På bussresan tillbaka till Bangkok var det bara att fundera vad man skulle göra för att slippa driva alla dagar i Bangkok, valet föll på Kanchanaburi där bron över floden Kwai finns från den klassiska filmen. Egentligen har de inget med varandra att göra mer än att filmen utspelar sig i det området där bron ligger.

Själva filmen spelades in på Sri Lanka och namnet är ett påhittat så då filmen blev en succe och turisterna kom till det extremt turistorienterade Thailand för att se den gjorde man det enda som var möjligt. Man skapade turistattraktionen genom att döpa om en hel flod samt peka på en bro som var viktig under kriget att detta är bron från filmen…

Så efter en natts vila i Bangkok var det bara att hoppa på bussen till Kanchanaburi, fick höra att bussresan skulle ta 2 timmar men slutade med att den tog 3 efter diverse stopp för att släppa på och av skolungdomar. Hade bokat en liten stuga dagen innan och var bara att ringa då vi kom fram för att bli uppplockade vid busstationen. De erbjöd den häår servicen sedan nästan alla tuk-tuk nissar körde till andra ställen som de fick provision hos medan de ljög och berättade att det stället man hade tänkt åka till skulle till var stängt.

Efter att ha dumpat väskor och vilat 5 minuter så blev det att promenera bort mot tidigare nämnda bro. Ju närmare man kom ju mer turister och souverniraffärer fanns det. Själva bron var en klassisk järnvägsbro i stål som det gick att gå över, var dock endel hål i planken så gällde att inte trampa fel vilket skulle ha inneburit ett ofrivilligt dopp från bron. Efter att ha kilat fram och tillbaka över bron blev det att bege sig tillbaka med lite middag på vägen. Ulrica passade även på att få betald misshandel i form av en thaimassage men den verkade inte så våldsam som man har hört talas om, själv gjorde man det enda rätta och satt ner och käkade glass istället.

Nästa dag belv det återigen endel bussåkande för att komma till Erawanfallen, det ligger i en nationalpark och är en omgång vattenfall med olika höjd och bredd. Det skulle vara möjligt att hoppa på bussen från en krigskyrkogård, mycket i Kanchanabury handlar om kriget och de har en massa museer och kyrkogårdar i området. Kvällen innan hade vi cirkulerat ett antal varv runt kyrkogården utan att hitta någon busshållplats så på morgonen fick det bli det enda säkra att ta en moppetaxi till busstationen. Inte direkt den bekvämaste turen men gick att överleva. Bussen var rejält risig men i gott skick om jag jämför med den jag åkte i Xian på vägen till Terrakottaarmen. Då vi kom förbi krigskyrkogården stannade bussen på en osynlig hållplats och plockade upp två andra turister. Hade ju iallafall räknat med att det skulle finnas en liten skylt och inte bara något som lokalbefolkningen vet om och kan tipsa om…

Bussresan var seg och verkade som att man hade hamnat på Kanchanaburis långsammaste buss och blev inte snabbare genom att biljettförsäljerskan verkade driva en cateringfirma och lyfte på och av ris och diverse köttdelar på de olika småorterna som passerades. Väl framme vid ingången till nationalparken visades det skyltar om att det inte var tillåtet att ta med vattenflaskor in i parken på grund av nedskräpning och kom på att jag även hade läst om det tidigare. Tänkte att det var iallafall inget jag skulle följa utan tillsägelse då det var över 30 grader varmt och solsken så som gjort att klappa ihop utan vatten. Utan istället utgick jag från de klassiska ordern “Man får allt om man inte frågar…” och kilade in. Då ingen ville kolla i väskan så var det bara att gå vidare.

Kilade upp via fallen samtidigt som man tog endel bilder och konstaterade att det var en massa ryssar i skogen… Man mötte ryssar mest hela tiden som var på jakt efter den perfekt badplatsen. Ulrica gjorde ett badförsök vid tredje delfallet vilket innebar att skrikandes doppa sig till fotknölarna, skrikandet berodde mest på de lite halvsnuskiga fiskarna som var extremt faschinerade av fötter och genast kom fram och började suga på dessa då man kom i. Firrarna var mellan 10-30 cm långa så inte bara småfisk att tampas med.

Gick upp samtliga delar av fallet (typ 2-3 km) och högst uppe var det ett fint fall och en liten pöl att bada i. Efter att ha tagit lite kort och gjort mig redo för att ta mig och och få lite kort vid ett vattenfall så dök hela röda armen upp och kastade sig i så omöjligt att få en ren bild utan en massa ryska stringar (gällde både damer och herrar). Så blev att ge upp och istället ta lite lunch, satt och spanade på alla ryssar som poserade extremt framför kameran och de drömde nog om att bli nästa stora fotomodell.

