Archive for February, 2010

Lasa 拉萨

Mötte Jane (en i min resegrupp från Singapore) på flygplatsen i Chengdu då vi var registrerade på samma tibettillstånd som är ett krav för att få borda planet. Hon tog fönsterplatsen men nödutgången var raden bakom så smög dit och satte mig för att få lite mer benplats. Fick dock flytta för deras rutiner var att man måste kunna bra kinesiska för att kunna assistera vid en eventuell krasch. Sa att det kan väl inte vara så svårt, bara jag öppnar dörren så bör det ju vara ok men de höll inte med om det utan fick sitta på en av platserna längst fram med lite mer benutrymme.

Var inte så noga med fönsterplatsen vid incheckningen men kan konstatera att jag var nöjd att ha satt mig på en egen rad och kunde titta ut då man flög med Himalaya utanför fönstret. Många vackra snöklädda toppar och jag drömde mig bort och såg framemot de kommande dagarna och speciellt Mt Everest trippen.

Väl nere på marken var det bara att hämta väskan och hoppa i transporten, iallfall var det planen. Då vi kom ut fanns det ingen som mötte oss utan vi ringde till resebyrån i Chengdu som sedan ringde upp och påstog att bilen hade blivit stoppad i en poliskontroll och därför var sena. Efter nåt mer samtal och 1,5 timmes väntan så kom äntligen transporten, jag är helt säker på att de hade glömt av oss och inte började åka förren vi hade ringt med tanke på hur lång tid det tog.

Vi pratade lite mer guiden på vägen tillbaka att det skulle bli riktigt kul att promenera upp till Base Camp men hon sa att vi är endast där i 40 minuter innan vi kör tillbaka. Visade henne reseplanen och sa att det kan hon glömma då det är inte vad jag betalar för, hon var förvånad och läste igenom och undrade vem vi hade fått reseplanen ifrån. Svarade resebyrån precis som du borde ha fått, det sjuka var att hon visste inget om resan vi skulle göra utan det slutade med att hon kopierade vårat för att få veta planen för de kommande dagarna. Man kan ju undra vad man betalar för…

STannade vid en buddamålning på en bergsvägg på vägen mot Lasa och fick ialflall lite nytta av guiden som berättade om böneflaggorna som man ser överallt i Tibet. De har färgerna röd, grön, blå, vit och gul och representerar de 5 elementen eld, vatten, himlen, vind och jord i nämnd ordning med olika tibetanska texter tryckta på dem. Blev lite förvånad då guiden sa 5 element då vi i västvärlden brukar räkna fyra men skillnaden ligger väl i olika trosuppfattningar.

Hotellet i Lasa var ingen höjdare, kallt vatten (blev ljummet efter 30 minuters spolning), AC:n fungerade knappt, gick ej att stänga dörren riktigt till dasset vilket inte var nån höjdare då jag och Andrew i min resegrupp delade hotellrum. Han var från New York och jobbade som danslärare i Chengdu, ett ställe som han hatade och kom att hata ännu mer under resan…

Efter att ha vilat en litet tag mötte jag Jane i lobbyn för att gå och äta middag. Kilade iväg efter gatan och hittade en restaurang 2-300 meter bort , var väldigt skönt att komma in och sätta sig då man var helt slut. Dels berodde det väl på att man inte ätit riktigt sedan frukost samt även den höga höjden (Lasa ligger på 3500moh). Efter maten blev det att kila tillbaka till hotellet för att vila och måste säga att de 2 trapporna upp till där rummet låg var väldigt jobbiga och jag blev riktigt andfådd av att kila upp där. Kunde aldrig tro att den höga höjden skulle påverka så mycket så med lite huvudvärk var det bara att lägga sig och vila igen.

Då vår guide inte hade någon aning om vad vi skulle göra och verkade allmänt förvirrad letade jag mig till ett internetcafe för att skicka ett litet bittermail till resebyrån. Var inte alls i form då höjden gjorde att jag var både yr och kände mig konstig i kroppen så efter att ha skickat mailat blev det återigen att vila.

Det var en behövlig vila med tanke på att nästa dag skulle vi till Potalapalatset vilket innebar en massa trappor.  Min första tanke då vi närmade oss palatset var att de är väldigt troende och ber på ett väldigt extremt sätt. Från stående till liggande, till stående till liggande osv. Snabbt går det också så tänkte att det där skulle jag aldrig klara som blir yr av att gå uppför en trapp. Utanför själva murarna cirkulerade alla människor medsols, guiden ledde vägen motsols så med tanke på att hon itne hade haft ett enda rätt än så frågade jag varför vi går motsols medan alla andra andra medsols. Tänkte att alla människor var på väg in och då borde ju även vi följa strömmen. Så enkelt var dock ej svaret utan tibetanerna roade sig med att gå runt Potalapalatset medsols.

Att cirkulera medsols är alltid det som gäller i Tibet och då man går in i ett rum i de olika templen ska det också utforskas medsols. Lite udda men är iallfall smidigt på så sätt att man inte krockar med en massa som går åt fel håll. Efter att ha gått lite motsols kunde vi konstatera att guiden faktiskt hade rätt den här gången då ingången låt på kortsidan dit vi hade gått. Var endel tibetanar som också gick in där men de flesta cirkulerade. Efter att ha tagit några kort och besökt toaletten (förebyggande syfte då det bara fanns två publika och den andra var på toppen…) så spanade jag uppför alla de kommande trapporna. Vi gick sakta uppför och vilade många gånger för att orka upp och det gick förvånansvärt bra med tanke på gårdagens totala trötthet då jag gick till internetcafet och restaurangen. Den som hade det tyngst var Jane som itne var så atletisk utan under vissa tider blev det mer att guiden försökte dra upp henne.

