Den 25:e juli var det så dax att bege sig hemåt, hade frågat kvällen innan på hostelet hur lång tid det tog att ta sig till flygplatsen och det skulle ta ungefär 1,5 timme så om jag åkte runt 8:e borde det vara lugnt då mitt flyg gick 10:55. Gick upp runt 7 och åt frukost och tog mig iväg från hostelet några minuter efter åtta.

Åkte tunnelbana och tåg och där jag skulle byta till det sista tåget så började jag bli nervöst då jag fick vänta ganska länge för att något skulle komma och det som jag väl kunde åka med hade en planerad ankomsttid vid flygplatsen 10:10 men det slutade med att vi kom dit 10:18. Inte helt idealiskt då det är en ganska stor flygplats och jag skulle hinna med att checka in och stämplas ut ur landet.

Gick med väldigt raska steg då det var svårt att springa med 30 kilo packning på axlarna. Kom till incheckningsområdet men kunde ej att hitta Austrian Airlines då jag blickade ut så kilade fram till Lufthansa och frågade vart det var. Förklarade att jag var lite väl sen på grund av tåget och de blev genast mycket hjälpsamma så skötte incheckningen där. Dock fick jag lämna stora säcken på ett speciellt ställe, antar att det var för att den skulle hinna med. Blev även att gå förbi kön till säkerhetskontrollen och då jag väl gick igenom den kollade de knappt något vilket kändes lite udda efter alla olika scanningar man brukar uppleva.

Min privata guide följde med mig till emigrationsdelen och förklarade sedan hur jag skulle gå för att snabbt komma till gaten. Utstämplingen gick fint så då jag hade 10 minuter till godo kilade jag snabbt in på en taxfree shop för att handla lite saké som jag hade lovat att försöka köpa åt en kompis så köpte två flaskor då den andra kunde bli en bra present. De sa dock att det kanske kunde bli ett problem vid en mellanlandning beroende på flygplatsen men svarade att jag får ta den risken.

Väl på planet konstaterade jag att jag hade tur med tilldelningen av säte och jag satt själv på en länga med tre stycken så blev att breda ut sig rejält och vänta på att de skulle slå igång filmerna. Måste säga att det var en lång och seg resa och då vi passerade Peking så hade jag redan sett klart en film…

Mellanlandade i Wien och upptäckte snabbt att det verkade som att de inte hade någon transferzon vilket gjorde att jag tvingades till en ny säkerhetskontroll. Kan väl säga att mina flaskor med saké inte var välkomna, de beklagade att jag inte kunde ta med det igenom och kunde väl itne mer än hålla med om att det kändes löjligt att flygplatsen inte hade någon transferzon. Dock hade jag ju köpt sakén så kände att jag fick lov att prova iallafall så bara att korka upp och servera mig själv i den medföljande lilla koppen. Var väl inte det bästa jag har druckit men var ändå inte så fruktansvärt hemskt… Kom att tänka på att det är ju vätskorna i sig som är problemet så frågade om det var ok att hälla ur för att sedan ta med flaskorna (lite stiliga lerkrus). Det var helt ok men för att de skulle vara säkra att jag hällde ur det så skickade de med en vakt som tittade på att jag verkligen hällde ut det. Några andra resenärer småskrattade då de såg att jag tvingades hälla ut mina souvernirer.

Efter ytterliggare 2,5 timme i luften där jag bla blev lite utskälld av en bitter svensk tjej som hade glas i väskan som visst skulle gå sönder om jag flyttade hennes väska lite så landade jag tillslut i Sverige.

Fick ut min väska och mötte sedan upp mina vänner Kai och Johanna som hämtade mig på Arlanda för att jag skulle få bo hos dem den kommande natten, detta då min lägenhet fortfarande var uthyrd till den sista juli. Det kändes helt overkligt att vara tillbaka i Sverige och verkligen konstigt. Fick snabbt känslan att tiden hade stått stilla och inte så mycket som har hänt då jag varit borta men det är nu det är dax att ta reda på det. Får väl se hur jag känner då jag har varit i Sverige i en månad eller något sånt.

