På bussresan tillbaka till Bangkok var det bara att fundera vad man skulle göra för att slippa driva alla dagar i Bangkok, valet föll på Kanchanaburi där bron över floden Kwai finns från den klassiska filmen. Egentligen har de inget med varandra att göra mer än att filmen utspelar sig i det området där bron ligger.

Själva filmen spelades in på Sri Lanka och namnet är ett påhittat så då filmen blev en succe och turisterna kom till det extremt turistorienterade Thailand för att se den gjorde man det enda som var möjligt. Man skapade turistattraktionen genom att döpa om en hel flod samt peka på en bro som var viktig under kriget att detta är bron från filmen…

Så efter en natts vila i Bangkok var det bara att hoppa på bussen till Kanchanaburi, fick höra att bussresan skulle ta 2 timmar men slutade med att den tog 3 efter diverse stopp för att släppa på och av skolungdomar. Hade bokat en liten stuga dagen innan och var bara att ringa då vi kom fram för att bli uppplockade vid busstationen. De erbjöd den häår servicen sedan nästan alla tuk-tuk nissar körde till andra ställen som de fick provision hos medan de ljög och berättade att det stället man hade tänkt åka till skulle till var stängt.

Efter att ha dumpat väskor och vilat 5 minuter så blev det att promenera bort mot tidigare nämnda bro. Ju närmare man kom ju mer turister och souverniraffärer fanns det. Själva bron var en klassisk järnvägsbro i stål som det gick att gå över, var dock endel hål i planken så gällde att inte trampa fel vilket skulle ha inneburit ett ofrivilligt dopp från bron. Efter att ha kilat fram och tillbaka över bron blev det att bege sig tillbaka med lite middag på vägen. Ulrica passade även på att få betald misshandel i form av en thaimassage men den verkade inte så våldsam som man har hört talas om, själv gjorde man det enda rätta och satt ner och käkade glass istället.

Nästa dag belv det återigen endel bussåkande för att komma till Erawanfallen, det ligger i en nationalpark och är en omgång vattenfall med olika höjd och bredd. Det skulle vara möjligt att hoppa på bussen från en krigskyrkogård, mycket i Kanchanabury handlar om kriget och de har en massa museer och kyrkogårdar i området. Kvällen innan hade vi cirkulerat ett antal varv runt kyrkogården utan att hitta någon busshållplats så på morgonen fick det bli det enda säkra att ta en moppetaxi till busstationen. Inte direkt den bekvämaste turen men gick att överleva. Bussen var rejält risig men i gott skick om jag jämför med den jag åkte i Xian på vägen till Terrakottaarmen. Då vi kom förbi krigskyrkogården stannade bussen på en osynlig hållplats och plockade upp två andra turister. Hade ju iallafall räknat med att det skulle finnas en liten skylt och inte bara något som lokalbefolkningen vet om och kan tipsa om…

Bussresan var seg och verkade som att man hade hamnat på Kanchanaburis långsammaste buss och blev inte snabbare genom att biljettförsäljerskan verkade driva en cateringfirma och lyfte på och av ris och diverse köttdelar på de olika småorterna som passerades. Väl framme vid ingången till nationalparken visades det skyltar om att det inte var tillåtet att ta med vattenflaskor in i parken på grund av nedskräpning och kom på att jag även hade läst om det tidigare. Tänkte att det var iallafall inget jag skulle följa utan tillsägelse då det var över 30 grader varmt och solsken så som gjort att klappa ihop utan vatten. Utan istället utgick jag från de klassiska ordern “Man får allt om man inte frågar…” och kilade in. Då ingen ville kolla i väskan så var det bara att gå vidare.

Kilade upp via fallen samtidigt som man tog endel bilder och konstaterade att det var en massa ryssar i skogen… Man mötte ryssar mest hela tiden som var på jakt efter den perfekt badplatsen. Ulrica gjorde ett badförsök vid tredje delfallet vilket innebar att skrikandes doppa sig till fotknölarna, skrikandet berodde mest på de lite halvsnuskiga fiskarna som var extremt faschinerade av fötter och genast kom fram och började suga på dessa då man kom i. Firrarna var mellan 10-30 cm långa så inte bara småfisk att tampas med.