Väl inne i palatset var det fotoförbud vilket Andrew klagade på då han menade att det kommer miljoner japaner och kineser varje år och tar kort inne i våra kyrkor. Finns ju endel ställen som har fotoförbud i Europa också men inte så utbrett som här där det är överallt. Dock fanns det inte så mycket att ta kort på så var inte någon större förlust, de delar som man får se i palatset och även som alla tibetaner besöker består mest av ganska små rum med lågt i tak, självklart med en massa målningar och buddastatyer men hade förväntat mig någon riktigt stor sal med gyllene målningar och en jättebudda men det fanns inte. Var endel målningar och fotografier på olika Dalai Lama och även endel sarkofager. Det fanns endel info om de olika sarkofagerna och konstaterade att det inte var lite mycket guld i de senare som de tidigare utan blev mer och mer guldfärg…

Väl ute igen blev det lite bilder och tog även på endel människor, ju längre resan gick desto mindre intressanta var byggnaderna som alltid såg lika ut medan alla människor och munkar hade väldig karaktär så blev det huvudmålet för foton då vi besökte något tempel. På väg ner från Potala och till en restaurang kunde jag konstatera att jag var lite besviken på Potala. Det är fint utifrån men insidan är itne så spännande som man kan tro. Blev lite olika rätter till lunch bla en tibetansk specialitet som visade sig att det var en degklump. Var typ ogräddat rågbräd och smakade precis som det låter så övriga rätter fick försöka mätta våra magar.

Efter maten blev det att promenera till Johkangtemplet som ligger mitt i Lasa och hör till det heligaste av tempel. Precis som vid Potala cirkulerade det här väldigt mycket människor och framför templet var det många som höll på med extrembön (finns det i Sv Akademins, men är enda sättet att förklara det). Då detta är kärnan av Lasa har det även bildats en marknadsplats runt templet så bara att följa tibetanerna runt om man vill ha möjlighet att handla olika souvernirer, ett yaklår eller en halv gris. För tillfället var det inte aktuellt att köpa en halv gris så istället kilade vi in i templet.

Var inte så spännande utan det såg ut precis som Potalapalatset fast det var lite mindre. Dock träffade vi på en munk som vi med guidens hjälp pratade med. Agnes (boende i New York men kommer från Ungern) bombade han med frågor om vad de gör, varför han valde att bli munk mm och då vi tillslut skulle gå så fick vi alla varsin påse med några riskorn samt en tygbit. Guiden var väldigt förvånad och sa att det är väldigt svårt att lyckas får något sånt från en munk. Även om templet inte hade så mycket att erbjuda så hade man iallfall en fin vy över Lasa centrum från taket och även alla människor som cirkulerade. Då dagens oficiella program nu var över så delade vi på oss och kilade åt olika håll och jag och Andrew tog ett varv runt och smög även in i ett par gränder. Han var ute efter ett bönehjul (svåröversatta ord prayer wheel på engelska, om nån har något bättre så är det bara att säga till) som souvenir vilket är ett bra minne från Tibet då väldigt många av tibetanerna går och snurrar på dem.  Blev dock inget hjul utan han köpte några böneflaggor istället innan vi begav oss tillbaka till hotellet för vila och komma ikapp med syret…

Följande dag var det återigen dags för 2 tempel, det första var Drepung Monastery. En kompis till guiden var munk där så han följde med och berättade lite om man frågade honom, han påstog att han kunde engelska men vi kunde väl inte riktigt hålla med om det. Han var extremt blyg precis som övriga munkar vi träffade under resan men berättade för guiden som fick översätta vad han sade om de olika saker. Konstaterade även att det nog har blivit lättare att vara munk med åren då samtliga verkade ha mobiltelefon, kommer ihåg att då jag läste om de olika religionerna så tilläts en munk endast äga typ 7 saker, matskål, klädesplagget mm. De kanske får låna av templet så att de fortfarande kan hävda att de följer de uråldriga traditionerna.

Fick även se en intressant kontruktion för att värma vatten. Det var typ en parabol där man hade placerat kaffekokaren i mitten, undrar hur många grader vattnet kommer upp i (kanske något för Electrolux nu då alla pratar om energisnåla produkter)? Efter att ha tittar runt och följt de inte alltid så informativa skyltarna så blev det även lite shoppande av souvernirer utanför Drepung. Köpte några träbitar med handkarvat mönster samt några små lerbuddafigurer (får se om de klarar sig till Sverige).

Vi fortsatte sedan till Sera Monastery och det var lite öde på munkar då de redan hade börjat förbereda sig för nyåret som de firar en dag före resten av Kina. Guiden, Jane och Agnes tog det mest lugnt medan jag och Andrew gav oss ut på upptäcksfärd. Hittade en trappa upp på huvudbyggnaden och kom upp på taket. Var väldigt lugnt och fridfullt eftersom det inte var någon annan där så vi tog det ltie lugnt. Efter ett tag då vi skulle gå ner konstaterade vi att porten vi hade kommit upp genom var igenbommad. Som tur var hade de inte satt på hänglåset utan det gick att öppna och vi kilade ner med känslan som två busiga smågrabbar som legat gömda på grannens vind.

För att unvika degklumpar som middag kilade vi på ett finare hotell där vi kunde beställa lite mer välbekant mat då man inte kunde veta vad man skulle få de kommande dagarna. AGnes berättade även att hon hade skrivit ett välformulerat mail till resebyrån där hon klagade att vi alla skulle vara inpressade i en liten bil samt att det saknades både värme och varmt vatten på hotellet. Själv hade jag tröttnat på att vara bitter och man var ju även lite van att det inte riktigt fungerar som hemma med servicen här i Kina. Utan inriktade mig bara på att ta det som det kommer och istället njuta av turen mot resans höjdpunkt Mount Everest.

Lhasa 拉萨

Met Jane in my travel group on the airport since we were registered on the same Tibet permit, witout the permit its not even allowed to board the plane. The flight was nice and had a great view over the Himlaya and dreamed about the coming week’s travel.

When we arrived at Lhasa airport there were noone to meet us and we had to call, later on they blaimed a road block but since it took about 1.5 hours for them to arrive i think they had just forgotten that we were coming. We talked to the guide about the trip and noticed that she had no idea what was planned for the week so she had to copy our iternery and i explained that we are supposed to hike the last kilometers to the base camp. Had to make sure we got what we were paying for.