Blev en tidig uppställning på torsdagen för att åka till Kusatsu som ligger 12-13 mil norr om Tokyo, hade fått ett tips av en kompis från Borlänge då hennes mans pappa bodde i Kusatsu och brukade ta emot förvirrade utlänningar som då kan få se lite mer av Japan än bara stora städer. Skulle bo på samma hostel då jag kom tillbaka till Tokyo så kunde dumpa min stora ryggsäck och resa lätt vilket var skönt.

Hade varit ltie beviken på min Japanresa den första veckan då det bara var storstäder och betong och fick inte riktigt den japanska känslan jag hoppats få. PÅ vägen till Kusatsu kände jag direkt att jag skulle ha flygit till Tokyo och åkt norrut istället för att besöka södra Japan som jag gjorde. Det var väldigt fin natur och man åkte i en vacker dalgång med massa träd som hängde över den smala vägen. Måste säga att det började klia rejält i fingrarna och jag saknade min hoj då det var perfekta krokiga vägar och inte allt för mycket trafik.

Väl framme i Kusatsu blev jag upplockad av Hoshi som pratar svenska efter att tidigare ha bott i Sverige en massa år. Det kändes lite udda att sitta i vänstra framsätet och kunde konstatera att de japanska lådbilarna (som jag tidigare benämt dem) inte riktigt var gjorda för personer över 170cm… Blev passerades av många motorcyklar och kände väl att hoj vore det bästa vilket även Hoshi höll med om.

Kom fram till hans hem vilket bestog av två mindre stugor som var ihopbyggda ute på landet där jag fick bo i ena. Området var lite konstigt då det var många tomma semesterhus och tänkte att man kan ju spana runt senare. Nu blev det bara att lämna ryggsäcken och sedan åka till Asama som är en närliggande aktiv vulkan, förra året puffade den lite rök och kastade även ut lite stenar. Nu var den dock väldigt lugnt och började med att jaga lite mat då jag knappt hade ätit under dagen. Dock hade lunchrestaurangen stängt och kollade på lite andra saker i souvernirshopen vilket var torkad frukt mm. Såg en påse med något som verkade vara torkad apelsin med socker samt äppelchips så blev att köpa det. Ansiktet blev helt förvridet då jag tog en som jag trodde var apelsinklyfta men visade sig att det var ingefära med socker. Tvingade mig att äta några innan jag bara fick ge upp då det smakade fruktansvärt och det fick gå till återvinning. Lyckligtvis var påsen med torkade äpplen vad jag trodde så tryckte snabbt i mig den vilket fick vara lunchen för dagen.

Efter min stadiga lunch kilade jag in på ett museum om vulkanen. Det var för mycket fokuserat på barn men de hade endel intressant för stora barn också. Dock var det väl lite si och så med översättningen och inte allt för stort så gick igenom ganska fort. Hoshi hade gett mig tips om ett promenadstråk som numera var avstängt vid en bro då den var för gammal men han tyckte att det är inga problem bara att kila förbi avspärrningen. Visste inte riktigt vart jag skulle gå men lyckades hitta fram till bron som såg lite ogästvänlig ut med taggtrådsavspärrning. Dock gick den inte ända ner till backen så blev att åla under, på andra sidan var det enklare då det gick att klättra utanför bropelaren.

På andra sidan var det fullt med stora lavastenar i olika formationer och efter att jag hade gått ett tag såg jag en öppen betongkub. Vet inte vad den skulle vara till för om det var någon typ av vulkanutbrottsskydd men var väldigt litet så inte många personer skulle kunna gömma sig under den. Funkade iallfall som regnskydd om det hade behövts. Klättrade upp på en sten där jag hade fin utsikt upp mot Asama och området runt om och tog det en liten paus.

Det verkade som att jag besökte en gammal turistattraktion då de hade en utsiktspunkt som höll på att ruttna ihop samt att själva promenadstråket var lite övervuxet och det verkade som att det hade tappat sin glans lite. Vulkanen i sig är avstängd så man itne får komma upp och min kropp var väl heller inte i form att göra ännu en bergsbestigning efter Mt Fuji.

