JAg och Andrew trodde att övriga skulle vara lite bittra då vi kom tillbaka men de undrade bara om vi hade tagit några fina bilder sen blev det snabbt att vänta tillbaka på den näst intill obefintliga vägen. Blev ett stopp för lite mat på vägen tillbaka och efter vår hemska beniga lunch så fick det bli något enkelt vilket var strips. Vi tänkte dock inte på att kocken som även var ägare och kassörska för jordkällaren vi befann oss i skulle behöva hacka alla potatisar och steka dem så blev en lång väntan på mat. Under tiden kom det in fler och fler gatuhundar som satt sig och väntade på att kunna börja tigga mat…

Tillbaka i Tingri var det ena hotellet fullt och efter lite diskussioner hamnade vi på Mt Qomolangma hotell som det tom var skyltat till efter vägen så man hade lite förväntan på standarden som snabbt grusades. Det var ett rejält kallt i lobbyn och det var inte bättre i rummen, slog genast igång A/C:n och fick då veta av personalen att de slår av strömmen vid midnatt. Kändes väl inte helt ok med tanke på att klockan var 23:00 då vi kom dit samt att det var närmare 0 grader i rummet. Fick några extra täcken från personalen samt termosar med varmt vatten så vi kunde fylla lite värmeflaskor att ha i sängen för att undvika att frysa ihjäl. Toabesöket var även det lite udda, då jag kom in i rummet så undrade jag varför det stog två hinkar fulla med vatten på toaletten. Kunde konstatera att det saknades vatten så fick använda dem för att spola… Efter att ha förberett så mycket som möjligt var det toppluva och halsduk som gällde innan jag kröp ner i sängen.

Några minuter efter tolv bröts strömmen och A/C:n tystnade så bara att krypa ihop så mycket som möjligt för att hålla sig varm, måste säga att varmvattenflaskor fungerar ganska bra även om det blir lite kallt på morgonkvisten. Har tidigare hört om att de bryter strömmen nattetid på vissa ställen på landsbygden för att helt enkelt spara ström. Dock kan man ju undra om det är rätt ställe att göra det på med minusgrader utomhus samt även hur mycket ström man kan tänkas spara. Är väl helt enkelt så att landsbygden får offra sig för städerna, undrar vad som skulle hända om de i energisyfte skulle bryta strömmen i Peking en natt. Skulle nog bli lite klagomål men förmodligen spara lika mycket som de gör sammanlagt på alla andra ställen under ett år…

Exakt klockan 7 på morgonen slogs strömmen på igen, hade tyvärr ingen fjärrkontroll då det endast verkade finnas en på hela hotellet så fick lida på morgonkvisten. Frukosten serverades i en restaurang som mest liknande en gammal lada inifrån med en kamin mitt i. Agnes var väldigt skeptiskt men kunde efteråt konstera att det nog var den bästa frukost som vi hade fått i Tibet, säger inte mycket men alltid skönt att få en bra start på dagen.

Vädret var precis som övriga dagar perfekt och tänkte lite bittert att det hade varit underbart att se soluppgången från Base Camp efter att spenderat en natt i tältförläggningen däruppe. HAde helt klart varit varmare då de har en kamin mitt i tältet så det skall vara ganska varmt, iallafall sägs det så. Vi vände åter till bommen och chaffisen fick tillbaka ett av sina ID:n som han tvingades lämna dagen innan och precis som väntat blev det inget försök att ta sig upp till Base Camp. Vi var alla lite bittra då vi vända åter och vi kände verkligen att man hade missat pricken över I:t. Ska man försöka se det positivt så är det ju tyvärr inget man kan göra åt vädret och de flesta bergsbestigare lyckas ju inte nå toppen första gången så får väl se hur det går nästa gång…

En timme från Tingri stannade vi då man har en bra vy mot Everest därifrån och tog lite fler bilder för att iallafall ha bevis att man varit där. Blev återigen ett stopp vid portalen som visade starten på Mt Everest nationalpark, för att iallfall få en liten bergpromenad och ta lite bilder från Himalaya bestämde vi oss (jag, Andrew och Agnes, övriga stannade vid bilen) får att gå upp på en kulle. Såg inte så långt ut och hängde på mig min ryggsäck och började gå, var väldigt jobbigt och då vi gått typ 300 meter vilket var vad det såg ut som att hela sträckan skulle vara så var det bara att konstatera att det nog var en tredjedel av sträckan. Efter en liten bit till så fick det bli att dumpa ryggsäcken, den gjorde promenaden alldeles för jobbig. Agnes undrade om jag verkigen skulle lämna den där och sa att inget problem tar den på nervägen och fortsatte gå. För att inte rasa ihop blev det att gå en bit och stanna för att andas innan man fortsatte och upprepade proceduren. Väl uppe (sista biten hade lite kraftigare lutning) så hade man en fin vy, var ganska yr så blev att andas djupt och verkligen ta det lugnt ett tag för att kroppen skulle ha en chans att återhämta sig.