After leaving the bags and resting for a short while i met Jane for dinner, we walked about 2-300 meters and got really tired. Back at the hotel we struggeled to climb the stairs. I have to say that i didnt believe that the altitude would affect me that much for that little of exercise. So it was just to relax to get prepared for the coming day’s challenge the Potala Palace.

The following morning we went to Potala and i have to say it has a lot of stairs. When we approached it we saw a lot of people walking in the same direction. Since the guide started to walk in the other direction i had to ask her where we were going. She hadnt got a clue about nothing before so couldnt really trust her to know where to go. She explained that all the tibetans where just walking around the temple and will not enter and that the entrence was on the side we where heading for, this time she was actually correct.

To walk around in a temple should be done clockwise the same way as all the people was circulationg the palace so every room we visited it was always to turn left and follow the wall…

It was a lot of stairs to go to the top of Potala but since we were walking slowly and stopped to breath it wasnt a too big problem. It went a lot much better than the day before when i got tired of walking to the restaurant. The palace was kind of boring and didnt live up to my expectations, i was thinking it should have some really big halls with huge buddas but it was mostly dark and a lot of rooms with not more than 2.50 meters to the floor. As a summary i can say that Potala is best from the outside…

After having a kind of bad lunch with some tibetan dishes we went to the Jokhang temple that is one of the holiest in Tibet. Here its alot of people walking clockwise and its also a big market around so the best way is just to follow the crowd around and stop if you see something interesting. Now was not the time for shopping so after looking at some extreme prayers (they go from standing to laying flat to standing and laying flat over and over again. I thought that i wouldnt be able to do more than two before i cant stand up anymore dure to the altitude so its probably a good exercise) we walked into the temple. It was very similar to the Potala so not too exciting but the roof gave a nice view over downtown Lhasa and the Potala Palace in the distance.

The next day we visited two more temples and it was the same as the others but at one of them we had a monk following us since he was a friend of the guide. He was very friendly and i also noticed that it seams to be easier to be a monk now than before. As the most people he had his own cellphone…

Later on in the evening we had dinner in a nice hotel to get some western food before we were going to start our journey to Mount Everest, the top of the world.

Sichuan 四川,del 2

Åter i Chengdu och mitt kalla rum var det bara att genomföra samma toalettpapperstätning, kunde även konstatera att trippen inte var värd pengarna och skulle nog ha valt att gjort en annan trip istället. Jiuzhaigou är nog ett väldigt fint resmål på hösten men samtidigt har man då istället tusentals besökare per dag så frågan är om naturkänslan är något att hänga i granen…

Bokade in mig på en tripp till Chengdus pandauppfödningsställe. Gillar inte djurparker men fick höra att det skulle vara bättre och de skulle leva mer naturligt så det kunde jag ju köra på för att driva lite tid och pandor är ju ganska lustiga. Minibussen lämnade redan 07:30 så blev en tidig morgon och det var jag och ett yngre kanadensiskt par. Kunde till min besvikelse att det var ett zoo precis som alla andra (små burar och 10x10m utrymme utomhus) förutom att de hade mer pandor i olika åldrar samt även kattbjörn som även kallas röd panda och är lite lik en tvättbjärn.

Ännu mera belägg för att zoo är mindre trevliga fick vi då vi kom under kattbjörnarnas spruttid vilket innebar att 15 galna kinesiska skötare med hov sprang runt och försökte fånga dem en efter en. Såg riktigt illa ut och man undrade om de nånsin har hört talas om nedsövning i Kina. VErkade även som att de hade ett kosntigt sätt att hålla reda på vilka som hade fått en spruta vilket var att de klippte bort det bakersta håret på svansen…

Pandorna verkade däremot har det bättre då de mest låg på rygg och åt bambu. Guiden var en aning förvirrad och blev att jag fick lov att berätta för henne hur vi borde gå för att komma tillbaka ut. Parken är ganska stor men tycker att hon borde hitta då hon sa att hon varit där en massa gånger…

Tillbaka på hostelet blev det att slöa lite innan det var dax för ett möte med den gode Mao som är en av de få sevärdigheter mitt i Chengdu. Efter att ha gett up med att hitta en taxi, verkar knappt finnas några i Chengdu (inte lediga iallfall) fick jag riskera mitt liv bak på en liten elmoppe. Var grymt kallt men efter ett tag kom jag fram, upptäckte även att det inte var så långt bort som jag hade trott. Hälsade på Mao och tog en bild precis som alla kineser som stolt poserade framför statyn innan jag kilade vidare till en park. Var inte så mycket att se om efter att ha strosat runt så började jag bege mig tillbaka. Gjorde även ett försök att få tag på en deo (väldigt svårt i Kina) på vägen tillbaka genom att gå in på ett stort shoppingcentra men som vanligt kunde jag konstatera att de endast hade manlig hudkräm. Så om du nångång skall till Kina är det ett tips att se till att ta med din egna då det nästan är omöjligt att få tag på. Vet en affär i Peking inte långt från där jag bor som det får bli att besöka… Eftersom det inte existerar tomma taxibilar i Chengdu så blev det att gå tillbaka och då jag nästan var framme så såg jag en lokal gatufrisör. Mitt på gågatan satt det en person i en kontorsstol och blev klippt av en annan, inte alls vad jag hade tänkt att få se och det såg riktigt lustigt ut. Kanske skulle testa det på Kungsgatan i Stockholm, man kommer ju närmare kunderna och det kan kanske bli en succe.

Kvällen vigdes åt Sichuan opera som också mitt hostel ordnade som en liten kombinationstripp med pandaturen om man ville och självklart betalade. Sichuan opera är inte lika som Peking varianten där det mest är en högfrekvent ylande utan de är kända för bla eldsprutning och snabba maskbyten. Rutinerad som jag numera var att uppleva sydkina så tänkte jag att det är lika bra att sätta på sig då de kanske inte har så bra värme så pälsade på mig endel.

