Har kommit tillbaka till Peking efter 9 dagar i Yunnan, det var en trevlig tripp med ibland lite oväntade händelser. Resan startade lite stormig då jag gick förbi kontoret på skolan och skulle lämna en utvärdering om året som hade varit. De undrade varför jag hade skrivit på engelska men sa att ingen berättade att jag skulle skriva på kinesiska så för att kunna uttrycka mig bra så använde jag engelska. Fick till svar att jag måste skriva en ny och sa att då får de den i juni eftersom jag flyger till Yunnan om 3 timmar.

Då de fick höra att jag skulle resa iväg i 9 dagar blev hon helt galen, undrade om de inte har någon som helst kommunikation på skolan då samtliga mina lärare visste om det och efter lite högljudda diskussioner så sa hon: “JAg vill påminna dig om att du är här på ett stipendie från Kinesiska staten”. Kunde inte mer än svara att jag är den ENDA som har varit på varje klass så om de skall börja ropa och skälla så får de nog börja att göra det på de som dyker upp en gång i veckan eller mindre. Efter jag sagt det så hade hon inget mer att komma med utan blev tyst…

Fick även en ny lapp där jag snabbt skrev utvärderingen på kinesiska och den blev väl då som alla andras, typ det har varit kul, lärt mig mycket osv. Så ingen riktig utvärdering som jag först skrev då jag bla skrev att det var för mycket fokus på skrivande mm men huvudsaken för dem är väl att det står på kinesiska inte att de får ett papper de kan lära sig något av.

Efter en flygresa med timmeslångt stopp i Kunming var jag framme i Lijiang.  Flygplatsen låg fint mellan bergen och hittade snabbt en flygbuss för att ta mig in till centrum. Var en fin resa in med mycket berg och olika odlingslandskap, fick helt klart en känsla av att man upplevde mer av det äkta traditionella Kina. Från busstationen blev det en taxi mot gamla stan och då jag kom dit förstog jag ganska snabbt att känslan av en gammal traditionell kinesisk stad har sedan länge förbytts till ett turistmecka. Varje hus var väl inklädd i gula neonlampor som jag antar inte fanns där förr i tiden och överallt var det fullt med turistaffärer där alla sålde samma saker. Det lustiga med det hela var att överallt hänger det skyltar som anvisar att man skall hjälpa till att bevara den traditionella historiska staden Lijiang men stadsförvaltningen verkar helt ha bommat detta på egen hand. TRäffade ett holländsk par dagen efter som hade samma uppfattning som mig att Lijiang var för kommersiellt och gjorde en bra liknelse, “ser ut som Duisneyworld”.

Efter att ha kollat och gått runt lite kilade jag in på ett internetcafe för att kolla mailen men det visade sig vara omöjligt. Fick en lapp visad där det stog att jag måste minst vara andra generationens kines för att få göra det och undrade varför. Sa att jag hade använt internet på alla andra ställen i Kina inklusive Lasa som ju borde vara mer kontroversiellt men hjälpte ej utan bara att ge sig av. Så kilade bort mot det hostel där jag hade bokat rum, låg lite avsides men samtidigt skönt att komma undan från alla discon mitt i Lijiang. Hade bokat en säng i en dorm och löste sig så bra att jag även var själv i rummet, en lustig detalj som jag kommer ihåg var att på varje säng hängde det en liten elektrisk läslampa men det fanns bara ett uttag i hela rummet så blev att köra med ficklampa då uttaget ej var i närheten av sängen. Antar att det är en marknadsföringssak, de kan säga att alla har en egen läslampa men de behöver ju inte nämna att den är obrukbar…

Bokade in en busstransport till Tiger Leaping Gorge med hostelet till nästa dag där jag planerade att vandra i 2 dagar. I minibussen dit pratade jag med de övriga som också kom från hostelet, däribland det ovan nämnda paret från Holland (Joeri och Gurtje) som blev de jag vandrade och slog följe med den mesta av tiden. Väl framme så började vi som ett litet förvirrat gäng gå vidare då det inte var helt klart hur man skulle gå i början. En kines hängde på oss med häst och förstog inte varför men förstog att snart att det var visst deras affärside att tjäna några slantar om vi ej orkade gå i solskenet eller ville hänga av oss ryggsäckarna på hästen. Snart stog det klart att en tjej från Singapore inte orkade så långt utan satte sig ner med hästkillen medan vi andra gick vidare. Kan ju undra om de är extra veka därborta då det var samma i Tibet där Jane i min turistgrupp höll på att dö i varje uppförsbacke…

Det var en fin dalgång som vi vandrade uppför och det var riktigt tuff stigning att göra i 30 gradig hetta så gick åt mycket vatten. Då vi nästan kommit upp på toppen passerade vi en försäljare som ville sälja vatten, öl eller mariuana. Har tidigare läst om att det växer fritt runt Dali så de försöker väl sälja till turisterna som passerar. Joeri tog fram kameran för att fota men då ropade damen “No Photos” då det är olagligt med mariuana i Kina.

Fortsatte sista biten till högsta punkten (runt 2700 möh), där var det en liten bom ut på en stig med en skylt att det stog 8 yuan om man ville ta kort och satt en liten kines och vaktade. Han sa att det ar han som hade byggt stigen (10m) och huggit ut de trappliknande stegen vilket skulle ha tagit 9 månader.

Han släppte förbi oss och sa att vi kunde titta gratis, självklart men tanken att vi skulle bli sugna att ta lite bilder. Var ett fint ställe så för att göra det lite enkelt så sa jag att han kunde få 5 kronor vilket han gick med på och sedan blev det att ta en massa bilder. Joeri hjälpte mig och de andra var lite nervösa då jag satte mig en bit från kanten men efter att ha varit på kinesiska muren de senaste 2 helgerna och botat min höjdskräck så var det inga problem.

