Yunnanresan avslutades i staden med det härliga smeknamnet den eveiga vårens stad. Ett sånt namn lockar ju till ett besök och såg framemot att titta runt lite. Så efter att ha vilat mig lite från bilresan så blev det att ge sig ut för att käka lite mat. Xu hade pekat ut en gata där det fanns mycket restauranger och uteställen på kvällen.

Kilade in på ett litet ställe där det inte fanns några bilder att utgå ifrån men hittade menyn med dumplings (jiaozi) så beställde in en omgång. Blev lätt uttittad på restaurangen men åt innan jag kilade ut och kollade på partylivet. Var inte i nån direkt partyform då man var själv i en ny stad och seg efter resan så kilade mest runt och kollade lite innan jag hittade stället att fördriva lite tid på. Hamnade i en arkadhall, alltid kul att köra lite Street Fighter och testa lite nya spel. Dock var det för billigt att spela så min 20-lapp jag hade växlat in tog aldrig slut…

Nästa dag var det att ta sig upp för att turista lite i Kunming, bodde ganska centralt så bara att ta en långpromenad runt stan. Hihttade en park på kartan som jag tänkte kunde vara kul att besöka så på vägen dit passerade jag endel nya höghus där bland annat ett hade formen av en pagod. Lite kul att de inte bara bygger ett rektangelblock men är väl som i Peking där det finns många olika konstiga byggnader.

Parken var fin men inte så stor vilket gjorde att man hela tiden kunde se någon bil passera förbi vilket gjorde att den riktigt avslappnade känslan inte infann sig. Så efter ett tag fick det bli lunch, gick på ett kinesiskt snabbmatsställe (Dicos, en KFC kopia) då jag inte hittade något annat.

Stadsvandringen fortsatte sedan till ett Buddistiskt tempel där de höll på att renovera så var ltie byggarbetsplats i det hela men vissa delar var ändå helt ok. 2 kinesiska tjejer i 20 årsåldern kom fram till mig och undrade om jag ville ha en guide. Van vid alla dessa frågor i Peking så sa direkt “bu yao” (Vill inte). De sa då att de var studenter och att det var gratis då de egentligen bara ville öva sin engelska. De såg inte helt skräckinjagande ut och har lite koll på hur de brukar lura tursiter i Peking så tänkte att det får funka.

Så de hängde med runt på tempelområdet samtidigt som de berättade lite om de olika buddistiska grenarna i Kina. Märkte fort att de inte hade sån stor koll på templet så frågade om det var första gången de var där vilket var fallet… Men de var väl främst ute efter att öva lite engelska, då vi kom ut från templet så fick de lov att kila då de skulle med en buss till deras universitet som låg utanför Kunming. Själv planerade jag att sakta ta mig tillbaka mot hotellet då jag hade bestämt att träffa Jia och Xu (de jag liftade med) kl 4 för att äta middag tillsammans med deras vänner.

På vägen tillbaka märkte jag dock snabbt att min mage inte var i allt för bra form så kan säga att jag förbannade Dicos lunchen ganska rejält…Passerade en gammalt område i Kunming som numera är mest för turister men består av en samling äldre hus som visar hur det såg ut förut innan alla stora betongklumpar byggdes. Var ett helt ok område även om det var mest turistshoppar som så många andra platser i Kina.

Jia och Xu hämtade mig i bil från hotellet och med var även Jias lilla son på ca 5 år. Då han stog i framsätet och kollade ut genom det öppna fönstret så tänkte jag att det är lite skillnad på hur barn färdas i bilar i Kina mot i Sverige… Hade räckt med att bromsa lite hårdare än vanligt för att han hade hamnat i panelen.

Vi kilade till en restaurang som inte såg allt för vacker ut men som är så där skönt kinesisk som man bara måste uppleva på plats. Efter ett tag började deras vänner droppa in och mat och dryck beställdes. HAr länge önskat få uppleva en riktigt kinesisk middag där man skålar med baijiu (50% kinesisk sprit) och är allmänt högljudda (något som är väldigt positivt i Kina). Så blev att äta en massa lokala rätter från Yunnan samtidigt som det skålades friskt hela tiden. Självklart sköttes även all kommunkation på kinesiska så fortsatte att öva mitt tal så mycket det bara gick. Det som var lite tungt var ju att som gäst så ville ju alla skåla lite extra med mig vilket ju gjorde att jag fick dricka det dubbla mot övriga.

Blev sedan att gå vidare till en bar för att dricka lite öl och äntligen fick jag bjuda tillbaka lite då jag blev den som bjöd alla på öl. Dock så hade jag fått i mig lite för mycket Baijiu så kan väl konstatera att klockan var bara barnet då det var läggdags för mig. Xu sa åt mig att det var dags att kila hem och jag kunde inte mer än hålla med så vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Kollade klockan då jag kom hem och den var visst bara 23 men ganska skönt att komma i säng då vi hade börjat middagen kl 17.