Medan man tuggade på en liten bulle blev jag nästan påsprungen av en apa, han svischade förbi i turbofart och stötte till mig lite i ryggen. Antar att han var så förblindad av resterna av en melon som några turister precis hade ätit och han tog snabbt den och hoppade upp i ett träd. De som hade fått sitt skräp bestulet var mest chockade att det gick så fort och de var verkligen snabba. Snabbt kom det flera apor som också vittrade lunch och man höll hårt i sina prylar för att säkerställa att de inte skulle försvinna. Internt verkade det bli lite slagsmål om melonskalet då den apan hade tagit högvinsten och inte var direkt villig att dela med sig. En ryss tog fram lite nötter och började mata en apa ur handen vilket jag kände att jag inte skulle testa med tanke på att den kanske biter till och man får någon skum sjukdom.

Vände sedan ner och tänkte att det gäller att försöka komma ner innan hela ryssland igen hoppar i varje pöl och hade det vattenfallet med högst fallhöjd i tanke för en bra bild. Då man närmade sig fallet hörde jag ett oroande ljud, lät som en hel dagisklass och mycket riktigt verkade det vara skolutflykt så 200 thailändska elever simmade runt och lekte. Var itne direkt idealiskt för en vacker och idyllisk semesterbild så fortsatte bittert till nästa del i fallet som också var fin men lite lättare att bada i så hade inga större förhoppningar men till min lycka så var det rent och skyndade mig i för att hinna med att ta nån bild då jag befann mig bakom vattenfallet. Var skönt att bara sitta där och ta det lite lugnt den korta stunden som jag var själv innan det kom andra turister. Simmade tillbaka och då kom det även ett gäng ryssar som hoppade i och simmade över för att ta en bild. Var skönt att hinna få lite bilder och kändes som att man hade besegrat den ryska björnen då man äntligen fick en ryssfri bild…

På vägen tillbaka gick det fint att hoppa av på den osynliga busshållplatsen vilket var skönt då det var ganska nära till stugbyn. Bokade in oss på en transport till Bangkok, den var sen (enligt stugbyfolket men tror att de endast ville blåsa oss) så kom till Bangkok senare än vanligt. Skulle sedan ta oss till hotellet som inte var så lätt att hitta, ingen taxichaufför kunde hitta dit och man började bli lite bitter om man skulle behöva gå och orientera på egen hand vilket inte kändes som ett vettigt alternativ med 70l Haglöfs på ryggen och en mindre väska på magen. Fick tillslut en taxi som trodde sig veta och körde oss iallafall till samma område och släppte av oss vid ett stort hotell. Kilade in i lobbyn och fick tag på en pikolo som kunde förklara vart det andra stället gick och efter att ha gått några hundra meter så var man framme.

Dagen efter var planen att spana in området vid kungliga palatset i Bangkok så tog en tuk-tuk till närområdet. Efter att ha shoppat lite vatten var det bara att kila mot ingången och på vägen dit blev vi stoppade av en person som stog vid en mindre ingång och berättade att det ej var ok att gå in i shorts. Fick även veta att palatset var stängt nu för alla utaom thailändare som kunde vara där inne och be och istället så kunde han rekommendera att hoppa i en tuk-tuk som skulle köra till lite andra ställen för 20 Baht. Var väl lite skeptiska till detta och ville även se på egen hand att det ej var öppet så tackade nej och gick iväg. Då man kom till ingången såg jag en stor japansk turistgrupp som gick in så var bara att hänga på. Började då tänka på att jag tidigare hade läst om varningar om det på flera internetsidor om att det är vanligt att man får veta att saker är stängt och de rekommenderar andra saker. Dessa andra sevärdheter innebär dock 200 stopp i olika souvernirshopper och ungefär 10 minuters besök dit man verkligen vill.

Klädkoden stämde dock så fick låna ett par pyjamasbrallor mot deposition, lånekläderna för kvinnorna var helt klart stiligare. Palatset var helt klart fint och allt underhölls hela tiden i gott skick. Det var fullt med guldtak och byggnader i olika färger, självklart även en miljard buddor i olika positioner. En lustig sak var ett par små guldbuddor som folk bad lite framför, buddorna hade egna stora parasoll och skulle väl på så sätt kunna ha det mer behagligt i solen medan vi vanliga dödliga fick lida i solen.

Efter att ha tagit allt för många bilder samt återlämnat pyjamasbyxorna var det dax att kila till ett närliggande tempel där de har en stor liggande budda. Småpratade på vägen ut om att det vore kul om han som försökte blåsa oss på morgonen skulle vara där utanför och prata med någon annan och till min stora lycka så stog han där med en engelsk familj så smög fram lite intresserat och lyssnade. Då han hade sagt ungefär samma saker som på morgonen så klämde jag ur mig att alla är bara lurendrejeri, under morgonen sa han att palatset var stängt men har precis kommit därifrån och sett en massa vackra byggnader. Thaländare blev självklart riktigt sur då jag störde hans affärside och svor rejält åt mig att jag visste inget om vad jag pratade med. Pappan i familjen log så det var bara öronen som stoppade för att han inte skulle smila runt hela huvudet och blinkade åt mig. Så mitt budskap hade helt klart gått fram och kilade rejält nöjd vidare, var helt klart en av de bättre saker jag gjorde i Thailand och skönt att ge igen efter blåsningsförsöket på morgonen… Efter typ 1 minut kände jag en hand på min vänstra axel och en rejält Thank You hördes. Det var pappan, familjen hade gått ikapp oss och så blev en liten pratstund om hur sjukt det är att de försöker blåsa folk på det sättet. Han sa att de hade ändå inte gått på det men att det var extra kul då jag kom och störde affärerna.