Kilade tillbaka till huvudbyggnaden och tog en glass som fick dryga ut mina äppelchips till lunch. Blev hämtad av Hoshi igen efter ett tag och vi åkte tillbaka hem till honom för middag som blev grillat. Alltid fint att få lite riktigt kött istället för alla små sönderstekta köttkuber som jag har ätit det senaste året.

Nästa morgon gav jag mig ut på promenad i området och kollade på alla övergivna stugor, det har visst varit ett väldigt populärt turistområde då det ligger så nära Tokyo men som jag fick förklarat så föredrar barnen att åka till Hawaii istället vilket gör att det är helt övergivet. Måste säga att det kändes lite märkligt då endel hus såg ut att vara nästan helt nybyggda men har sedan blivit lämnade att förfalla. Lite sugen blev man att köpa ett hus, med tanke på att det var så många övergivna borde man nästan kunna få det gratis.

Efter lunch tog vi bilen för att åka till ett onsenhotell, onsen är namnet på traditionellt japansk bad och det görs i varma källor. Skulle bli kul att testa samtidigt som jag kände att vid en utetemperatur på 38 grader i skuggan så är det inte helt normalt att hoppa i vatten som är varmare än det… Är ju van att kasta mig i ån hemma i Lima om temperaturen ligger mellan 25-30 för att kyla av mig.

Det var ett fint ställe som låg ute i en bergsby och då vi checkade in fick man en kimono att kila runt i för att det skulle bli enkelt att hoppa i och ur badet. Fick även en väldigt liten handduk (15x25cm) som var det man skulle torka sig med. Det fick mig att tänka på simhoppare som alltid har med sig en liten snuttefilt i poolen och som jag inte kan se något användningsområde för då den är så liten.

Lämnade grejerna i rummet och bytte om för att ta första doppet, kändes helt naturligt att knyta på sig kimonon och gjorde en perfekt judobältesknut. Badet var fint anordnat med en pool inne samt en utanför, gillade helt klart den ute bäst då det gav en härlig frihetskänsla, dock var det lite för varmt där ute så kände mig snabbt som kräfta som håller på att avsluta sitt liv. Blev att kila i duschen och där gick det att få skapligt kallt vatten så skönt att kyla ner sig till normal temperatur.

Tillbaka till rummet blev det att vila på japanskt vis och det var bara att lägga sig på golvet, var dock ganska skönt då det är täckt med en form av vassmatta som dämpar lite och efter att ha sovit ett år i en stenhård kinesisk säng så var det inge annorlunda att ligga på golvet.  Efter en stunds vila blev det ett till dopp fast i ett annan avdelning där de hade 5 vattenkar som, Hoshi förklarade att det stog skrivet att det skulle vara olika typer av vatten i varje men ingen av oss märkte någon skillnad mellan de olika. Sen undrar man ju vad kan man märka för skillnad så länge som allt är sötvatten, det här vattnet var blött precis som det andra… Innan maten kilade jag även ut och tittade lite i närområdet, kändes lite udda då jag gick runt i tofflar och kimono men kan ju hoppas att de som bodde där var vana. Kanske inte av att se en västerlänning i kimono men iallfall att badgäster promenerade förbi på gatan.

Middagen som bjöds var suchi i olika sorter och man satt på golvet för att äta, då man endast hade sin kimono så gällde det att lägga benen rätt och täcka upp för att något man inte ville visa skulle hänga synligt… Maten var god, en sak som kändes lite udda var en småfisk som åts hel rakt av men tänkte på att vi äter ju sardiner i Sverige men de mosar man ju ut på mackan så liten skillnad mot att ha en liten firre som stirrar då man skall äta den (kan tilläggas att den var död).

