Släpptes av på ett annat hotell då vår klagan på det förra hade gett lite utdelning. Det här låg närmare Johkangtemplet, det har en marknadsplats runt sig (Barkhor street) så perfekt för att köpa lite souvernirer innan avfärden.

Tibetanskt firande av nyår var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, efter att vi hade tagit mat på ett ställe där jag faktiskt åt den bästa pizzan jag ätit sedan jag lämnade Sverige så började upploppsstämningen komma igång på gatorna. Var lite förvånande att se människor komma springande med stora brinnande facklor som de kastade i en majbrasa mitt i vägkorsningarna i Lasa. I samband med detta sköt de raketer samt  smällde även smatterband med smällare som nästan låter i klass med ett gevär. Majbrasorna blev större och större och vissa av taxibilarna började bli lite skeptiska till att passera och det enda jag kunde tänka på var hur många som skadar och dör av alla smällare och raketer ikväll.

Var ett öronbedövande ljud och för att skydda den lilla hörsel jag har så blev det att knöla in servetter i öronen. TAnken på att hörseln kan skadas verkar inte finnas bland tibetanerna utan alla gamla som unga stog och tittade eller kom springande med facklor och smatterband. Kan nämna att orsaken till facklorna är att de ska skrämma ut alla onda demoner från förra året genom att springa runt med facklorna i varje rum i hemmet och sedan ut till brasorna. Så gissar nog på att någon lyckades med att snubbla och bränna upp sin lägenhet under kvällen.

Gick in på en pub i närheten av hotellet och tog en öl med resegänget, efter att ha suttit där i typ 2 timmar så kilade vi ut igen och till vår förvåning så var det nästan helt städat på gatorna och allt var lugnt. Såg endel som arbetade med att röja upp men ingen som fortfarande var ute och brände upp facklor och andra saker de kunde komma över.

Nästa morgon blev det frukost innan jag gav mig ut för att köpa mina enda souvernirer från min långa resa. Ville ju inte fylla väskan med saker som sedan skulle bäras runt kommande månad så fick bli lite saker i Lasa. Började med att köpa ett par böneflaggor som är något väldigt karakteristiskt för Tibet och letade sedan efter ett bönehjul. Blev att cirkulera ett varv runt templet och tillslut hittade jag ett som verkade vettigt som jag började buda på och priset hamnade tillslut på 80 kinesiska. Försäljerskan påstog att en del av det var yakben men har inte den kunskapen för att bekräfta eller förneka det, ser lite lagom slitet och intressant ut så var ett bra inköp i Tibet.

Vände sedan tillbaka till hotellet för att möta upp chauförren som skulle ta mig till flygplatsen, gick väldigt smidigt att komma dit samt att checka in så satte mig ner och skrev lite vykort då jag hade nästan 2 timmar tillgoda. MEd 45 minuter kvar till avfärd kilade jag igenom säkerhetskontrollen och såg då en skylt att mitt flyg var framflyttat med 2 timmar (planet jag skulle åka med hade ej anlänt). Var inte direkt nöjd att behöva vänta mer men räddningen var att OS-invigningen var i full gång så kunde se den alltid segdragna proceduren då alla deltagare går in samt då elden tändes på stadion. Då det fortfarnde var tid över så blev det att skriva lite mer vykort och pratade sedan med en som jobbade och kunde lite halvkass engelska då jag hade ett flyg jag behövde hinna med från Chengdu klockan åtta på kvällen. Planet var numera planerat att lyfta 17:30 (klockan var 17:00 så trodde väl inte riktigt på det) och med 2 timmars flygtid för att sedan hämta väskan och checka in den igen så började det kännas lite stressigt.

Han tog min baggagelapp så att de skulle kunna ringa och se om de kunde ordna så att det flyttades runt auromatiskt i Chengdu. Satte mig ner igen och tog det lite lugnt och efter 30 minuterdå det skulle lyfta hade det fortfarande itne kommit något plan.

Fick då veta att det var för dåligt väder för att landa vilket jag ej kunde hålla med om då det var strålande sol och blå himmel. För att förklara vart så pekade han på en skylt där det stog 8000 och menade att det var dåligt högt upp vilket jag tyckte lät himla konstigt då piloterna många gånger inte ser banan förren de är väldigt nära. 10 minuter senare bekräftades det att planet var inställt och kunde inte mer än fråga honom varför då han ju påstog att planet som vi skulle åka med var på väg dit.

