De senaste 3 måndagarna har spenderats på the Bookworm i Sanlitun. Det är en kombinerad bokhandel, bibiliotek och bar, varje måndag kör de en liten frågesport där man i tävlar i lag om alla möjliga konstiga ämnen. Det största problemet för mig och mitt team är att de flesta frågor har sitt ursprung i USA eller runt brittiska öarna (han som gör frågorna kommer från Manchester) och då det är jag och mina brasilianska vänner som tävlar så är det inte helt lätt alla gånger.  Speciellt om man skall känna till boktitlar eller statyer mm på engelska som man bara har hört det svenska eller portugisiska namnet på.

Kan förresten nämna att lagnamnet är Not Yet vilket vi kom på genom hårda diskussioner första gången jag var med. Veckan innan hade de kallat sig typ the brazilians men funkade ju en riktigt med en svensk i laget. Medan vi funderade som mest kom han som har hand om tävlingen och frågade om vårt lagnamn och Larissa svarade snabbt Not Yet för att få mer tid men han sa bara ok och skrev ner det. Vi satt lite lätt förvånade men tyckte att det blev ju en lite lustig lösning på vårt namnproblem så fick funka.

På något udda sätt har det blivit att jag har lärt känna mer personer från brasilien än från något annat land. Träffade bland annat ett par som håller på att starta upp Brasiliens ambassad i Nordkorea då jag var på Anas födelsedagsmiddag (hon var en av de som firade med mig i Xian). Var riktigt intressant att höra vilka problem de ställs inför och en vecka varje månad åker de till Peking för att kunna köpa saker och kommunicera med omvärlden… Var även på födelsedagspartyt jag blev värvad till laget då de beklagade sig att de hade varit där någon dag innan och fått en massa konstiga frågor, bland annat hur många ben finns det i kroppen. Då de sa det utbrast jag snabbt 206 och de blev helt chockade att jag kunde och så var man kvalificerad.

Idag var iallfall Not Yets stora dag i tävlingen där man mest vinner äran (samt en flaska vin). Fick nog lite smyghjälp av att the Bookworm har speciella temadagar just nu vilket gjorde att det började senare och nog skrämde iväg de värsta nördarna då det inte var så många lag där mot förra gången. Den första omgången var att gissa från vilket land olika Coca Cola flaskor kom ifrån baserat på deras etiketter. Lyckades lite halvbra och sedan följde kategorierna böcker och St Patriksday vilket också gick lite halvskapligt. Det som vi däremot vann på var helt klart den sista där vi fick höra 10 sekunder av introt på 10 låtar och skulle skriva ner artist och låt. Skrapade ihop dubbla poängen mot de som just då ledde vilket gjorde att vi passerade dem och kunde utbrista i ett jättejubel. Efter att tidigare ha kravlat nere bland bottenplaceringarna så var det riktigt skönt med en seger.

The last three mondays have been spent at the Bookworm in Beijing. They have a quiz about just everything that noones knows… A mayor problem for my team is that its only me and my Brazilian friends and since the most questions is about USA and England (the one in charge of the quiz is from Manchester) and its not always easy to know the english name for characters in books that we have read in swedish (usually i dont read books…) or portuguese.

Today was our big day, we perhaps got a little bit of help since the Bookworm has special activities these days so the quiz started later than usual and probably scared away some of the biggest nerds. First we had to try to figure out the origin of different Coke bottles by looking at pictures and reading the labels. Got about 50 % corret, not exactly easy to tell the difference between all the asian countriesa and how they write Coca Cola. After the following categories about books and the upcoming St Patricksday the last category was the one we got all the points from. It was to name the songs and artist by listening to 10 seconds of them. We got about the double compared to the other ones and the victory was ours…

Hade lyckan att återse min cykel idag, funderade lite på igår vart den som hade stulit den kunde hade kunnat flytta den och har sett en skylt där det står cykelparkering som pekar ner i källaren. Tänkte att kan ju vara så att den har blivit nerflyttad dit så kilade ner i gången för att spana lite. Fanns hur många cyklar som helst därnere och efter att ha spanat runt lite hittade jag min cykel som stod där låst (med mitt lås) och i normalt skick.