Blev några dopp till efter middagen innan det var dax att sova och kunde konstatera att jag började bli lika skrynklig som Yoda i Star Wars samtidigt var det väldigt skönt och avslappnande. Nästa dag började som den andra hade slutat med ett dopp innan det blev frukost och färd tillbaka till Kusatsu där jag tog adjö av Hoshi och tackade så mycket för turen. Hade tid att titta runt i Kusatsu i väntan på bussen och där hade de nån form av träkonstruktion där vatten bubblade upp ur jorden och det var en rejäl svavelstank (fisdoft) i området.

Tog bussen tillbaka till Tokyo och åkte direkt till området Harajukku då det var i närheten av busstationen. Det är känt för sin ungdomskultur och på söndagar kan man se många ungdomar som är utklädda till bla olika mangakaraktörer. Tyvärr var det ju lördag men hade läst att det brukar kunna finnas endel ändå men speciellt under varma dagar som denna så höll de sig borta. Vilket jag kan förstå då det inte kan vara allt för bekvämt med kraftig sminkning och stora kostymer i närmare 40 graders hetta. Såg endel ungdomar med lite udda klädstil men inte så extremt som jag hade hoppats på.

Kunde även konstatera att det skulle hållas en konsert i en närliggande arena då alla hade t-shirts med tryck på en japansk sångerska (såg ut att vara 12 år på bilderna, förmodligen över 20…). Så efter att ha glidit runt lite och var samtidigt lite besviken av att inte ha sett några extremt utklädda japaner åkte jag istället till Akihabra för att köpa mig någon lite pryl som souvernier. I Kobe hade jag spanat in en liten tv-spelsfigur (Mega Man) för ett spel jag körde mycket då jag var yngre men då jag inte ville bära med mig något extra och räknade med att det skulle bli en lätt match att hitta något i Tokyo så köpte jag den aldrig.

Kan väl säga att då jag hade spanat några affärer började jag bittert ångra mig att jag inte hade köpt den där lilla saken som ju egentligen inte tog någon plats för det var omöjligt att hitta något likande. Det mesta jag hittade var figurer i form av småtjejer i för små eller inga kläder… Hoppet tändes dock i en affär där jag hittade lite figurer från olika spel men inte den jag hade tänkt mig men dock så hittade jag första bossen från Mega Man så för att få med mig något hem köpte jag den. Kollade även runt i en massa teknikaffärer då jag ville hitta lite udda teknikprylar men konstigt nog hittade jag inget. Det är ju vad japan är känt för så borde ju finnas hur mycket som helst men iallafall inte där jag letade.

Åkte tillbaka till hostelet och den här gången fick jag sova i ett rum som hade traditionell japansk stil så även denna sista natt på resan spenderades på golvet. Dock sov jag väldigt bra så kan inte klaga, nästan så man skulle börja bo på golvet hemma också…

Hade riktig tur på bussen till Mt Fuji, min biljett var till en plats med extra stort benutrymme och kunde sträcka ut på vägen. Pratade med ett par från england som såg framemot turen men de var lite oroliga för att åka på höjdsjuka. Själv räknade jag med att bli lite ur men hoppades på att det skulle gå fint.

Läste en informationsbroschyr som jag hade tagit på vägen dit och fick en liten chock då jag förstog att det skulle bli en mycket tyngre natt än jag räknat med. 5:e stationen dit bussen körde kom upp till låg på ca 2300 möh och toppen var på  3778 möh. Hade räknat med att det skulle vara 800-1000 höjdmeter som skulle avverkas men att inse att det var 1500 gjorde att jag förstog att det skulle bli en riktigt tung natt. Kan väl endast skylla på mig själv att jag inte har haft tid att göra min hemläxa riktigt så bra som jag önskat (tidsbrist) innan jag åkte dit vilket även gäller resten av Japan då jag har spanat vad jag skall se efter hand. Gillar normalt att redan innan resan ha kollat in de mest intressanta sakerna för att kunna få ut så mycket av resan.

Efter 2 timmars bussresa såg jag målet för natten eller jag kunde iallafall tänka mig det uppe bland molnen. Berget var verkligen stort och då molnen låg ganska lågt såg man bara basen av berget som försvann i molnet men kunde konstatera att det nog skulle bli en rejäl utmaning. Även om jag fortfarande var lite chockad över de 1500 höjdmetrarna så kände jag att det skulle bli skönt med lite äventyr istället för all betong jag hittils sett i Japan. Resan hade än så länge inte levt upp till förväntningarna så lite äventyr och natur borde kunna höja upplevelsen endel.