Så istället blev vi erbjudna buss tillbaka till Lasa och hotell, de västerlänningar som var där gick snabbt ner till då små bussarna medan kineserna var kvar för att argumentera och hoppas att de skulle trolla fram ett plan. Var ju det värsta som kunde hända för dem att planet blev inställd på nyårsafton så att de inte kunde komma hem och fira deras största högtid.

Ofrivilligt tillbaka i Lasa blev det incheckning och mat på hotellet, i brist på annat att göra tog jag en taxi till mitt tidigare hotell för att ta en öl med mina resekompisar då de skulle åka först dagen innan. Fick veta att Agnes hade fått kameran stulen idag då hon var vid Barkor street och shoppade och var riktigt besviken då hon hade förlorat alla bilder från sin resa. Lovade att bränna bilderna på en DVD och skicka samt att hon även hade fått alla Andrews bilder som en tröst.

Efter en kopp te på samma pub som dagen innan vände jag tillbaka till hotellet. Då klockan närmade sig midnatt smattrade det mer och mer fyrverkerier överallt, den här kvällen innehöll dock inga majbrasor på gatorna utan endast fyrverkerier precis överallt.

Nästa morgon blev det avfärd från hotellet klockan åtta i hopp om att få flyga tillbaka till Peking. Väl vid flygplatsen blev det ny incheckning och det fanns även ett plan att resa med vilket kändes skönt. Funderade på hur det skulle gå då jag kom till Chengdu och numera var biljettlös men tänkte att det nog inte borde vara något problem att bli ombokad.

Blev precis som väntat i Chengdu och var snabbt upp till kassan och placerades på ett plan 45 minuter senare och konstaterade att det skulle bli skönt att komma tillbaka och bara lägga sig på sängen i Peking efter den något omständiga hemresan.

Tibetan new year celebration was not exactly as i expected. After having dinner where i actually had the best pizza i’ve eaten since i left Sweden it started to be a small feeling of riot in the street. A lot of people ran around with torches and threw them on a pile in the middle of the crossings. After also adding a some other stuff it started to be a lot of bonfires around in the city. At the same time they were shooting fireworks and i could only think about how many will get hurt or killed tonight of the fireworks… Went to a pub and after about 2 hours when we left the streets were clean and back to normal.

The next morning i got up to do some shopping of my only souverniers from the trip. Bought some prayerflags and also a prayerwheel after som bargaining, its things you see all over Tibet so what could be better souverniers.

Later on I went to the airport to catch my flight home, checked in and wrote some postcards while i waited but to my dissapointment my flight was delayed and later on cancelled. So i ended up on a forced extra night in Tibet since it was no later flight. Got transported back to Lhasa and another hotel but took a taxi to meet the people in my travel group, definetly more fun than sitting in a hotel room on my own.

The next day it was time for a new try to get home and it went better, didnt have a ticket from Chengdu since i had one scheduled for the day before but was no problem to be put on a new flight without any cost when i got there. Can say that it was really nice to finally lay down on the bed in Beijing after a bit complicated trip home.

Mötte Jane (en i min resegrupp från Singapore) på flygplatsen i Chengdu då vi var registrerade på samma tibettillstånd som är ett krav för att få borda planet. Hon tog fönsterplatsen men nödutgången var raden bakom så smög dit och satte mig för att få lite mer benplats. Fick dock flytta för deras rutiner var att man måste kunna bra kinesiska för att kunna assistera vid en eventuell krasch. Sa att det kan väl inte vara så svårt, bara jag öppnar dörren så bör det ju vara ok men de höll inte med om det utan fick sitta på en av platserna längst fram med lite mer benutrymme.

Var inte så noga med fönsterplatsen vid incheckningen men kan konstatera att jag var nöjd att ha satt mig på en egen rad och kunde titta ut då man flög med Himalaya utanför fönstret. Många vackra snöklädda toppar och jag drömde mig bort och såg framemot de kommande dagarna och speciellt Mt Everest trippen.

Väl nere på marken var det bara att hämta väskan och hoppa i transporten, iallfall var det planen. Då vi kom ut fanns det ingen som mötte oss utan vi ringde till resebyrån i Chengdu som sedan ringde upp och påstog att bilen hade blivit stoppad i en poliskontroll och därför var sena. Efter nåt mer samtal och 1,5 timmes väntan så kom äntligen transporten, jag är helt säker på att de hade glömt av oss och inte började åka förren vi hade ringt med tanke på hur lång tid det tog.

