Simatai 司马台
Posted by LimaPerMay 12
I helgen som var hade jag och Kevin (som jag träffade då jag och Helene var till kinesiska muren) planerat in en övernattningstripp till muren. TAnken var att upptäcka mer av Jiankou dit jag och Jan åkte tidigare, tyvärr stoppade vädrets makter oss då det i väderprognosen visade regn. Kändes inte som ett bra alternativ att vara i det högst belägna tornet om det skulle börja åska (kan nämnas att det visade sig vara ett bra val då det blev ett rejält åskväder på lördagskvällen).
Mötte upp Kevin vid Dongzhimen på lördagsmorgonen för att ta bussen till Miyun för vidare transport. Väl framme i Miyun blev det en väldig diskussion med svarttaxiförarna om vad de skulle ha för pris och om de skulle vänta tills vi kom tillbaka. Efter lite förhandling så slutade det på 90 kinesiska, dock hade vi inte räknat med att de körde bort till en annan minibuss där vi dumpades in. Så slutade med att vi var 8 pers, en massa grönsaker samt 10 stora levande fiskar i en sopsäck…
Har läst mycket om platsen och för att undvika att riskera livet för att komma till toppen så hade vi sagt åt föraren att köra oss till en närliggande by där man kan gå upp från sidan berget upp till muren. Detta bla för att undvika att riskera livet på vägen upp samt att komma runt vakterna som stoppar besökare som önskar komma upp. Orsaken till vakterna är att det tidigare har dött personer då de trillat av den här delen av muren.
Då alla andra hade gått av så körde chauffören oss till vårt slutliga mål, iallafall var det vad vi hade förväntat oss. Istället stannade han dock vid korningen till avtagsvägen som vi skulle åka på. Vi kunde se toppen långt borta och sa att han inte skulle köra längre om han inte fick 30 kuai till. Så blev en vild diskussion där vi bland annat började gå vidare på vägen då vi tänkte att han väl skulle ge upp men han bara ropade och skällde på oss. Försökte erbjuda honom 10 kuai men han ville inte ta det heller så slutade med att vi gav honom de 90 kinesiska och så gick vi istället.
Vägen delade sig snabbt i två delar där den ena verkade gå mer rakt fram så tog den, tyvärr var den slut efter ca 100 m så då blev det att kila igenom rosenbuskar och äppelträdodlignar med endel rivsår på armar och ben som följd. Gick en gammal bäckfåra upp där de hade byggt upp terasser av sten med 30 meters mellanrum som var ca 2 meter höga som vi fick lov att bestiga.
Var inte den enklaste vägen att gå men det gick iallafall framåt då vi hade börjat komma upp där det gick lite mer uppför så hittade vi tillslut en stig som vi följde. Upptäckte snart att den gick sicksack uppför berget och att vi nog tillsut hade kommit på rätt spår. Sista hundra meterna innan vi kom upp var riktigt brant men det gick fortfarande fint att gå. Tittade även bakåt och kunde konstatera att vi hade blivit avsläppta vid fel väg och hade nog bara behövt gå 1/3 av längden om vi hade blivit avsläppta i byn dit vi ville åka. Såg även den vältrampade stigen som gick från byn så hade varit ett enklare alternativ…
Men inget att klaga på vi hade tagit oss upp och hittade snabbt en stig på andra sidan muren som jag antog var den jag läst om så att man kan undvika de farliga delarna. Gick upp till öster där man endast ser fragment av muren samt endel vaktorn på otillgängliga toppar innan vi vände om och vandrade upp mot topptornet Wangjinglou (望京樓). Hårifrån sägs det att man kan se ljuset från ytterdelarna av Beijing i klart väder, det var iallfall inget som var möjligt i lördags…
Väl vid tornet slog vi oss ner för lunch och kan säga att ölen jag hade köpt i Miyun medan vi förhandlade priset för resan smakade riktigt fint. Var skönt att bara sitta ner och njuta av utsikten och vila upp inför resten av dagen.
Tog lite bilder från de första metrarna och det var verkligen en vacker syn. Då både jag och Kevin är lite nyfikna (förmodligen mer än vad som är nyttigt) så började vi diskutera hur långt det verkade vara möjligt att gå innan det blev farligt. Såg ett ställe där muren försvann ner för att sedan gå kraftigt upp igen och täntke att det nog kunde vara vändpunkten. Så vi började gå lite, jag gick på sidan av muren då jag inte gillade trappstegen (typ 50-150 cm) och då det var väldigt smalt fanns det inget att hålla sig i utan det var bättre att gå bredvid och hålla sig i muren.
Detta fungerade bra de första 30 metrarna även om jag fick ta ett par kliv över några stup. Efter detta fanns det inte längre något berg att gå på så bara att kravla sig upp på muren. Har respekt för höjder och mina ben kändes lite veka så blev att hasa sig fram på baken med ett ben på vardera sida muren för att känna sig trygg (Kevin gick dock uppe på muren vilket kändes helt galet). Cirka 20 meter senare kom vi dit vi tidigare funderade på att vi skulle behöva vända och det var mycket riktigt ett tvärt dropp på 3 meter, då jag hittade en bra väg ner från muren hade Kevin redan klättrat ner på ett lite krångligare ställe. Vägen upp var däremot enkel då stegen var ca 50 cm höga även om de var ganska branta. Efter att ha tagit oss över ännu en topp kom vi till en väldigt brant passage (3 meter upp) där det var omöjligt att gå på muren.
