Var äntligen dax att starta resan västerut mot Mt Everest, hade sett tillräckligt av Lasa och var sugen på att äntligen få se lite mer natur. Första stoppet kom efter bara 1 timme, vi stannade vid en sjö som användes för begravning. För att kunna återgå till naturen och återfödas lite fint skärs kroppen upp och då kroppen sänks ner i vattnet så kommer fiskarna och äter och sprider dem så att de återförs till naturen. Personen återföds förhoppningsvis som något vackert samt att det ger en god karma att hjälpa andra, i detta fall fiskarna. Ett annat sätt för begravning på land är att skära upp kroppen och vänta till gamarna kommer för lunch och på samma sätt hjälpa dem som fiskarna.

Efter våran religionslektion fortsatte färden genom ett väldigt torrt och kargt klimat. Under sommaren skall bergsidorna vara mer gröna av de få gråsstrån som växer. Då vi kört ett tag började vi en rejäl klättring med bilen, vägen slingrade sig uppför ett bergspass och det var en vacker utsikt som gavs, tyvärr satt jag på fel sida vilket gjorde att jag hade bergvägg på min sida men kunde hänga över de andra för att se lite. Vi gjorde ett kortare stopp vid toppen för att använda den naturliga toan och sedan ta lite bilder. Kilade iväg ca 100 m för att komma till kanten, efter den korta turen kände jag mig yr och lite illamående som man lätt gör på 4900 möh. Då jag hade blivit yr av så lite tänkte jag på vandringen som skulle göras 2 dagar senare för att komma upp till Mt Everest Base Camp på 5200 moh. Det skall vara ett par kilometer och ta några timmar så om jag blev snurrig för det här lilla så kan det nog bli slitsamt men det ska gå. Fortsatte sedan bara över bergspasset för att komma till Yamdrotso sjön som har en turkosaktig färg. Låg även is på vissa delar så gav en vacker vy, dock var det kallt som fan då det blåste rejält och var inte direkt några plusgrader på den höga höjden vi befann oss. Nästa stopp blev en glaciär på 5000 möh, även om jag inte har nån aning om vad just glaciär heter så lyckades jag prata med föraren som tidigare hade berättat att han hade kört turen i mer än 10 år. Vi hade en liten diskussion om glaciärens storlek och han sa att den hade krymt med åren. Var ltie kul att kunna få det förklarat och kändes lite inspirerande att jag faktiskt förstod vad han pratade om…

Vi passerade många vackra platser på vägen, på ett ställe hade de klätt en hel elstolpe med flaggor och kunde bara konstatera att det skulle vara olagligt i Sverige. På samma ställe hade man även en grym utsikt och anställde därför Andrew för att ta en bild på mig efter att jag hade klättrat till kanten. Nöjd gick man tillbaka till bilen och kollade inte korten förren vi började åka då han hade kameran. Till min stora besvikelse kunde jag konstatera att han hade tagit kortet i fel riktning så var mest jag och en bergvägg. Kan säga att jag kände mig rätt bitter efter det men konstaterade samtidigt att jag förhoppningsvis får fler bra chanser under trippen.

Färden fortsatte sedan till Gyangtse där de har ett runt tempel med en massa små och stora buddastatyer. Det är endel trappor för att ta sig upp till toppen så Jane och Agnes stannade utanför då de inte orkade gå uppför trapporna. Så jag och Andrew gjorde en liten tripp upp, kan väl säga att jag var ganska trött på toppen och som alltid i Tibet lite yr. Nu mer än innan då det var ltie ansträngande att kila uppför trapporna. Det var egentligen inte så mycket att se på insidan utan man blir lite trött på att buddastatyerna alltid liknar varandra och känner att man sett det tidigare.

Dagen avslutades i Tibets andra största stad Shigatse med en yakstek, det smakade ganska likt vanligt nötkött. Många av de yakar om lever idag har blivit avlade med vanliga kossor så är inte så många som är renrasiga mer om man kan prata hundtermer om yakar. Vi blev även lite oroliga för att vi inte skulle kunna nå vårt mål på resan . Detta då Andrew fick ett sms från några i en resegrupp som låg en dag före oss i sitt reseschema och fick lov att vända inte långt från Base Camp på grund av snöstorm. Ryktades även att 4 skulle ha dött så började genast kontakta lite vänner, både svenska och kinesiska för att de skulle kunna kolla olika nyhetssidor för att bekräfta detta. Ingen kunde hitta något och ej heller jag då jag hade tillfälle att kolla internet så var nog mest ett rykte för att skrämma bort turisterna.

Nästa dag skulle vi nå Everest och alla var förväntansfulla men samtidigt lite dämpade av gårdagens information. PRatade med föraren på morgonen som berättade att det hade snöat en massa vid Everest men att vi fortsätter för att se hur långt vi kan köra. Blev en lite halvseg resa men spanade ut på landskapet och alla de människor som man passerade. STannade till i Lhatse för att köka lite lunch och det blev en lite udda upplevelse. DE lyckades inte få till något rätt, gav oss fel rätter samt att den enda kycklingrätt i Kina som helt säkert är ätbar (den saknar ben) serverades med just bara benbitar (rejält dyr var den också). Alla var rejält bittra efteråt vilket gjorde att de tyckte att vi inte skulle betala fullt (gav servitören 10 kinesiska för lite). Kändes lite löjligt och tyckte väl att vi kunde betala de 10 kinesiska då det inte var mycket att bråka om. Fick dock inget gehör för det utan slutade med att vi bara gick därifrån och förmodligen åker de nog inte in på den resturangen på nästa tur.

