annat ett par som håller på att starta upp Brasiliens ambassad i Nordkorea då jag var på Anas födelsedagsmiddag (hon var en av de som firade med mig i Xian). Var riktigt intressant att höra vilka problem de ställs inför och en vecka varje månad åker de till Peking för att kunna köpa saker och kommunicera med omvärlden… Var även på födelsedagspartyt jag blev värvad till laget då de beklagade sig att de hade varit där någon dag innan och fått en massa konstiga frågor, bland annat hur många ben finns det i kroppen. Då de sa det utbrast jag snabbt 206 och de blev helt chockade att jag kunde och så var man kvalificerad.

Idag var iallfall Not Yets stora dag i tävlingen där man mest vinner äran (samt en flaska vin). Fick nog lite smyghjälp av att the Bookworm har speciella temadagar just nu vilket gjorde att det började senare och nog skrämde iväg de värsta nördarna då det inte var så många lag där mot förra gången. Den första omgången var att gissa från vilket land olika Coca Cola flaskor kom ifrån baserat på deras etiketter. Lyckades lite halvbra och sedan följde kategorierna böcker och St Patriksday vilket också gick lite halvskapligt. Det som vi däremot vann på var helt klart den sista där vi fick höra 10 sekunder av introt på 10 låtar och skulle skriva ner artist och låt. Skrapade ihop dubbla poängen mot de som just då ledde vilket gjorde att vi passerade dem och kunde utbrista i ett jättejubel. Efter att tidigare ha kravlat nere bland bottenplaceringarna så var det riktigt skönt med en seger.

The last three mondays have been spent at the Bookworm in Beijing. They have a quiz about just everything that noones knows… A mayor problem for my team is that its only me and my Brazilian friends and since the most questions is about USA and England (the one in charge of the quiz is from Manchester) and its not always easy to know the english name for characters in books that we have read in swedish (usually i dont read books…) or portuguese.

Today was our big day, we perhaps got a little bit of help since the Bookworm has special activities these days so the quiz started later than usual and probably scared away some of the biggest nerds. First we had to try to figure out the origin of different Coke bottles by looking at pictures and reading the labels. Got about 50 % corret, not exactly easy to tell the difference between all the asian countriesa and how they write Coca Cola. After the following categories about books and the upcoming St Patricksday the last category was the one we got all the points from. It was to name the songs and artist by listening to 10 seconds of them. We got about the double compared to the other ones and the victory was ours…

Hade lyckan att återse min cykel idag, funderade lite på igår vart den som hade stulit den kunde hade kunnat flytta den och har sett en skylt där det står cykelparkering som pekar ner i källaren. Tänkte att kan ju vara så att den har blivit nerflyttad dit så kilade ner i gången för att spana lite. Fanns hur många cyklar som helst därnere och efter att ha spanat runt lite hittade jag min cykel som stod där låst (med mitt lås) och i normalt skick.

Så bara att lyckligt låsa upp och konstatera att jag inte behövde ödsla slantar på en ny under dagen. Antar att det kan ha varit så att några av vakterna tyckte att det började bli lite för många cyklar utanför porten och flyttade ner ett antal slumpvis utvalda däribland min. Kan dock inte säga om de har gett någon info om detta på någon kryptisk lapp nere i trappuppgången då det inte direkt skrivs på svenska…

Lucky to say that i found my bike today, it had been moved to the basement and the bike storage area. Had never been there before but thought that the thief perhaps had moved it there if it was a lazy one. It was still locked with my lock so i guess it might have been someone of the guards that moved the bikes since they thought it was too many outside the gate.

Fick en bitter överraskning idag då jag skulle ta cykeln till tunnelbanan, den fanns inte utanför porten så hjärnan gick genast på högvarv för att försöka komma på om jag skulle ha råkat glömma den då jag var någonstans. På vägen till tunnelbanan (gående och bitter) kollade jag vid mataffären samt mina två vanliga parkeringsställen i Xizhimen om den skulle vara där men tyvärr kunde jag inte hitta den.

