Tog vanliga tåget till Hiroshima då jag inte har något tågpass, Joel hjälpte mig att köpa och förklarade att jag behövde byta 3 gånger på vägen vilket lät lagom jobbigt med dryga 30 kilo packning.

På tåget visade det sig dock att det inte var något problem då bytena skedde på ändstationen och det vara bara att kila över på andra sidan perrongen för att gå in i ett nytt tåg.

Var enkelt att hitta till mitt boende i jämförelse med Fukuoka och upptäckte även på vägen dit att det var enkelt att planka på spårvagnen. Tanken var att man skulle gå på och sedan då man går av så betalar man för den sträcka man hade åkt. Men inget problem att bara gå av utan att betala så får väl erkänna att man fulåkte ibland… Köpte middag på 7/11 och såg den vanliga samligen med kontorsarbetare som står och läser tidningar i affärerna. Ingen verkar köpa något, i Sverige skulle man genast få frågan om man tänkt att köpa om man började läsa men här sker det överallt.

TRäffade på två svenskar som också bodde där varav den enda planerade att se vm-finalen senare på natten på en irländsk pub som jag tidigare hade fått tips om och som jag även planerade att gå till. Dock var det ju lite sen (matchstart 03:30) så bara att ställa klockan och hoppas att man vaknade till.

Som vanligt hade jag inga problem att vakna men hörde ringklockan för den andra svensken som han bara slog av och sov vidare så blev att jag kilade själv till puben. FAnns några som höll på holland samt några på spaien, kan väl säga att jag var ganska neutral men föredrog helt klart om Holland skulle vinna. Så blev ju dock inte fallet och var ju en ganska tråkig match, stämningen var också ganska dämpad och jag saknade verkligen att sitta på Lugas i Peking med mina vänner där det alltid var fullt ös på matcherna. Fick dock veta senare att det spöregnade den natten så de visade finalen inomhus och det gjorde även att stämningen blev sämre än vad den hade varit under resten av VM.

Så när matchen äntligen var över så blev det att kila hem och sova för att kunna sova några timmar innan det var dax att turista lite i Hiroshima. Hade 2 saker som jag planerade att göra där, det ena var att se Atombombsmuseet och det andra att besöka ön Mijayima som har lite vackra tempel och erbjuder en vacker utsikt från toppen. Valde att börja med atombombsmuseet och ta Mijayima dagen efter, kan väl säga att det visade sig vara fel beslut…

HAde strålande sol då jag besökte museet och jag blev verkligen rörd av att titta på bilderna och läsa om det hela. Att se bilder före och efter från Hiroshima var intressant, innan fanns det en massa byggnader medan efter var det bara grus. Är verkligen en fruktansvärd händelse och tanken av att den extrema värme som utvecklade sig gjorde att huden smälte och hängde på armarna gör verkligen att man undrar vad vi människor håller på med.

Att sedan själva bomben över Hiroshima mer verkar ha varit en forskningshändelse mer än aktiv krigshandling gör det ju ännu mer sjukt med tanke på allt lidande som följde. Kan förresten nämna att det var tänkt att den andra bomben som släpptes i NAgasaki skulle ha hamnat i Kokura (där jag precis hade varit) men de klarade sig pga att det var dåliga väderförhållande.

I parken utanför själva museet har de bla ett monument för att hedra alla barn som dog av atombomben och det restes till ett minne för en tjej vid namn Sadako Sasiki. 1945 var hon 2 år och uppvisade inga men av händelsen innan hon 10 år senare fick leukemi. Hon hade hört att om man vek 1000 papperstranor så blev man frisk från allt och började vika varje dag. Även då hon nått tusen så fortsatte hon vika och hon fortsatte med det ända fram till hon dog. Hennes gamla klass tog snabbt initiativet att hedra henna och startade en inslamling som sedan resulterade i monumentet som består av en tjej som håller en papperstrana ovanför sitt huvud.

Avslutade min vandring vid den så kallade atombombsdomen, det är en av de få byggnader i centrala Hiroshima centrum som stog upp efter bomben och som senare beslutades att den skulle vara kvar som ett minne till eftervärden. Fanns även de som ville att den skulle tas bort för att inte väcka några känslor hos överlevande. Slutade med att den blev kvar och är sedan 1996 Unesco klassad.

På vägen tillbaka till hostelet passade jag på att köpa en bussbiljett till Kobe till dagen efter. Började även regna då jag kilade hem men hoppades att det skulle sluta tills dagen efter så att jag kunde njuta av Mijayima.

Då jag tittade ut nästa morgon kunde jag konstatera att tyvärr fortsatte gårdagens regnväder så blev att sitta och surfa några timmar i hopp om bättre väder. Det kom dock aldrig utan var nog snarare så att det regnade mer. Tillslut kände jag att jag inte kunde vänta längre utan blev att ge sig ut i regnet för att åka till ön ändå. Då jag kom fram till hamnen började jag tänka om jag inte skulle vända då det verkligen spöregnade men hade jag kommit hit kunde jag väl ta en båt över.

PÅ Miyajima har de en massa hjortar som är halvtama och kommer och försöker äta direkt ur ens fickor. Kändes inte direkt som någon sport att jaga dem men hade ju varit gott med en riktigt köttbit efter alla sönderstekna köttkuber i Kina… Hade nog inte varit allt för populärt om jag förverkligade min tanke så kilade vidare och passerade lite fort Miyajimas stora toriport, den står utanför ön i en vik och beroende på tidsvattnet kan man gå ut till den eller ej. Nu gick det fint men verkade ändå lite väl blött att trampa ute på botten i regnet så tog några kort på avstånd innan jag kilade vidare.

PAsserade en pagod och sedan gick jag in på ett tempelområde. Det var verkligen fint med liten park och många vackra byggnader. Eftersom det regnade och helgrått var det ingen ide att åka linbana upp till toppen på berget för att titta på utsikten (förmodligen 3-5 meter…) utan kilade tillbaka igen. Kom från andra hållet av toriporten och såg att det verkade inte lika blött därifrån och att jag nog kunde komma lite närmare. SLutade som det brukar att nyfikenheten tog över så gick ända ut och kollade på pelarna, det var verkligen ett imponerande bygge.

Blev sedan raskt att kila hemåt då jag var dyblöt om fötterna och hade sett det viktigaste. Efter en välförtjänt dusch blev det att sätta sig ner för att planera lite på den kommande resan och upptäckte att det redan var slutsålt på allt boende i Kyoto för under 1000 kronor så fick lite panik och började räkna dagar för att få ihop resan. Slutade med att jag bokade boende för resten av resan med 2 tomma nätter i Tokyo där jag bland annat planerar att bestiga Mt Fuji (nattvandring) samt åka en bit norrut till ett ställe som en kompis har tipsat om.