Vi pratade lite mer guiden på vägen tillbaka att det skulle bli riktigt kul att promenera upp till Base Camp men hon sa att vi är endast där i 40 minuter innan vi kör tillbaka. Visade henne reseplanen och sa att det kan hon glömma då det är inte vad jag betalar för, hon var förvånad och läste igenom och undrade vem vi hade fått reseplanen ifrån. Svarade resebyrån precis som du borde ha fått, det sjuka var att hon visste inget om resan vi skulle göra utan det slutade med att hon kopierade vårat för att få veta planen för de kommande dagarna. Man kan ju undra vad man betalar för…

STannade vid en buddamålning på en bergsvägg på vägen mot Lasa och fick ialflall lite nytta av guiden som berättade om böneflaggorna som man ser överallt i Tibet. De har färgerna röd, grön, blå, vit och gul och representerar de 5 elementen eld, vatten, himlen, vind och jord i nämnd ordning med olika tibetanska texter tryckta på dem. Blev lite förvånad då guiden sa 5 element då vi i västvärlden brukar räkna fyra men skillnaden ligger väl i olika trosuppfattningar.

Hotellet i Lasa var ingen höjdare, kallt vatten (blev ljummet efter 30 minuters spolning), AC:n fungerade knappt, gick ej att stänga dörren riktigt till dasset vilket inte var nån höjdare då jag och Andrew i min resegrupp delade hotellrum. Han var från New York och jobbade som danslärare i Chengdu, ett ställe som han hatade och kom att hata ännu mer under resan…

Efter att ha vilat en litet tag mötte jag Jane i lobbyn för att gå och äta middag. Kilade iväg efter gatan och hittade en restaurang 2-300 meter bort , var väldigt skönt att komma in och sätta sig då man var helt slut. Dels berodde det väl på att man inte ätit riktigt sedan frukost samt även den höga höjden (Lasa ligger på 3500moh). Efter maten blev det att kila tillbaka till hotellet för att vila och måste säga att de 2 trapporna upp till där rummet låg var väldigt jobbiga och jag blev riktigt andfådd av att kila upp där. Kunde aldrig tro att den höga höjden skulle påverka så mycket så med lite huvudvärk var det bara att lägga sig och vila igen.

Då vår guide inte hade någon aning om vad vi skulle göra och verkade allmänt förvirrad letade jag mig till ett internetcafe för att skicka ett litet bittermail till resebyrån. Var inte alls i form då höjden gjorde att jag var både yr och kände mig konstig i kroppen så efter att ha skickat mailat blev det återigen att vila.

Det var en behövlig vila med tanke på att nästa dag skulle vi till Potalapalatset vilket innebar en massa trappor.  Min första tanke då vi närmade oss palatset var att de är väldigt troende och ber på ett väldigt extremt sätt. Från stående till liggande, till stående till liggande osv. Snabbt går det också så tänkte att det där skulle jag aldrig klara som blir yr av att gå uppför en trapp. Utanför själva murarna cirkulerade alla människor medsols, guiden ledde vägen motsols så med tanke på att hon itne hade haft ett enda rätt än så frågade jag varför vi går motsols medan alla andra andra medsols. Tänkte att alla människor var på väg in och då borde ju även vi följa strömmen. Så enkelt var dock ej svaret utan tibetanerna roade sig med att gå runt Potalapalatset medsols.

Att cirkulera medsols är alltid det som gäller i Tibet och då man går in i ett rum i de olika templen ska det också utforskas medsols. Lite udda men är iallfall smidigt på så sätt att man inte krockar med en massa som går åt fel håll. Efter att ha gått lite motsols kunde vi konstatera att guiden faktiskt hade rätt den här gången då ingången låt på kortsidan dit vi hade gått. Var endel tibetanar som också gick in där men de flesta cirkulerade. Efter att ha tagit några kort och besökt toaletten (förebyggande syfte då det bara fanns två publika och den andra var på toppen…) så spanade jag uppför alla de kommande trapporna. Vi gick sakta uppför och vilade många gånger för att orka upp och det gick förvånansvärt bra med tanke på gårdagens totala trötthet då jag gick till internetcafet och restaurangen. Den som hade det tyngst var Jane som itne var så atletisk utan under vissa tider blev det mer att guiden försökte dra upp henne.