Söndagsmorgonen var väl ingen höjdare utan var rejält hungrig och slö, räddningen blev en dusch samt att äta mina 5 mangos som vi hade köpt på fredagen för att få lite energi för att orka röra på mig till flyget.

Kan väl konstatera att Kunming inte var den mest intressanta staden jag besökt och att det sagolika namnet den eviga vårens stad endast syftar på att temperaturen är ganska behaglig året om och inte på att staden i sig är mysig. Yunnan var ett bra resmål och förhoppningsvis kan jag åka tillbaka nångång  i framtiden för att besöka lite fler platser.

Efter en natts vila var det bara att dra vidare mot Yuanyang som ligger 35-40 mil söder om Kunming för att spana in lite risfält. Hade fått lite tips dagen innan om vart bussarna gick ifrån så blev en taxi till östra station som jag upptäckte att låg sjukt långt österut i Kunming. En snabbuss skulle avgå 15 min senare så passade perfekt att hoppa på, var heller inte mycket folk på denna så kunde återigen lägga mig och slöa längst bak.

Var en ganska seg resa som tog fyra timmar men så var jag iallfall framme i Gejiu där jag skulle byta buss och köpa en ny biljett för att kunna åka de sista 10 milen.  Det konstiga var dock att biljettpersonalen bara satt och inte ville jobba, fick veta att det var något problem men förstog inte riktigt hur det skulle lösas. Så ringde en kompis i Peking som fick prata med en av arbetare för tolkning, fick veta att det visst var datastrul så de kunde inte sälja några biljetter så fanns inga bussar. Medan jag funderade på hur jag skulle lösa detta så blev det hundmat till lunch (riktigt dålig matsalsmat).

Tänkte först om jag skulle försäkra mig om att inte bomma flyget i Kunming och genast börja min återresa och skippa risterasserna men kände att jag var för nära för att ge upp. Det måste ju finnas någon som skall mot nästa stora ort som var Yuanyang och därifrån borde jag enkelt kunna hitta transport till Xinjie som är ett ställe uppe i bergen ovanför Yuanyang där risterasserna ligger. Så bättre att agera än att sitta och vara bitter så skaffade ett pappersblad i en bokaffär och sedan började jag rita tecknen för Yuanyang och sedan Xinjie stort på baksidan. Fick en stor folksamling runt mig som undrade vad jag som enda utlänning pysslade med. Då jag var klar så tog genast en kinesisk taxiförare min penna och skrev 700 yuan. Jag skrattade lite glatt och sa att jag inte ville köpa hans bil…

De andra nyfikna skrattade och sedan frågade jag om det var någon som skulle mot Yuanyang så vi kunde dela en taxi. Dock ingen som var intresserad så kilade ut och frågade en vakt vilken väg som gick mot Yuanyang. Den jag hade gissat på var rätt och det var bara att bege sig dit och sträcka ut tummen. Snabbt stannade det några småbussar som ville ha mellan 2-400 yuan för att köra. Tyckte det var lite väl dyrt så fortsatte vänta lite. Efter några minuter stannade det ännu en minibuss och han sa att 20 yuan till Yuanyang så bara att hoppa i, snabbt fylldes även bussen med andra som skulle dit. Kan säga att det vara skönt att betala samma pris som övriga och inte något sjukt högt turistpris. Satt i framsätet så hade en perfekt vy över landskapet som passerades, var väldigt fint med risterasses som planerades och jag fick även se mitt första bananträd.

Då vi kom fram till Yuanyang verkade det som att min chaufför redan hade pratat med en annan förare då jag bara betalade honom och hoppade över till en annan. Det var en liten minibuss gjord för 7 kineser men det var redan 8 därinne och då jag kom så fick en flytta bak så att de satt fyra i bredd där man själv skulle klara av att sitta 2. Själv hamnade jag på en extrapall som var ditställd för att kunna rymma ännu en passagerare. Skrattade lite för mig själv på vägen upp då jag tänkte att mycket mer kina än så här kan det nog inte bli.

Väl framme så fick jag betala 10 kronor till så slutsumman på 30 kr blev lite mindre än första budet på 700… Då jag började få slut på pengar på mobilen och var rädd att jag skulle behöva ringa endel för att ta mig tillbaka kilade jag in på China mobile och laddade in 200 yuan, något som jag senare ångrade… Kontaktade sedan ett gästhus som jag hade fått tips om och det visade sig så bra att de var i närheten då de precis hade hämtat upp ett par från London som skulle bo på samma ställe. Fick även veta att det pågick en busstrejk och att det inte vara dataproblem som de hade berättat för mig. På vägen till gästhuset stannade vi på olika ställen runt risfälten och det var verkligen en vacker syn. Tyvärr var jag väl 2 veckor för sen då så gott som allt redan var planterat men det väl väldigt imponerande att se. Det är bäst oplanterad och vattenfyllt då hela bergssidan blir som en spegel. Såg även en ny fräsch Kawasaki eller vad var det egentligen…