Bussresan till Kobe är värd att nämnas som ett minne, kom till stationen och inväntade min buss som var försenad med cirka 30 minuter. Trodde inte detta kunde hända i Japan då alla tåg har kommit på minuten som jag har åkt med. Då jag skulle gå på sa busschauffören “High way, long time” medan han korslade armarna. Gissade att han menade att de ej kunde åka expressväg och frågade därför: “How long time?”. Fick då det utfyllande svaret: “Long time, ok?”. Fanns inte mycket jag kunde göra då jag inte visste om det var ok att få tillbaka det jag betalat på biljetten så bara att kila på bussen och hoppas att det inte blev för Long time.

Det gick verkligen sakta och vi körde på riktigt små vägar och det hände lite här och var att vi fick vända för vägen var avstängd. Vet ej vad som var orsaken men gissar på regn då flera av småvägarna var kraftigt översvämmande. Visste inte hur sakta det gick innan jag såg en skylt där det stog Hiroshima airport 43 km, då var det 45 minuter till ordinarie tid vi skulle vara i Kobe. Vi kom fram runt 16:00 vilket var 3 timmar och 40 minuter sent…

Den 8:e juli var det så dax att lämna Kina för att åka till ett gammalt drömresmål nämnligen Japan. Dock kändes det bittert att lämna Kina så gladdes inte så mycket för att åka och det var väl inte något jag räknade med då jag bokade resan. Sen är ju Japan ett uland då det kommer till GSM kommunikation vilket gör att då jag lämnade Pudong flygplatsen i Shanghai så skulle jag vara telefonlös tills jag kom till Sverige. Är väl ett rejält ilandsproblem men man är ju van vid att kunna nås och jag gillar ju att prata i telefonen samt att skicka lite sms så det blir en ensam tid i Japan…

Tog en väldig tid att bli instämplad i landet och de tog fingeravtryck mm så att man inte skulle göra något skumt i landet. Letade mig sedan till flygtåget för att ta mig in till centrala Fukuoka.  Började sedan följa en väldigt luddig förklaring till hostelet där jag skulle bo och råkade gå en bit fel, upptäckte det dock ganska fort men varje meter extra kändes grymt tungt med min packning.

Hittade iallafall fram tillslut och kunde dumpa min packning i rummet, såg en Haglöfssäck där så tänkte att det mycket väl kunde vara nån annan svensk där, visade sig senare att det var 2 danskar som var ute och åkte och bodde i rummet. Som en start på turen begav jag mig till Fukuokas tv-torn. Stannade på ett hamburgerhak på vägen för att få i mig lite mat och förstog genast att det skulle bli en dyr resa. Ostburgaren kostade 80 kronor och det var en vanlig hamburgerkedja så ingen speciell restaurangburgare som ju kostar lite mer i Sverige. Passerade en massa ungdomar i skoluniform som väl precis hade slutat skolan. I Japan är ju alla fashinerade av flickor i skoluniform så man undrar om alla har en liten kostig läggning. Känns inte mindre udda då man går in i alla affärer där de har dockor i väldigt kostiga positioner med skoluniform…

TV-tornet ligger nere vid vattnet och det var verkligen en vacker utsikt, kom dit på kvällen så blev att spana in Fukuoka med alla lampor tända. På vägen hem kom jag ikapp en som pratade kinesiska i telefonen, det var skönt att höra något man kände igen efter att ha spanat på alla konstiga skyltar under dagen.

Nästa morgon gick jag till ett snabbköp för att handla lite frukost. Där fick jag uppleva något som verkar vara totalförbjudet i Japan. Att bryta av några bananer från klasen, de är förmodligen tillordnade att det skall vara ungefär lika stora och de har sedan ett fastpris för då jag kom till kassan med mina två bananer istället för 4 så blev kassören helt konfunderad och sprang iväg med mina bananer och kom sedan tillbaka med en bunt på 4 som var original så bara att nicka och köpa det istället. Blev vänligt bugad åt både då jag betalade och fick mina varor, det bugas verkligen överallt och känns ju lite löjligt då de bugar om man köper en macka på 7/11.

Fler kulturchocker infann sig under dagen och blev nog extra synliga då jag bott i Kina det senaste året. Länderna är verkligen som natt och dag, i Kina spottar alla överallt på gatan medan jag aldrig har sett en Japan att spotta. Skulle även korsa en liten enkelriktad gata som bara var 3 meter bred, även om det inte fanns en bil på 500 meters avstånd var det inget som gick över eftersom det var röd gubbe. Förutom den där utlänningen som alla stirrade på och undrade vad han höll på med då han gick över även om det var rött…

Kilade sedan för att kolla lite tempel vilka var lite kassa, de var väldigt små oftast bara ett litet hus och 7 träd runt om så var inget direkt som imponerade efter alla tempel jag sett under året som varit. Dock har de en ganska trevlig och lugnande färg då det verkar mer vara betsat trä (mörkbrunt) och inte någon stark färg.

På kvällen tog jag tåget till Kokura där jag skulle möta upp en soffsurfare vid namn Joel som jag skulle få bo hos, han är från Filipinerna men bor och jobbar i Kokura som engelska lärare.  Blev två bra dagar då jag tillsammans med Joel och hans kompisar kollade runt lite i Kokura. De visade mig även några väldigt unika japanska saker, vi började med att gå till en spelhall.

Iallfall trodde jag det då det stog Taito med stora bokstäver utanför, det visade sig att det var en lokal full med fotomaskiner och där trängdes mest japanska tjejer för att ta kort i maskinerna amt att försöka lägga till gulliga kaninöron och andra atteraljer för att försöka se bättre ut än vad de egentligen gjorde. Det var lite lustigt att se och kunde inte mer än konstatera att det aldrig skulle fungera utanför Japan, detta konstiga land.

Efter att ha ätit något calzoneliknande (av ägg) fyllt med nudlar till lunch passerade vi Kokura slott som låg mitt i stan på en höjd. Det hade det karakteristiska japanska stilen med många tak på sina torn, inte alls som man tänker sig ett europeiskt sagoslott men de är helt klart fina byggnader. Fortsatte till en annan väldigt japansk grej som var Pachinko, det är ett spel (ingen förstog vad det gick ut på) men de som spelar sitter och fyller i lite kulor lite då och då som man bara ser ramla ner. Detta görs samtigt som man röker 7 paket cigaretter och i en ljudnivå som lätt överstiger 100 decibel.