På vägen upp till 5:e stationen åkte vi igenom molnen och tiden visade sig vara perfekt då solnedgången hade kommit igång på allvar då vi kom ut ur molnen. Var verkligen vackert och man glömde tillfälligt bort det som skulle komma. Väl framme så konstaterade jag att endast en affär var öppen och alla restauranger stängda så ångrade att jag itne hade presat i mig några fler sushitallrikar för att ha mer energi innan klättringen. Träffade två franska grabbar som helt klart var sämre utrustade än mig, de hade hört att japaner i alla åldrar bestiger Fuji så de var helt oförberedda då de tänkte att det skulle bli lika jobbigt som att gå till den lokala korvkiosken. De hade inte ätit något och alla restauranger var stängda så de hoppades kunna ta något senare under trippen, de kunde iallfall köpa en löjligt dyr ficklampa för klättringen.

Vi startade samtidigt men de gick väldigt sakta så jag gick snabbt ifrån dem, i början gick det lite neråt vilket inte var positivt då jag visste att det var höjdmeter jag måste ta igen senare. Efter typ 15 minuter mötte jag en förvirrad och omtumlad kille som undrade om han snart var framme. Sa att det väl var tusen meter och han blev överlycklig att han snart var nere igen, han såg helt utslagen ut vilket  gjorde att jag undrade än mer vad jag hade gett mig in på.

Kilade mest utan pannlampa då det är ganska skönt efter att ha ögonen har fått vänja sig och man ser lite stjärnor samt att det kanske även är lite bra träning för mörkerseendet. Dock kanske man skulle ha käkat kattögon innan eller något sånt vilket borde kunna ge bra mörkerseende, iallfall om man skall tro klassisk kinesisk medicin (ät hud = fin hy, äta ögon = bra syn osv…).

För att undvika att drabbas av höjdsjuka tog jag det lugn och tog många raster för att dricka på vägen. Från 6:e stationen där jag fick en karta med lite information sicksackade vägen lätt uppför men kände mig ändå riktigt trött då jag nådde 7:e stationen. Såg skylten som det stog 2700 möh på och förstog att det skulle bli en tung natt. Härifrån och uppåt mot toppen fanns det lite stugor som man kunde stanna och sova i men det var ganska dyrt, minst 5oo kr och det enda som erbjöds var ett stort rum för alla där man låg på golvet men det var iallafall varmt.

Hade inga planer på att betala 500 för att sova 1 timme utan blev istället att sätta sig ner ltie här och var för att vila. Många satte sig utanför stugorna där de oftast hade en liten kioskförsäljningmen jag höll mig undan därifrån då man alltid satt väldigt öppet och det blåste kallt så sökte istället vindskydd bakom husen eller en stor sten. Det var svårt att veta hur mycket kläder man skulle ha på sig men körde med lite då jag vandrade och packade på mig då jag vilade för att itne bli kall och dra på mig en förkylning. Började med t-shirt då jag vandrade men då jag konstaterade att min utandningsluft var vit så blev det att sätta på mig jackan. Ett tag senare så kände man verkligen att det började bli kallt och natten och höjde gjorde verkligen sitt. Så stannade och grävde upp en handduk som jag hade med mig och svepte den runt min hals som halsduk (bättre menlös än rådlös…), var verkligen skönt att få lite värme och den räddade mig nog från att få en rejäl förkylning. Kan nämna att jag fick slå på pannlampan runt 7:e stationen eftersom det började bli så mycket folk och varje gång någon lyste på en så tappade man sitt mörkerseende så bara att köra med lampan vilket ioförsig var skönt då det inte direkt var jämn och fin mark.