Promenaden ner till gästhuset var lite konstig då vi hoppade mellan planteraingar och sista biten så kom vi in på en ny perfekt promenadväg så undrade varför vi ej använt den men fick till svar att det var lite mer spännande. Pratade lite med de från London och sedan var det dax att bestämma rum, det var då jag upptäckte mitt stora misstag på China Mobile. Jag hade bara 180 kronor kvar, varför kollade jag ej innan och bara fyllde på 100… Skulle förmodligen behöva endel slantar för att ta mig tillbaka till Kunming och det fanns ingen bankomat i närheten. Förmodligen nere i Yuanyang men det gjorde även att jag inte kunde spendera en krona mer än nädväntigt däruppe så blev billigaste möjliga boende och frukost och middag för sammanlagt 65 kr för att ha kvar så mycket att röra sig med.

Gav mig sedan ut och vandrade och balanserade på risterasserna, var härligt att promenera runt och kolla hur det var uppbyggt samtidigt som det var helt lugnt runt om mig. Hittade ett ställe där det fortfarande fanns några oplanerade terasser och tänkte att jag skulle ta en bild, hade dock inte mitt lilla kameraställ med mig utan blev att ställa ner kameran och balansera lite. Verkade som att det skulle funka så slog igång och kilade iväg, snabt hörde jag en smäll bakom mig och såg att kameran hade ramlat ner ca 1,7 meter rakt ner i betong där det även var lite vatten. Rusade fram och såg att främre delen av objektivet var snett och testade att bryta tillbaks det vilket ej funkade. Men det som ej går med lite våld går med lite mer så bara att bryta och tillslut hoppade den i läge. Dock gick det tyvärr inte att zomma och de flest av knapparna var konstiga. Var rejält bitter att jag inte bara tog bilden dagen efter då jag skulle ha med mig kamerastället men kunde iallfall konstatera att det gick att ta bilder även om det var omöjligt att zooma.

Gick lite surt tillbaka för att komma tillbaka lagom till middagen. Fick agera tolk mellan ägaren och londonparet så det var lite kul, lite kinesiska verkar man ha lärt sig. Blev en tidig sänggång för att kunna vara pigg och se soluppgången som skulle ske runt 6-tiden. Dock var det rejält grått så bara att konstatera att det inte blev nån soluppgång att hurra för men gav mig ut på risfältet för att ta lite bilder och titta runt lite till. Tog även bilden som sabbade mig kamera dagen innan… Glädjande kunde jag även konstatera att det nu var möjligt att zooma och att knapparna hade börjat funka under natten. Vet ej om det berodde på att den hade torkat ur då jag hade haft den i öppet läge hela natten. Senare kunde jag även konstatera att det var den första positiva händelsen på en dag som skulle komma att bli helt oväntat lyckad.

Efter lite fotograferande så kilade jag upp för frukost, medan vi åt började det spöregna och londonparet gav sig sedan iväg för att möte upp gårdagens busschaufför som skulle köra dem till olika fält och sedan en marknad. De frågade om jag ville vara med, skulle kosta 100 kr och sedan skulle jag haft 15 kronor på markanden och att ta mig ner till Yuanyang så kändes inte som ett alterantiv då jag hade spenderat mina slantar på China mobile. Samtidigt så planerade de att vara ute hela dagen medan jag ville hinna tillbaka till Kunming så avböjde erbjudandet att åka med.

Istället packade jag väskan och började gå upp mot vägen, tog den nya fina gångstigen då jag täntke att den måste ju vara byggd för att flytta runt turister. Efter ett tag upptäckte jag dock varför vi ej gick den dagen innan, den slutade mitt i ett bygge men orkade ej vända tillbaka så glättrade uppför ett grustag. Kan väl säga att mina skor inte var direkt rena efter klättringen då det regnade, fick dock även lov att kila rakt igenom bygget och var rejält uttittad av arbetarna då jag passerade förbi.

Väl uppe på vägen vvara det bara att ta fram min bunt med liftningspapper som jag hade förberett för att ta mig tillbaka, var nu utrrustat med Gejiu och Kunming. Efter en minut kom första bilen och jag sträckte ut tummen och lyckades få lift. De undrade vart jag skulle och jag sa Kunming men förstår att nu är det väl Yuanyang som gäller så undrade vart de skulle, de skulle hela vägen till Gejiu så fick åka med om jag ville. Liftandet kunde inte ha börjat bättre och efter att ha försäkrat att det var gratis och de ej ville ha betalt så var det bara att börja berätta om vart jag kom ifrån samt vad jag gjorde i Kina.