Efter att ha varit ute några timmar för att träffa ett par grannar från Stockholm (alltid trevlig att hålla en svensk konversation) som var här i Peking på semester blev det att fortsätta leta. Kollade förbi stället där jag stannade och handlade lunch igår om jag mot förmodan skulle ha promenerat tillbaks från det men tyvärr fanns den inte där heller. Så vad det verkar får jag helt enkelt ta mig iväg till Carrefour imorgon och köpa en ny. CArlos har spanat in att de skall ha väldigt billiga cyklar där i likhet med den jag hade så kan nog bli bra.

Got a bitter surprise this morning when i was about to leave and meet my neighbours from Stockholm. I couldnt find my bike so on the way to the subway (walking…) i checked all the standard places that i usually park at but it couldnt be found. Continued my search when i got got back but it was nowhere to be found so it seams like i have to go to Carrefour tomorrow to buy a new one. Its impossible för me to survive without my bicycle so i need a new one.

Efter hemkomsten till Peking var det dax att försöka sig på att fira lite nyår under de sista två veckorna av min ledighet. Som västerlänning märks inte nyåret på något speciellt sätt förutom alla fyrverkerier som de avfyrar samt att alla affärer är stängda så det är svårt att få livet att gå runt.

Det är heller inga små kinapuffar som de bränner av utan det smäller i likhet med en hagla och dygnet runt. Känns helt naturligt att komma på att det nog är smart att smälla av ett smatterband klockan 7 på morgonen. Vissa dagar har varit lite speciella i firandet vilket man märkte på att mängden raketer mångdubblades. En av dessa kvällar pratade jag bla med en kompis hemma i Sverige och frågade om han ville höra lite nyårsfirande så öppnade bara fönstret och det smattrade rejält. Han blev lite lätt chockad att de avfyrade så mycket.

En sak man tänker på med alla miljoner raketer som skjuts upp är att det måste vara många som skadas eller blir blinda. Förra året lyckades man med att bränna upp det mesta i en skyskrapa mitt i city. Har hört att det skall finnas statistik på antalet skador som uppkommer av raketer iallafall i Peking och vore intressant att se hur mycket som har hänt under årets firande.

För mig blev det ett lugnt nyårsfirande och jag sköt inga raketer utan slöade endel och träffade kompisar för att berätta om min resa som jag hade gjort och uppdatera mig om livet här i Peking. Fick iallafall trängas med endel kineser som firade nyår med sina familjer då jag och Larissa (som bla var med och firade min födelsedag i Xian) och hennes chef besökte parken vid Jordens Tempel. I den parken pågick det nyårsfirande med uppträdanden och olika små aktiviteter. Var ungefär som att besöka en marknad där det fanns lite småspel, matstånd och möjlighet att köpa lite olika onödiga saker med framförallt tigertema då det numera är Tigerns år. Kastade lite pil men lyckades som vanligt inte vinna något utan sponsrade mest arrangörerna. Tyvärr kom vi nog dit lite sent då det inte var några uppträdanden men det var en trevlig tid i parken med solen som värmde lite lätt.

Kan väl konstatera att jag inte lyckades få den rätta känslan av kinesiskt nyår då det är en familjehögtid och man nog borde vara på landet och fira med någon vänner och deras familjer. Dock har jag hört av några av mina kinesiska vänner att det också är lite jobbigt med firandet då det mest går ut på att äta dumplings med släkten…

När firandet slutligen var över kan jag väl säga att jag inte led allt för mycket, var skönt att det blev tyst och att det var möjligt att gå ut utan öronproppar samt att riskera att få en kinapuff i huvudet. Var ändå trevligt att vara med om och vad annat kan man säga att ska det firas så är det lika bra att ta i rejält och varför inte göra det i två veckor istället för en kväll som hemma i Sverige.

Tried to celebrate the chinese new year as good as possible in Beijing during the last two weeks in February. IT was a bit hard since its mostly a family holiday and as a foreigner its mostly noticed with all the fireworks they shoot during 2 weeks. Its not the small ones that we use in Sweden and also have declared illegal but big once that sounds almost like a shotgun.