Dock hade jag inte räknat med att det skulle vara helt öppet på vissa ställen så var som att sitta utomhus så borde ha satt på mig täckbrallorna… Föreställningen var inte en specifik opera utan det var en turistvariant där de hade klippt ihop lite kända avsnitt som visade de viktigast delarna ur Sichuanoperan. Bland annat spelade de lite musik och hade en solist på en erhu (kinesisk två-strängig fiol), endel högfrekvent ylande verkar vara det som gäller i Kina förr i tiden samt ett avsnitt helt detikerat till eldsprutning samt maskbyten. Eldsprutning var inget nytt men maskbytena får man säga att var skickligt gjorda. Från början hade de typ 5-10 tygmasker på ansiktet och sen gjorde de ett snabbt ryck i nån tråd så att den översta masken åkte ner innanför tröjan. Detta gjordes väldigt fort och väldigt skickligt så många gånger svårt att se vart masken tog vägen men var nån gång de ej lyckades riktigt med rycket. MEst imponerande var det dock då de på något sätt lyckades få på sig maskerna igen (alla direkt) och det måste ha varit något rejält klruigt för att kunna få upp dem snabbt igen.

Nästa morgon hoppade jag på en buss till Leshan där världens största sittande Budda finns. Var en trög buss men de visade en piratkopia av filmen 2012 så hade iallafall något att göra. Träffade en schweizare på stadsbussen i Leshan som jag tog följde med under dagen. Efter att ha klättrat uppför alla trappor till Buddan så blev det att ta lite bilder och skåda rakt in i hans öra… Det är verkligen en rejäl Budda och det sägs att den byggdes för satt skydda båtarna då många förlista just i det området. Tre floder möts och farvattnet är väl itne helt säkert. Självklart hjälpte Buddan och vattnet blev lugnare då den 71 meter höga statys var färdigurhuggen ur berget. Numera menar de flesta att det berodde på allt material som de hade karvat bort ramlade ner i floden och gjorde den lugnare, vad man tror att är orsaken beror väl lite på sin livsåskådning…

Medan jag tittade runt samt även klättrade ner alla trappor till fötterna så hade jag sett att det var några människor ute på en sandö typ 200 meter framför Buddan och tog lite bilder. HAde även läst om detta på Wikipedia och sa åt schweizaren att det där måste vara målet. I den dimma som rådde gick det att skymta en båt som åkte fram och tillbaka över vattnet. Så efter att ha vandrat upp från buddans fötter till toppen igen (drygt…) så blev det att kila ner och ta en buss tillbaka. Då vi hade kommit lagom långt in i stan var det bara att hoppa av och gå ner mot stranden, lyckades väldigt bra med detta då vi nästan kom precis dit båten gick ifrån. Kostnaden var helt lagom (1 yuan) och alla fick varsin flytkudde om den mycket risiga båten skulle sjunka under färden på 50 meter. Väl framme blev den 1-2 kilometers vandring innan vi kom fram till änden och kunde ta lite mer överskådliga buddabilder.  Fick även göra det obligatoriska fotot med lite kinesiska turister…

Det var intressant att se buddan från nära håll men måste nog säga att de 2 yuan (tur och retur) var mer värda än de 60 jag betalde för att komma in i parken vid buddan då det är väldigt svårt att få någon överblick vettig överblick.

Väl tillbaka i Chengdu skulle jag möta upp tysken och kinesiskan från Jiuzhaiguo för lite middag, fick återigen krångla för att få en Chengdu taxi och var precis på väg att ge upp då jag fick tag på en svarttaxi för 20 kinesiska. Var nära att gå på vägen hem då det återigen sket sig med taxi men fick tag på en så att jag kunde åka tillbaka och packa väskan inför mitt tibetäventyr.

Sichuan 四川, del 1

Efter min mest bekväma flygresa någonsin landade jag i Chengdu och efter att återigen ha stämlats in i Kina så letade jag mig till en buss som tog mig in mot centrum med inriktning mot norra tågstationen. Som namnet antyder ligger den i norra delen av centrum men innan vi kom dit så snurrade den runt överallt och jag passerade bland annat Mao som stiligt står på torget mitt i centrum.

På grund av att jag var bostadslös så blev första målet ett internatcafe för att hitta någonstans att sova den kommande natten. Hittade ett hostel (Traffic Inn) som låg ganska centralt och hade fått bra betyg på nätet så blev att åka dit. Fick ett väldigt fräscht rum för 60 kinesiska men det var extremt kallt. Glädjande var att A/C:n fungerade riktigt bra så lyckades få upp skaplig värme i rummet. Ett av fönstrena hade även en glipa på 0,5cm runt hela så man såg ut och det var inte idealiskt för att hålla värmen kvar. Så efter lite fundering tog jag fram tejprullen jag släpat på sedan Peking och började med att knöla in dasspapper i gliporna och drog sedan över med tejp. Blev en bra och spartansk lösning som gav mig lite extra värme.

Några dagar innan hade jag köpt en tur o retur biljett till Jiuzhaigou (en nationalpark känd för sina vattenfall och kristallblått vatten, 35 mil norr om Chengdu). Låter kanske lite lyxigt att flyga dit med tanke på det korta avståndet och det är även Kinas dyraste flygsträcka om man ser på avverkad sträcka. Dock så är alternativet buss eller minibuss i cirka 10 timmar vilket inte lät så himla spännande då jag hade fått nog av kassa bussar i Kambodja så blev lyxvarianten.

Så efter att ha vilat en natt på Traffic Inn passerade jag min reseagent för Tibet på vägen till flygplatsen. Detta för att hämta upp mitt tillstånd som behövs för oss utlänningar för att få resa in och runt i Tibet. Skulle även betala trippen då jag tidigare hade betalat 200 av 700 USD. Fick veta att vi var sammanlagt 4 i min resegrupp och inte två som jag tidigare hade hört. Detta gjorde att jag hamnade i en rejäl diskussion då jag menade att jag skulle betala mindre än 700 då jag hade blivit lovat det när jag skrev upp mig för resan helt utan att någon annan skulle med (1000USD egen resa). De försökte slingra sig men jag sa att vi kan ju titta i mailhistoriken och efter ytterligare 10 minuter slutade det med att jag fick betala 600USD så ibland lönar det sig att vara uppmärksam.