De jag liftade med var två grabbar (Jia och Xu, med risk för felstavning)  i 35-årsåldern som hade varit där på affärer. Sverige hade de ganska bra koll på som exempelvis Roxette, Volvo, fotbollslandslaget samt självklart JO Waldner samt Jörgen Persson. REsan var väldigt lyckad och vi pratade om allt möjligt efter cirka 5 mil stannade vi för att handla färsk Yunnan mango. Försökte att betala då de ju körde bilen men det fick jag inte utan de köpte mango åt både mig och dem. Då vi fortsatte färden berättade de att de egentligen skulle hela vägen till Kunming men att de inte körde den stora motorvägen (dyra biltullar) så om jag ville så fick jag åka med hela vägen.

Det var inget att tveka på, ville absolut inte bli strandad i Gejiu och ett mycket bättre alternativ att fortsätta med några som var riktigt trevliga att prata med och en perfekt chans att öva tal. En bit efter Gejiu blev det lunch i Kaiyuan, kändes som att jag nog var den första utlänningen i stan då jag var rejält uttittad. Vi åt på en restaurang som serverade en massa lokala rätter så fick prova en massa mat från Yunnan, det var riktigt gott och de försäkrade sig om att det itne var för stark för mig så fick en specialkryddblandning som jag inte skulle dö av… Lyckades inte med att betala här heller så bara att tacka så mycket det gick.

Kilade på toaletten vid en närliggande marknad och såg en bur med lite hundar så frågade Xu om de var till för att äta och han sa att endel hamnar säkert på tallriken. Var helt normala hundar som kunde ha varit sällskapshundar hemma i Sverige, har alltid undrar vilka sorter de använder för mat men verkar vara lite allt möjligt.

Under middagen sa de att vi skulle åka och be, ingen aning om vad detta heter på kinesiska men med kroppsspråk visade de lite bugande och det var ju bara att säga inga problem och bara att ta seden dit man kommer. Efter en timmes färd såg jag en stor gyllene budda högst uppe på en kulle och de sa att dit skall vi. Fanns en bilväg upp men vi fick inte ta den, så åkte in på parkeringen och köpte rökelsestänger av en försäljerska. Jiu berättade att detta måste jag köpa själv om jag ville ha, antar att det har något med religionen att göra att man måste själv stå för sitt offer eller nåt sånt. Tänkte att en sån här chans kan jag ju inte missa så kilade även fram till damen och köpte ett kit för 25 yuan precis som dem. Hon sa några böner över rökelsen och sedan fick jag en uppsättning.

Nu då vi hade köpt rökelse var det visst ok att köra uppför vägen då de öppnade bommen för oss. Parkerade bilen på ett ställe som vi trodde var rätt men visade sig att det fortfarande var en massa trappsteg kvar. Som vanligt fick jag ej betala då vi behövde betala inträde till tempelomnrådet… På väg upp passerade vi en tjock skrattande bronsbudda med stora öron de sa något om hans öron så drog lite i ena vilket verkade vara fel då de visade att de strök handen över öronen och magen för att få tur. Har visst endel kvar att lära innan jag blir fullgod buddist.

Buddan på toppen var verkligen stor och vi tog fram vår rökelse för att tända på och offra dessa. Kollade hur de gjorde och höll på att bränna av mig handen då det började brinna men bara att köra på. Viftade lite med rökelsen för att sprida röken innan det var dax att placera dem i den stora urnan för rökelser. Avslutade med 3 stora och tänkte bara lägga dem i urnan som de små men blev tillsagd att de skall spridas mellan de tre urnorna som fanns på platsen. Avslutningsvis tog vi en bild och kunde inte mer än att konstatera att det var en häftig dag med totalt oväntade upplevelser. Vem vet, kanske har jag konverterat till buddismen nu utan att veta det…

Fortsatte mot Kunming samtidigt som vi pratade om allt möjligt och då det var cirka 10 mil kvar så började det vara en massa stenar likt raukar i landskapet. Finns en turistattraktion i området som kallas stenskogen där man kan ströva runt mellan en massa sådana. Fick dock se en massa från vägen då vi åkte så kände inget behov att slösa både tid i Kunming och pengar på att besöka det nästa dag utan skulle kunna fokusera på Kunming vilket var skönt.

Framme i Kunming körde de mig till ett hotell som de rekommenderade och blev kanske lite dyrare än väntat men kände att det inte var något läge att tacka nej utan bara att checka in i rummet de hade. Dock så låg rummet mot gatan och kan säga att det vara svårt att avgöra om fönstret var stängt eller ej då det inte stängde ut något som helst ljud. Avslutningsvis frågade jag om de skulle vilja följa med ut så att jag kunde bjuda dem på en öl dagen efter, ville ju på något sätt ge tillbaka lite för all deras otroliga gästfrihet och vi bestämde att vi skulle höras dagen efter.

Då jag hade kommit upp på rummet var det inte lika fräscht som mitt förra rum i Kunming men det fick vara ok. La mig ner på sängen och kunde inte mer än konsterara att busstrejken gjorde att jag fick en av mina bästa om mest udda dagar i Kina. Hade väl samtidigt väldigt tur att jag just träffade på dem då jag liftade men det skall man ju ha ibland.