Middagen var dock väldigt speciell, vi åt på ett ramenställe (japanska nudlar) och det var verkligen gjort för ensamma affärsmän. Man satt i egna bås så att man absolut inte skulle råka säga hej till varandra eller störa då man stressade i sig middagen. Kilade in på toan och till min stora glödje hade de en äkta japansk toalett med en massa knappar (även en massa dassrullar av någon anledning), så kunde inte låta bli att sätta mig ner och börja trycka på lite knappar. Kan väl säga att det inte kändes helt naturligt att få en stark vattenstråle rakt upp i baken… Toaletten var en av tre saker jag gärna önskade uppleva i Japan så skönt att bocka av den första, de andra två är att bo i ett lådhotell samt se sumobrottning.

Blev nästan ihjälkörd på kvällen då jag skulle korsa gatan då jag som vanligt kollade vänster och började gå, dockkör de ju på vänster sida i Japan så trafiken kommer från andra hållet så var inte långt ifrån att jag fick tårna avklippta av en japansk lådbil… Japanska bilar i Japan ser inte ut som japanska bilar i europa och resten av världen. De är mycket mindre och ser ut som små fyrkantiga lådor. Antar att de inte är tillåtna i Europa med tanke på att de förmodligen inte klarar krocktesterna samt att vi av tradition har stora bilar men det verkar ju gå mot en trend med mindre bilar även utanför Asien.

Då jag ju aldrig har tyckt att betong är det roligaste som finns och jag fortfarande hade en dag kvar i Shanghai bestämde jag mig för en dagsutflykt. Hade två möjliga alternativ (Hangzhou och Suzhou), valet föll på Suzhou då det ligger närmare Shanghai och för att hinna med att få ut det mesta av dagen så ville jag korta restiden.

Suzhou är känt för sina vackra trädgårdar och tillsammans med Hangzhou ansett som två av de vackraste plasterna i Kina (iallafall enligt alla sagor). Så försökte packa så lätt som möjligt och åkte sedan till tågstationen för, ett problem infann sig genast då jag upptäckte att flera framför mig i kön inte kunde boka någon biljett eftersom det var slutsålt men tänkte att jag kan ju testa iallfall. Som väntat fanns det ingen på snabbtågen men kollade sovtåget som går till Peking och där hade jag tur och fick tag i en säng. Kändes ju lite löjligt med sängplats för en timmes resa men det var iallafall en lösning för att ta sig dit. Passade även på att köpa en returnbiljett till kvällen.

Att vara turist på ett ställe man inte vet något om vad man skall se kan ju vara lite hårt men det är ju inte mer än att fråga runt så borde ju nån veta så då jag vara framme i Suzhou hittade jag några vakter/poliser som hade rast och även hade en karta bredvid sig så frågade helt enkelt vad skall man se här i Suzhou? De började diskutera och pekade på några ställen på kartan, då det är omöjligt att komma ihåg namn så var det fram med post-it blocket för att de skulle kunna skriva ner namnen på några platser.

BEstämde mig för en park som verkade stor på kartan och kilade till taxikön, var en fruktansvärd väntan. 35-40 grader och det brände i min bleka hud… Sen måste man ju även stå max 2 cm från någon i kön för att det inte skall smyga in en kines framför så det var verkligen gemenskap. TAxichaffisen visste genast vart jag ville åka och han var pratglad, tyckte det var kul med en svensk och pratade gott om Waldner och Persson som så många andra jag åkte med under året.

Väl framme var det bara att kila runt i parken, till min stora glädje var majoriteten gratis (händer ej i Peking). Första tempelbyggnaden jag kom till innehöll den största klockan jag nånsin sett. Man fick även ringa på den och det hängde en stor stock som man fick sätta i gungning för att skapa något ljud, var ett mäktigt ljud och golvet skakade lite lätt. Det var inte mycket folk i parken utan kände direkt att detta var ett mycket bättre val än att ännu en dag trängas i Shanghais tunnelbana med alla stressade kineser (i Peking är de ju ej stressade men helt annan känsla i Shanghai). Var mycket vatten runt om och jag tog det väldigt lugnt då jag gick runt i parken och tog lite kort.

På vägen ut så såg jag en kille som sålde lite prylar, däribland en karta. Den var dock endast på kinesiska men fick duga för dagen, frågade honom om han hade nån rekommendation på ett fint ställe och han pekade ut ett där det fanns en del av gamla stadsmuren. Så bara att låta kartkillen stå för nästa besök på resan.  Hoppade in i en taxi där en dam under hela resan försökte få mig att åka till andra ställen för att bla handla kläder mm som hon säkert hade fått provision på. Van vid att undvika de fällor som finns som turist i Kina så avböjde jag lite fint och kom tillslut fram till andra parken.

Här var det inträde men inget studentrabatt som man normalt brukar kunna få i Kina. Gick runt lite och besökta bland annat en port in genom stadsmuren, satte mig lite fint på murkanten och hörde en hel turistgrupp ropa om den där utlänningen som halvligger där på muren. Gissar på att det var min sista dag på ett tag att ha stjärnstatus.

Parken var helt klart vackrare än den första och fanns mycket att se, väldigt många gamla kinesiska byggnader och heller knappt några besökare så var skönt att bara strosa runt utan att bli störd. På slutet fanns det en ganska hög pagod, då jag var vrålhungrig funderade jag först på att skippa att kila upp i den men tänkte att det är lika bra att kämpa upp.

Var väl kanske inte så mycket att se däruppifrån speciellt med tanke på att det var en väldigt disig dag men kunde iallfall blicka ut över parken och lära mig ett nytt uttryck på engelska. Det lustiga var att det passerade en kinesisk familj och de tyckte det var jättebra att läsa på engelska och började öva in uttrycket från skylten. Hade ju inte skadat om de hade skrivit rätt och inte “Take care of your head” om nu skylten skall vara utbildare…

Försökte hitta något vettigt att äta på vägen ut men fanns inget så kilade in på ett brödställe och köpte ett kinesiskt wienerbröd innehållande en grillkorv samt några andra udda brödbitar.  Käkade dem utanför brädstället medan jag spanade in lite kinesiskor på mopeder och deras desperata försök att hålla sig vitbleka och fina. De har tom ett speciellt litet plagg som en kofta som slutar nedanför armhålan bara för att kunna skydda armarna. Andra körde med en bakvänd skjorta för att täcka armarna, många andra sätt finns också gäller bara att vara kreativ…

Då jag köpte min returnbiljett tidigare på dagen hade jag som vanligt helt glömt bort att alla tempel mm oftast stänger runt femså blev att driva runt lite innan mitt tåg skulle gå klockan åtta. Blev en burgare och en glass medan jag begav mig till tågstationen, kollade om jag kunde byta och köpa en biljett på ett tidigare tåg men det var slutsålt så blev att vänta på det jag hade köpt till.