Tog oss vidare till palatset med den liggande buddan och det var en rejäl sak, i övrigt var inte den palatsdelen så spännande. Detta då alla byggnader var lika som alla andra som beskådats under dagen så blev att kila tillbaka till hotellet. Blev en tuk-tuk som försökte med ett blåsningsförsök och stannade på fel ställe, svor lite fint åt honom och efter lite förhandling där han ville ha 50 Baht till för att köra till rätt ställe så kom vi vidare. Kan bara nämna att han fick 0 Baht extra, har blivit van att köra hård förhandlignsteknik under hösten i Kina så inget problem att klara av en liten thailändare…

Varje helg i Bangkok är det en stor helgmarknad så dagen efter blev det ett besök där. VAr dock väldigt trött och slut så blev mest att sitta på en pall och dricka vatten för att orka med. Väl tillbaka på hotellet var det bara att ligga ner och vila, mina semesterproblem fortsatte vad det verkade. Fötterna var lite ömma efter att jag skar upp den veckan innan och tropiskt klimat är ju inte dirket den bästa miljön att läka sår speciellt om man även hela tiden har skor på sig. Hade feber under kvällen och min mage var även orolig så de kommande dagarna blev det många besök på toaletten…

Med min trötta kropp så fick det bli att ta rumservice på kvällen och bara ta det lugnt och vila inför kommande dags flygresa. Såg mina sista bilder av thailändksa kungen på väg till flygplatsen. Det sitter bilder överallt och det är svårt att resa 5 minuter utan att se en. Flyget till Chengdu blev bättre än jag hade förväntat mig då jag skulle kila på planet så sa de att jag hade blivit uppgraderad till första klass. Förstog inte riktigt först om de frågade om jag ville pröjsa extra för att byta upp mig men de skrev ett nytt säte på min biljett och var bara att borda och sätta sig i fotöljen på Thai Air flyget. Fick genast en välkomstdrink och sedan en meny som presenterade den trerätters middag som skulle bjudas under resan. Huvudrätten bestog fortfarande av sönderkokt ris som alltid i Asien men det serverades på ett mycket bättre sätt. Gjorde även ett toabesök och kunde konstatera att även den var lite extra uppfixad genom att det fanns parfym som de resande kunde välja och ta på sig.

Kan väl säga att jag inte blev thailandsfrälst som så många andra i Sverige utan tyckte att det var ganska skönt att lämna Thailand och såg framemot att komma till Kina och kunna kommunicera lite igen. Skulle även bli gött att komma ifrån överturistiga Thailand och det dröjer nog länge till jag besöker det igen då det inte har något direkt som tilltalar mig som blir rastlös efter 1 timme på en strand.

Planned the coming days in Thailand on the way back to Bangkok and decided to make a trip to Kanchanaburi. Its a city to the west where the Bridge over River Kwai is located. The bridge has nothing to do with the movie that is recorded in Sri Lanka and the river aslo got the name after the tourist came to see a bridge that didnt existed. But since Thailand is built for tourist they changed the name on a river to suit the story and the need from tourists…

Had a walk over the bridge and took some photos as everybody else. Then it was to get back and also tried to find a busstop for the next days trip but it was impossible so ended up on a scooter taxi to the main busstop the next morning. The trip went to the Erawan falls, its located in a national park and is a serie of waterfall where its possible to jump into some of the ponds to swim around. Saw a sign that said it was not ok to bring water since they had problem with littering but without water i would have died and thought about an expression we have in Sweden. “You are allowed to do anything as long as you dont ask” and walked in and as long as someone didnt checked my bag i was going to carry the water.

It was no problem and just to continue in the park, the walk to the top of the falls was 2-3 km through the jungle and was a nice hike. Saw some monkeys on the way and all the water ponds had a lot of fishes that tries to suck/eat on your feet if you jumped in. At the top I jumped in and hoped for a nice picture but there were also a bunch of russians that got in at the same time. So lots of russian silicon and strings on both men and women ruined my picture.

After a lunch where it was to protect the food from hungry monkeys it was just to turn back down again. Was aiming for a good picture in the highest fall but when i got there it was full with 200 school kids so a bit dissapointed the walk continued to the next fall where i thought it was going to be many people since it was easy to get into. But happily i could see that it was almost empty so just to jump in before all the russians got down from the other falls. Finally i got my picture behind the waterfall =)

In the evening it was once again time to get on the bus and get back to Bangkok. Visited the royal palace the nextdays that was really nice, a lot of building is different colors. An annoying thing was that they had dress code so i got to borrow a pair of horrible blue pants to wear above my shorts. In Thailand there is a lot of people trying to fool you to go to a lot of places where you dont want to go, on the way into the palace there was a man that claimed it to be closed to everyone except thai people that was praying for the moment. HE gave tips of other attractions and recommended a tuk-tuk to go around with so i was happy to see him on the way out speaking to a family and i listened a little bit before i said that he said the same thing this morning. The thai guy got really angry that i ruined his business but i saw the father in the family just smiled, can say that it felt really good expesially since they earn the money on fooling tourist so always good with payback time.

