Förra veckan hade jag besök av Jan som är en gammal klasskompis från Borlänge. Det blev ett ganska intensivt turistande men var trevligt, självklart började resan med den obligatoriska registreringen hos polisen där det var knökfullt med kineser så tog lite längre tid än väntat.

Under veckan som hade gått hade jag spanat på vädret för att kunna besluta vilken dag som vi skulle åka till den kinesiska muren och även spenderat endel tid med att kolla på lite olika platser och möjligheter att ta sig dit. Jag fastnade för Jiankou som är ett ställe lite svårare att komma till men som är helt orestaurerat samt bjuder på helt underbara  vyer. Genom att åka dit kunde jag planera upp en egen tripp som bestog i att vi kördes till Jiankou och sedan hämtade chauffören oss i det mer turistiga Mutianyu (慕田峪). Kollade med samma chaffis som vi tidigare använde då vi åkte till skjutbanan och han kunde köra oss för 600 yuan, då han inte kan ett ord engelska så var jag lite stolt att jag lyckades förklara vad vi ville göra samt att vi faktiskt hamnade på rätt ställe…

Vi laddade upp kvällen innan med en Pekinganka medan jag berättade om planen och att vi även skulle få med två brasilianare på turen, Larissa samt hennes kille Marco. Då vi bodde på totalt olika ställen om stan hade vi bestämt att mötas mitti där även chauffören kunde komma och plocka upp oss.

På morgonen klockan 08:00 infann jag och Jan oss i Dongzhimen, chaffisen var också där men våra brasilianska medresenärer hade dock siesta. Ringde och kollade med Larissa som sa att de var på väg och de dök upp efter ett tag så vi kunde åka runt halv nio. Kan konstatera att bilen som var en Volkswagen Polo inte riktigt hade de benutrymme man önskade som fullvuxen västerlänning. Är säkert inget problem för 5 kineser men 4 västerlänningar och en kines fick det lite trängre men det fungerade skapligt.

Det var en lång och halvseg resa bort mot starten på våran dagsvandring och efter närmare 2 timmars färd kom vi till en vägbom där det stog skrivet: this part of the Great Wall is closed to the public.  Vet inte om det var orsaken till att biljetterna som vi betalade vid bommen (det som alltså ej var öppet för allmänheten) såg ut som att vi skulle in på en potatisodling. Normalt brukar biljetterna i Kina ha en riktigt fint motiv av det man besöker men inte här. Fick lite instruktioner av föraren hur vi skulle gå och såg topptornet som vi skulle besöka samtidigt som han sa att det är väl 500 m dit. Tänkte genast att det är några kilometer då det var rejält långt bort.

I början var det lätt att följa den väl upptrampade väg som fanns mot muren men då vi började komma in i skogen och det blev mer och mer klättring så blev det inte lika självklart. Som tur var hade några andra gått där några dagar tidigare så det fanns några få fotspår att följa. Vissa ställen hade snön blåst över stigen och Larissa var ltie skeptisk till om jag verkligen visste vart vi skulle. Klättringen upp till muren var lite längre än 500 m och var nog snarare 500 höjdmeter som avverkades innan vi kom upp på ett ställe mellan det så kallade Oxhornet (牛角边) och Zhenbeilou (正北楼). Då jag hade planerat endel på nätet innan så var Zhengbeilou ett måste även om det var i fel riktning för att kunna få en riktigt bra vy över den kinesiska muren i Jiankou som innehåller några av de farligaste delarna på muren med delar som är så branta som 80 grader.

Då jag skickade mail till Larissa om trippen fick jag ett väldigt nervöst svar då hon tyckte att det såg väldigt farligt ut på bilderna från Jiankou men efter att ha förklarat att vi bara skulle njuta av utsikten åt det hållet så blev hon lugnare. Efter att ha tagit några bilder där vi kom upp på muren så blev det att röra sig mot Zhengbeilou. På vägen dit såg vi några kineser som tog som upp dit söderifrån vilket innebär en riktigt brant och farlig klättring, de jublade högt då de kom upp och blev lite lätt chockade och tvärtysta då de fick se Jan och började istället fika.

Väl uppe vid Zhengbeilou hade man en helt underbar utsikt och är helt klart den häftigast som jag har sett av muren. Många brukar räkna den samt även Jinshanling som jag varit till tidigare som de vackraste och mest fotograferade för vykort och bokomslag. Men då Jinshanling numera nästan är fullt renoverad så känns det inte lika spännade och Jiankou är så mycket mer extrem då man ser muren går upp och ner för branta bergstoppar.