Höll dock på att bomma tåget då det var en stor kö fram till insläppet till tåget och det visades först att tåget var sent och sedan så hände det inget då det började närma sig den nya tiden så då det var 3 minuter kvar trängde jag mig fram och visade min biljett och blev  då genast insläppt. De andra hade visst köat till något annat tåg men framför min grind… Småsprang lite för att komma till perrongen och tåget hade inte riktigt kommit än så det var skönt.

Trodde att jag skulle få stå eftersom jag hade en obokad biljett men hittade en sovahytt där det satt ett gäng och pratade och frågade om det var ok att slå sig ner vilket det var. Tre var från shanghai och två från Sydkorea (skulle spana på Expot) så gav dem lite tips om att det var bäst på kvällen samt att jag även hade en karta med mig som de fick. De var väldigt tacksamma och gav mig en påse men något som liknade ostbågar men i stavform. De från shanghai var påväg hem efter en tripp till Peking och blev lite småpratande. Ibland körde de dock shanghaidialekt mellan varandra och då fattade jag ännu mindre än vanligt då det är så annorlunda mot hur folk pratar i Peking. En annan sak som jag också tänkt på under tiden i Shanghai är att de inte kan säga ljuden ch,  sh mm utan de säger c och s istället vilket låter lite mesigt.

Väl tillbaka på hostelet blev det att vila och kolla den sista VM-semifinalen i väntan på att resan skulle gå vidare till Japan dagen efter.

Invägningen på flygplatsen visade 22 kilo för min stora ryggsäck, var riktigt jobbigtatt se då jag hade hoppats på max 15… Samtidigt väger nog lilla väskan runt 10 kilo så bara att konstatera att det kommer att bli slitsamt att bära runt på de kommande 3 veckorna.

Hittade ganska enkelt mitt hostel i Shanghai och det låg centralt och bra, gjorde inget speciellt den dagen mer än att äta och ta det lugnt då jag var ganska trött efter nattens kvartsfinal. Dagen efter blev det dock att ta sig upp och åka till the Bund, det är Shangahais mest berömda gata som består av alla stora europeiska byggnader som byggdes då de allierade styrde efter opiumkrigen. The Bund ligger vid vattnet och på andra sidan finns affärsdistriktet (Pudong) med alla nya häftiga byggnader som är den andra vyn man ser på bilder från Shanghai. Dock var det en väldigt disig dag så fick inte riktigt ut något vettigt av det hela och åkte istället vidare till världsutställningen i Shanghai. Var lite förvirrat vart jag skulle köpa biljetter och efter lite irrande kunde jag tillslut komma in.

PAsserade Kina där det var en väldig kö och hoppade på en buss för att komma till Europas del för att besöka Sverige och lite andra länder. Var även en stor kö vid Sverige men de har även en vip-ingång så kilade till den, visade passet och då var det inget problem att komma in. Först visades lite sommarbilder från Sverige innan det förklarades lite hur vi hade ändrat för att få en bättre miljö i olika vattendrag mm. Fanns en liten vägg med bilder på svenska uppfinningar och typ en lekhörna från IKEA. Det var i stort sett det som visades förutom turistshoppen där man kunde köpa Ahlgrens (har dock några påsar i säcken så inget jag behövde investera).

Kan konstatera att jag var rejält besviken på vår utställning då det har pratats om att de skall fokusera stort på uppfinningar och att visa sverige men kändes riktigt tamt. Måste kännas tungt för en kines som har köat i 3-4 timmar och komma in på den utställningen… Träffade på en svenska på vägen ut som höll med om att det var riktigt dåligt, hon hade itne tänkt att besöka någon mer på grund av alla köer men då jag föreslog att vi borde kunna komma in på lite andra så hängde hon på. Så kilade till Danmark som låg brevid och sa att vi kom därifrån och blev insläppta, de hade om möjligt en ännu sämre paviljong med lilla sjöjungfrun i mitten och det var det enda som visades upp förutom att man kunde cykla 30 meter där inne…

Finland blev nästa anhalt och vid VIP-ingången stog det en finsk kille så inga problem att bli insläppta. Det här var första paviljongen som imponerade, paviljongen gick i vitt och ljusblått och på väggarna visades animerad film och var en skön känsla att kila runt därinne. Fick även lite ideer vad jag kan göra med älghorn från pinntjurar då de hade gjort kapsylöppnare av renhorn som man kunde köpa i deras turistshop så det får det bli att slöjda nåndag då jag kommit hem. Gick vidare till ISland där det stog en isländsk tjej som såg lite arg ut och vi kunde konstatera att hon inte var det bästa ansiktet utåt för landet. Efter att ha sagt att vi var från Sverige så var det inga problem att kila in där heller.

Det här var nog bästa pavilongen för vanliga besökare, den var liten och bestog endast av ett rum men då de hade släppt in tillräckligt med folk så började de visa en film om islands natur. Det var gjort så att man exempelvis flög eller åkte båt och alla väggar och tak följde med i samma så att det var som att befinna sig i stället. MEst skrik blev det från kineserna då de visade en Geijser samt ett vulkanutbrott. Kilade sedan till Norge som låg brevid och efter att ha sagt att vi kom från Norge var det heller inga problem att komma in och kolla på lite bilder från bla Geiranger. Sen var det slut på nordiska länder så fick bli Tyskland men där var de dock mer bittra och ville inte släppa in oss även om vi sa att vi hoppades att Tyskland skulle vinna VM.

Så fick bli en BurgerKing burgare (den första i Kina) istället innan vi skildes åt då hon (kommer som vanligt inte ihåg något namn) skulle packa innan det blev hemfärd. Kilade mot Sydamerikanska delan då jag hade lovat mina brasilianska vänner att jag som halvbrasilianare måste kolla på utställningen. Passerade Argentina och tänkte, varför inte testa att kila in. Gick bara rakt fram och sa Ni Hao så öppnade de VIP-ingången… De fokuserade mycket på sitt fotbollslag och även om deras historia där de ställde ut lite saker från de senaste 50-60 åren, paviljongen var som många andra inte så intressant…

Stärkt av självförtroende att komma in så blev det att bege sig till Brasilien, stog en kinesiska som var huvudansvarig för vilka som skulle släppas in och jag sa att jag var brasilianare och ville kolla på mitt lands paviljong. Dock ville hon se mitt pass vilket jag sa att jag hade på hotellet… Efter lite mer övertalning med bla några portugisiska ord så frågade hon hur många som skulle in och då jag sa en så sa hon till vakten att öppna. Skönt att slippa den som vanligt enorma kön och kunna kila in. BRasilien fokuserade mycket på sitt land, dess natur och självklart fotbollslaget. Fanns även information om de olika städerna som kommer att vara värd för FotbollsVM om 4 år.