Resan till Dali handlade mest om att hoppas att komma fram levande. Åkte i en fullpackad buss med plats för kanske 20 personer, chauffören gjorde omkörningar i backar och kurvor där han inte hade nån koll om vi skulle få möte. Hände väl lite då och då att det blev att panikbromsa och göra lite olika undanmanövrar. En unge hade lite problem att hålla tätt så hans mamma hjälpte honom att pinka i sopkorgen, dock så behövdes det även tömmas bakåt och det blev gjort lite halvt på bussgolvet innan vi stannade så att de kunde avsluta utanför. Måste helt klart finnas en stor potential för att sälja blöjor i Kina om man kan ändra deras beteende från brallor med hål i baken till kanske en svensk SCA-blöja.

Då jag närmade mig Dali såg jag genast Dalis mest kända sevärdighet de tre Pagoderna och planen var att hitta ett boende för att sedan åka dit och kolla. HOppade av bussen i gamla stan och började leta mig runt, var inte helt självklart vart jag skulle ta vägen men hittade ett internetcafe för att kunna söka boende. Dock blev jag återigen drabbad av Yunnans internetdiskriminering av utlänningar så bara att kila vidare. Mötte en fransk backbacker på gatan och frågade om han hade något boendetips och han nämnde på ett ställe i närheten där han hade bott som var väldigt fräscht och lugnt. Så begav mig dit och återigen fick hela sovsalen för mig själv så det kändes bekvämt.

Efter att ha dumpad grejerna blev det att kila ut och hyra en cykel för att ta mig till pagoderna. Väl där blev jag genast påhoppat av en försäljare som pratade dialekt så svårt att förstå vad han ville men efter ett tag förstog jag att han ville sälja en entrebiljett billigare än vid kassan vilket jag tackade nej till. Det fina då jag kom in var att jag kunde köpa studentbiljett som var 40 kinesiska billigare än skojaren därute…

PArken runt pagoderna var väldigt fin och uppbyggd med mindre dammar där man kunde få fina bilder av pagoderna som speglades i vattnet. Den största pagoden är 69 meter hög och byggdes redan runt år 850, väldigt imponerande att de lyckades bygga något sådant och att de fortfarande står upp. Bakom pagoderna upp mot bergsidan är det ett stort tempelområde som byggdes upp under 80-talet. Det hade totaltförstörts tidigare under kulturrevolutionen som så mycket annat på temat buddism under den perioden.  Nu användes det ändå aktivt av munkar som man såg passera lite här och var. I Sverige skulle vi nog resonera att det är för dyrt att återställa något sådant men här är ju även arbetskraften lite billigare.

Var ganska långt till den sista tempelbyggnaden men jag nötte på igenom alla huvudbyggnader. Hade heller inget annat jag behövde stressa till så var skönt att bara strosa runt ltie. Efter att ha vänt uppe i det sista tornet begav jag mig sakta tillbaka och lade mig även mer på en bänkliknande sak och slöade några minuter.

Cyklade sedan tillbaka till centrum i Dalis gamla stad för att äta lite middag, upptäckte snabbt att det jag hade hört om att det erbjuds mycket mariuana var sant. Inom ca 5 minuter hade 3 olika personer frågat om jag ville röka efter middagen. På väg till mitt boende gjorde jag något jag skulle få ångrade kommande dagarna. Hade så gott som slut på min solkräm och kilade in och köpte ny. Valde dock ett kinesisk märke då jag tänkte att de ju borde kunna ha bra kvalitet på något sånt då alla kinesiska tjejer är livrädda för solen. Inhandlade även lite rakskum då jag började se ut som en vilde då jag ej rakat mig sedan jag lämnade Peking.

Nästa dag hade jag planerat att påbörja en tvådagarstur runt Erhai sjön som alla säger är väldigt vacker men då jag tittade ut så spöregnade det och konstaterade att det var bara att stanna inne. Så utnyttjade dagen med att plugga ikapp lite vilket ju inte kunde skada efter den vilda diskussionen som var innan avresan. Tränade även lite tal med en 5-åring från Hangzhou han pratade helt klart bättre än mig men var kul att det gick att kommunicera lite.

Det fick istället bli en förkortad cykeltur dagen efter då det var strålande sol och önskade ta mig till Kunming på kvällen. Smorde in mina armar rejält med min kinesiska solkräm innan det var att cykla för att förhoppnignsvis få ett bra skydd. Var längre än väntat att komma ner till sjön men cyklade på en liten väg som gick över risfälten vilket gav en känsla att verkligen vara i Kina då man såg arbetarna plantera ris och plöja med sina oxar.