Ju närmare toppen man kom desto trängre blev det, dels kom vissa ikapp mig samt att två vandringsleder gick ihop till en så det blev att köa innan man kunde gå uppför vissa ställen. Det var ioförsig bra att tvingas till vila då jag hade konstant huvudvärk och behövde vila för att klara klättringen. Så gott som alla japaner fuskade och använde syrgas, använde ingen i Himalaya och hade heller inga planer på att göra det på Mt Fuji. Hade med mig mina höghöjdspiller som jag köpte tidigare i år inför min tibetresa men som jag aldrig använde då och heller inte denna gång utan de får istället bli en present till chefen som skall cykla från Lhasa till Katmandu nästa år.

Vägen hade sedan länge blivit  en liten stig mest bestående av lava stenar så det gällde att hela tiden ta stora kliv för att komma uppåt. Då man kollade tillbaka på vägen som man hade vandrat så såg man en lång orm med pannlampor som ringlade sig uppför. Då jag vandrade uppför kom jag på att det hade ju varit häftigt att ha med sverigeflaggan och ångrade bittert att den ligger och skumpar på ett hav någonstans på väg till Sverige. Dock kom jag att tänka på att jag hade packat ner min brasilianska matchtröja och kunde ju göra något kul med den som nog skulle bli uppskattad av mina vänner i Peking.

Under hela klättringen blev man hela tiden uppdaterad med skyltar hur långt det var kvar till toppen men måste undra vem som har gjort tidsuppskattningen. Den var helt klart bra uppskattad men det är lite kul då det står 3,6 km och sedan beräknad tid 283 minuter, varför inte avrunda…

MEn det var skönt att se att tiden och avståndet minskade och då jag väl var uppe på nionde stationen stog det 400m och 30 minuter, lite längre tid än vad jag har sprungit 400 m på tidigare.

Nådde glädjande toppen runt 03:30 och där började genast alla att sätta sig ner och packa in sig för att vila och invänta soluppgången. Hade inte kollat vilket tid som soluppgången skulle ske men ville se det från högsta punkten på kratern som tyvärr var på andra sidan så började vandra runt kratern, då jag hade kommit halvvägs kollade jag bakåt och såg att det hade börjat lysa lite och att soluppgången nog skulle ske inom 30 minuter. Då vägen jag hade kommit ifrån helt klart var lättare än den som var kvar till högsta punkten tog jag ett snabbt beslut att springa tillbaka, hoppades att jag skulle undvika att bli riktigt dålig av höjden på grund av ansträningen. Rejält anfådd stannade jag 100 meter innan jag kom dit alla andra som väntade på solnedgången var, slog mig ner på sidan av ett av de få stora stenblock som fanns på toppen för att få vindskydd.

Bytte t-shirt för att hålla mig varm och tog på mig allt jag hade för att hålla värmen, var rejält kallt och gällde att itne bli för nerlkyld. Hade även släpat med mig min lilla sovsäck så vecklade ut den och stoppade den runt mig, var verkligen skönt att få på lite extra lager. Åt min sista macka och funderade på om jag skulle ta ölen men körde istället vatten och tänkte att alla bergsbestigare säger ju att det är först då man kommit ner som man verkligen vet att man har klarat klättringen så beslöt att ta ölen då jag var nere igen.  Kändes som riktiga visdomsord då jag var rejält trött i benen och hade under klättringen upp tänkt på om jag skulle överleva att gå nerför om några timmar. Såg inte alls framemot det och även om jag hade rört knät på statyn i Nara så smärtade mitt vänsterknä rejält och att försöka gå nerför en liknande stig skulle vara döden för mina knän och förmodligen ta en hel dag.

Då soluppgången närmade sig och under den tog jag som alltid en massa kort (för många) och pratade även men en äldre japansk man som sa att han brukar vara upp en gång om året, själv sa jag att det var nog första och sista gången… Utsikten och soluppgången var verkligen vacker och då den var klar blev det snabbt varmare. De flesta gick då till leden som ledde ner från Fuji medan jag istället kilade vidare till högsta punkten på kratern. Var ju ändå där så kunde jag ju inte missa chansen att nå den absoluta toppen.  Konstaterade att det var väldigt långt som jag hade gått tidigare innan jag hade vänt i mörkret.