After visited a huge market the next day my Thailand trip came to its end, after taking the taxi to the airport i got a nice surprise when i was boarding the airplane. I was upgraded to business class and got to try to fly in front of the normally closed area, got better meal than usual and sat good in my big chair.

On the flight i was looking forward to China and be able to communicate again, also to leave the extremly tourist focused Thailand. Didnt fall in love in Thailand as most of the swedish people, guess one reason is that i cant lay on a beach for more than an hour before i get bored and have to do something else…

Har nu kommit tillbaka till Peking efter att ha varit ute på tur i ungefar 1,5 månad. Har hunnit med endel olika tripper och allt har väl inte riktigt gått som tänkt men det har varit en trevlig resa. Ska forsoka uppdatera bloggen under de kommande dagarna med alla de olika resmålen som har besökts.

Landade i Thailand efter en problemfri flygresa och var bara att konstatera att jag kunde packa ner jackan. Letade mig fram till passkontrollen där man skulle stämplas in i landet. Tog väldigt lång tid och då min kö rörde sig lite fortare än den brevid sa började några ryssar smyga in precis framför mig då nån av deras 40 släktingar stog framför mig. Gjorde mig så stor som möjligt för att blocka och lyckades nästan med den sista som var en kille i 20 årsåldern. Hans pappa eller enorma storebror (150 kg) drog honom framåt så kunde inte mer än fråga varför. Fick till svar att We are a big family. Sa att det är inget problem att gå i olika köer och de stog där tidigare men fick helt enkelt ge mig.

Dock fick jag lite hjälp av passtanten (trodde jag) då det var deras tur då hon hade sett dem smita in och ville inte stämpla deras pass och ville att de skulle flytta tillbaka så hon borjade prata med personer bakåt i kön att de skulle komma istället och tyvärr verkade det som att hon identifierade mig som en vodkadrinkande ryss da hon talade förbi mig… Men då ryssgänget inte flyttade på sig så slutade det med att efter 2 minuter började stampla igenom dem ändå. Under tiden så såg jag min väska snurra runt pa bandet men de sista 10 minuterna var den inte med längre så blev lite lätt nervös att nu har nån spanat in väskan i en kvart och att ingen plockar upp den sa bara att sno.

Då jag väl kom igenom kilade jag snabbt till bandet och kunde konstatera att förmodligen någon i personalen hade lyft av den tillsammans med några andra väskor. Blev sedan flygbuss till tågstationen då jag hade spanat in att hostelet jag skulle bo på låg på gångavstånd, väl ute i trafiken var det bara att konstatera att de ar lika galna som i England och kör på fel sida. Trodde bara det var gamla brittiska kolonier som fortfarande gjorde det och andra galningar pa olika öar som typ Japan. Så bara att försöka att tänka att först kolla åt höger då jag kommit av bussen och skulle börja gå över gatan. Inte helt enkelt som de flesta nog vet då man ar rätt invand med att kolla vänster och sedan börja gå medan man spanar åt höger. Ingen direkt höjdare då de kör ganska fort och har regeln alltid svänga vänster på rött. Lyckades dock överleva och hittade min väg till hostelet Cozy i Bangkok.

Var ett väldigt fräscht hostel och det var ej ok att kila upp med skorna utan de fick man lämna nere i ett skåp vid ingången. Hade bokat in min i en sovsal med 6 sängar men var ingen där då jag kom så gav hopp om att jag skulle få ett eget rum även om det var tidigt på dagen. Efter att ha dumpat lite saker och tagit en uppfriskande dusch kilade jag ut för att beskåda den gyllene buddan som låg på gångavstånd från där jag bodde. Den är gjord av 5,5 ton guld och inget som man snor med sig under armen, skulle väl vara om man hugger av ett finger eller något. Templet den stog i var ett standard thailändskt vilket innebär tak med en massa spetsar mm.

Efter att ha spanat på buddan som var det enda sevärda i templet så kilade jag vidare mot China Town som låg precis brevid, vid huvudporten som numera endast är ett klassisk kinesisk port stående i mitten av en rondell fanns även en stor SKF-skylt i bakgrunden på en byggnad, som alltid tyckte jag det var kul att se lite svenska avtryck ute i världen. China town var ltie av en besvikelse då det bestog mest av indier och thailändare även om det var fullt med kinesiska skyltar på nästan varje affär. Hade tänkt att det skulle bli kul att chockera någon med att prata lite kinesiska efter att ha varit i Vietnam där det var omöjligt att göra sig förstådd.