Vattnet var helt spegelblankt och efter ett mindre stopp cyklade jag vidare då mitt mål var en halvö som jag hade tipsats om som låg kanske 1,5 mil norr om Dali. Helst ville man ju följa sjön men var inte helt enkelt då det flera gånger blev att vända om eftersom stigen man hade följt bara tog slut. Hamnade mitt i ett majsfält engång men även det gick fint att passera igenom på en 40 cm smal stig mellan plantagen…

Efter ett tag mötte jag en kines som också var ute på cykeltur och vi tog följe. Han var inte riktigt lika säker på att cykla som mig och då vi körde på en smal stig över risfälten råkade han ramla i… Kunde inte mer än småskratta då ju skadeglädjen är den enda sanna glödjen. Kan väl konstatera att det blev lite större stigar efter det. Efter en väldigt lång färd så var vi framme vid halvön, hade tagit mycket längre tid än vad jag hade tänkt mig och blev lite paus medan vi tittade runt. Kändes även som att mina armar brann så kunde konstatera att det tyvärr var kinesisk kvalitet på solkrämen. Lyckades pressa ur några få droppar till ur min gamla svenska tup för att kunna få ett litet bättre skydd. Halvön var ett fint ställe men kanske inte så vackert som jag hade fått återberättat för mig så blev att vända om till Dali.

Körde stora vägen tillbaka då det var helt klart mer effektivt än över alla risfält. Konstaterade snabbt att kinesen hamnade lite efter så väntade in honom men nästa gång då han hamnade efter så fortsatte jag nöta på eftersom jag behövde komma tillbaka fort. Efter ett tag körde en traktorliknande sak om mig och kände att det vore skönt att vila lite så trmpade ikapp och greppade i sian på flaket. Kan säga att det var riktigt skönt att tolka och det var många vid sidan av vägen som log brett då jag passerade hängandes efter traktorn. Hängde med hela vägen tillbaka till Dali (typ 1,2 mil) förutom nån gång då jag fick släppa vid omkörningar. Vinkade till chauffören då jag trampade iväg och han bara flinade då han tog adjö av sin liftare.

Lämnade tillbaka cykeln och begav mig till tågstationen dock hade de inget till Kunming förren sen kväll så hittade ett bussbolag i närheten som hade en snabbus som skulle åka om 30 minuter vilket passade perfekt. Det sköna var att det inte var så många på bussen så jag kunde lägga mig tvärs över de 5 sätena längst bak.

Var framme 21:30 i Kunming och var även hemlös så kilade åter igen in på ett Internetcafe med förhoppningen att hitta något ställe att bo på, blev som vanligt tvärnej. Så bekladade mig att jag ej hade någonstans att bo och hon sa att det fanns hotell i byggnaden men då jag var på västra busstationen långt från centrum kändes ej det aktuellt utan hoppade istället i en taxi för att åka till tågstationen då dessa alltid ligger centralt. Pratade med taxichauffören på vägen att jag egentligen var ute efter ett boende i centrum så han släppte av mig på ett ställe där de ville ha 200 yuan per natt, kändes lite bittert och dyrt för Yunnan efter att ha betalat 30 kronor de andra nätterna. Så tackade nej och taxikillen ville då köra mig till ett ställe 30 meter bort men sa att det är ok jag kan gå. Antar att han fick provision om han lyckades få någon att bo på hotellen.

Tog en liten promenad runt i kvarteren och såg sedan en skum skylt där det stog rum på kinesiska men det ledde upp i en kolsvart trappuppgång så kändes inte helt bra utan tänkte om och kilade in på ett närliggande hotell där de ville ha 138 kinesiska för en natt. Kände som ett bra alternativ och det var riktigt fräsch, var skönt att ha ett eget rum med dusch och toalett efter alla sovsalar även om jag varit själv i dem. Från toan fanns det även ett enormt fönster ut mot sängen på samma sätt som då jag var i Yangshou, de som ej kommer ihåg hur det såg ut kan kolla här.

Har kommit tillbaka till Peking efter 9 dagar i Yunnan, det var en trevlig tripp med ibland lite oväntade händelser. Resan startade lite stormig då jag gick förbi kontoret på skolan och skulle lämna en utvärdering om året som hade varit. De undrade varför jag hade skrivit på engelska men sa att ingen berättade att jag skulle skriva på kinesiska så för att kunna uttrycka mig bra så använde jag engelska. Fick till svar att jag måste skriva en ny och sa att då får de den i juni eftersom jag flyger till Yunnan om 3 timmar.

Då de fick höra att jag skulle resa iväg i 9 dagar blev hon helt galen, undrade om de inte har någon som helst kommunikation på skolan då samtliga mina lärare visste om det och efter lite högljudda diskussioner så sa hon: “JAg vill påminna dig om att du är här på ett stipendie från Kinesiska staten”. Kunde inte mer än svara att jag är den ENDA som har varit på varje klass så om de skall börja ropa och skälla så får de nog börja att göra det på de som dyker upp en gång i veckan eller mindre. Efter jag sagt det så hade hon inget mer att komma med utan blev tyst…

Fick även en ny lapp där jag snabbt skrev utvärderingen på kinesiska och den blev väl då som alla andras, typ det har varit kul, lärt mig mycket osv. Så ingen riktig utvärdering som jag först skrev då jag bla skrev att det var för mycket fokus på skrivande mm men huvudsaken för dem är väl att det står på kinesiska inte att de får ett papper de kan lära sig något av.