Gick sedan vidare till USA som låg närmast BRasilien men där var det tvärstopp att komma in och tänkte absolut inte ställa mig i någon kör utan fick bli ett senare besök. Det skulle ju vara öppet till 24:00 och det började redan bli lite halvtomt med folk runt 19:00 så fick bli Kanada istället, gjorde ett försök att säga att jag var kanadick och tog mig förbi en kines men det var tvärstopp då det stog två kanadensiska grabbar några meter senare. De rekommenderade mig att komma tillbaka lite senare då det runt 20 är att kila rakt in. Frågade om de hade några rekommendationer och de förslog Lettland som hade en vindtunnel där mna kunde se och vinna en flygtur. Så bara att korsa Atlanten och halva Europa för att kila mot VIP-kön, lyckades övertala kineser som stog där att jag var lett och kunde sedan kila in…

Det var förnärvarande tomt i paviljongen då de endast släppte in folk ungefär var 30 minut då de körde uppvisning i vindtunneln. Pratade med en som jobbade där som tyckte att jag skulle fylla i för att vinna en flygtur. Blev väl som vanligt att jag inte vann men hon tyckte att hon kunde gå ner och fråga om det fanns nån ledig tid att flyga på vilket lät perfekt. Under tiden så började jag fylla i anmälan ännu en gång med en annan mailadress. Till min stora förvåning kom det upp på skärmen: “Grattis du har vunnit en flygtur, kontakta personalen”. Så pratade med en och blev insläppt bakom kulisserna där jag även mötte hon som skulle kolla en flygning åt mig. Hon sa att tyvärr fanns det ingen tid men svarade att det gör inget då jag vann på andra adressen. Blev att försäkra att jag var fullt frisk och inte hade några som helst problem samt att det var mitt ansvar om jag bröt lite ben och annat.

Kollade en instruktionsfilm och fick en genomgång med en instruktör om lite tecken som de använder då man gör flygningen. Blev sedan lite väntan då några kineser skulle flyga och en klarade att flyga lite halvt medan de andra två fladdrade åt alla håll och det såg inte så enkelt ut att ligga stabilt i luften. Under tiden så hann jag bli lite nervös för om jag skulle bli ordentligt åksjuk av flygningen men hoppades att det skulle gå bra och inte vara några problem, hade ju försäkrat att jag var fullt frisk… Frågade om en av personalen kunde ta lite bilder innan vi kilade upp till tunneln. De hade nu släppt in folk i paviljongen så skulle visst flyga inför publik… Min instruktör visade först lite hur de olika tecknena ändrade hans läge i luften innan det var dags för mig att göra mitt första försök. Försöka få lite balans genom att följa instruktörens råd medan han även höll i för att stabilisera kroppen. Jag lyckades dock inte riktigt få någon ordning på mina kroppsdelar och vinglade märkbart åt alla håll. Blev en kort vila medan instruktören flög och visade hur ett proffs gör…

Andra försöket gick bättre jag lyckades ligga stabilt och kunde flyga lite upp och ner även om jag kom emot väggarna lite då och då. Var upp som högst 4-5 meter och det kändes riktigt härligt. Efter flygturen så fick jag rejält med applåder från publiken som fanns i paviljongen, instruktören berömde också och tyckte det gick riktigt fint den andra gången och kunde itne annat än hålla med. Hade ju även sett hur kineserna innan mig hade fladdrat och inte lyckats flyga riktigt. Fick även en massa foton tagna och blev inte alls åksjuk så var riktigt nöjd då jag kilade från Lettlands paviljong. Att jag fick genomföra flygningen gjorde att jag helt klart tyckte bäst om deras paviljong som annars inte hade så mycket att erbjuda.

Gick tillbaka till Tyskland då klockan nu var lite efter 21 och borde vara lätt att komma in, till min stora förvåning så höll de på att stänga och släppte inte in någon mer och de förklarade att alla paviljonger stängde nu och att de faktiskt var en av de sista… Så istället blev det att lätt besviken kila hemåt i en taxi och kunde även konstatera att världsutställnignen inte var så häftig som det har pratats om. Paviljongerna ser oftast coola ut från utsidan medan de är ganska tråkiga på insidan…

Nästa dag hade jag bestämt att jag skulle åka över till Pudong som är affärsdistriktet och kolla på utsikten från tv-tornet Orientens pärla. Kom dock dit och var fortfarande lite dimmigt så ställde in besöket efter att ha gått runt nere vid vattnet och kollat på The Bund från andra sidan. Tog istället tunnelbanan för att spana på gamla Shangahai och den kinesiska delen, det var fint och kändes skönt att komma ifrån den otroliga stressen som är i Shanghais tunnelbana och på gatorna. Det började även spricka upp så fortsatte promenaden bort mot the Bund för att kunna se området runt floden i klart väder. Det var fint med alla gamla byggnader och även de nya på andra sidan i Pudongområdet.

Så efter att ha tagit lite kort och som vanligt haft beslutsångest vad jag skulle göra så blev det en ny tur över för att komma upp i TV-tornet då det nu var klart och fint väder. Väl framme blev det lite kö till kassan och kunde sedan läsa (på kinesiska) att det vara 2 timmar köande för att komma upp. Då jag inte är någon kines som klarar av flera timmars köande så blev det att ställa in turen upp i tornet. Åkte istället tillbaka till världsutställningen för att se om man skulle kunna komma in i lite stora paviljonger. Startade vid företagsdelen och det verkade som att det var väldigt lugnt på utställningsområdet och tog mig enkelt in på China mobiles utställning där de gick igenom hur kommunikationen har förändrats genom tiden. Som svensk kunde jag bara konstatera att mycket av det de visade är utvecklat i Sverige Kilade sedan vidare till Coca-Cola där ungefärlig kötid var 4 timmar och lyckades heller inte charma någon anställd så jag kom in i deras VIP-kö så blev att to sig över till området med länder igen.

Gick till Japan men det var tvärstopp att komma in så kilade vidare till Nya Zealand (lite lätt tråkig) och Indonesien som var en ganska bra paviljong. Kunde sedan även kila igenom Australien, Kanada och USA innan det var stängningsdax. Ingen av paviljongerna gjorde något direkt imponerade intryck så andra dagen på utställningen var även den en liten besvikelse men kul att ha gått runt de olika ställena även om det är bara att konstatera att paviljongerna imponerar mest på utsidan…

På väg tillbaka till hostelet passerade jag återigen The Bund då jag ville se hur det såg ut på kvällen med alla lampor tända, det var imponerande och helt klart värt omvägen innan jag begav mig hem för att vila upp inför nattens VM-semi som de visade på storbild på hostelet.