Gick upp samtliga delar av fallet (typ 2-3 km) och högst uppe var det ett fint fall och en liten pöl att bada i. Efter att ha tagit lite kort och gjort mig redo för att ta mig och och få lite kort vid ett vattenfall så dök hela röda armen upp och kastade sig i så omöjligt att få en ren bild utan en massa ryska stringar (gällde både damer och herrar). Så blev att ge upp och istället ta lite lunch, satt och spanade på alla ryssar som poserade extremt framför kameran och de drömde nog om att bli nästa stora fotomodell.

Medan man tuggade på en liten bulle blev jag nästan påsprungen av en apa, han svischade förbi i turbofart och stötte till mig lite i ryggen. Antar att han var så förblindad av resterna av en melon som några turister precis hade ätit och han tog snabbt den och hoppade upp i ett träd. De som hade fått sitt skräp bestulet var mest chockade att det gick så fort och de var verkligen snabba. Snabbt kom det flera apor som också vittrade lunch och man höll hårt i sina prylar för att säkerställa att de inte skulle försvinna. Internt verkade det bli lite slagsmål om melonskalet då den apan hade tagit högvinsten och inte var direkt villig att dela med sig. En ryss tog fram lite nötter och började mata en apa ur handen vilket jag kände att jag inte skulle testa med tanke på att den kanske biter till och man får någon skum sjukdom.

Vände sedan ner och tänkte att det gäller att försöka komma ner innan hela ryssland igen hoppar i varje pöl och hade det vattenfallet med högst fallhöjd i tanke för en bra bild. Då man närmade sig fallet hörde jag ett oroande ljud, lät som en hel dagisklass och mycket riktigt verkade det vara skolutflykt så 200 thailändska elever simmade runt och lekte. Var itne direkt idealiskt för en vacker och idyllisk semesterbild så fortsatte bittert till nästa del i fallet som också var fin men lite lättare att bada i så hade inga större förhoppningar men till min lycka så var det rent och skyndade mig i för att hinna med att ta nån bild då jag befann mig bakom vattenfallet. Var skönt att bara sitta där och ta det lite lugnt den korta stunden som jag var själv innan det kom andra turister. Simmade tillbaka och då kom det även ett gäng ryssar som hoppade i och simmade över för att ta en bild. Var skönt att hinna få lite bilder och kändes som att man hade besegrat den ryska björnen då man äntligen fick en ryssfri bild…

På vägen tillbaka gick det fint att hoppa av på den osynliga busshållplatsen vilket var skönt då det var ganska nära till stugbyn. Bokade in oss på en transport till Bangkok, den var sen (enligt stugbyfolket men tror att de endast ville blåsa oss) så kom till Bangkok senare än vanligt. Skulle sedan ta oss till hotellet som inte var så lätt att hitta, ingen taxichaufför kunde hitta dit och man började bli lite bitter om man skulle behöva gå och orientera på egen hand vilket inte kändes som ett vettigt alternativ med 70l Haglöfs på ryggen och en mindre väska på magen. Fick tillslut en taxi som trodde sig veta och körde oss iallafall till samma område och släppte av oss vid ett stort hotell. Kilade in i lobbyn och fick tag på en pikolo som kunde förklara vart det andra stället gick och efter att ha gått några hundra meter så var man framme.

Dagen efter var planen att spana in området vid kungliga palatset i Bangkok så tog en tuk-tuk till närområdet. Efter att ha shoppat lite vatten var det bara att kila mot ingången och på vägen dit blev vi stoppade av en person som stog vid en mindre ingång och berättade att det ej var ok att gå in i shorts. Fick även veta att palatset var stängt nu för alla utaom thailändare som kunde vara där inne och be och istället så kunde han rekommendera att hoppa i en tuk-tuk som skulle köra till lite andra ställen för 20 Baht. Var väl lite skeptiska till detta och ville även se på egen hand att det ej var öppet så tackade nej och gick iväg. Då man kom till ingången såg jag en stor japansk turistgrupp som gick in så var bara att hänga på. Började då tänka på att jag tidigare hade läst om varningar om det på flera internetsidor om att det är vanligt att man får veta att saker är stängt och de rekommenderar andra saker. Dessa andra sevärdheter innebär dock 200 stopp i olika souvernirshopper och ungefär 10 minuters besök dit man verkligen vill.