Fick mitt tibettillstånd där både jag och Jane (en i gruppen) var registrerade så vi skulle mötas upp på flygplatsen för att kunna komma på planet. Blev sedan en udda lunch innan jag hoppade i en taxi, gick in på ett slitet kinesiskt nudelställe och efter att jag hade fått min mat och börjat äta såg jag att de höll på med någonting precis utanför ingången. Tog inte lång tid innan det föll ner lite plywoodskivor från 3 meters höjd vilket gav en rejäl smäll samt damm och skivdelar som for in där man satt och åt. Kunde bara konstatera att jag var tillbaka i Kina då det är enda stället jag vet där man kan uppleva något liknande.

Planet till Jiuzhaigou blev försenat och då man kom fram så sa de att alla bussar hade slutat gå eftersom vi var sena, ingen höjdare då flygplatsen ligger  8 mil bort. Detta gjorde att det var svarttaxins paradis, det var riktiga taxis men inga taxametrar och standardpriset var 300 kinesiska. Tänkte att det måste vara fler som skall till Jiuzhaigou så började fråga runt bland övriga som var lika förvirrade som mig och vissa hade transport från deras hotell och andra var redan en full taxi. Lyckades iallafall hitta en annan ensamåkare så vi kunde dela kostnaden på taxin. Det jobbiga var att både min medresenär och taxichaffisen rökte då de satt fram i taxin och knappt öppnade fönstret så höll på att bli ihjälgasad. Då min mage var rejält kass efter thailand kunde jag dock ge igen på ett naturligt sätt…

Hade fått ett visitkort av min tibetbyrå om boende i Jiuzhaigou och då jag saknade alternativ så blev det att ge det till taxichauffören, antar dock att han hade provition på att köra personer till ett annat ställe då han sa att det var stängt och rekommenderade ett annat ställe. Höll på mitt och blev avsläppt i ett mörkt område men såg iallfall en skylt med namnet på så kilade dit och det var som väntat öppet. Verkade vara ett väldigt kallt ställe så bad att få se rummet och då jag kom in kunde jag konstatera att bla duschen var trasig så bad om ett annat rum. Var nästan lika sunkigt men det fick duga, det negativa var att rummet var så stort att den dåliga A/C:n som satt på bortre väggen inte hjälpte alls. Blev att vara lite kreativ och kokade en massa vatten för att hälla upp i flaskor som man kunde ha mot kroppen för att undvika att frysa ihjäl.

På morgonen var det bara att ge sig av till parken och betalde in mig, en kinesiska i 20-25 årsåldern undrade om jag var ensamresare vilket jag ju var så tyckte att vi kunde slå följe för att kunna hjälpa varandra att ta kort samt att det är trevligare att kila runt om man har någon att prata med. Kunde väl inte mer än hålla med om att det lät som en bra ide, hon var nog lika fototokig som en japan och kameran smattrade oavbrutet på vägen upp i bussen. Parken är ganska stor så är svårt och tar för lång tid att ta sig runt utan buss, blev att ta buss högst upp och sedan blev man avsläppt. Då det hela tiden kom bussar som stannade på lite olika ställen kunde man välja om man ville gå en bit och sedan ta en buss igen.

Såg fina promenadstråk på andra sidan vattendragen som delade dalgången och tog sikte mot dem. Dock så blev glädjen kortvarig av att drömma om att se lite mer natur och mindre asfalt då det stog en skylt att promenadvägen är avstängd under brandperionden. Kunde inte riktigt förstå vad detta innebar då det var vinter och svinkallt så fanns inte så mycket som kunde brinna. Eller om det bara var det klassiska att de helt enkelt inte ville att nån skulle gå där. Så blev att mestadels promenera efter vägen då man ej åkte buss men var helt klart en fördel att gå då man får se så mycket mer och slipper den klassiska gruppresekänslan där man släpps av 10 minuter för att ta en bild innan bussen fortsätter.

Det fanns ett antal småsjöar med vackert blått speglande vatten och det var mycket lövträd runt om. Vilket genast fick mig att tänka på att det vore väldigt fint i oktober då alla höstfärger syns på träden. Nu var det mest grå-brunt vilket inte direkt var upplyftande men miljön var ändå vacker. Mellan sjöarna var det oftast ingen direkt älvfåra utan det var en massa buskar och småträd där vattnet passerade vilket jag ej sett tidigare. PArken hade även två vattenfall som inte var så höga men däremot typ 100 meter breda så de var riktigt vackra. På vägen ner mötte vi en tysk som jag hade träffat dagen innan på mitt hostel som hängde på den sista biten.  Då parken var på väg att stänga så passerade det en buss som stannade och plockade upp oss och andra som gick.

I bussen upp såg jag ett träd mitt på vägen och ville absolut ha ett foto på detta på vägen ner som verkligen visade på kinesisk ingenjörskonst… Hade turen att bussen stannade vid några gående precis vid trädet så kunde rusa fram och knäppa en bild. HAr ingen som helst förståelse varför trädet är kvar då de bestämmde sig för att bygga en väg och förmodligen shaktade bort ett hundratal andra träd men ger iallfall något för besökarna att fundera på.

Tillbaka på hostelet lämnade jag bara sakerna och mötte upp tysken för att ta lite mat, vi var trötta och då det itne fanns så mycket att äta testade vi maten på hostelet. Beställde två rätter men som tur var blev det en missuppfattning och vi fick bara kycklingrätten som jag hade beställt. Den bestog av ett kycklingben som bara var nerhackat så mitt på tallriken låg en bågrön kycklingfot. Blev att vi letade fram de andra delarna på benet och byggde ihop det igen… Slutade med att jag åt en liten kycklingbit medan tysken åt lite mer men efter maten så blev det att kila direkt till närmaste kiosk för att handla lite snabbnudlar.