Här uppe på toppen blev det självklart en massa kort och sedan även en välförtjänt lunch, jag och Jan knäppte varsin iskalla Tsingtao som ju kändes helt rätt i det kalla vädret… Verkade även som att alla hade tagit med mat till samtliga vilket gjorde att vi iallfall inte behövde svälta. Nyfiken som jag alltid är så kunde jag konstatera att det borde gå att kila ner en bit västerut från Zhengbeilou (inte dit vi skulle som var öst) så efter maten fick det bli en tripp ett par hundra meter bort tills det blev väldigt brant men borde kunna gå att fortsätta en bit till. PRatade med en kines som kom ifrån andra hållet och han bekräftade att det väl ganska svårt ännu längre bort men vore spännade att titta förbi en sväng. PRecis som jag alltid har önskat se Sky bridge i Simatai (muren är 40 cm bred och endel turister har dött där).

Så efter att ha avverkat ett antal höjdmeter till var det dax att kila österut, jag tyckte att det gick fint att gå (alla höll nog inte med) även om muren var lite av ett stenröse på sina ställen. Då vi hade kommit bort till Oxhornet konstaterade vi att det var klart brantare än vad vi hade trott och det var mest sten som låg huller om buller där vi skulle gå. Upp gick lättast då stenarna låg ganska fast medan det på vägen ner gick väldigt brant och det låg rullgrus så man fick passa sig. Däremot var kanterna på den här sidan i bättre ordning så gick att hålla i sig för att ta sig ner. Det var helt klart den svåraste delen då den korta delen väster om Zhengbeilou som vi besökte hade mer ordnade stenar i branta trappsteg.

Efter oxhornet var det inte lika utmanande och vi kunde gå vidare utan allt för stora hinder. På ett ställe hade även det mest av muren rasat, det konstiga var att det var på ett av de platta ställena så man undrar ju hur de har byggt då det håller högst upp på spetsiga bergstoppar men ej på plattmark.

Då vi kom in på Mutianyus restaurerade murdel så tappade jag som alltid endel av den historiska känslan. Dock var det inte lika extremt som i Badaling men tyvärr har ex turister kladdat sitt namn med krita på muren. Det enda som går att glädjas åt är att det är de restaurerade delarna de kladdar på och originalmuren som besöks av de som är större entusiaster och vill få ut lite mer av sin resa klarar sig fint, iallafall än så länge. Den här sträckan av muren blev mer och mer en transportsträcka till vår stackars förare som stog på parkeringen och väntade på oss. Då man tittar på muren så ser det itne så långt ut men då de hela tiden går kraftigt uppåt och neråt så känns det rejält i benen.

I Mutianyu finns det även två linbanor så att turisterna kan åka upp med en och promenera en kilometer för att åka ner med den andra. Att ta en linbana ner kändes på vägen till Jiankou helt otänkbart men nu då vi närmade oss så infanns sig tanken i de flestas huvuden. Dock så var den linbanan närmast Jiankou stängd vilket gjorde att det nog skulle vara lika långt att gå till den andra som att gå ner till parkeringen. Slutade helt enkelt med att vi promenerade ner och mötte upp vår chaufför för en tröttsam hemresa.

På vägen tillbaka kunde vi konstatera att det hade blivit en riktigt lyckad tripp och Jan var redan helt nöjd med sin resa till Peking. Jiankou var verkligen ett häftigt ställe på muren och om jag hinner med under våren så kanske det blir ännu ett besök. Vi började även planera söndagens aktivitet som skulle bli en tur till staden Zhengzhou för att se Shaolintemplet samt Longmengrottorna.

Last week i had a friend (Jan) visiting from Sweden so of course we hade to visit the great wall, two friends (Larissa and Marco) from Brazil also joined. Had checked the weather for the best travel day and also a new and interesting part to visit at the wall. the choice ended up being Jiankou that is located west of Mutianyu so arranged a hike on my own from Jiankou to Mutianyu. Have seen really cool pictures from Jiankou and now i can say that it was really worth the trip.

After a long and hard trip in a Volkswagen Polo we came to the small town Xizhazi where our car left us  for the hike. It had been snowing some days before but we were lucky that some people hade went there before so there was some foot prints to follow. It took us about 2 hours before we reach the top tower Zhengbeilou, its definetly possible to do it faster but we were definetly not there to rush but to enjoy the Great Wall. The view from the tower was really amazing and its just to follow the wall when it goes away over the moutain.

Had lunch and took a lot of pictures before walking down a bit on the west side of Zhengbeilou, after about 200 meter i turned around since it started to be really steep but should be able to continue some bit more without too much troubles but it was a long way to walk to Mutianyu so needed the time for that.

REached the part called the Oxhorn after a while and it ended up being one of the biggest challanges for the day. The wall was in bad condition with a lots of stones laying all around and on the side we were going down it was really steep and easy to fall. But we took it carefully so it wasnt a too big problem.

After this the wall was more easy to hike and when reaching the Mutianyu restuarated parts some of the historical feeling of course got lost. But it was still nice and nothing like Badaling that has commercial sign by the wall so you just feel it could be located at some other place in the world. The wall still went up and down steep hills so our legs got more and more tired. IT was a well deserved rest when we got to the car and could rest. But couldnt rest too much since needed to discuss and plan the trip to Zhengzhou that was scheduled for the night…