Började diskutera om det var enklast att gå vidare på norra eller södra sidan. Då södra verkade bäst (vet ej om detta var rätt val) och det gick fint att klättra upp på bergväggen fick det bli den sidan. Väl uppe följde vi försiktigt muren och kom sedan fram till ännu en brant passage (kanske 70-80 grader). Vi behövde klättra ner efter bergsväggen ca 3 meter för att sedan ta oss upp på muren, Kevin klättrade först och jag försökte guida honom för att det skulle gå bra. Innan jag gav mig ut på bergväggen tittade jag noga hur det verkade och tanken slog mig heller inte att vända tillbaka utan tog det väldigt försiktigt ut på sidan medan Kevin sa vart det fanns stöd för fötterna och tog mig sakta ner. Efter ett tag var jag äntligen på muren igen och det kändes skönt då ett tappat grepp på den delen hade varit det sista jag gjorde då jag hade hamnat nere i dalgången.
Väl framme vid nästa vakttorn kunde vi pusta ut och vet itne hur länge det egentligen tog men 30-45 minuter är nog en bra gissning där det mesta av tiden gick åt för att hitta bästa vägen samt självklart ta endel bilder. Även om vi nu hade passerat Sky Bridge så var det farliga inte över men då de kommande hundra metrarna var på en förhållandevis rak murdel (fortfarande 60 cm bred dock ej så mycket upp och ner) så kändes det nästan som en vanlig promenad i skogen.
Trots att det kändes enklare så tog jag det fortfarande försiktigt då ett fall på fel ställe mycket väl kan innebära döden. Behövde även klättra över ännu en liten topp som muren passerade innan det gick nerför. Skymtade några andra personer 50 meter bort vilket var oväntat då vi fortfarande var på det avspärrade området. Frågade om vakterna då vi kom fram och de sa att det var en där men han sa inget då de passerade honom för att gå vidare till Heavenly Ladder. Kändes skönt då vi hade diskuterat om vi skulle få böter när vi kom ner eller om det skulle vara lugnt.
Efter att ha passerat det sista avspärrade tornet så kom vi dit vakterna borde vara men det var oväntat ingen där. HAr läst om folk som träffat vakter som önskat ta en muta och även sagt strängt nej samtidigt som de har stått där med automatvapen men nu var det lugnt. Antar att det beror lite på vem som vaktar men har hört att det skall vara väldigt strikt.
Så bara att kila vidare och vi bestämde oss för att ta linbanan ner för att spara tid då sista bussen lämnade Miyun kl 18:30. Passerade några försäljare som sålde vykort före linbanan som jag stannade till och kollade på. Då jag tittade på ett på Sky Bridge sa han att det är uppe på de avstängda delarna vilket gjorde att KEvin svarade att vi har precis varit och gått över där. Fick till svar: 你们太厉害 (Betyder ungefär: Ni är för extrema!). Prutade och köpte några vykort av honom samtidigt som det kom två vakter som ville titta på våra Simatai biljetter, sa att vi inte hade några och köper då vi kommer ner. Gick vidare medan de svor lite…
Valet att ta linbanan ner var verkligen skönt, tittade uppåt och såg delarna som vi hade besökt och kunde konstatera att det inte var så långt bort, hade nog varit kortast att åka upp med linbanan och sedan följa bergsidan för att komma till de stängda delarna. Väl nere var det ingen som ville kolla våra biljetter utan bara att spana efter en bil.
Hade en dam som väntade på några tursiter som skulle till Miyun och lyckades deala att vi skulle få åka med för 30 kinesiska var. Träffade även på han som körde oss dit som gärna ville göra en deal men jag sa att jag föredrar att inte sponsra honom som blåste oss tidigare. Då damen turister kom så ville de ej ha oss i bilen då de väl ansåg att de hade betalt fullpris och varför då trängas med två lätt ofräsca typer…
Fick dock ta på en förare som lovade att köra oss ut till vägen för 15 kr styck där vi kunde ta bussen mellan Chengde och Beijing vilkt lät som en ok lösning. Dock stannade han i korsningen ut från Simatai där en annan minibuss mötte upp. Han skulle till Miyun och vi fick åka med för ytterligare 15 kuai per person. Kom till Miyun precis då en buss skulle lämna och hoppade på den (hade förresten ca 15 min innan sista bussen gick), visste knappt om det var rätt men det visade sig att vi hade hoppat på en av snabbussarna så tog en timme att komma tillbaka till Donzhimen
Kan väl säga att jag gjorde något som jag aldrig trodde att jag skulle göra då jag korsade Sky Bridge, har inga planer på att riskera livet på muren men efter att vi hade tittat ut från de första metrarna på Sky Bridge så verkade det görbart utan att ta en allt för stor risk. Med tanke på att jag har önskat se denna delen av muren de senaste två åren så var det ändå en grym upplevelse som jag inte skulle vilja ha ogjord. Samtidigt kan jag aldrig rekommendera någon att besöka de delarna då det är ett riktigt farligt parti och ett misstag kan leda till döden.