Så bara att lyckligt låsa upp och konstatera att jag inte behövde ödsla slantar på en ny under dagen. Antar att det kan ha varit så att några av vakterna tyckte att det började bli lite för många cyklar utanför porten och flyttade ner ett antal slumpvis utvalda däribland min. Kan dock inte säga om de har gett någon info om detta på någon kryptisk lapp nere i trappuppgången då det inte direkt skrivs på svenska…

Lucky to say that i found my bike today, it had been moved to the basement and the bike storage area. Had never been there before but thought that the thief perhaps had moved it there if it was a lazy one. It was still locked with my lock so i guess it might have been someone of the guards that moved the bikes since they thought it was too many outside the gate.

Fick en bitter överraskning idag då jag skulle ta cykeln till tunnelbanan, den fanns inte utanför porten så hjärnan gick genast på högvarv för att försöka komma på om jag skulle ha råkat glömma den då jag var någonstans. På vägen till tunnelbanan (gående och bitter) kollade jag vid mataffären samt mina två vanliga parkeringsställen i Xizhimen om den skulle vara där men tyvärr kunde jag inte hitta den.

Efter att ha varit ute några timmar för att träffa ett par grannar från Stockholm (alltid trevlig att hålla en svensk konversation) som var här i Peking på semester blev det att fortsätta leta. Kollade förbi stället där jag stannade och handlade lunch igår om jag mot förmodan skulle ha promenerat tillbaks från det men tyvärr fanns den inte där heller. Så vad det verkar får jag helt enkelt ta mig iväg till Carrefour imorgon och köpa en ny. CArlos har spanat in att de skall ha väldigt billiga cyklar där i likhet med den jag hade så kan nog bli bra.

Got a bitter surprise this morning when i was about to leave and meet my neighbours from Stockholm. I couldnt find my bike so on the way to the subway (walking…) i checked all the standard places that i usually park at but it couldnt be found. Continued my search when i got got back but it was nowhere to be found so it seams like i have to go to Carrefour tomorrow to buy a new one. Its impossible för me to survive without my bicycle so i need a new one.

Efter hemkomsten till Peking var det dax att försöka sig på att fira lite nyår under de sista två veckorna av min ledighet. Som västerlänning märks inte nyåret på något speciellt sätt förutom alla fyrverkerier som de avfyrar samt att alla affärer är stängda så det är svårt att få livet att gå runt.

Det är heller inga små kinapuffar som de bränner av utan det smäller i likhet med en hagla och dygnet runt. Känns helt naturligt att komma på att det nog är smart att smälla av ett smatterband klockan 7 på morgonen. Vissa dagar har varit lite speciella i firandet vilket man märkte på att mängden raketer mångdubblades. En av dessa kvällar pratade jag bla med en kompis hemma i Sverige och frågade om han ville höra lite nyårsfirande så öppnade bara fönstret och det smattrade rejält. Han blev lite lätt chockad att de avfyrade så mycket.

En sak man tänker på med alla miljoner raketer som skjuts upp är att det måste vara många som skadas eller blir blinda. Förra året lyckades man med att bränna upp det mesta i en skyskrapa mitt i city. Har hört att det skall finnas statistik på antalet skador som uppkommer av raketer iallafall i Peking och vore intressant att se hur mycket som har hänt under årets firande.

För mig blev det ett lugnt nyårsfirande och jag sköt inga raketer utan slöade endel och träffade kompisar för att berätta om min resa som jag hade gjort och uppdatera mig om livet här i Peking. Fick iallafall trängas med endel kineser som firade nyår med sina familjer då jag och Larissa (som bla var med och firade min födelsedag i Xian) och hennes chef besökte parken vid Jordens Tempel. I den parken pågick det nyårsfirande med uppträdanden och olika små aktiviteter. Var ungefär som att besöka en marknad där det fanns lite småspel, matstånd och möjlighet att köpa lite olika onödiga saker med framförallt tigertema då det numera är Tigerns år. Kastade lite pil men lyckades som vanligt inte vinna något utan sponsrade mest arrangörerna. Tyvärr kom vi nog dit lite sent då det inte var några uppträdanden men det var en trevlig tid i parken med solen som värmde lite lätt.