Efter att ha lidit ännu en natt blev det att åka till flygplatsen och kunde konstatera att flyget var försenat då det hade kommit 5 cm snö under natten och det var omöjligt att få bort dessa snökorn… De hade en liten lastbil som åkte runt och försökte blåsa bort snön och fick lov att vänta 3 timmar innan flyget gick. Flygbolaget gav alla en enkel lunch och flaska vatten för att överleva dagen, för att slippa sitta på de vanligt hårda flygplatsbänkarna gjorde jag en deal med en kille som ansvarade för stora massagefotöljer att jag kunde sitta där under en timme för 10 kinesiska (utan massage). Då de ändå var tomma så blev det ju lite utnyttjande och han kunde dra in nån krona. Var extra skönt då andra kom och också bara tänkte sitta och vila och han jagade bort dem, skadeglädjen är den enda sanna glädjen…

Sichuan 四川, english version

After my most comfortable flight ever i landed in Chengdu, I found a local bus to take me to the northern train station. The bus trip was really long and where driving everywhere. Since i didnt have any place to stay my first goal was to find an internet cafe.

Found a hostel called Traffic Inn with great reviews that i went to. The room was were fresch but extremly cold, at least the A/C was working really good so after a few hours i got a really warm and nice room. I also did some fixing of a window with toilet paper and tape to keep the heating inside…

The next day i flew to Jiuzhaigou that is a nationalpark about 350 km north of Chengdu, might sound a bit luxery to fly but the option was a bus on a bumpy road for 10 hours… The plane was a bit late so when i got to Jiuzhaigou the only way to go to the village was by black taxi and the price was 300 yuan so looked around after other travellers and found one that was also heading in the same direction so we could share the cost.

From my Tibet travel agency i got info about their hostel in the town so i headed there, it was really lousy and cold but all the other buildings looked the same so i thought it was just to face the fact that this would be really cold. The room was to big for the airconditioner that almost didnt work so after a while i came up with the solution. I boiled water and filled into bottles that i put in my sleeping bag, it worked really good and this was the solution for the rest of my trip.

In the morning it was just to go to the park entrence and when i was on my way to the bus (too big to walk around all the park) i met a chinese that was also travelling on her own so we had a view of the park together. I usually take a lot of photoes but she took a million so i guess she had a lot of work to look through all the pictures when she got home. I know i usually think its tireding to look through all of mine. The bus went all the way to the top and then it was possible to walk or take the bus back. There was several bus stops on the way down so if you got tired of walking it was just to jump on the next bus.

The park had several small lakes with green/blue water that really nice and also two really wide waterfalls. It was a nice place but i guess its best to go there in the fall for the best experience, at the same time then the park is crowded so i dont know if it would be so nice anyway…

Met a German on the way down that i also met the day before on my hostel so he came along and after the visit to the park we headed back to get some food at the hostel. We ordered two dishes but were lucky and only got one of them. A chopped bluecolored chicken leg and i had one piece before i went and boughht instant noodles. I think its the most horrible i have eaten this far and the scorpions and grasshoppers in Wangfujing seams like the best meal compared to it.

After suffering for another cold night i went back to Chengdu, the flight was late again. This time due to the fact that they were not able to clear the 5 cm of snow that had been falling during the night.

Back in Chengdu i scheduled a trip for the following day to their panda breathing center and also a Sichuan opera show. DOnt like zoos but had been told that this was more natural and like their normal environment. IT ended up being a zoo like all the others small cages and the places outside was 10×10 meters, They also had the red panda and got there the time they was going to have their injection, so 15 workers running around screaming to catch them one by one. Cant say i got a better view of a zoo after that…

Since the Sichuan opera was scheduled for the evening i got some hours after the visit to the pandas to explore downtown Chengdu. Since its impossible to get a taxi in Chengdu i had to risk my life on the back of a scooter. I went to the central square where they have a huge Mao statue and afterwards i headed for a park. Not really too much to see in the city and i headed back to the hostel to catch my ride to the show.

The Sichuan opera was not a full show but they had picked up some parts that was famous from different ones. I guess it was good since i would probably had gotten bored. Its famous for doing fire tricks and also change faces (masks). The mask changing was really interesting and they had 5-10 masks on them. In a very quick move they were able to get rid of the top one to change to another one. It was a nice performace but too cold as usual…

Next day i took a bus to Leshan to watch their big budda. A boring bus ride but it was ok, the budda was huge and its told that it was carved out of the mountain to protect all the boats since lots of boats had sunk in that area. Of course budda helped and after finishing they cold have a safer boat ride, now they most people think its because of all the material that was carved out of the mountain that made the river more accessible. I guess its depending on your believe whats the correct answer.

Back in Chengdu i had dinner with the chinese and a german i met in Jiuzhaigou before i headed back and started to pack my bags for my Tibet adventure.

Thailand del 2

På bussresan tillbaka till Bangkok var det bara att fundera vad man skulle göra för att slippa driva alla dagar i Bangkok, valet föll på Kanchanaburi där bron över floden Kwai finns från den klassiska filmen. Egentligen har de inget med varandra att göra mer än att filmen utspelar sig i det området där bron ligger.

Själva filmen spelades in på Sri Lanka och namnet är ett påhittat så då filmen blev en succe och turisterna kom till det extremt turistorienterade Thailand för att se den gjorde man det enda som var möjligt. Man skapade turistattraktionen genom att döpa om en hel flod samt peka på en bro som var viktig under kriget att detta är bron från filmen…

Så efter en natts vila i Bangkok var det bara att hoppa på bussen till Kanchanaburi, fick höra att bussresan skulle ta 2 timmar men slutade med att den tog 3 efter diverse stopp för att släppa på och av skolungdomar. Hade bokat en liten stuga dagen innan och var bara att ringa då vi kom fram för att bli uppplockade vid busstationen. De erbjöd den häår servicen sedan nästan alla tuk-tuk nissar körde till andra ställen som de fick provision hos medan de ljög och berättade att det stället man hade tänkt åka till skulle till var stängt.