Det var verkligen värt den extra vandringen att gå ett varv runt kratern. Såg de uttorkade flodspåren där det tidigare har runnit lava och det var en mäktig känsla att vara högre upp än något annat.Vid själva högsta punkten fanns det en liten stolpe där det stog att det var japansk högsta punkt och besökare började köa för att ta en bild med den. Tänkte först inte ta någon men kön var liten så varför inte, man hjälptes åt och de som stog bakom i kön fick ta kort på de framför. Då det var min tur kilade jag fram och de tog ett kort och ville genast byta men fick dem att vänta då jag ville ha ett till. Så plockade av mig jackan och alla skrattade lite då de såg min brasilianska matchtröja. Kan väl även säga att det utbrast ett jubel från Peking som nästan hördes till Tokyo då jag hade mailat över bilden…

Efter att ha modellat på Mt Fuji var det dax att kila tillbaka så begav mig till leden som gick neråt och till min stora glädje var det en bulldozerväg med riktigt mjuk yta så upplevde inga speciella knäproblem på vägen mer än tröttheten som jag redan kände. Konstaterade snabbt att det var väldigt långt som jag hade gått och det verkade aldrig som att vägen skulle ta slut och man skulle komma ner. Hade även så gott som slut på vatten så bar mest på skräp och fick lov att ransonera de få droppar jag hade vilket gjorde det ännu jobbigare. Kan inte förstå de som gick upp utan att dricka knappt något medan jag hade haft med 5 liter och det hade varit lagom med 6 liter fast det hade jag inte fått plats med.

Efter 2 timmar hade jag kommit ner på något så när platt mark och började gå bort mot femte stationen. Det kändes som att det var flera mil och benen bar mig knappt framåt. Kan väl säga att jag inte kände mig allt för fräsch då jag kom fram till femte stationen och jag såg grumligt av allt damm och grus som hade virvlat upp på vägen nerför. DAgen innan hade jag köpte en returbiljett till klockan 11:00 men då jag var där tidigare så lyckades jag byta den och åka med första bussen som gick klockan 10:00. I väntan på bussen tog jag även min öl som jag hade burit upp och ner för att fira att jag hade bestigit mitt första riktiga berg.

De flesta sov på bussen tillbaka men det var som vanligt inget jag kunde och hade även för ont i kroppen för att slappna av tillräckligt. Tänkte istället på att det verkligen var en engångshändelse och helt klart mycket tyngre än jag hade räknat med men helt klart värt mödan även om det smärtade överallt i kroppen. .

TIllbaka i Tokyo kilade jag in på närmsta 7/11 och köpte en omgång spagetti och köttfärssås för att få lite mat då jag höll på att dö av hunger. På hostelet kunde jag heller inte checka in direkt då det var för tidigt men kunde iallfall få min efterlängtade dusch. Inte ofta man känner en sån extrem uppfräschning av att ta en dusch men det var verkigen ett lyft. Efteråt så tog jag det bara lugnt och surfade några timmar i väntan på att få min säng.

Hittade en närliggande kinarestaurang på kvällen och de som drev den var även kineser och blev rejält förvånade då jag beställde på kinesiska. Var kul att kunna kommunicera lite med några lokalbor och det gav mig väl lite längtan igen till mitt kära Peking.

Efter middagen blev det att bege sig tillbaka till hostelet för att sova, var länge sedan jag sov så gött som jag gjorde och var väl inte så konstigt då jag inte hade sovit på 40 timmar samt under den tiden även bestigit Mt Fuji.

Efter en lång bussresa med dålig sömn var det bara att försöka ta sig till mitt hostel. Upptcäkte ganska snabbt att logistiken i tunnelbanan i Tokyo inte var den bästa på samma sätt som i Osaka där jag var bra förvirrad första dagen.