Kan väl konstatera att jag inte lyckades få den rätta känslan av kinesiskt nyår då det är en familjehögtid och man nog borde vara på landet och fira med någon vänner och deras familjer. Dock har jag hört av några av mina kinesiska vänner att det också är lite jobbigt med firandet då det mest går ut på att äta dumplings med släkten…

När firandet slutligen var över kan jag väl säga att jag inte led allt för mycket, var skönt att det blev tyst och att det var möjligt att gå ut utan öronproppar samt att riskera att få en kinapuff i huvudet. Var ändå trevligt att vara med om och vad annat kan man säga att ska det firas så är det lika bra att ta i rejält och varför inte göra det i två veckor istället för en kväll som hemma i Sverige.

Tried to celebrate the chinese new year as good as possible in Beijing during the last two weeks in February. IT was a bit hard since its mostly a family holiday and as a foreigner its mostly noticed with all the fireworks they shoot during 2 weeks. Its not the small ones that we use in Sweden and also have declared illegal but big once that sounds almost like a shotgun.

Thought some about how many that actually get blind or injured every year, have heard that its possible to find statistics about it in Beijing. During last years celebration they managed to put a sky scraper on fire so I guess it has to be some smaller accidents this year as well…

Didnt fire any rockets on my own during the celebration and just relaxed the 2 weeks it went on. Went to the Temple of Earth with some friends to watch a new year fair and we were not alone since it seams to be a popular thing to do during the celebrations. It was like a market where it was possible to play games, buy some food  and crap mostly with tiger theme since this year is the Year of the Tiger.

When the celebration finally ended after 2 weeks i wasnt that unhappy since it was possible to go out without beeing deaf and risking to get shot at by some fireworks…

Släpptes av på ett annat hotell då vår klagan på det förra hade gett lite utdelning. Det här låg närmare Johkangtemplet, det har en marknadsplats runt sig (Barkhor street) så perfekt för att köpa lite souvernirer innan avfärden.

Tibetanskt firande av nyår var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, efter att vi hade tagit mat på ett ställe där jag faktiskt åt den bästa pizzan jag ätit sedan jag lämnade Sverige så började upploppsstämningen komma igång på gatorna. Var lite förvånande att se människor komma springande med stora brinnande facklor som de kastade i en majbrasa mitt i vägkorsningarna i Lasa. I samband med detta sköt de raketer samt  smällde även smatterband med smällare som nästan låter i klass med ett gevär. Majbrasorna blev större och större och vissa av taxibilarna började bli lite skeptiska till att passera och det enda jag kunde tänka på var hur många som skadar och dör av alla smällare och raketer ikväll.

Var ett öronbedövande ljud och för att skydda den lilla hörsel jag har så blev det att knöla in servetter i öronen. TAnken på att hörseln kan skadas verkar inte finnas bland tibetanerna utan alla gamla som unga stog och tittade eller kom springande med facklor och smatterband. Kan nämna att orsaken till facklorna är att de ska skrämma ut alla onda demoner från förra året genom att springa runt med facklorna i varje rum i hemmet och sedan ut till brasorna. Så gissar nog på att någon lyckades med att snubbla och bränna upp sin lägenhet under kvällen.

Gick in på en pub i närheten av hotellet och tog en öl med resegänget, efter att ha suttit där i typ 2 timmar så kilade vi ut igen och till vår förvåning så var det nästan helt städat på gatorna och allt var lugnt. Såg endel som arbetade med att röja upp men ingen som fortfarande var ute och brände upp facklor och andra saker de kunde komma över.