Färden gick sedan lite nerför längsefter dalgången och det var mycket träd och buskar som hade växt upp runt om så var svårt att se något. Sa att jag var lite besviken då det inte var lika spektakulärt som jag hade förväntat mig och att kanske har alla mina resor till det norska fjordlandskapet gjort att jag inte var lika imponerad som jag hade hoppats på. Hade planerat att på Tea-Horse guesthouse och det visade sig vara helt rätt, några hade planerat att gå längre men även de hamnade här. Gästhuset var fint och stort så enkelt att konstatera att de tjänar riktigt bra på alla turister som passerar förbi även om boendet och maten inte var dyr men det som gäller är väl: “Många bäckar små blir en stor å”.

Var skönt att ta en uppfräschande dusch efter den långa dagen och blev tidig sänggång för samtliga som var rejält trötta. Planen var att se soluppgången så ställde klockan på 06:00 men vaknade till några minuter innan av att jag hörde någon skrek i jämn ton med lite mellanrum en bit bort. Kilade upp och vi samlades och kollade efter 30 minuter konstaterade vi att det verkade som att solen följde bergsryggen och bestämde att det var bättre att käka frukost och se det under tiden. Solen lyckades inte heller klättra över under frukosten så blev att starta andra dagens vandring och se det på vägen.

Landskapet var mycket mer öppet här och gav fina vyer så det kändes skönt då dagen innan hade varit lite besvikelse. Fick lite soluppgång på vägen och mötte även ett tyskt par som hade bestämt sig att vända om då det pågick vägarbete och sprängningar på nedre vägen som man måste åka för att komma tillbaka och de hade hört att det var endast att möjligt att köra tillbaka på lunchtid och de ville ej riskera att fastna därborta då de hade flyg dagen efter. Hade också hört detta rykte men andra sa att det inte var sant så hoppades att det skulle lösas då man kom fram.

Kom fram till halfway guesthouse som ligger halvvägs om man kilar hela vägen till nån gammal färja (kan även nämnas att deras toaletter hade en grym vy ut över dalgången). Blev en paus med lite enklare lunch innan det var att kila vidare. Passerade  några vattenfall och det blev många bilder knäppta på vägen. Väl framme vid Tinas Guesthouse som var stället jag planerade att ha som målgång konstaterade jag att de gjorde allt för att utnyttja de som vandrade och de skulle ha 180 yuan för att köra en minibuss tillbaka till starten (20-25km). Gissar på att det inte är många som stannar där och kändes inte heller helt fräscht och personalen var oengagerad så Joeri och Gurtje fortsatte till ett annat gästhus då de planerade att vara kvar ännu en dag. Kan även nämna att det var först här då vi önskade varandra en trevlig resa som jag fick reda på vad de hette då vi bytte mailadresser.

Jag och 4 andra lyckades efter ett tag få ner bussresan till 150 yuan så att det skulle vara 30 på skalle vilket fick vara ok. Bilfärden tillbaka var inte helt enkel då det var något av det guppigaste jag har upplevt samtidigt som vi åkte mitt i byggarbetsplatsen. Efter ett tag var det ej möjligt att köra längre och chauffören lovade att det skulle finnas en bil att åka med på andra sidan men att vi skulle ge honom alla pengar, kändes mest som lurendrejeri och tillsut fick vi dealen att han fick 80 och sedan skulle någon hämta oss på andra sidan av bygget som skulle få de sista 70.

Blev nog att gå närmare 1 km längs bygget och vi fick tom klättra över större urspränga stenblock på vissa ställen. Transporten väntade iallfall på oss på andra sidan och tillslut kom vi ner (tog nog 2,5 timme att komma tillbaka den korta sträckan) och kunde ta en buss tillbaka mot Lijiang. Hamnade nog i den mest långsammaste bussen i området, chauffören stannade tom och köpte jordgubbar på ett ställe. Ingen tyckte det var det minsta konstigt och jag konstaterade att sånt händer bara i Kina.

Väl tillbaka i Lijiang blev det middag med några jag träffade på bussen innan jag kilade in på ett annat mer närliggande hostel, konstaterade dock att det luktade lite mögel men var iallafall även ensam i rummet på detta ställe förutom en ödla som smög sig in. Av den återstog det dock endast ett stor skoavtryck på väggen en minut senare…

Näste dag gick jag upp och kilade ut i Lijiang innan alla turister och affärer uppnade och då när det heller inte var några neonlampor tända så fick man iallfall se Lijiang när det är som bäst och har lite historisk känsla. Turistade lite innan det blev att åka till busstationen för att ta mig vidare.

Biljettköpet blev inte helt lyckat, frågade om en biljett till Dali med en snabbus men det gick ingen förren efter två timmar så sa då att jag ville åka en långsam buss då restidsskillnaden endast var 1 timme mellan alternativen. Fick min biljett som var mycket dyrare än väntat och på den stog det från Lijiang till två tecken jag ej kände igen. Så efter att ha kollat min ordbok så konstaterade jag nog att de hade gett mig fel biljett. JAg hade köpt en biljett till Mangshi och inte till Dali med en långsam buss (manche). Så tillbaka till kassan och sa att det hade blivit fel, visade tecknena för Dali och skillnaden mellan långsamt och snabbt med handen för att göra mig förstådd. Fick en ny biljett och tillbaka 75% av det jag tidigare hade betalat och var efter lite strul äntligen påväg till Dali.