Väl inne i palatset var det fotoförbud vilket Andrew klagade på då han menade att det kommer miljoner japaner och kineser varje år och tar kort inne i våra kyrkor. Finns ju endel ställen som har fotoförbud i Europa också men inte så utbrett som här där det är överallt. Dock fanns det inte så mycket att ta kort på så var inte någon större förlust, de delar som man får se i palatset och även som alla tibetaner besöker består mest av ganska små rum med lågt i tak, självklart med en massa målningar och buddastatyer men hade förväntat mig någon riktigt stor sal med gyllene målningar och en jättebudda men det fanns inte. Var endel målningar och fotografier på olika Dalai Lama och även endel sarkofager. Det fanns endel info om de olika sarkofagerna och konstaterade att det inte var lite mycket guld i de senare som de tidigare utan blev mer och mer guldfärg…

Väl ute igen blev det lite bilder och tog även på endel människor, ju längre resan gick desto mindre intressanta var byggnaderna som alltid såg lika ut medan alla människor och munkar hade väldig karaktär så blev det huvudmålet för foton då vi besökte något tempel. På väg ner från Potala och till en restaurang kunde jag konstatera att jag var lite besviken på Potala. Det är fint utifrån men insidan är itne så spännande som man kan tro. Blev lite olika rätter till lunch bla en tibetansk specialitet som visade sig att det var en degklump. Var typ ogräddat rågbräd och smakade precis som det låter så övriga rätter fick försöka mätta våra magar.

Efter maten blev det att promenera till Johkangtemplet som ligger mitt i Lasa och hör till det heligaste av tempel. Precis som vid Potala cirkulerade det här väldigt mycket människor och framför templet var det många som höll på med extrembön (finns det i Sv Akademins, men är enda sättet att förklara det). Då detta är kärnan av Lasa har det även bildats en marknadsplats runt templet så bara att följa tibetanerna runt om man vill ha möjlighet att handla olika souvernirer, ett yaklår eller en halv gris. För tillfället var det inte aktuellt att köpa en halv gris så istället kilade vi in i templet.

Var inte så spännande utan det såg ut precis som Potalapalatset fast det var lite mindre. Dock träffade vi på en munk som vi med guidens hjälp pratade med. Agnes (boende i New York men kommer från Ungern) bombade han med frågor om vad de gör, varför han valde att bli munk mm och då vi tillslut skulle gå så fick vi alla varsin påse med några riskorn samt en tygbit. Guiden var väldigt förvånad och sa att det är väldigt svårt att lyckas får något sånt från en munk. Även om templet inte hade så mycket att erbjuda så hade man iallfall en fin vy över Lasa centrum från taket och även alla människor som cirkulerade. Då dagens oficiella program nu var över så delade vi på oss och kilade åt olika håll och jag och Andrew tog ett varv runt och smög även in i ett par gränder. Han var ute efter ett bönehjul (svåröversatta ord prayer wheel på engelska, om nån har något bättre så är det bara att säga till) som souvenir vilket är ett bra minne från Tibet då väldigt många av tibetanerna går och snurrar på dem.  Blev dock inget hjul utan han köpte några böneflaggor istället innan vi begav oss tillbaka till hotellet för vila och komma ikapp med syret…

Följande dag var det återigen dags för 2 tempel, det första var Drepung Monastery. En kompis till guiden var munk där så han följde med och berättade lite om man frågade honom, han påstog att han kunde engelska men vi kunde väl inte riktigt hålla med om det. Han var extremt blyg precis som övriga munkar vi träffade under resan men berättade för guiden som fick översätta vad han sade om de olika saker. Konstaterade även att det nog har blivit lättare att vara munk med åren då samtliga verkade ha mobiltelefon, kommer ihåg att då jag läste om de olika religionerna så tilläts en munk endast äga typ 7 saker, matskål, klädesplagget mm. De kanske får låna av templet så att de fortfarande kan hävda att de följer de uråldriga traditionerna.

Fick även se en intressant kontruktion för att värma vatten. Det var typ en parabol där man hade placerat kaffekokaren i mitten, undrar hur många grader vattnet kommer upp i (kanske något för Electrolux nu då alla pratar om energisnåla produkter)? Efter att ha tittar runt och följt de inte alltid så informativa skyltarna så blev det även lite shoppande av souvernirer utanför Drepung. Köpte några träbitar med handkarvat mönster samt några små lerbuddafigurer (får se om de klarar sig till Sverige).