Nästa morgon blev det frukost innan jag gav mig ut för att köpa mina enda souvernirer från min långa resa. Ville ju inte fylla väskan med saker som sedan skulle bäras runt kommande månad så fick bli lite saker i Lasa. Började med att köpa ett par böneflaggor som är något väldigt karakteristiskt för Tibet och letade sedan efter ett bönehjul. Blev att cirkulera ett varv runt templet och tillslut hittade jag ett som verkade vettigt som jag började buda på och priset hamnade tillslut på 80 kinesiska. Försäljerskan påstog att en del av det var yakben men har inte den kunskapen för att bekräfta eller förneka det, ser lite lagom slitet och intressant ut så var ett bra inköp i Tibet.

Vände sedan tillbaka till hotellet för att möta upp chauförren som skulle ta mig till flygplatsen, gick väldigt smidigt att komma dit samt att checka in så satte mig ner och skrev lite vykort då jag hade nästan 2 timmar tillgoda. MEd 45 minuter kvar till avfärd kilade jag igenom säkerhetskontrollen och såg då en skylt att mitt flyg var framflyttat med 2 timmar (planet jag skulle åka med hade ej anlänt). Var inte direkt nöjd att behöva vänta mer men räddningen var att OS-invigningen var i full gång så kunde se den alltid segdragna proceduren då alla deltagare går in samt då elden tändes på stadion. Då det fortfarnde var tid över så blev det att skriva lite mer vykort och pratade sedan med en som jobbade och kunde lite halvkass engelska då jag hade ett flyg jag behövde hinna med från Chengdu klockan åtta på kvällen. Planet var numera planerat att lyfta 17:30 (klockan var 17:00 så trodde väl inte riktigt på det) och med 2 timmars flygtid för att sedan hämta väskan och checka in den igen så började det kännas lite stressigt.

Han tog min baggagelapp så att de skulle kunna ringa och se om de kunde ordna så att det flyttades runt auromatiskt i Chengdu. Satte mig ner igen och tog det lite lugnt och efter 30 minuterdå det skulle lyfta hade det fortfarande itne kommit något plan.

Fick då veta att det var för dåligt väder för att landa vilket jag ej kunde hålla med om då det var strålande sol och blå himmel. För att förklara vart så pekade han på en skylt där det stog 8000 och menade att det var dåligt högt upp vilket jag tyckte lät himla konstigt då piloterna många gånger inte ser banan förren de är väldigt nära. 10 minuter senare bekräftades det att planet var inställt och kunde inte mer än fråga honom varför då han ju påstog att planet som vi skulle åka med var på väg dit.

Så istället blev vi erbjudna buss tillbaka till Lasa och hotell, de västerlänningar som var där gick snabbt ner till då små bussarna medan kineserna var kvar för att argumentera och hoppas att de skulle trolla fram ett plan. Var ju det värsta som kunde hända för dem att planet blev inställd på nyårsafton så att de inte kunde komma hem och fira deras största högtid.

Ofrivilligt tillbaka i Lasa blev det incheckning och mat på hotellet, i brist på annat att göra tog jag en taxi till mitt tidigare hotell för att ta en öl med mina resekompisar då de skulle åka först dagen innan. Fick veta att Agnes hade fått kameran stulen idag då hon var vid Barkor street och shoppade och var riktigt besviken då hon hade förlorat alla bilder från sin resa. Lovade att bränna bilderna på en DVD och skicka samt att hon även hade fått alla Andrews bilder som en tröst.

Efter en kopp te på samma pub som dagen innan vände jag tillbaka till hotellet. Då klockan närmade sig midnatt smattrade det mer och mer fyrverkerier överallt, den här kvällen innehöll dock inga majbrasor på gatorna utan endast fyrverkerier precis överallt.

Nästa morgon blev det avfärd från hotellet klockan åtta i hopp om att få flyga tillbaka till Peking. Väl vid flygplatsen blev det ny incheckning och det fanns även ett plan att resa med vilket kändes skönt. Funderade på hur det skulle gå då jag kom till Chengdu och numera var biljettlös men tänkte att det nog inte borde vara något problem att bli ombokad.

Blev precis som väntat i Chengdu och var snabbt upp till kassan och placerades på ett plan 45 minuter senare och konstaterade att det skulle bli skönt att komma tillbaka och bara lägga sig på sängen i Peking efter den något omständiga hemresan.