Utsikten var verkligen vacker och kändes som att man kunde se hur långt som helst. Toppen på Everest stack precis upp bakom ett av de närliggande bergen vilket bekräftade att man såg rejält långt. Efter ett tag blev det att kila neråt, var verkligen lättare och jag var glad att jag lämnade väskan på vägen upp för det hade varit en extra tyngd som jag inte hade varit uppskattad hela vägen upp. Hittade en yakskalle som Agnes mer än gärna posade med och vi kom på att vi borde ta en bild med oss tre vilket vi fortfarande inte hade från resan. Väl tillbaka vid bilen vad vi rejält yra och hade endel huvudvärk av syrebristen så var ganska skönt att bara sätta sig och glida vidare tillbaka till Shigatse.

Allt var lugnt i bilen tills Andrew fick ett samtal från en kollega i Chengdu som berättade att han hade fått sin lägenhet tömd. Det var några städare som inte riktigt hade lyssnat på sina order att städa ur en lägenhet på tredje våningen (där en annan lärare hade flyttat ut) utan istället hade de gått in i Andrews lägenhet på andra våningen. Det konstiga var att de aldrig reflekterade om att det verkar som att någon fortfarande bor här samt att han hade 9000 kinesiska i en skrivbordslåda eftersom ingen utlänning på skolan någonsin lyckats öppna ett bankkonto i Chengdu. Så allt var plundrat och kan säga att det var många samtal och svordomar över Chengdu och Kina under resten av resan. Kan nämnas att i ett av samtalen erbjöd de honom 2000 kinesiska i kompensation vilket han ganska bestämt avvisade med tanke på att endast hans steppskor kostade mer.

Väl i Shigatse besökte vi deras tempel, efter ett tag såg vi människor som sprang och bildade en lång kö. Fick veta att just nu visade de en staty som endast visades en gång om året och efter att ha cirkulerat runt lite i templet på olika ställen fick vi möjligthet att ta en titt genom att smyga in vid utgången. Människorna skickades fram i grupper och hade ungefär 0.3 sekunder var att titta på skulpturen, då det var dax för mina tiondelar kunde jag konstatera att det var ett svart lakan som hade en enkel målning av en budda.

Efter en natts vila blev det att bege sig mot Lasa, blev en annan väg tillbaka och vi körde mestadels längs en dalgång med ganska branta bergssidor. Måste säga att den andra vägen var intressantare och bjöd på mer omväxling men även denna bjöd på väldigt vacker natur. Tibet har verkligen stora kontraster och efter tag såg vi att det var sanddyner vid sidan av vägen så då Andrew ropade till fick det bli ett nytt stopp. Från snötäckta berg dagen före befann vi oss nu i ett ökenlandskap. Har alltid drömt om att testa sandboarding (snowboard på en sanddyn) men hade tyvärr inget att surfa på och mina fötter var heller inte stora nog då jag testade utan slutade mest med 2 kilo sand i skorna. Så fick bli att bege sig tillbaka till bilen och ska istället se om jag kan hinna med ett besök i Gobiöknen senare under våren.

Gjorde ett kort matstopp där vi åt några enkla grönssaksrätter då de torra ankorna som hängde vid köket inte direkt lockade. Vägen som vi följde hade 4 vägkontroller där chaufören kilade ut och fick en stämpel och tiden iskriven, då han hade kört lite fort och matstoppet blev kortare än väntat så fick det bli ett oplanerat stopp detta för att inte komma till sista kontrollen för tidigt vilket hade medfört böter. Precis innan han berättade det så hade jag sett att det verkade som ett väldigt fint ställe så kilade genom lite taggbuskar för att kunna få en bra vy över floden. Var ett väldigt fint ställe och var perfekt för en bild så förklarade grundligt för Andrew hur jag ville ha bilden för att slippa missödet från i förrgår. Bilden blev lyckad och fick även lite hämnd för den sumpade bilden då han tvingades kila förbi några taggiga buskar för att ta kort…

Väl i Lasa berättade guiden att vi skulle få se mycket fyrverkerier ikväll då tibetanerna började sitt nyårsfirande, var lite förvånande då jag vet att det är först dagen efter som de börjar fira i Kina men är ju en helt annan kultur i Tibet.