Yunnanresan avslutades i staden med det härliga smeknamnet den eveiga vårens stad. Ett sånt namn lockar ju till ett besök och såg framemot att titta runt lite. Så efter att ha vilat mig lite från bilresan så blev det att ge sig ut för att käka lite mat. Xu hade pekat ut en gata där det fanns mycket restauranger och uteställen på kvällen.

Kilade in på ett litet ställe där det inte fanns några bilder att utgå ifrån men hittade menyn med dumplings (jiaozi) så beställde in en omgång. Blev lätt uttittad på restaurangen men åt innan jag kilade ut och kollade på partylivet. Var inte i nån direkt partyform då man var själv i en ny stad och seg efter resan så kilade mest runt och kollade lite innan jag hittade stället att fördriva lite tid på. Hamnade i en arkadhall, alltid kul att köra lite Street Fighter och testa lite nya spel. Dock var det för billigt att spela så min 20-lapp jag hade växlat in tog aldrig slut…

Nästa dag var det att ta sig upp för att turista lite i Kunming, bodde ganska centralt så bara att ta en långpromenad runt stan. Hihttade en park på kartan som jag tänkte kunde vara kul att besöka så på vägen dit passerade jag endel nya höghus där bland annat ett hade formen av en pagod. Lite kul att de inte bara bygger ett rektangelblock men är väl som i Peking där det finns många olika konstiga byggnader.

Parken var fin men inte så stor vilket gjorde att man hela tiden kunde se någon bil passera förbi vilket gjorde att den riktigt avslappnade känslan inte infann sig. Så efter ett tag fick det bli lunch, gick på ett kinesiskt snabbmatsställe (Dicos, en KFC kopia) då jag inte hittade något annat.

Stadsvandringen fortsatte sedan till ett Buddistiskt tempel där de höll på att renovera så var ltie byggarbetsplats i det hela men vissa delar var ändå helt ok. 2 kinesiska tjejer i 20 årsåldern kom fram till mig och undrade om jag ville ha en guide. Van vid alla dessa frågor i Peking så sa direkt “bu yao” (Vill inte). De sa då att de var studenter och att det var gratis då de egentligen bara ville öva sin engelska. De såg inte helt skräckinjagande ut och har lite koll på hur de brukar lura tursiter i Peking så tänkte att det får funka.

Så de hängde med runt på tempelområdet samtidigt som de berättade lite om de olika buddistiska grenarna i Kina. Märkte fort att de inte hade sån stor koll på templet så frågade om det var första gången de var där vilket var fallet… Men de var väl främst ute efter att öva lite engelska, då vi kom ut från templet så fick de lov att kila då de skulle med en buss till deras universitet som låg utanför Kunming. Själv planerade jag att sakta ta mig tillbaka mot hotellet då jag hade bestämt att träffa Jia och Xu (de jag liftade med) kl 4 för att äta middag tillsammans med deras vänner.

På vägen tillbaka märkte jag dock snabbt att min mage inte var i allt för bra form så kan säga att jag förbannade Dicos lunchen ganska rejält…Passerade en gammalt område i Kunming som numera är mest för turister men består av en samling äldre hus som visar hur det såg ut förut innan alla stora betongklumpar byggdes. Var ett helt ok område även om det var mest turistshoppar som så många andra platser i Kina.

Jia och Xu hämtade mig i bil från hotellet och med var även Jias lilla son på ca 5 år. Då han stog i framsätet och kollade ut genom det öppna fönstret så tänkte jag att det är lite skillnad på hur barn färdas i bilar i Kina mot i Sverige… Hade räckt med att bromsa lite hårdare än vanligt för att han hade hamnat i panelen.

Vi kilade till en restaurang som inte såg allt för vacker ut men som är så där skönt kinesisk som man bara måste uppleva på plats. Efter ett tag började deras vänner droppa in och mat och dryck beställdes. HAr länge önskat få uppleva en riktigt kinesisk middag där man skålar med baijiu (50% kinesisk sprit) och är allmänt högljudda (något som är väldigt positivt i Kina). Så blev att äta en massa lokala rätter från Yunnan samtidigt som det skålades friskt hela tiden. Självklart sköttes även all kommunkation på kinesiska så fortsatte att öva mitt tal så mycket det bara gick. Det som var lite tungt var ju att som gäst så ville ju alla skåla lite extra med mig vilket ju gjorde att jag fick dricka det dubbla mot övriga.

Blev sedan att gå vidare till en bar för att dricka lite öl och äntligen fick jag bjuda tillbaka lite då jag blev den som bjöd alla på öl. Dock så hade jag fått i mig lite för mycket Baijiu så kan väl konstatera att klockan var bara barnet då det var läggdags för mig. Xu sa åt mig att det var dags att kila hem och jag kunde inte mer än hålla med så vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Kollade klockan då jag kom hem och den var visst bara 23 men ganska skönt att komma i säng då vi hade börjat middagen kl 17.

Söndagsmorgonen var väl ingen höjdare utan var rejält hungrig och slö, räddningen blev en dusch samt att äta mina 5 mangos som vi hade köpt på fredagen för att få lite energi för att orka röra på mig till flyget.

Kan väl konstatera att Kunming inte var den mest intressanta staden jag besökt och att det sagolika namnet den eviga vårens stad endast syftar på att temperaturen är ganska behaglig året om och inte på att staden i sig är mysig. Yunnan var ett bra resmål och förhoppningsvis kan jag åka tillbaka nångång  i framtiden för att besöka lite fler platser.

Efter en natts vila var det bara att dra vidare mot Yuanyang som ligger 35-40 mil söder om Kunming för att spana in lite risfält. Hade fått lite tips dagen innan om vart bussarna gick ifrån så blev en taxi till östra station som jag upptäckte att låg sjukt långt österut i Kunming. En snabbuss skulle avgå 15 min senare så passade perfekt att hoppa på, var heller inte mycket folk på denna så kunde återigen lägga mig och slöa längst bak.

Var en ganska seg resa som tog fyra timmar men så var jag iallfall framme i Gejiu där jag skulle byta buss och köpa en ny biljett för att kunna åka de sista 10 milen.  Det konstiga var dock att biljettpersonalen bara satt och inte ville jobba, fick veta att det var något problem men förstog inte riktigt hur det skulle lösas. Så ringde en kompis i Peking som fick prata med en av arbetare för tolkning, fick veta att det visst var datastrul så de kunde inte sälja några biljetter så fanns inga bussar. Medan jag funderade på hur jag skulle lösa detta så blev det hundmat till lunch (riktigt dålig matsalsmat).