Tibetan new year celebration was not exactly as i expected. After having dinner where i actually had the best pizza i’ve eaten since i left Sweden it started to be a small feeling of riot in the street. A lot of people ran around with torches and threw them on a pile in the middle of the crossings. After also adding a some other stuff it started to be a lot of bonfires around in the city. At the same time they were shooting fireworks and i could only think about how many will get hurt or killed tonight of the fireworks… Went to a pub and after about 2 hours when we left the streets were clean and back to normal.

The next morning i got up to do some shopping of my only souverniers from the trip. Bought some prayerflags and also a prayerwheel after som bargaining, its things you see all over Tibet so what could be better souverniers.

Later on I went to the airport to catch my flight home, checked in and wrote some postcards while i waited but to my dissapointment my flight was delayed and later on cancelled. So i ended up on a forced extra night in Tibet since it was no later flight. Got transported back to Lhasa and another hotel but took a taxi to meet the people in my travel group, definetly more fun than sitting in a hotel room on my own.

The next day it was time for a new try to get home and it went better, didnt have a ticket from Chengdu since i had one scheduled for the day before but was no problem to be put on a new flight without any cost when i got there. Can say that it was really nice to finally lay down on the bed in Beijing after a bit complicated trip home.

JAg och Andrew trodde att övriga skulle vara lite bittra då vi kom tillbaka men de undrade bara om vi hade tagit några fina bilder sen blev det snabbt att vänta tillbaka på den näst intill obefintliga vägen. Blev ett stopp för lite mat på vägen tillbaka och efter vår hemska beniga lunch så fick det bli något enkelt vilket var strips. Vi tänkte dock inte på att kocken som även var ägare och kassörska för jordkällaren vi befann oss i skulle behöva hacka alla potatisar och steka dem så blev en lång väntan på mat. Under tiden kom det in fler och fler gatuhundar som satt sig och väntade på att kunna börja tigga mat…

Tillbaka i Tingri var det ena hotellet fullt och efter lite diskussioner hamnade vi på Mt Qomolangma hotell som det tom var skyltat till efter vägen så man hade lite förväntan på standarden som snabbt grusades. Det var ett rejält kallt i lobbyn och det var inte bättre i rummen, slog genast igång A/C:n och fick då veta av personalen att de slår av strömmen vid midnatt. Kändes väl inte helt ok med tanke på att klockan var 23:00 då vi kom dit samt att det var närmare 0 grader i rummet. Fick några extra täcken från personalen samt termosar med varmt vatten så vi kunde fylla lite värmeflaskor att ha i sängen för att undvika att frysa ihjäl. Toabesöket var även det lite udda, då jag kom in i rummet så undrade jag varför det stog två hinkar fulla med vatten på toaletten. Kunde konstatera att det saknades vatten så fick använda dem för att spola… Efter att ha förberett så mycket som möjligt var det toppluva och halsduk som gällde innan jag kröp ner i sängen.

Några minuter efter tolv bröts strömmen och A/C:n tystnade så bara att krypa ihop så mycket som möjligt för att hålla sig varm, måste säga att varmvattenflaskor fungerar ganska bra även om det blir lite kallt på morgonkvisten. Har tidigare hört om att de bryter strömmen nattetid på vissa ställen på landsbygden för att helt enkelt spara ström. Dock kan man ju undra om det är rätt ställe att göra det på med minusgrader utomhus samt även hur mycket ström man kan tänkas spara. Är väl helt enkelt så att landsbygden får offra sig för städerna, undrar vad som skulle hända om de i energisyfte skulle bryta strömmen i Peking en natt. Skulle nog bli lite klagomål men förmodligen spara lika mycket som de gör sammanlagt på alla andra ställen under ett år…

Exakt klockan 7 på morgonen slogs strömmen på igen, hade tyvärr ingen fjärrkontroll då det endast verkade finnas en på hela hotellet så fick lida på morgonkvisten. Frukosten serverades i en restaurang som mest liknande en gammal lada inifrån med en kamin mitt i. Agnes var väldigt skeptiskt men kunde efteråt konstera att det nog var den bästa frukost som vi hade fått i Tibet, säger inte mycket men alltid skönt att få en bra start på dagen.