When we got to Tingri we were told that it was not allowed to drive up and we had to turn around. But after some discussions it was ok to continue to a view point and also to sleep in Tingri to hope for the road to be open the next day. Went to the viewpoint for some pictures and then the driver said that we could try an alternaive road. It was not the main one up to the base camp so not in as good condition as the other one (have heard that the main road is really bad). Ended up on the bumpiest non existing road ever and drove along the mountian side, a bit scary since it was a mud road and not wider than a car. With about 40 km left to the base camp we had to stop since to much snow covered the road. Understood that this will be the closest i get to Everest and wanted to relax a bit in the Himalayas so me and Andrew continued some kilometers on the road. It was a very nice and nothing that disturbed the silence. After enjoying the area for a while we had to get back down since the sun was setting.

Spent the night in Mt Qomolangma (Everest) hotel, the coldest place on earth… The electricity was cut at midnight and there was no water so every toilet had two big buckets to flush with. Slept with several blankets and warm water bottles in the bed to survive.

As suspected the road was still closed the next day and it was just to turn back to Lhasa. It was a long drive and by the entrence to Mt Everest National Park we stopped and hiked a small hill. IT was longer than expected and after the small expedition i felt really dizzy so it was good to have a rest in the car.

The contrasts in Tibet is really big, on the way to Lhasa we went through a desert area and thought about that yesterday i watched snow peaks on different mountains. Finally back in Lhasa the guide told us that we will see a lot of fireworks in the evening since its the first day of their new year celebration. Got a bit surprised since it was one day early but the guide explained that the tibetans starts one day before the chinese people.

Var äntligen dax att starta resan västerut mot Mt Everest, hade sett tillräckligt av Lasa och var sugen på att äntligen få se lite mer natur. Första stoppet kom efter bara 1 timme, vi stannade vid en sjö som användes för begravning. För att kunna återgå till naturen och återfödas lite fint skärs kroppen upp och då kroppen sänks ner i vattnet så kommer fiskarna och äter och sprider dem så att de återförs till naturen. Personen återföds förhoppningsvis som något vackert samt att det ger en god karma att hjälpa andra, i detta fall fiskarna. Ett annat sätt för begravning på land är att skära upp kroppen och vänta till gamarna kommer för lunch och på samma sätt hjälpa dem som fiskarna.

Efter våran religionslektion fortsatte färden genom ett väldigt torrt och kargt klimat. Under sommaren skall bergsidorna vara mer gröna av de få gråsstrån som växer. Då vi kört ett tag började vi en rejäl klättring med bilen, vägen slingrade sig uppför ett bergspass och det var en vacker utsikt som gavs, tyvärr satt jag på fel sida vilket gjorde att jag hade bergvägg på min sida men kunde hänga över de andra för att se lite. Vi gjorde ett kortare stopp vid toppen för att använda den naturliga toan och sedan ta lite bilder. Kilade iväg ca 100 m för att komma till kanten, efter den korta turen kände jag mig yr och lite illamående som man lätt gör på 4900 möh. Då jag hade blivit yr av så lite tänkte jag på vandringen som skulle göras 2 dagar senare för att komma upp till Mt Everest Base Camp på 5200 moh. Det skall vara ett par kilometer och ta några timmar så om jag blev snurrig för det här lilla så kan det nog bli slitsamt men det ska gå. Fortsatte sedan bara över bergspasset för att komma till Yamdrotso sjön som har en turkosaktig färg. Låg även is på vissa delar så gav en vacker vy, dock var det kallt som fan då det blåste rejält och var inte direkt några plusgrader på den höga höjden vi befann oss. Nästa stopp blev en glaciär på 5000 möh, även om jag inte har nån aning om vad just glaciär heter så lyckades jag prata med föraren som tidigare hade berättat att han hade kört turen i mer än 10 år. Vi hade en liten diskussion om glaciärens storlek och han sa att den hade krymt med åren. Var ltie kul att kunna få det förklarat och kändes lite inspirerande att jag faktiskt förstod vad han pratade om…