Tänkte först om jag skulle försäkra mig om att inte bomma flyget i Kunming och genast börja min återresa och skippa risterasserna men kände att jag var för nära för att ge upp. Det måste ju finnas någon som skall mot nästa stora ort som var Yuanyang och därifrån borde jag enkelt kunna hitta transport till Xinjie som är ett ställe uppe i bergen ovanför Yuanyang där risterasserna ligger. Så bättre att agera än att sitta och vara bitter så skaffade ett pappersblad i en bokaffär och sedan började jag rita tecknen för Yuanyang och sedan Xinjie stort på baksidan. Fick en stor folksamling runt mig som undrade vad jag som enda utlänning pysslade med. Då jag var klar så tog genast en kinesisk taxiförare min penna och skrev 700 yuan. Jag skrattade lite glatt och sa att jag inte ville köpa hans bil…

De andra nyfikna skrattade och sedan frågade jag om det var någon som skulle mot Yuanyang så vi kunde dela en taxi. Dock ingen som var intresserad så kilade ut och frågade en vakt vilken väg som gick mot Yuanyang. Den jag hade gissat på var rätt och det var bara att bege sig dit och sträcka ut tummen. Snabbt stannade det några småbussar som ville ha mellan 2-400 yuan för att köra. Tyckte det var lite väl dyrt så fortsatte vänta lite. Efter några minuter stannade det ännu en minibuss och han sa att 20 yuan till Yuanyang så bara att hoppa i, snabbt fylldes även bussen med andra som skulle dit. Kan säga att det vara skönt att betala samma pris som övriga och inte något sjukt högt turistpris. Satt i framsätet så hade en perfekt vy över landskapet som passerades, var väldigt fint med risterasses som planerades och jag fick även se mitt första bananträd.

Då vi kom fram till Yuanyang verkade det som att min chaufför redan hade pratat med en annan förare då jag bara betalade honom och hoppade över till en annan. Det var en liten minibuss gjord för 7 kineser men det var redan 8 därinne och då jag kom så fick en flytta bak så att de satt fyra i bredd där man själv skulle klara av att sitta 2. Själv hamnade jag på en extrapall som var ditställd för att kunna rymma ännu en passagerare. Skrattade lite för mig själv på vägen upp då jag tänkte att mycket mer kina än så här kan det nog inte bli.

Väl framme så fick jag betala 10 kronor till så slutsumman på 30 kr blev lite mindre än första budet på 700… Då jag började få slut på pengar på mobilen och var rädd att jag skulle behöva ringa endel för att ta mig tillbaka kilade jag in på China mobile och laddade in 200 yuan, något som jag senare ångrade… Kontaktade sedan ett gästhus som jag hade fått tips om och det visade sig så bra att de var i närheten då de precis hade hämtat upp ett par från London som skulle bo på samma ställe. Fick även veta att det pågick en busstrejk och att det inte vara dataproblem som de hade berättat för mig. På vägen till gästhuset stannade vi på olika ställen runt risfälten och det var verkligen en vacker syn. Tyvärr var jag väl 2 veckor för sen då så gott som allt redan var planterat men det väl väldigt imponerande att se. Det är bäst oplanterad och vattenfyllt då hela bergssidan blir som en spegel. Såg även en ny fräsch Kawasaki eller vad var det egentligen…

Promenaden ner till gästhuset var lite konstig då vi hoppade mellan planteraingar och sista biten så kom vi in på en ny perfekt promenadväg så undrade varför vi ej använt den men fick till svar att det var lite mer spännande. Pratade lite med de från London och sedan var det dax att bestämma rum, det var då jag upptäckte mitt stora misstag på China Mobile. Jag hade bara 180 kronor kvar, varför kollade jag ej innan och bara fyllde på 100… Skulle förmodligen behöva endel slantar för att ta mig tillbaka till Kunming och det fanns ingen bankomat i närheten. Förmodligen nere i Yuanyang men det gjorde även att jag inte kunde spendera en krona mer än nädväntigt däruppe så blev billigaste möjliga boende och frukost och middag för sammanlagt 65 kr för att ha kvar så mycket att röra sig med.

Gav mig sedan ut och vandrade och balanserade på risterasserna, var härligt att promenera runt och kolla hur det var uppbyggt samtidigt som det var helt lugnt runt om mig. Hittade ett ställe där det fortfarande fanns några oplanerade terasser och tänkte att jag skulle ta en bild, hade dock inte mitt lilla kameraställ med mig utan blev att ställa ner kameran och balansera lite. Verkade som att det skulle funka så slog igång och kilade iväg, snabt hörde jag en smäll bakom mig och såg att kameran hade ramlat ner ca 1,7 meter rakt ner i betong där det även var lite vatten. Rusade fram och såg att främre delen av objektivet var snett och testade att bryta tillbaks det vilket ej funkade. Men det som ej går med lite våld går med lite mer så bara att bryta och tillslut hoppade den i läge. Dock gick det tyvärr inte att zomma och de flest av knapparna var konstiga. Var rejält bitter att jag inte bara tog bilden dagen efter då jag skulle ha med mig kamerastället men kunde iallfall konstatera att det gick att ta bilder även om det var omöjligt att zooma.

Gick lite surt tillbaka för att komma tillbaka lagom till middagen. Fick agera tolk mellan ägaren och londonparet så det var lite kul, lite kinesiska verkar man ha lärt sig. Blev en tidig sänggång för att kunna vara pigg och se soluppgången som skulle ske runt 6-tiden. Dock var det rejält grått så bara att konstatera att det inte blev nån soluppgång att hurra för men gav mig ut på risfältet för att ta lite bilder och titta runt lite till. Tog även bilden som sabbade mig kamera dagen innan… Glädjande kunde jag även konstatera att det nu var möjligt att zooma och att knapparna hade börjat funka under natten. Vet ej om det berodde på att den hade torkat ur då jag hade haft den i öppet läge hela natten. Senare kunde jag även konstatera att det var den första positiva händelsen på en dag som skulle komma att bli helt oväntat lyckad.

Efter lite fotograferande så kilade jag upp för frukost, medan vi åt började det spöregna och londonparet gav sig sedan iväg för att möte upp gårdagens busschaufför som skulle köra dem till olika fält och sedan en marknad. De frågade om jag ville vara med, skulle kosta 100 kr och sedan skulle jag haft 15 kronor på markanden och att ta mig ner till Yuanyang så kändes inte som ett alterantiv då jag hade spenderat mina slantar på China mobile. Samtidigt så planerade de att vara ute hela dagen medan jag ville hinna tillbaka till Kunming så avböjde erbjudandet att åka med.