Vädret var precis som övriga dagar perfekt och tänkte lite bittert att det hade varit underbart att se soluppgången från Base Camp efter att spenderat en natt i tältförläggningen däruppe. HAde helt klart varit varmare då de har en kamin mitt i tältet så det skall vara ganska varmt, iallafall sägs det så. Vi vände åter till bommen och chaffisen fick tillbaka ett av sina ID:n som han tvingades lämna dagen innan och precis som väntat blev det inget försök att ta sig upp till Base Camp. Vi var alla lite bittra då vi vända åter och vi kände verkligen att man hade missat pricken över I:t. Ska man försöka se det positivt så är det ju tyvärr inget man kan göra åt vädret och de flesta bergsbestigare lyckas ju inte nå toppen första gången så får väl se hur det går nästa gång…

En timme från Tingri stannade vi då man har en bra vy mot Everest därifrån och tog lite fler bilder för att iallafall ha bevis att man varit där. Blev återigen ett stopp vid portalen som visade starten på Mt Everest nationalpark, för att iallfall få en liten bergpromenad och ta lite bilder från Himalaya bestämde vi oss (jag, Andrew och Agnes, övriga stannade vid bilen) får att gå upp på en kulle. Såg inte så långt ut och hängde på mig min ryggsäck och började gå, var väldigt jobbigt och då vi gått typ 300 meter vilket var vad det såg ut som att hela sträckan skulle vara så var det bara att konstatera att det nog var en tredjedel av sträckan. Efter en liten bit till så fick det bli att dumpa ryggsäcken, den gjorde promenaden alldeles för jobbig. Agnes undrade om jag verkigen skulle lämna den där och sa att inget problem tar den på nervägen och fortsatte gå. För att inte rasa ihop blev det att gå en bit och stanna för att andas innan man fortsatte och upprepade proceduren. Väl uppe (sista biten hade lite kraftigare lutning) så hade man en fin vy, var ganska yr så blev att andas djupt och verkligen ta det lugnt ett tag för att kroppen skulle ha en chans att återhämta sig.

Utsikten var verkligen vacker och kändes som att man kunde se hur långt som helst. Toppen på Everest stack precis upp bakom ett av de närliggande bergen vilket bekräftade att man såg rejält långt. Efter ett tag blev det att kila neråt, var verkligen lättare och jag var glad att jag lämnade väskan på vägen upp för det hade varit en extra tyngd som jag inte hade varit uppskattad hela vägen upp. Hittade en yakskalle som Agnes mer än gärna posade med och vi kom på att vi borde ta en bild med oss tre vilket vi fortfarande inte hade från resan. Väl tillbaka vid bilen vad vi rejält yra och hade endel huvudvärk av syrebristen så var ganska skönt att bara sätta sig och glida vidare tillbaka till Shigatse.

Allt var lugnt i bilen tills Andrew fick ett samtal från en kollega i Chengdu som berättade att han hade fått sin lägenhet tömd. Det var några städare som inte riktigt hade lyssnat på sina order att städa ur en lägenhet på tredje våningen (där en annan lärare hade flyttat ut) utan istället hade de gått in i Andrews lägenhet på andra våningen. Det konstiga var att de aldrig reflekterade om att det verkar som att någon fortfarande bor här samt att han hade 9000 kinesiska i en skrivbordslåda eftersom ingen utlänning på skolan någonsin lyckats öppna ett bankkonto i Chengdu. Så allt var plundrat och kan säga att det var många samtal och svordomar över Chengdu och Kina under resten av resan. Kan nämnas att i ett av samtalen erbjöd de honom 2000 kinesiska i kompensation vilket han ganska bestämt avvisade med tanke på att endast hans steppskor kostade mer.