Vi passerade många vackra platser på vägen, på ett ställe hade de klätt en hel elstolpe med flaggor och kunde bara konstatera att det skulle vara olagligt i Sverige. På samma ställe hade man även en grym utsikt och anställde därför Andrew för att ta en bild på mig efter att jag hade klättrat till kanten. Nöjd gick man tillbaka till bilen och kollade inte korten förren vi började åka då han hade kameran. Till min stora besvikelse kunde jag konstatera att han hade tagit kortet i fel riktning så var mest jag och en bergvägg. Kan säga att jag kände mig rätt bitter efter det men konstaterade samtidigt att jag förhoppningsvis får fler bra chanser under trippen.

Färden fortsatte sedan till Gyangtse där de har ett runt tempel med en massa små och stora buddastatyer. Det är endel trappor för att ta sig upp till toppen så Jane och Agnes stannade utanför då de inte orkade gå uppför trapporna. Så jag och Andrew gjorde en liten tripp upp, kan väl säga att jag var ganska trött på toppen och som alltid i Tibet lite yr. Nu mer än innan då det var ltie ansträngande att kila uppför trapporna. Det var egentligen inte så mycket att se på insidan utan man blir lite trött på att buddastatyerna alltid liknar varandra och känner att man sett det tidigare.

Dagen avslutades i Tibets andra största stad Shigatse med en yakstek, det smakade ganska likt vanligt nötkött. Många av de yakar om lever idag har blivit avlade med vanliga kossor så är inte så många som är renrasiga mer om man kan prata hundtermer om yakar. Vi blev även lite oroliga för att vi inte skulle kunna nå vårt mål på resan . Detta då Andrew fick ett sms från några i en resegrupp som låg en dag före oss i sitt reseschema och fick lov att vända inte långt från Base Camp på grund av snöstorm. Ryktades även att 4 skulle ha dött så började genast kontakta lite vänner, både svenska och kinesiska för att de skulle kunna kolla olika nyhetssidor för att bekräfta detta. Ingen kunde hitta något och ej heller jag då jag hade tillfälle att kolla internet så var nog mest ett rykte för att skrämma bort turisterna.

Nästa dag skulle vi nå Everest och alla var förväntansfulla men samtidigt lite dämpade av gårdagens information. PRatade med föraren på morgonen som berättade att det hade snöat en massa vid Everest men att vi fortsätter för att se hur långt vi kan köra. Blev en lite halvseg resa men spanade ut på landskapet och alla de människor som man passerade. STannade till i Lhatse för att köka lite lunch och det blev en lite udda upplevelse. DE lyckades inte få till något rätt, gav oss fel rätter samt att den enda kycklingrätt i Kina som helt säkert är ätbar (den saknar ben) serverades med just bara benbitar (rejält dyr var den också). Alla var rejält bittra efteråt vilket gjorde att de tyckte att vi inte skulle betala fullt (gav servitören 10 kinesiska för lite). Kändes lite löjligt och tyckte väl att vi kunde betala de 10 kinesiska då det inte var mycket att bråka om. Fick dock inget gehör för det utan slutade med att vi bara gick därifrån och förmodligen åker de nog inte in på den resturangen på nästa tur.

Är som vanligt bra på att grotta ner mig i saker så tänkte på det då vi fortsatte resan då det kändes fult. Samtidigt så tog de 3 gånger mer betalt för en rätt med endast benbitar som inte ens skall innehålla det. TAnkarna försvann dock då vi kom till en stor portal dränkt med böneflaggor som visade att vi kom in i Mt Everest Nationalpark (fortfarande långt kvar) eller Mt Qomolangma som berget faktiskt heter sedan flera hundra år. Vi var nu återigån uppe på 5000 möh och det var väldigt vacker natur som omgärdade bilen. Efter att vi hade fortsatt ytterligare några mil så kunde vi för första gången skåda Mount Everest. Kan säga att jag kände mig lite som ett barn på julafton då det verkligen var magiskt, är något som jag alltid har drömt om att få se i verkligenheten.