Efter att ha dumpat väskor och vilat 5 minuter så blev det att promenera bort mot tidigare nämnda bro. Ju närmare man kom ju mer turister och souverniraffärer fanns det. Själva bron var en klassisk järnvägsbro i stål som det gick att gå över, var dock endel hål i planken så gällde att inte trampa fel vilket skulle ha inneburit ett ofrivilligt dopp från bron. Efter att ha kilat fram och tillbaka över bron blev det att bege sig tillbaka med lite middag på vägen. Ulrica passade även på att få betald misshandel i form av en thaimassage men den verkade inte så våldsam som man har hört talas om, själv gjorde man det enda rätta och satt ner och käkade glass istället.

Nästa dag belv det återigen endel bussåkande för att komma till Erawanfallen, det ligger i en nationalpark och är en omgång vattenfall med olika höjd och bredd. Det skulle vara möjligt att hoppa på bussen från en krigskyrkogård, mycket i Kanchanabury handlar om kriget och de har en massa museer och kyrkogårdar i området. Kvällen innan hade vi cirkulerat ett antal varv runt kyrkogården utan att hitta någon busshållplats så på morgonen fick det bli det enda säkra att ta en moppetaxi till busstationen. Inte direkt den bekvämaste turen men gick att överleva. Bussen var rejält risig men i gott skick om jag jämför med den jag åkte i Xian på vägen till Terrakottaarmen. Då vi kom förbi krigskyrkogården stannade bussen på en osynlig hållplats och plockade upp två andra turister. Hade ju iallafall räknat med att det skulle finnas en liten skylt och inte bara något som lokalbefolkningen vet om och kan tipsa om…

Bussresan var seg och verkade som att man hade hamnat på Kanchanaburis långsammaste buss och blev inte snabbare genom att biljettförsäljerskan verkade driva en cateringfirma och lyfte på och av ris och diverse köttdelar på de olika småorterna som passerades. Väl framme vid ingången till nationalparken visades det skyltar om att det inte var tillåtet att ta med vattenflaskor in i parken på grund av nedskräpning och kom på att jag även hade läst om det tidigare. Tänkte att det var iallafall inget jag skulle följa utan tillsägelse då det var över 30 grader varmt och solsken så som gjort att klappa ihop utan vatten. Utan istället utgick jag från de klassiska ordern “Man får allt om man inte frågar…” och kilade in. Då ingen ville kolla i väskan så var det bara att gå vidare.

Kilade upp via fallen samtidigt som man tog endel bilder och konstaterade att det var en massa ryssar i skogen… Man mötte ryssar mest hela tiden som var på jakt efter den perfekt badplatsen. Ulrica gjorde ett badförsök vid tredje delfallet vilket innebar att skrikandes doppa sig till fotknölarna, skrikandet berodde mest på de lite halvsnuskiga fiskarna som var extremt faschinerade av fötter och genast kom fram och började suga på dessa då man kom i. Firrarna var mellan 10-30 cm långa så inte bara småfisk att tampas med.

Gick upp samtliga delar av fallet (typ 2-3 km) och högst uppe var det ett fint fall och en liten pöl att bada i. Efter att ha tagit lite kort och gjort mig redo för att ta mig och och få lite kort vid ett vattenfall så dök hela röda armen upp och kastade sig i så omöjligt att få en ren bild utan en massa ryska stringar (gällde både damer och herrar). Så blev att ge upp och istället ta lite lunch, satt och spanade på alla ryssar som poserade extremt framför kameran och de drömde nog om att bli nästa stora fotomodell.

Medan man tuggade på en liten bulle blev jag nästan påsprungen av en apa, han svischade förbi i turbofart och stötte till mig lite i ryggen. Antar att han var så förblindad av resterna av en melon som några turister precis hade ätit och han tog snabbt den och hoppade upp i ett träd. De som hade fått sitt skräp bestulet var mest chockade att det gick så fort och de var verkligen snabba. Snabbt kom det flera apor som också vittrade lunch och man höll hårt i sina prylar för att säkerställa att de inte skulle försvinna. Internt verkade det bli lite slagsmål om melonskalet då den apan hade tagit högvinsten och inte var direkt villig att dela med sig. En ryss tog fram lite nötter och började mata en apa ur handen vilket jag kände att jag inte skulle testa med tanke på att den kanske biter till och man får någon skum sjukdom.

Vände sedan ner och tänkte att det gäller att försöka komma ner innan hela ryssland igen hoppar i varje pöl och hade det vattenfallet med högst fallhöjd i tanke för en bra bild. Då man närmade sig fallet hörde jag ett oroande ljud, lät som en hel dagisklass och mycket riktigt verkade det vara skolutflykt så 200 thailändska elever simmade runt och lekte. Var itne direkt idealiskt för en vacker och idyllisk semesterbild så fortsatte bittert till nästa del i fallet som också var fin men lite lättare att bada i så hade inga större förhoppningar men till min lycka så var det rent och skyndade mig i för att hinna med att ta nån bild då jag befann mig bakom vattenfallet. Var skönt att bara sitta där och ta det lite lugnt den korta stunden som jag var själv innan det kom andra turister. Simmade tillbaka och då kom det även ett gäng ryssar som hoppade i och simmade över för att ta en bild. Var skönt att hinna få lite bilder och kändes som att man hade besegrat den ryska björnen då man äntligen fick en ryssfri bild…

På vägen tillbaka gick det fint att hoppa av på den osynliga busshållplatsen vilket var skönt då det var ganska nära till stugbyn. Bokade in oss på en transport till Bangkok, den var sen (enligt stugbyfolket men tror att de endast ville blåsa oss) så kom till Bangkok senare än vanligt. Skulle sedan ta oss till hotellet som inte var så lätt att hitta, ingen taxichaufför kunde hitta dit och man började bli lite bitter om man skulle behöva gå och orientera på egen hand vilket inte kändes som ett vettigt alternativ med 70l Haglöfs på ryggen och en mindre väska på magen. Fick tillslut en taxi som trodde sig veta och körde oss iallafall till samma område och släppte av oss vid ett stort hotell. Kilade in i lobbyn och fick tag på en pikolo som kunde förklara vart det andra stället gick och efter att ha gått några hundra meter så var man framme.