MEdan jag gick genom China Town följde en karta jag hade plockat på flygplatsen för att ta mig mot en thailboxningsarena. Hade två saker som jag ville se under min thailandsvistelse. Det ena var thailboxning som är deras nationalsport och jag gillar alltid att se olika sporter då jag är på resande fot. Den andra saken var en thaihora, man har ju hört att det skall krylla om dem i hela Thailand så lite nyfiken att se någon var man ju…

Nummer ett skulle infrias den här kvällen, efter en lång promenad med stopp för att äta lite glass kom jag så fram till arenan. Utanför stog det lite thailändare och sålde lite dricka samt diverse grillade oidentifierbara ting. Då jag hade kommit igång i munnen (blödde bara lite vid borstning) så fick det bli att äta något kebabliknande innan jag började spana på biljetter. Då man närmade sig biljettluckan kom det fram nån tjej i gul jacka och berättade de olika biljettpriserna. Det fanns tre nivåer vilka kostade 1000, 1500 eller 2000 Baht (dela med 4 eller 5 för att få ett ungefärligt pris i SEK) där sista nivån var ringside. SA att jag ville fundera lite och hon hoppade på några andra turister för att ge dem samma information.

Snabbt därefter kom det fram en annan gulklädd tjej som sa samma sak men lade till att hon kunde erbjuda högsta nivån för 1600. Var ju en skaplig kostnad ändå (ca 350 kr) men efter ett litet tag bestämde jag mig för att slå till. I väntan på att det skulle börja klockan halv sju så tog jag en dricka och pratade med några andra turister som undrade om jag hade köpt biljett vilket jag ju hade.  De sa att thailändare endast erbjöds de två lägre nivåerna och för priset 200 eller 400 Baht (en skaplig skillnad…). Tanken gick genast till vad diskrimineringsombudsmannen i Sverige skulle säga om en sådan sak om de hade olika priser för svenskar och andra.

Även om det sved lite i plånboken så var jag ändå nöjd då jag kilade in för att kolla på thaiboxning som har en lite magisk över sig att vara lite grym då de tillåter det mest däribland knän och armbågar. Min plats var på andra raden på golvet och typ 5 meter från ringen. Under matcherna spelar de traditionell musik som består av trummor och något som liknar ormtjusartrumpet… Matcherna inleds även med att de tävlande gör en form av dans som ävcen fungerar som stretching och uppvärmning medan de förbereder sig för fighten. Är lite udda och se men ett spännande inslag.

Första matchen blev kort och slutade i andra ronden (5 ronder som mest med 3 minuter var) med en rejäl knockout och den slagne hjälten fick hjälpas ut av sin tränare. Övriga matcher gick till fulltid vilket var lite tråkigt då de oftast tog det lite lugnt i början för att sedan i de sista ronderna hamna kramandes medan de försökte knäa den andra vilket var ltie enformigt. Desto mer intressant var det att spana upp mot läktaren där de vanliga thailändarna satt eller stog (beroende på hur långt matchen hade gått) och samtidigt hade en intensiv betting. De skrek och viftade i händerna vilken som skulle vinna och började satsa pengar i andra eller tredje ronden. HAr aldrig riktigt förstått hur den som håller i bettingen vet vem som satsat vad då de inte för något protokoll och knappt får någon lapp med satsat belopp men något system används väl.

Huvudmatchen var nummer 7 av 10 och hade planerat att kila efter den då det tog ganska lång tid och som jag nämnde ovan var de lite enformiga. Den matchen var dock bättre än övriga och de kämpade på mer än de andra vilket var kul att se. Efter matchen plockade jag med mina prylar och kilade ut, det som förvånade var att även de flesta thailändare gick därifrån. Trodde att de var mest intresserade av bettingen och då spelar det ju inte så stor roll med matchen då de flesta ändå var lika. Kan konstatera att om jag skall se nån mer match så får det bli att vara på någon av de andra läktarnivåerna för att uppleva alla de extremt fanatiska thailändarna som tittar på matcherna.

Då klockan inte var mer än tio så tog jag en taxi till en känd backpackergata i Bangkok. Kan säga att jag itne var den enda svensken där och det var fullt party på de olika krogarna. Var en massa ungdomar och vissa barer skyltade även med att de inte frågar efter ID så man märkte vart fokus låg. Kan ju undra om deras föräldrar är medvetna om vad det innebär när barnen säger att de vill backpacka i Thailand.

Gatan var ändå ganska mysig och hade lite olika kläder och annat till försäljning, kollade på lite shorts men tänkte att jag var ändå inte riktigt sugen att släpa runt på dessa under den kommande månaden så blev inget inköp. På väg tillbaka till hostelet så såg jag min första enorma kackellacka och det var bara att inse att jag var i ett tropiskt land. Måste säga att den stränga kylan hemma i Lima under vinter har sina fördelar. Då jag kom tillbaka runt kl ett kunde jag konstatera att jag hade fått en rumskompis, iallafall stog det en väska därinne vid en av sängarna. Märkte dock inte av något från ägaren förutom runt 3 eller 4 på natten då han kom in och började gräva efter något i väskan. Han försvann sedan och var heller inte där då jag vaknade så han var väl ute på något äventyr…

Vaknade nästkommande dag och plockade ihop mina saker för att möta upp Ulrica i lobbyn, vi hade bestämt att resa österut i Thailand och försöka hitta något vettigt ställa att stanna på då vi dagen efter hade bokat boende på Koh Chang som är en ö i östra Thailand. Var ltie seg väntan men surfade lite på internet och kollade i nån thailandsbok under tiden. Hade spanat in hur vi skulle ta oss till busstationen som var huvudnav för resor österut så då Ulrica dök upp var det bara att kila mot tunnelbanan för att komma till rätt ställe.