Väl i Shigatse besökte vi deras tempel, efter ett tag såg vi människor som sprang och bildade en lång kö. Fick veta att just nu visade de en staty som endast visades en gång om året och efter att ha cirkulerat runt lite i templet på olika ställen fick vi möjligthet att ta en titt genom att smyga in vid utgången. Människorna skickades fram i grupper och hade ungefär 0.3 sekunder var att titta på skulpturen, då det var dax för mina tiondelar kunde jag konstatera att det var ett svart lakan som hade en enkel målning av en budda.

Efter en natts vila blev det att bege sig mot Lasa, blev en annan väg tillbaka och vi körde mestadels längs en dalgång med ganska branta bergssidor. Måste säga att den andra vägen var intressantare och bjöd på mer omväxling men även denna bjöd på väldigt vacker natur. Tibet har verkligen stora kontraster och efter tag såg vi att det var sanddyner vid sidan av vägen så då Andrew ropade till fick det bli ett nytt stopp. Från snötäckta berg dagen före befann vi oss nu i ett ökenlandskap. Har alltid drömt om att testa sandboarding (snowboard på en sanddyn) men hade tyvärr inget att surfa på och mina fötter var heller inte stora nog då jag testade utan slutade mest med 2 kilo sand i skorna. Så fick bli att bege sig tillbaka till bilen och ska istället se om jag kan hinna med ett besök i Gobiöknen senare under våren.

Gjorde ett kort matstopp där vi åt några enkla grönssaksrätter då de torra ankorna som hängde vid köket inte direkt lockade. Vägen som vi följde hade 4 vägkontroller där chaufören kilade ut och fick en stämpel och tiden iskriven, då han hade kört lite fort och matstoppet blev kortare än väntat så fick det bli ett oplanerat stopp detta för att inte komma till sista kontrollen för tidigt vilket hade medfört böter. Precis innan han berättade det så hade jag sett att det verkade som ett väldigt fint ställe så kilade genom lite taggbuskar för att kunna få en bra vy över floden. Var ett väldigt fint ställe och var perfekt för en bild så förklarade grundligt för Andrew hur jag ville ha bilden för att slippa missödet från i förrgår. Bilden blev lyckad och fick även lite hämnd för den sumpade bilden då han tvingades kila förbi några taggiga buskar för att ta kort…

Väl i Lasa berättade guiden att vi skulle få se mycket fyrverkerier ikväll då tibetanerna började sitt nyårsfirande, var lite förvånande då jag vet att det är först dagen efter som de börjar fira i Kina men är ju en helt annan kultur i Tibet.

When we got to Tingri we were told that it was not allowed to drive up and we had to turn around. But after some discussions it was ok to continue to a view point and also to sleep in Tingri to hope for the road to be open the next day. Went to the viewpoint for some pictures and then the driver said that we could try an alternaive road. It was not the main one up to the base camp so not in as good condition as the other one (have heard that the main road is really bad). Ended up on the bumpiest non existing road ever and drove along the mountian side, a bit scary since it was a mud road and not wider than a car. With about 40 km left to the base camp we had to stop since to much snow covered the road. Understood that this will be the closest i get to Everest and wanted to relax a bit in the Himalayas so me and Andrew continued some kilometers on the road. It was a very nice and nothing that disturbed the silence. After enjoying the area for a while we had to get back down since the sun was setting.

Spent the night in Mt Qomolangma (Everest) hotel, the coldest place on earth… The electricity was cut at midnight and there was no water so every toilet had two big buckets to flush with. Slept with several blankets and warm water bottles in the bed to survive.

As suspected the road was still closed the next day and it was just to turn back to Lhasa. It was a long drive and by the entrence to Mt Everest National Park we stopped and hiked a small hill. IT was longer than expected and after the small expedition i felt really dizzy so it was good to have a rest in the car.

The contrasts in Tibet is really big, on the way to Lhasa we went through a desert area and thought about that yesterday i watched snow peaks on different mountains. Finally back in Lhasa the guide told us that we will see a lot of fireworks in the evening since its the first day of their new year celebration. Got a bit surprised since it was one day early but the guide explained that the tibetans starts one day before the chinese people.