Är som vanligt bra på att grotta ner mig i saker så tänkte på det då vi fortsatte resan då det kändes fult. Samtidigt så tog de 3 gånger mer betalt för en rätt med endast benbitar som inte ens skall innehålla det. TAnkarna försvann dock då vi kom till en stor portal dränkt med böneflaggor som visade att vi kom in i Mt Everest Nationalpark (fortfarande långt kvar) eller Mt Qomolangma som berget faktiskt heter sedan flera hundra år. Vi var nu återigån uppe på 5000 möh och det var väldigt vacker natur som omgärdade bilen. Efter att vi hade fortsatt ytterligare några mil så kunde vi för första gången skåda Mount Everest. Kan säga att jag kände mig lite som ett barn på julafton då det verkligen var magiskt, är något som jag alltid har drömt om att få se i verkligenheten.

Alla drömmar krossades dock en timme senare då vi nådde Tingri som är den by som ligger närmast vägen upp till Everest. Bommen var nerfälld och vakterna sa att vi inte fick åka vidare på grund av gårdagens snöoväder. Efter lite övertalningsförmåga och diskussion kunde vi ändå åka vidare till en utsiktspunkt på Mt Everest och få övernatta i Tingri för att hoppas på bättre väder dagen efter. Chaffisen fick lämna ett av alla hans id som han bar med sig att komma runt i Tibet samt även fingeravtryck innan vi släpptes igenom.  Efter bara några kilometer blev det ännu en vägbom där vårt Alien travel permit skulle kontrolleras, var inget problem med det men däremot så verkade det itne som att guiden hade ordning på sina papper men återigen efter ltie diskussion så kom vi igenom.

På vägen mot utsiktpunkten såg jag infarten till Base Camp och försökte få chaffisen att svänga men det gav inget gehör, inte heller förvånad då han nog skulle kunna straffas riktigt hårt för något sånt. Väl framme vid utsiktspunkten blev det lite bilder tills föraren sa att han skulle försöka med en alternativ väg mot Base Camp, hade sett en skylt inte långt ifrån där vi var som visade Base Camp 80 km. Det var precis vägen vi tog om man nu kan kalla det väg. I början gick det bra att se hur man skulle åka men efter några kilometer så fanns det bara små märken kvar i dalgången vart vi skulle åka. Lyckades ändå följa den icke existerande vägen en lång bit. Började klättra uppför en bergsida och åkte på en smal grus/lerväg som precis fick plats med en bil och tänkte att om det har regnat så sjunker vi och rullar ner. Andrew som satt i framsätet höll för ögonen och tyckte att det inte kändes helt säkert. Men vi fortsatte en bit till innan det började komma in drivsnö på vägen och vi såg en bit fram att det såg ut som att det hade drivit över vägen. Då vi var på ett stort och öppet ställe så stannade vi och kollade snön.

Förstog snabbt att detta skulle vara slutet på färden och att vi nog skulle vända, pratade ltie mer chaffisen och han sa precis som vi övriga även tänkte att det är för farligt att fortsätta. Frågade om han trodde att det skulle vara möjligt att åka upp på Everst imorgon men han sa att det är nog stängt i närmare en vecka. Då detta skulle bli vändpunkten så fick det bli att göra en liten expedition, frågade Andrew om han ville gå vidare en bit efter vägen för att se vad det var bakom nästa kurva (500 m lätt uppför). Vi kilade på och då vi kom fram så var det bara att konstatera att det fanns en till kurva att titta runt efter att ha fortsatt på liknande sett ett par gånger till konstaterade vi att det är oändligt och vi skulle behöva mer tid eftersom solen var på väg att gå ner så var det bara att vända. Satt mig ner på en sten och bara tittade runt mig, var väldigt lugnt och skönt och fick vara en liten tröst att man inte kom till Base Camp för att se på soluppgången nästa morgon. Då vi vände tillbaka kunde vi konstatera att vi hade gått mycket längre än väntat.

Finally it was time to start the trip to the west and Mount Everest, had seen enough of Lhasa and wanted to see more nature. After only one hour we had the first stop it was a lake that they use for traditional funeral. The cut up the body and lower it down so the fishes comes and eats it and the body goes back to the nature. An alternative is by doing this on land where they instead wait for the birds to come and eat. For people from the west i guess it sounds a bit weird but its their culture and also its meant to give good karma since they helping others.

Stopped by a famous lake located about 4700 meters above sea level. After walking around and taking some pictures i got kind of dizzy and thought about how it would be the day after tomorrow when we are supposed to hike the last kilometers up to Everest Base Camp. After a while we ended up in Gyangtse where they have a round temple with lots of budda statues. IT was nice but after looking at all the temples in Lhasa it felt like i had seen this before.

The day ended in Shigatse the second biggest city in Tibet with a yak steak. It was good and tasted a a bit as cow which also was what i expected. Andrew in my tourgroup got info some others that was trying to go to Everest that they had to turn around since they ended up in a snow storm. Wasnt really happy about this since it might stop the planned trip to the base camp.

The driver mentioned the next day that it had been snowing a lot so might be hard to get up but we will go there to have a look. When we officially entered Mout Everest National Park it was a big portal with thousands of prayer flags. It was still not possible to see Everest but after driving for another hour we got the first view. I felt a bit like a kid on christmas and it was really magical to actually see Mount Everest. It was something i have dreamt of since i was young.