Vi fortsatte sedan till Sera Monastery och det var lite öde på munkar då de redan hade börjat förbereda sig för nyåret som de firar en dag före resten av Kina. Guiden, Jane och Agnes tog det mest lugnt medan jag och Andrew gav oss ut på upptäcksfärd. Hittade en trappa upp på huvudbyggnaden och kom upp på taket. Var väldigt lugnt och fridfullt eftersom det inte var någon annan där så vi tog det ltie lugnt. Efter ett tag då vi skulle gå ner konstaterade vi att porten vi hade kommit upp genom var igenbommad. Som tur var hade de inte satt på hänglåset utan det gick att öppna och vi kilade ner med känslan som två busiga smågrabbar som legat gömda på grannens vind.

För att unvika degklumpar som middag kilade vi på ett finare hotell där vi kunde beställa lite mer välbekant mat då man inte kunde veta vad man skulle få de kommande dagarna. AGnes berättade även att hon hade skrivit ett välformulerat mail till resebyrån där hon klagade att vi alla skulle vara inpressade i en liten bil samt att det saknades både värme och varmt vatten på hotellet. Själv hade jag tröttnat på att vara bitter och man var ju även lite van att det inte riktigt fungerar som hemma med servicen här i Kina. Utan inriktade mig bara på att ta det som det kommer och istället njuta av turen mot resans höjdpunkt Mount Everest.

Met Jane in my travel group on the airport since we were registered on the same Tibet permit, witout the permit its not even allowed to board the plane. The flight was nice and had a great view over the Himlaya and dreamed about the coming week’s travel.

When we arrived at Lhasa airport there were noone to meet us and we had to call, later on they blaimed a road block but since it took about 1.5 hours for them to arrive i think they had just forgotten that we were coming. We talked to the guide about the trip and noticed that she had no idea what was planned for the week so she had to copy our iternery and i explained that we are supposed to hike the last kilometers to the base camp. Had to make sure we got what we were paying for.

After leaving the bags and resting for a short while i met Jane for dinner, we walked about 2-300 meters and got really tired. Back at the hotel we struggeled to climb the stairs. I have to say that i didnt believe that the altitude would affect me that much for that little of exercise. So it was just to relax to get prepared for the coming day’s challenge the Potala Palace.

The following morning we went to Potala and i have to say it has a lot of stairs. When we approached it we saw a lot of people walking in the same direction. Since the guide started to walk in the other direction i had to ask her where we were going. She hadnt got a clue about nothing before so couldnt really trust her to know where to go. She explained that all the tibetans where just walking around the temple and will not enter and that the entrence was on the side we where heading for, this time she was actually correct.

To walk around in a temple should be done clockwise the same way as all the people was circulationg the palace so every room we visited it was always to turn left and follow the wall…

It was a lot of stairs to go to the top of Potala but since we were walking slowly and stopped to breath it wasnt a too big problem. It went a lot much better than the day before when i got tired of walking to the restaurant. The palace was kind of boring and didnt live up to my expectations, i was thinking it should have some really big halls with huge buddas but it was mostly dark and a lot of rooms with not more than 2.50 meters to the floor. As a summary i can say that Potala is best from the outside…

After having a kind of bad lunch with some tibetan dishes we went to the Jokhang temple that is one of the holiest in Tibet. Here its alot of people walking clockwise and its also a big market around so the best way is just to follow the crowd around and stop if you see something interesting. Now was not the time for shopping so after looking at some extreme prayers (they go from standing to laying flat to standing and laying flat over and over again. I thought that i wouldnt be able to do more than two before i cant stand up anymore dure to the altitude so its probably a good exercise) we walked into the temple. It was very similar to the Potala so not too exciting but the roof gave a nice view over downtown Lhasa and the Potala Palace in the distance.

The next day we visited two more temples and it was the same as the others but at one of them we had a monk following us since he was a friend of the guide. He was very friendly and i also noticed that it seams to be easier to be a monk now than before. As the most people he had his own cellphone…

Later on in the evening we had dinner in a nice hotel to get some western food before we were going to start our journey to Mount Everest, the top of the world.