Alla drömmar krossades dock en timme senare då vi nådde Tingri som är den by som ligger närmast vägen upp till Everest. Bommen var nerfälld och vakterna sa att vi inte fick åka vidare på grund av gårdagens snöoväder. Efter lite övertalningsförmåga och diskussion kunde vi ändå åka vidare till en utsiktspunkt på Mt Everest och få övernatta i Tingri för att hoppas på bättre väder dagen efter. Chaffisen fick lämna ett av alla hans id som han bar med sig att komma runt i Tibet samt även fingeravtryck innan vi släpptes igenom.  Efter bara några kilometer blev det ännu en vägbom där vårt Alien travel permit skulle kontrolleras, var inget problem med det men däremot så verkade det itne som att guiden hade ordning på sina papper men återigen efter ltie diskussion så kom vi igenom.

På vägen mot utsiktpunkten såg jag infarten till Base Camp och försökte få chaffisen att svänga men det gav inget gehör, inte heller förvånad då han nog skulle kunna straffas riktigt hårt för något sånt. Väl framme vid utsiktspunkten blev det lite bilder tills föraren sa att han skulle försöka med en alternativ väg mot Base Camp, hade sett en skylt inte långt ifrån där vi var som visade Base Camp 80 km. Det var precis vägen vi tog om man nu kan kalla det väg. I början gick det bra att se hur man skulle åka men efter några kilometer så fanns det bara små märken kvar i dalgången vart vi skulle åka. Lyckades ändå följa den icke existerande vägen en lång bit. Började klättra uppför en bergsida och åkte på en smal grus/lerväg som precis fick plats med en bil och tänkte att om det har regnat så sjunker vi och rullar ner. Andrew som satt i framsätet höll för ögonen och tyckte att det inte kändes helt säkert. Men vi fortsatte en bit till innan det började komma in drivsnö på vägen och vi såg en bit fram att det såg ut som att det hade drivit över vägen. Då vi var på ett stort och öppet ställe så stannade vi och kollade snön.

Förstog snabbt att detta skulle vara slutet på färden och att vi nog skulle vända, pratade ltie mer chaffisen och han sa precis som vi övriga även tänkte att det är för farligt att fortsätta. Frågade om han trodde att det skulle vara möjligt att åka upp på Everst imorgon men han sa att det är nog stängt i närmare en vecka. Då detta skulle bli vändpunkten så fick det bli att göra en liten expedition, frågade Andrew om han ville gå vidare en bit efter vägen för att se vad det var bakom nästa kurva (500 m lätt uppför). Vi kilade på och då vi kom fram så var det bara att konstatera att det fanns en till kurva att titta runt efter att ha fortsatt på liknande sett ett par gånger till konstaterade vi att det är oändligt och vi skulle behöva mer tid eftersom solen var på väg att gå ner så var det bara att vända. Satt mig ner på en sten och bara tittade runt mig, var väldigt lugnt och skönt och fick vara en liten tröst att man inte kom till Base Camp för att se på soluppgången nästa morgon. Då vi vände tillbaka kunde vi konstatera att vi hade gått mycket längre än väntat.

Finally it was time to start the trip to the west and Mount Everest, had seen enough of Lhasa and wanted to see more nature. After only one hour we had the first stop it was a lake that they use for traditional funeral. The cut up the body and lower it down so the fishes comes and eats it and the body goes back to the nature. An alternative is by doing this on land where they instead wait for the birds to come and eat. For people from the west i guess it sounds a bit weird but its their culture and also its meant to give good karma since they helping others.

Stopped by a famous lake located about 4700 meters above sea level. After walking around and taking some pictures i got kind of dizzy and thought about how it would be the day after tomorrow when we are supposed to hike the last kilometers up to Everest Base Camp. After a while we ended up in Gyangtse where they have a round temple with lots of budda statues. IT was nice but after looking at all the temples in Lhasa it felt like i had seen this before.

The day ended in Shigatse the second biggest city in Tibet with a yak steak. It was good and tasted a a bit as cow which also was what i expected. Andrew in my tourgroup got info some others that was trying to go to Everest that they had to turn around since they ended up in a snow storm. Wasnt really happy about this since it might stop the planned trip to the base camp.

The driver mentioned the next day that it had been snowing a lot so might be hard to get up but we will go there to have a look. When we officially entered Mout Everest National Park it was a big portal with thousands of prayer flags. It was still not possible to see Everest but after driving for another hour we got the first view. I felt a bit like a kid on christmas and it was really magical to actually see Mount Everest. It was something i have dreamt of since i was young.