Klädkoden stämde dock så fick låna ett par pyjamasbrallor mot deposition, lånekläderna för kvinnorna var helt klart stiligare. Palatset var helt klart fint och allt underhölls hela tiden i gott skick. Det var fullt med guldtak och byggnader i olika färger, självklart även en miljard buddor i olika positioner. En lustig sak var ett par små guldbuddor som folk bad lite framför, buddorna hade egna stora parasoll och skulle väl på så sätt kunna ha det mer behagligt i solen medan vi vanliga dödliga fick lida i solen.

Efter att ha tagit allt för många bilder samt återlämnat pyjamasbyxorna var det dax att kila till ett närliggande tempel där de har en stor liggande budda. Småpratade på vägen ut om att det vore kul om han som försökte blåsa oss på morgonen skulle vara där utanför och prata med någon annan och till min stora lycka så stog han där med en engelsk familj så smög fram lite intresserat och lyssnade. Då han hade sagt ungefär samma saker som på morgonen så klämde jag ur mig att alla är bara lurendrejeri, under morgonen sa han att palatset var stängt men har precis kommit därifrån och sett en massa vackra byggnader. Thaländare blev självklart riktigt sur då jag störde hans affärside och svor rejält åt mig att jag visste inget om vad jag pratade med. Pappan i familjen log så det var bara öronen som stoppade för att han inte skulle smila runt hela huvudet och blinkade åt mig. Så mitt budskap hade helt klart gått fram och kilade rejält nöjd vidare, var helt klart en av de bättre saker jag gjorde i Thailand och skönt att ge igen efter blåsningsförsöket på morgonen… Efter typ 1 minut kände jag en hand på min vänstra axel och en rejält Thank You hördes. Det var pappan, familjen hade gått ikapp oss och så blev en liten pratstund om hur sjukt det är att de försöker blåsa folk på det sättet. Han sa att de hade ändå inte gått på det men att det var extra kul då jag kom och störde affärerna.

Tog oss vidare till palatset med den liggande buddan och det var en rejäl sak, i övrigt var inte den palatsdelen så spännande. Detta då alla byggnader var lika som alla andra som beskådats under dagen så blev att kila tillbaka till hotellet. Blev en tuk-tuk som försökte med ett blåsningsförsök och stannade på fel ställe, svor lite fint åt honom och efter lite förhandling där han ville ha 50 Baht till för att köra till rätt ställe så kom vi vidare. Kan bara nämna att han fick 0 Baht extra, har blivit van att köra hård förhandlignsteknik under hösten i Kina så inget problem att klara av en liten thailändare…

Varje helg i Bangkok är det en stor helgmarknad så dagen efter blev det ett besök där. VAr dock väldigt trött och slut så blev mest att sitta på en pall och dricka vatten för att orka med. Väl tillbaka på hotellet var det bara att ligga ner och vila, mina semesterproblem fortsatte vad det verkade. Fötterna var lite ömma efter att jag skar upp den veckan innan och tropiskt klimat är ju inte dirket den bästa miljön att läka sår speciellt om man även hela tiden har skor på sig. Hade feber under kvällen och min mage var även orolig så de kommande dagarna blev det många besök på toaletten…

Med min trötta kropp så fick det bli att ta rumservice på kvällen och bara ta det lugnt och vila inför kommande dags flygresa. Såg mina sista bilder av thailändksa kungen på väg till flygplatsen. Det sitter bilder överallt och det är svårt att resa 5 minuter utan att se en. Flyget till Chengdu blev bättre än jag hade förväntat mig då jag skulle kila på planet så sa de att jag hade blivit uppgraderad till första klass. Förstog inte riktigt först om de frågade om jag ville pröjsa extra för att byta upp mig men de skrev ett nytt säte på min biljett och var bara att borda och sätta sig i fotöljen på Thai Air flyget. Fick genast en välkomstdrink och sedan en meny som presenterade den trerätters middag som skulle bjudas under resan. Huvudrätten bestog fortfarande av sönderkokt ris som alltid i Asien men det serverades på ett mycket bättre sätt. Gjorde även ett toabesök och kunde konstatera att även den var lite extra uppfixad genom att det fanns parfym som de resande kunde välja och ta på sig.

Kan väl säga att jag inte blev thailandsfrälst som så många andra i Sverige utan tyckte att det var ganska skönt att lämna Thailand och såg framemot att komma till Kina och kunna kommunicera lite igen. Skulle även bli gött att komma ifrån överturistiga Thailand och det dröjer nog länge till jag besöker det igen då det inte har något direkt som tilltalar mig som blir rastlös efter 1 timme på en strand.