Väl vid stationen blev man som vanligt bemött av asiatisk hjälpsamhet vilket var att att en i personalen nästan skulle skicka på oss på någon okänd buss. Blev lite lätt irriterad och var lyckades fräsa bort honom… Ville kolla lite själv för att veta att man inte skulle bli lurad innan man köpte en biljett, under tiden dit hade vi bestämt att åka till Chantaburi så efter lite spanade hittade vi en biljettlucka med det namnet och köpte ett par biljetter. Den jag tidigare hade lyckats undvika visade oss lite surt till bussen.

Kilade på och fick ett litet lunchpaket som vi kunde ha under resan. Väl framme i Chantaburi var det bara att konstatera att det var heldött och efter ungefär 15 minuter hade vi upplevt hela staden så bara att åter bege sig till busstationen för att se om det gick att ta sig vidare till Trat som låg ytterligare lite österut och är närmaste ort för färjan till Koh Chang. Vi fick dock vänta en extra timme på nästa buss så blev att kolla en lokal fotbollsmatch under tiden, några barn tyckte det var extra kul att se några blekfisar och ropade hello och how are you doing mest hela tiden.

Då vi kom till Trat var busstationen ännu mera öde men det fanns en typ raggarbil (flakbil med tak över och neonlampor) som redan hade fyllt på med lite turister som gav oss ett litet informationsblad om boende så utan andra alternativ och åtta på kvällen (kolsvart i ödemarken) så hoppade vi på flaket. Kom fram till ett ställe där det fanns en massa stugor och olika ställen som erbjöd boende. Fick en liten stuga som var helt ok så efter att ha dumpat väskan blev det lite middag.

Nästa morgon blev det på nytt raggarbil (taxi vad det verkar) till färjan för att komma ut till Koh Chang. Väl därute var det bara att ta nästa raggarbil för att komma till öns sydspets och den lilla orten Bang Bao där bungalon var bokad. Letade oss fram på blandade vägar och småstigar till Cliff Cottage som var namnet på stugbyn. Checkade in och kunde konstatera att namnet var passande då bungalon (väldigt ihålig) låg uppe på en brant kulle med vacker utsikt över havet.

Då det var varmt var man självklart badsugen så efter middag och spanat lite info om Kambodja med Angkor Vat som inte låg så långt bort var det bara att leta sig ner till vattnet. Det var ingen direkt gyllene strand och efter en kort diskussion vart vi skulle kila i (jag fick ge mig) så gick vi mot en plats i solen för att bada. Var först i och efter ca 10 meter var det något som skar till i först vänstra och sedan direkt högra foten. Gick nån meter till innan jag kollade och såg att jag blödde under bägge fötterna. Så bara att ta sig upp och vidare till bungalon för lite operation. HAde väl inte den bästa utrustningen utan försökte hälla på lite vatten för att rensa samtidigt som jag försökte pilla bort grus med ståltråden från en påsförslutare. Blev sedan vågrätt läge för att vila fötterna så mycket som möjligt, var ltie bittert och konstaterade att min reseotur förföljde mig. Hade ju precis blivit bra i munnen och kunde äta och bytte nu det problemet mot att inte kunna gå.

Nästa dag blev det frukost och vi sa även att vi önskade hyra en scooter då det var det enda vettiga sättet att ta sig runt. Hade inte tänkt att köra något då det var vänstertrafik men trafiken på ön var inte så intensiv så tänkte att det borde gå bra. Så efter att ha köpt två spritflaskor med bensin (fanns lite överallt på ön i glasflaskor) var det bara att ge sig iväg, stannade på några ställen under turen där det var bra utsikt för lite foto samt att njuta lite av utsikten.

Hittade även till en riktig strand med namnet White Sand Beach vilken var betydligt mer badvändlig än gårdagens och fick lov att offra mig att kila i igen. Var skönt att bada och svalka sig lite men det medförde även att jag ännu en gång fick rensa mina sår från sand. Var flera barer och restauranger som verkade vara drivna av svenskar vilket inte är helt förvånande då ju Thailand har blivit ett väldigt populärt resmål för svenskar i alla åldrar. Blev en burgare på ett ställe som bla sålde Ahlgrens Bilar (iallafall skyltade de om det men kunde dock ej se några) innan vi kilade och köpte en resa till Kambodja nästa morgon.