Thought some about how many that actually get blind or injured every year, have heard that its possible to find statistics about it in Beijing. During last years celebration they managed to put a sky scraper on fire so I guess it has to be some smaller accidents this year as well…

Didnt fire any rockets on my own during the celebration and just relaxed the 2 weeks it went on. Went to the Temple of Earth with some friends to watch a new year fair and we were not alone since it seams to be a popular thing to do during the celebrations. It was like a market where it was possible to play games, buy some food  and crap mostly with tiger theme since this year is the Year of the Tiger.

When the celebration finally ended after 2 weeks i wasnt that unhappy since it was possible to go out without beeing deaf and risking to get shot at by some fireworks…

Släpptes av på ett annat hotell då vår klagan på det förra hade gett lite utdelning. Det här låg närmare Johkangtemplet, det har en marknadsplats runt sig (Barkhor street) så perfekt för att köpa lite souvernirer innan avfärden.

Tibetanskt firande av nyår var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, efter att vi hade tagit mat på ett ställe där jag faktiskt åt den bästa pizzan jag ätit sedan jag lämnade Sverige så började upploppsstämningen komma igång på gatorna. Var lite förvånande att se människor komma springande med stora brinnande facklor som de kastade i en majbrasa mitt i vägkorsningarna i Lasa. I samband med detta sköt de raketer samt  smällde även smatterband med smällare som nästan låter i klass med ett gevär. Majbrasorna blev större och större och vissa av taxibilarna började bli lite skeptiska till att passera och det enda jag kunde tänka på var hur många som skadar och dör av alla smällare och raketer ikväll.

Var ett öronbedövande ljud och för att skydda den lilla hörsel jag har så blev det att knöla in servetter i öronen. TAnken på att hörseln kan skadas verkar inte finnas bland tibetanerna utan alla gamla som unga stog och tittade eller kom springande med facklor och smatterband. Kan nämna att orsaken till facklorna är att de ska skrämma ut alla onda demoner från förra året genom att springa runt med facklorna i varje rum i hemmet och sedan ut till brasorna. Så gissar nog på att någon lyckades med att snubbla och bränna upp sin lägenhet under kvällen.

Gick in på en pub i närheten av hotellet och tog en öl med resegänget, efter att ha suttit där i typ 2 timmar så kilade vi ut igen och till vår förvåning så var det nästan helt städat på gatorna och allt var lugnt. Såg endel som arbetade med att röja upp men ingen som fortfarande var ute och brände upp facklor och andra saker de kunde komma över.

Nästa morgon blev det frukost innan jag gav mig ut för att köpa mina enda souvernirer från min långa resa. Ville ju inte fylla väskan med saker som sedan skulle bäras runt kommande månad så fick bli lite saker i Lasa. Började med att köpa ett par böneflaggor som är något väldigt karakteristiskt för Tibet och letade sedan efter ett bönehjul. Blev att cirkulera ett varv runt templet och tillslut hittade jag ett som verkade vettigt som jag började buda på och priset hamnade tillslut på 80 kinesiska. Försäljerskan påstog att en del av det var yakben men har inte den kunskapen för att bekräfta eller förneka det, ser lite lagom slitet och intressant ut så var ett bra inköp i Tibet.

Vände sedan tillbaka till hotellet för att möta upp chauförren som skulle ta mig till flygplatsen, gick väldigt smidigt att komma dit samt att checka in så satte mig ner och skrev lite vykort då jag hade nästan 2 timmar tillgoda. MEd 45 minuter kvar till avfärd kilade jag igenom säkerhetskontrollen och såg då en skylt att mitt flyg var framflyttat med 2 timmar (planet jag skulle åka med hade ej anlänt). Var inte direkt nöjd att behöva vänta mer men räddningen var att OS-invigningen var i full gång så kunde se den alltid segdragna proceduren då alla deltagare går in samt då elden tändes på stadion. Då det fortfarnde var tid över så blev det att skriva lite mer vykort och pratade sedan med en som jobbade och kunde lite halvkass engelska då jag hade ett flyg jag behövde hinna med från Chengdu klockan åtta på kvällen. Planet var numera planerat att lyfta 17:30 (klockan var 17:00 så trodde väl inte riktigt på det) och med 2 timmars flygtid för att sedan hämta väskan och checka in den igen så började det kännas lite stressigt.