Dagen efter var planen att spana in området vid kungliga palatset i Bangkok så tog en tuk-tuk till närområdet. Efter att ha shoppat lite vatten var det bara att kila mot ingången och på vägen dit blev vi stoppade av en person som stog vid en mindre ingång och berättade att det ej var ok att gå in i shorts. Fick även veta att palatset var stängt nu för alla utaom thailändare som kunde vara där inne och be och istället så kunde han rekommendera att hoppa i en tuk-tuk som skulle köra till lite andra ställen för 20 Baht. Var väl lite skeptiska till detta och ville även se på egen hand att det ej var öppet så tackade nej och gick iväg. Då man kom till ingången såg jag en stor japansk turistgrupp som gick in så var bara att hänga på. Började då tänka på att jag tidigare hade läst om varningar om det på flera internetsidor om att det är vanligt att man får veta att saker är stängt och de rekommenderar andra saker. Dessa andra sevärdheter innebär dock 200 stopp i olika souvernirshopper och ungefär 10 minuters besök dit man verkligen vill.

Klädkoden stämde dock så fick låna ett par pyjamasbrallor mot deposition, lånekläderna för kvinnorna var helt klart stiligare. Palatset var helt klart fint och allt underhölls hela tiden i gott skick. Det var fullt med guldtak och byggnader i olika färger, självklart även en miljard buddor i olika positioner. En lustig sak var ett par små guldbuddor som folk bad lite framför, buddorna hade egna stora parasoll och skulle väl på så sätt kunna ha det mer behagligt i solen medan vi vanliga dödliga fick lida i solen.

Efter att ha tagit allt för många bilder samt återlämnat pyjamasbyxorna var det dax att kila till ett närliggande tempel där de har en stor liggande budda. Småpratade på vägen ut om att det vore kul om han som försökte blåsa oss på morgonen skulle vara där utanför och prata med någon annan och till min stora lycka så stog han där med en engelsk familj så smög fram lite intresserat och lyssnade. Då han hade sagt ungefär samma saker som på morgonen så klämde jag ur mig att alla är bara lurendrejeri, under morgonen sa han att palatset var stängt men har precis kommit därifrån och sett en massa vackra byggnader. Thaländare blev självklart riktigt sur då jag störde hans affärside och svor rejält åt mig att jag visste inget om vad jag pratade med. Pappan i familjen log så det var bara öronen som stoppade för att han inte skulle smila runt hela huvudet och blinkade åt mig. Så mitt budskap hade helt klart gått fram och kilade rejält nöjd vidare, var helt klart en av de bättre saker jag gjorde i Thailand och skönt att ge igen efter blåsningsförsöket på morgonen… Efter typ 1 minut kände jag en hand på min vänstra axel och en rejält Thank You hördes. Det var pappan, familjen hade gått ikapp oss och så blev en liten pratstund om hur sjukt det är att de försöker blåsa folk på det sättet. Han sa att de hade ändå inte gått på det men att det var extra kul då jag kom och störde affärerna.

Tog oss vidare till palatset med den liggande buddan och det var en rejäl sak, i övrigt var inte den palatsdelen så spännande. Detta då alla byggnader var lika som alla andra som beskådats under dagen så blev att kila tillbaka till hotellet. Blev en tuk-tuk som försökte med ett blåsningsförsök och stannade på fel ställe, svor lite fint åt honom och efter lite förhandling där han ville ha 50 Baht till för att köra till rätt ställe så kom vi vidare. Kan bara nämna att han fick 0 Baht extra, har blivit van att köra hård förhandlignsteknik under hösten i Kina så inget problem att klara av en liten thailändare…

Varje helg i Bangkok är det en stor helgmarknad så dagen efter blev det ett besök där. VAr dock väldigt trött och slut så blev mest att sitta på en pall och dricka vatten för att orka med. Väl tillbaka på hotellet var det bara att ligga ner och vila, mina semesterproblem fortsatte vad det verkade. Fötterna var lite ömma efter att jag skar upp den veckan innan och tropiskt klimat är ju inte dirket den bästa miljön att läka sår speciellt om man även hela tiden har skor på sig. Hade feber under kvällen och min mage var även orolig så de kommande dagarna blev det många besök på toaletten…

Med min trötta kropp så fick det bli att ta rumservice på kvällen och bara ta det lugnt och vila inför kommande dags flygresa. Såg mina sista bilder av thailändksa kungen på väg till flygplatsen. Det sitter bilder överallt och det är svårt att resa 5 minuter utan att se en. Flyget till Chengdu blev bättre än jag hade förväntat mig då jag skulle kila på planet så sa de att jag hade blivit uppgraderad till första klass. Förstog inte riktigt först om de frågade om jag ville pröjsa extra för att byta upp mig men de skrev ett nytt säte på min biljett och var bara att borda och sätta sig i fotöljen på Thai Air flyget. Fick genast en välkomstdrink och sedan en meny som presenterade den trerätters middag som skulle bjudas under resan. Huvudrätten bestog fortfarande av sönderkokt ris som alltid i Asien men det serverades på ett mycket bättre sätt. Gjorde även ett toabesök och kunde konstatera att även den var lite extra uppfixad genom att det fanns parfym som de resande kunde välja och ta på sig.

Kan väl säga att jag inte blev thailandsfrälst som så många andra i Sverige utan tyckte att det var ganska skönt att lämna Thailand och såg framemot att komma till Kina och kunna kommunicera lite igen. Skulle även bli gött att komma ifrån överturistiga Thailand och det dröjer nog länge till jag besöker det igen då det inte har något direkt som tilltalar mig som blir rastlös efter 1 timme på en strand.