Istället packade jag väskan och började gå upp mot vägen, tog den nya fina gångstigen då jag täntke att den måste ju vara byggd för att flytta runt turister. Efter ett tag upptäckte jag dock varför vi ej gick den dagen innan, den slutade mitt i ett bygge men orkade ej vända tillbaka så glättrade uppför ett grustag. Kan väl säga att mina skor inte var direkt rena efter klättringen då det regnade, fick dock även lov att kila rakt igenom bygget och var rejält uttittad av arbetarna då jag passerade förbi.

Väl uppe på vägen vvara det bara att ta fram min bunt med liftningspapper som jag hade förberett för att ta mig tillbaka, var nu utrrustat med Gejiu och Kunming. Efter en minut kom första bilen och jag sträckte ut tummen och lyckades få lift. De undrade vart jag skulle och jag sa Kunming men förstår att nu är det väl Yuanyang som gäller så undrade vart de skulle, de skulle hela vägen till Gejiu så fick åka med om jag ville. Liftandet kunde inte ha börjat bättre och efter att ha försäkrat att det var gratis och de ej ville ha betalt så var det bara att börja berätta om vart jag kom ifrån samt vad jag gjorde i Kina.

De jag liftade med var två grabbar (Jia och Xu, med risk för felstavning)  i 35-årsåldern som hade varit där på affärer. Sverige hade de ganska bra koll på som exempelvis Roxette, Volvo, fotbollslandslaget samt självklart JO Waldner samt Jörgen Persson. REsan var väldigt lyckad och vi pratade om allt möjligt efter cirka 5 mil stannade vi för att handla färsk Yunnan mango. Försökte att betala då de ju körde bilen men det fick jag inte utan de köpte mango åt både mig och dem. Då vi fortsatte färden berättade de att de egentligen skulle hela vägen till Kunming men att de inte körde den stora motorvägen (dyra biltullar) så om jag ville så fick jag åka med hela vägen.

Det var inget att tveka på, ville absolut inte bli strandad i Gejiu och ett mycket bättre alternativ att fortsätta med några som var riktigt trevliga att prata med och en perfekt chans att öva tal. En bit efter Gejiu blev det lunch i Kaiyuan, kändes som att jag nog var den första utlänningen i stan då jag var rejält uttittad. Vi åt på en restaurang som serverade en massa lokala rätter så fick prova en massa mat från Yunnan, det var riktigt gott och de försäkrade sig om att det itne var för stark för mig så fick en specialkryddblandning som jag inte skulle dö av… Lyckades inte med att betala här heller så bara att tacka så mycket det gick.

Kilade på toaletten vid en närliggande marknad och såg en bur med lite hundar så frågade Xu om de var till för att äta och han sa att endel hamnar säkert på tallriken. Var helt normala hundar som kunde ha varit sällskapshundar hemma i Sverige, har alltid undrar vilka sorter de använder för mat men verkar vara lite allt möjligt.

Under middagen sa de att vi skulle åka och be, ingen aning om vad detta heter på kinesiska men med kroppsspråk visade de lite bugande och det var ju bara att säga inga problem och bara att ta seden dit man kommer. Efter en timmes färd såg jag en stor gyllene budda högst uppe på en kulle och de sa att dit skall vi. Fanns en bilväg upp men vi fick inte ta den, så åkte in på parkeringen och köpte rökelsestänger av en försäljerska. Jiu berättade att detta måste jag köpa själv om jag ville ha, antar att det har något med religionen att göra att man måste själv stå för sitt offer eller nåt sånt. Tänkte att en sån här chans kan jag ju inte missa så kilade även fram till damen och köpte ett kit för 25 yuan precis som dem. Hon sa några böner över rökelsen och sedan fick jag en uppsättning.

Nu då vi hade köpt rökelse var det visst ok att köra uppför vägen då de öppnade bommen för oss. Parkerade bilen på ett ställe som vi trodde var rätt men visade sig att det fortfarande var en massa trappsteg kvar. Som vanligt fick jag ej betala då vi behövde betala inträde till tempelomnrådet… På väg upp passerade vi en tjock skrattande bronsbudda med stora öron de sa något om hans öron så drog lite i ena vilket verkade vara fel då de visade att de strök handen över öronen och magen för att få tur. Har visst endel kvar att lära innan jag blir fullgod buddist.

Buddan på toppen var verkligen stor och vi tog fram vår rökelse för att tända på och offra dessa. Kollade hur de gjorde och höll på att bränna av mig handen då det började brinna men bara att köra på. Viftade lite med rökelsen för att sprida röken innan det var dax att placera dem i den stora urnan för rökelser. Avslutade med 3 stora och tänkte bara lägga dem i urnan som de små men blev tillsagd att de skall spridas mellan de tre urnorna som fanns på platsen. Avslutningsvis tog vi en bild och kunde inte mer än att konstatera att det var en häftig dag med totalt oväntade upplevelser. Vem vet, kanske har jag konverterat till buddismen nu utan att veta det…

Fortsatte mot Kunming samtidigt som vi pratade om allt möjligt och då det var cirka 10 mil kvar så började det vara en massa stenar likt raukar i landskapet. Finns en turistattraktion i området som kallas stenskogen där man kan ströva runt mellan en massa sådana. Fick dock se en massa från vägen då vi åkte så kände inget behov att slösa både tid i Kunming och pengar på att besöka det nästa dag utan skulle kunna fokusera på Kunming vilket var skönt.

Framme i Kunming körde de mig till ett hotell som de rekommenderade och blev kanske lite dyrare än väntat men kände att det inte var något läge att tacka nej utan bara att checka in i rummet de hade. Dock så låg rummet mot gatan och kan säga att det vara svårt att avgöra om fönstret var stängt eller ej då det inte stängde ut något som helst ljud. Avslutningsvis frågade jag om de skulle vilja följa med ut så att jag kunde bjuda dem på en öl dagen efter, ville ju på något sätt ge tillbaka lite för all deras otroliga gästfrihet och vi bestämde att vi skulle höras dagen efter.

Då jag hade kommit upp på rummet var det inte lika fräscht som mitt förra rum i Kunming men det fick vara ok. La mig ner på sängen och kunde inte mer än konsterara att busstrejken gjorde att jag fick en av mina bästa om mest udda dagar i Kina. Hade väl samtidigt väldigt tur att jag just träffade på dem då jag liftade men det skall man ju ha ibland.