Efter en flygresa med timmeslångt stopp i Kunming var jag framme i Lijiang.  Flygplatsen låg fint mellan bergen och hittade snabbt en flygbuss för att ta mig in till centrum. Var en fin resa in med mycket berg och olika odlingslandskap, fick helt klart en känsla av att man upplevde mer av det äkta traditionella Kina. Från busstationen blev det en taxi mot gamla stan och då jag kom dit förstog jag ganska snabbt att känslan av en gammal traditionell kinesisk stad har sedan länge förbytts till ett turistmecka. Varje hus var väl inklädd i gula neonlampor som jag antar inte fanns där förr i tiden och överallt var det fullt med turistaffärer där alla sålde samma saker. Det lustiga med det hela var att överallt hänger det skyltar som anvisar att man skall hjälpa till att bevara den traditionella historiska staden Lijiang men stadsförvaltningen verkar helt ha bommat detta på egen hand. TRäffade ett holländsk par dagen efter som hade samma uppfattning som mig att Lijiang var för kommersiellt och gjorde en bra liknelse, “ser ut som Duisneyworld”.

Efter att ha kollat och gått runt lite kilade jag in på ett internetcafe för att kolla mailen men det visade sig vara omöjligt. Fick en lapp visad där det stog att jag måste minst vara andra generationens kines för att få göra det och undrade varför. Sa att jag hade använt internet på alla andra ställen i Kina inklusive Lasa som ju borde vara mer kontroversiellt men hjälpte ej utan bara att ge sig av. Så kilade bort mot det hostel där jag hade bokat rum, låg lite avsides men samtidigt skönt att komma undan från alla discon mitt i Lijiang. Hade bokat en säng i en dorm och löste sig så bra att jag även var själv i rummet, en lustig detalj som jag kommer ihåg var att på varje säng hängde det en liten elektrisk läslampa men det fanns bara ett uttag i hela rummet så blev att köra med ficklampa då uttaget ej var i närheten av sängen. Antar att det är en marknadsföringssak, de kan säga att alla har en egen läslampa men de behöver ju inte nämna att den är obrukbar…

Bokade in en busstransport till Tiger Leaping Gorge med hostelet till nästa dag där jag planerade att vandra i 2 dagar. I minibussen dit pratade jag med de övriga som också kom från hostelet, däribland det ovan nämnda paret från Holland (Joeri och Gurtje) som blev de jag vandrade och slog följe med den mesta av tiden. Väl framme så började vi som ett litet förvirrat gäng gå vidare då det inte var helt klart hur man skulle gå i början. En kines hängde på oss med häst och förstog inte varför men förstog att snart att det var visst deras affärside att tjäna några slantar om vi ej orkade gå i solskenet eller ville hänga av oss ryggsäckarna på hästen. Snart stog det klart att en tjej från Singapore inte orkade så långt utan satte sig ner med hästkillen medan vi andra gick vidare. Kan ju undra om de är extra veka därborta då det var samma i Tibet där Jane i min turistgrupp höll på att dö i varje uppförsbacke…

Det var en fin dalgång som vi vandrade uppför och det var riktigt tuff stigning att göra i 30 gradig hetta så gick åt mycket vatten. Då vi nästan kommit upp på toppen passerade vi en försäljare som ville sälja vatten, öl eller mariuana. Har tidigare läst om att det växer fritt runt Dali så de försöker väl sälja till turisterna som passerar. Joeri tog fram kameran för att fota men då ropade damen “No Photos” då det är olagligt med mariuana i Kina.

Fortsatte sista biten till högsta punkten (runt 2700 möh), där var det en liten bom ut på en stig med en skylt att det stog 8 yuan om man ville ta kort och satt en liten kines och vaktade. Han sa att det ar han som hade byggt stigen (10m) och huggit ut de trappliknande stegen vilket skulle ha tagit 9 månader.

Han släppte förbi oss och sa att vi kunde titta gratis, självklart men tanken att vi skulle bli sugna att ta lite bilder. Var ett fint ställe så för att göra det lite enkelt så sa jag att han kunde få 5 kronor vilket han gick med på och sedan blev det att ta en massa bilder. Joeri hjälpte mig och de andra var lite nervösa då jag satte mig en bit från kanten men efter att ha varit på kinesiska muren de senaste 2 helgerna och botat min höjdskräck så var det inga problem.

Färden gick sedan lite nerför längsefter dalgången och det var mycket träd och buskar som hade växt upp runt om så var svårt att se något. Sa att jag var lite besviken då det inte var lika spektakulärt som jag hade förväntat mig och att kanske har alla mina resor till det norska fjordlandskapet gjort att jag inte var lika imponerad som jag hade hoppats på. Hade planerat att på Tea-Horse guesthouse och det visade sig vara helt rätt, några hade planerat att gå längre men även de hamnade här. Gästhuset var fint och stort så enkelt att konstatera att de tjänar riktigt bra på alla turister som passerar förbi även om boendet och maten inte var dyr men det som gäller är väl: “Många bäckar små blir en stor å”.