Vi hade ju numera (efter 3 dagar) sett allt av Thailand, de flesta som känner mig vet ju att jag inte är någon strandraggare så var behov av ltie äventyr och att se något intressant så Angkor templen i Kambodja borde passa perfekt. Transporten dit skulle ske i buss och kostnaden var 700 Baht per person (första stället vi kollade ville ha 1000 Baht så kändes som ett bra pris då vi hittade en för 700). Ville helst betala med kort då de flesta av mina kontanter redan hade gått (som alltid svårt att veta hur mycket man skall ta ut). Hon som jobbade ville först inte men tog fram manualen och började läsa (förstog nu varför hon ej ville), jag frågade om det var ok att jag testade istället vilket det var. Så drog mitt eget kort och knappade in 1400 Baht innan jag klickade ok. Hon kontrollerade det utskriva och skrattade medan hon tackade för att jag hade lärt henne hur hon skulle använda kortterminalen…

Åkte vidare för att se om vi kunde ta en elefantritt och på vägen dit lyckades jag plåga upp scootern i 100 km/tim. Första elefantstället hade stängt medan det andra som låg brevid fortfarande var öppet så för 500 Baht per person var det bara att hoppa på. Var en djungelritt på 1 timme som skulle avverkas och efter 5 minuter kände jag mig lite lätt åksjuk medan elefanten vinglade igenom djungeln. Frågade om den förstog thai vilket den enligt skötaren skulle göra… Den stannade lite då och då för att lägga en kabel eller klia baken mot ett träd, med några hundra-meter kvar hoppade elefantchauffören ner och tog min kamera för att ta lite bilder. Han sa sedan att vi kunde hoppa fram på nacken för att sitta där, ett sånt tillfälle får man ju inte varje dag så bara att klättra fram för att testa. SAtte mig som skötaren och försökte styra lite fint med tårna genom att klicka elefanten bakom öronen som fungerade som ratt…

Den var dock itne villig att gå riktigt som jag ville och var lite vingligare än jag räknat med så bara att sträcka bak ena handen för att greppa stolen som var fastbunden. Var en kul sak att testa och då vi kom tillbaka bjöds vi på färsk ananas. Detta var nog mest ett knep för att få oss att stanna lite längre medan de skrev ut en bild som de tagit med sin egna kamera för att sälja. Utskriften var dock horribel och tänkte att nån av bilderna som skötaren tog borde vara bra så tackade vänligt nej att köpa bilden.

Åkte sedan upp mot ett vattenfall som tyvärr var stängt för dagen så blev bara att vända. Tog istället tillfället i akt att testa om det var möjligt att göra en liten burn-out med scootern, den var väl inte direkt den starkaste hojen men efter ett tag lyckades jag få upp ett litet rökmoln. Lyckligt kunde jag konstatera att man nog aldrig växer upp 😉

Nästa morgon blev det tidig uppgång för att möta minibussen som skulle ta oss till Kambodja. Den lyckades hitta dit vilket var största orosmomentet då Cliff Cottage låg lite avsides så bara att hoppa på. Vi hade turen att vara först så kunde välja de platser som var mest gynnsamma för benen samt för att undvika illamående vilket var skönt då resan skulle ta cirka 10 timmar. Åt lite brödbitar och frukt som vi hade köpt till frukost medan vi åkte för att hämta upp lite fler resenärer.

Im now back in Beijing after about 1,5 month travelling and will try to update my blog about the different places i have visited the last weeks. Seams that the post was to long so nothing showed up so had to split the swedish and english one in two parts.

Landed in Thailand and went throught the customs and it wasnt directly the fastest places i experienced. It didt get better since a big russian family sneakt into the queue. But after a while it was finished and i could jump on a bus to get to the hostel, also noticed that they drive on the wrong side so had to try to think of looking to the right instead of left…

Got to the hostel and left my bag before i went to look at a golden budda. Its made of 5500 kilos of gold so a kind of big thing. The palace it was located in was a bit boring  so after watching the budda i continued into China Town which didnt have any chinese peope, only a lot of chinese signs… Headed throught China Town to a thaiboxing arena and bought a bit of expensive ticket (different prices for tourists and thais).

Its still the national sport so wanted to see it, the fights was a bit the same so the most interesting was to watch the other people in the stadium while they did a lot of betting and went totally crazy during the fights.

The next day it was time to continue east in Thailand and took a bus to Chantaburi, since it was a very boring town the trip continued after only an hour to Trat that is closer to Koh Chang where the following days was planned to be spent.  Jumped on a strange car and was taken to a place with a lot of small cabins.

After resting til the next day the trip continue by car and then ferry to Koh Chang, it was easy to find the cabin that was booked and it was located up on a hill with a great view. Got some food before it was time to jump in the sea, i was unlucky to cut up both of my feet so changed the mouth problems to walking problems. Did my own surgery to try to wash the cuts and hopefully it went ok.

The next day it was time to explore the island and the best way of doing this was by renting a scooter, when i got to Bangkok i didnt want to drive since they drive on the left side but the traffic on the island wasnt so intense so thought it would go fine. Explored some nice viewpoint and a better beach (had to clean my cuts again) and ended up on an elephant trip. It was nice but felt a bit sick after a while since it was a bit bouncy…

Since Thailand doesnt have so much more to offer than swimming and laying in the sun the next day was spent travelling to Cambodia to watch the Angkor temples the coming day.