Han tog min baggagelapp så att de skulle kunna ringa och se om de kunde ordna så att det flyttades runt auromatiskt i Chengdu. Satte mig ner igen och tog det lite lugnt och efter 30 minuterdå det skulle lyfta hade det fortfarande itne kommit något plan.

Fick då veta att det var för dåligt väder för att landa vilket jag ej kunde hålla med om då det var strålande sol och blå himmel. För att förklara vart så pekade han på en skylt där det stog 8000 och menade att det var dåligt högt upp vilket jag tyckte lät himla konstigt då piloterna många gånger inte ser banan förren de är väldigt nära. 10 minuter senare bekräftades det att planet var inställt och kunde inte mer än fråga honom varför då han ju påstog att planet som vi skulle åka med var på väg dit.

Så istället blev vi erbjudna buss tillbaka till Lasa och hotell, de västerlänningar som var där gick snabbt ner till då små bussarna medan kineserna var kvar för att argumentera och hoppas att de skulle trolla fram ett plan. Var ju det värsta som kunde hända för dem att planet blev inställd på nyårsafton så att de inte kunde komma hem och fira deras största högtid.

Ofrivilligt tillbaka i Lasa blev det incheckning och mat på hotellet, i brist på annat att göra tog jag en taxi till mitt tidigare hotell för att ta en öl med mina resekompisar då de skulle åka först dagen innan. Fick veta att Agnes hade fått kameran stulen idag då hon var vid Barkor street och shoppade och var riktigt besviken då hon hade förlorat alla bilder från sin resa. Lovade att bränna bilderna på en DVD och skicka samt att hon även hade fått alla Andrews bilder som en tröst.

Efter en kopp te på samma pub som dagen innan vände jag tillbaka till hotellet. Då klockan närmade sig midnatt smattrade det mer och mer fyrverkerier överallt, den här kvällen innehöll dock inga majbrasor på gatorna utan endast fyrverkerier precis överallt.

Nästa morgon blev det avfärd från hotellet klockan åtta i hopp om att få flyga tillbaka till Peking. Väl vid flygplatsen blev det ny incheckning och det fanns även ett plan att resa med vilket kändes skönt. Funderade på hur det skulle gå då jag kom till Chengdu och numera var biljettlös men tänkte att det nog inte borde vara något problem att bli ombokad.

Blev precis som väntat i Chengdu och var snabbt upp till kassan och placerades på ett plan 45 minuter senare och konstaterade att det skulle bli skönt att komma tillbaka och bara lägga sig på sängen i Peking efter den något omständiga hemresan.

Tibetan new year celebration was not exactly as i expected. After having dinner where i actually had the best pizza i’ve eaten since i left Sweden it started to be a small feeling of riot in the street. A lot of people ran around with torches and threw them on a pile in the middle of the crossings. After also adding a some other stuff it started to be a lot of bonfires around in the city. At the same time they were shooting fireworks and i could only think about how many will get hurt or killed tonight of the fireworks… Went to a pub and after about 2 hours when we left the streets were clean and back to normal.

The next morning i got up to do some shopping of my only souverniers from the trip. Bought some prayerflags and also a prayerwheel after som bargaining, its things you see all over Tibet so what could be better souverniers.

Later on I went to the airport to catch my flight home, checked in and wrote some postcards while i waited but to my dissapointment my flight was delayed and later on cancelled. So i ended up on a forced extra night in Tibet since it was no later flight. Got transported back to Lhasa and another hotel but took a taxi to meet the people in my travel group, definetly more fun than sitting in a hotel room on my own.

The next day it was time for a new try to get home and it went better, didnt have a ticket from Chengdu since i had one scheduled for the day before but was no problem to be put on a new flight without any cost when i got there. Can say that it was really nice to finally lay down on the bed in Beijing after a bit complicated trip home.