Var skönt att ta en uppfräschande dusch efter den långa dagen och blev tidig sänggång för samtliga som var rejält trötta. Planen var att se soluppgången så ställde klockan på 06:00 men vaknade till några minuter innan av att jag hörde någon skrek i jämn ton med lite mellanrum en bit bort. Kilade upp och vi samlades och kollade efter 30 minuter konstaterade vi att det verkade som att solen följde bergsryggen och bestämde att det var bättre att käka frukost och se det under tiden. Solen lyckades inte heller klättra över under frukosten så blev att starta andra dagens vandring och se det på vägen.

Landskapet var mycket mer öppet här och gav fina vyer så det kändes skönt då dagen innan hade varit lite besvikelse. Fick lite soluppgång på vägen och mötte även ett tyskt par som hade bestämt sig att vända om då det pågick vägarbete och sprängningar på nedre vägen som man måste åka för att komma tillbaka och de hade hört att det var endast att möjligt att köra tillbaka på lunchtid och de ville ej riskera att fastna därborta då de hade flyg dagen efter. Hade också hört detta rykte men andra sa att det inte var sant så hoppades att det skulle lösas då man kom fram.

Kom fram till halfway guesthouse som ligger halvvägs om man kilar hela vägen till nån gammal färja (kan även nämnas att deras toaletter hade en grym vy ut över dalgången). Blev en paus med lite enklare lunch innan det var att kila vidare. Passerade  några vattenfall och det blev många bilder knäppta på vägen. Väl framme vid Tinas Guesthouse som var stället jag planerade att ha som målgång konstaterade jag att de gjorde allt för att utnyttja de som vandrade och de skulle ha 180 yuan för att köra en minibuss tillbaka till starten (20-25km). Gissar på att det inte är många som stannar där och kändes inte heller helt fräscht och personalen var oengagerad så Joeri och Gurtje fortsatte till ett annat gästhus då de planerade att vara kvar ännu en dag. Kan även nämna att det var först här då vi önskade varandra en trevlig resa som jag fick reda på vad de hette då vi bytte mailadresser.

Jag och 4 andra lyckades efter ett tag få ner bussresan till 150 yuan så att det skulle vara 30 på skalle vilket fick vara ok. Bilfärden tillbaka var inte helt enkel då det var något av det guppigaste jag har upplevt samtidigt som vi åkte mitt i byggarbetsplatsen. Efter ett tag var det ej möjligt att köra längre och chauffören lovade att det skulle finnas en bil att åka med på andra sidan men att vi skulle ge honom alla pengar, kändes mest som lurendrejeri och tillsut fick vi dealen att han fick 80 och sedan skulle någon hämta oss på andra sidan av bygget som skulle få de sista 70.

Blev nog att gå närmare 1 km längs bygget och vi fick tom klättra över större urspränga stenblock på vissa ställen. Transporten väntade iallfall på oss på andra sidan och tillslut kom vi ner (tog nog 2,5 timme att komma tillbaka den korta sträckan) och kunde ta en buss tillbaka mot Lijiang. Hamnade nog i den mest långsammaste bussen i området, chauffören stannade tom och köpte jordgubbar på ett ställe. Ingen tyckte det var det minsta konstigt och jag konstaterade att sånt händer bara i Kina.

Väl tillbaka i Lijiang blev det middag med några jag träffade på bussen innan jag kilade in på ett annat mer närliggande hostel, konstaterade dock att det luktade lite mögel men var iallafall även ensam i rummet på detta ställe förutom en ödla som smög sig in. Av den återstog det dock endast ett stor skoavtryck på väggen en minut senare…

Näste dag gick jag upp och kilade ut i Lijiang innan alla turister och affärer uppnade och då när det heller inte var några neonlampor tända så fick man iallfall se Lijiang när det är som bäst och har lite historisk känsla. Turistade lite innan det blev att åka till busstationen för att ta mig vidare.

Biljettköpet blev inte helt lyckat, frågade om en biljett till Dali med en snabbus men det gick ingen förren efter två timmar så sa då att jag ville åka en långsam buss då restidsskillnaden endast var 1 timme mellan alternativen. Fick min biljett som var mycket dyrare än väntat och på den stog det från Lijiang till två tecken jag ej kände igen. Så efter att ha kollat min ordbok så konstaterade jag nog att de hade gett mig fel biljett. JAg hade köpt en biljett till Mangshi och inte till Dali med en långsam buss (manche). Så tillbaka till kassan och sa att det hade blivit fel, visade tecknena för Dali och skillnaden mellan långsamt och snabbt med handen för att göra mig förstådd. Fick en ny biljett och tillbaka 75% av det jag tidigare hade betalat och var efter lite strul äntligen påväg till Dali.