Då är så gott som allt satt på den kommande resan och kan konstatera att om jag bodde i Vietnam så skulle jag vara miljardär. Är väl på samma sätt som att man även är multimiljardär i Zimbabwe som har en helt sjuk inflation och de kapar bort endel nollor lite då och då…

Flyget mellan Hanoi till Bangkok slutade på 3 500 000 Vietnamesiska Dong, ser lite kul ut då man ser det på kontouttraget då det ju är lite större summor än man normalt använder. I svenska pengar är detta runt 1350 kr så känns som att de borde kunna göra om det lite för att det ska vara lite mer användbart.

Om det är någon som har några bra och intressanta tips på de olika ställena så är det bara att säga till. Min reseplan för januari och februari är följande:

1/1 Lämnar Peking för att flyga till Changchun där jag den 2:a januari skall köra kinesiska Vasaloppet.

3/1 Åker tåg till Harbin eller Jilin. Om det blir Jilin så kommer jag till HArbin först den 4:e

Harbin har varje år en snö och isfestival där de har karvat enorma skulpturer och byggnader i snö och is som man kan beskåda. Skall bli spännande att se hur det ser ut. Sen får jag väl se till att ta en tur till Jukkasjärvi för att jämföra med ishotellet.

6/1 Flyger tillbaka till Peking på kvällen för att tvätta ltie kläder och packa om resväskan för både varmt och kallt väder.

8/1 Flyger till Changsha där jag skall träffa en soffsurfarkompis som besökte mig i Stockholm.

9/1 eller 10/1 Åker tåg vidare till Guilin och Guangxiprovinsen där jag skall resa runt några dagar. Har sett endel bilder och det ser verkligen intressant ut, de har bland annat en massa odlingsterasser och raukliknande kullar runt om i stan.

15/1 Tar tåg till Hanoi (om jag får tag på biljett) från Nanning där jag skall träffa ännu en soffsurfarkompis som numera jobbar i Hanoi.

20/1 Flyger till Bangkok och Thailand där jag stannar i drygt 10 dagar och möter upp Ulrica för att resa runt lite i landet.

31/1 Återvänder till Kina och Chengdu där jag stannar i 6 dagar. Skall se om jag kan besöka en nationalpark med en massa vattenfall men den är lite svårtillgänglig under vintern…

6/2 Flyger till Lhasa för att resa runt i Tibet i 8 dagar.  Kommer att resa runt lite på de vanliga turistiga ställena samt om vädret tillåter besöka Mt Everest Base Camp. Måste bara försöka få upp flåset lite då jag inte är van att spendera tid på hög höjd. Då utlänningar behöver ett speciellt inresetillstånd för att besöka Tibet så hoppas jag bara att det inte blir något strul med det vilket skulle leda till att jag får ett väldigt lång (ofrivilligt) stopp i Chengdu.

13/2 Lämnar Tibet och flyger till Lijiang i Yunnan, kommer att resa runt i två veckor. Inte riktigt bestämt vart jag skall resa än men har hittat några platser som vore väldigt spännande att besäka. I Yunnan finns det exempelvis en massa kinesiska minoritetsgrupper som lever på traditionellt sätt som de alltid gjort samt pratar egen dialekt. Kanske inte lätt att ta sig runt med min redan bristfälliga kommunikationsförmåga men skall bli intressant.

I slutet av februari (vet ej riktigt vilket datum än) vänder jag åter tillbaka till Peking för ännu en termins studier. Mycket flyg blir det men är mest effektivt så längre sträckor föredrar jag att ta flyget och kan konstatera att det är ett riktigt stort land. Sen har Kina inget centralt bokningssystem för tåg vilket gör att man endast kan köpa biljett till ett tåg från den stationen man just nu befinner sig på. Känns som att det finns möjlighet att mordernisera lite.

Får se hur jag kommer att göra nästa termin, har lite klasskompisar som ska byta universitet men tror att det kan vara samma problem på de andra, för mycket grammatik och fokusering på att skriva och inte så mycket vardagligt tal som jag är ute efter. Har iallafall hört det från andra som pluggat på andra universitet, så förmodligen blir det att leta efter ett privat institut eller en privatlärare som jag kan få hjälp av 2-3 gånger i veckan och endast fokusera på tal och hörförståelse.

Now almost everything is set for my trip in january and february, it turned out that im a billionaire in Vietnam. The ticket from Vietnam to Bangkok costs 3,5 million so it was kind of fun to see the bank withdrawel with such a big amount. I will leave on the first of january to go north and participate in Vasaloppet China and then i continue to watch Harbin’s snow and ice festival before a short stop in Beijing.

Later on i continue to Hunan and Guangxi (seen lots of nice pictures from the area so hope i will have a good stay) before heading to Vietnam and later to Bangkok to travel around in Thailand for 10 days. After Thailand the trip continues back to China and Chengdu before im leaving to Lhasa in Tibet. If the weather is good the plan is to visit Mt Everest Base Camp, guess i have to start practicing to breath since I not used to that high altitude.

After Tibet the trip end in Yunnan for two weeks, im really looking forward to this part and think it will be a nice ending on the trip before heading back to Beijing to study for another semester.