På vissa stationer var det itne möjligt att byta inom tunnelbanan utan man fick stämpla ut och sedan gå till en närliggande ingång och köpa en ny biljett för att byta. En av orsakerna är förmodligen att det verkar vara två olika bolag som kör de olika linjerna. Efter att ha kommit av på rätt station så hade jag endel problem att hitta till mitt hostel och då jag väl hittade det så konstaterade jag att det låg på en sidogata som jag passerat 3 gånger i mitt letande. Var ganska drygt att leta runt med mina dryga 30 kg packning, blev iallafall att dumpa väskan vid hostelet för att sedan åka till Akihabra.

Det är Tokyos teknikdistrikt och är känt för att ha en massa spelhallar, elektronikaffärer mm så hoppades kunna få se många konstiga och helt onödiga prylar. Spelhallar och tvspelsaffärer fanns det en massa och blev lite sugen på att köpa en massa men kom att tänka på alla mina ospelade spel som jag har hemma som bara samlar damm så lugnade ner mig och köpte endast en handkontroll till mitt Super Nintendo då en av dem jag har itne fungerar.

Som alltid fanns det en miljard dockaffärer med olika spel och mangafigurer, då man ser folk köpa hur många som helst så undrar man ju om de leker med dem eller endast har dem i bokhyllan. Hur som helst verkar det vara en dyr hobby om man kan ju undra vart de ställer upp en docka föreställande en ung tjej i underkläder med megastora tuttar.

På gatorna i Akihabra stog det en massa tjejer och delade ut reklam för ex cafeer eller massageställen som de jobbade på. Fick bland annat reklam för söt massage med slogan “Massage som den alltid borde vara”, de som delade ut hade kläder som Gudrun Schyman hade skrikit högt av… Passerade även ett hotell för kortare besök, där man kunde hyra rum på timmesbasis för att kolla DVD-filmer eller mangatidningar. Antar att de som hyr rummen inte bara läser tidningen.

Efter att ha passerat ett antal teknikaffärer utan att ha sett några riktigt udda saker så begav jag mig åter till hostelet. Efter att ha tagit det lite lugnt så pratade med en kompis som var i Japan och skulle flyga hem dagen efter. Han och hans flickvän var på väg till Tokyo för att ta planet hem så vi bestämde att vi skulle försöka träffas då de kom med bussen. Så blev att åka till Shinjuku där många bussar utgår ifrån och vänta, dock var deras buss försenade och jag drev runt lite i väntan på att de skulle komma. Hamnade på en spelhall och körde lite Street Fighter 4 men var svårt att vinna mot japanerna som förmodligen bodde i spelhallen. Då jag väl ringde igen till min kompis så hade de precis kommit fram men då bussen var mer än 2 timmar försenade så fick de lov att åka direkt till flygplatsen så lite surt att inte kunna träffas då vi var i Tokyo samtidigt men får väl ta det i Sverige.

Nästa morgon blev det att förbereda för att bestiga Mount Fuji som jag skulle göra kommande natt. Tyvärr hade jag inte lyckats boka samma hostel till dagen efter så blev att flytta sakerna till ett annat som jag hittade. Då jag väl kollade lite mer noggrannt var det låg så upptäckte jag till min lycka att det var på gångavstånd från där jag var så bara att kila dit och dumpa väskan. Fick lägga stora ryggsäcken i deras säkra förvaraing vilket var trappuppgången i huset… Datorn och lite andra prylar kunde jag iallfall låsa in i ett skåp vilket var skönt. SEn var det bara att bege sig tillbaka till Shinjuku för att hitta en buss till Mt Fuji, var väl inte helt enkelt och försökte följa skyltarna men de pekade åt alla håll så efter att ha frågat mig runt kom jag tillslut tillbiljettkassan. Köpte en biljett till första avgången för kvällen (17:15) och då jag hade 2 timmar att driva runt så letade jag mig fram till en annan biljettkassa för ett annat bolag och köpte även en biljett till övermorgon då jag skulle åka till Kusatsu som ligger 10-15 mil norr om Tokyo.

Hittade även en friluftsaffär där de hade Fjällräven och Haglöfsprylar, blev ju lätt nostalgisk då jag spanade in en klassisk Fjällräven Kånken. Köpte även en pannlampa som jag hoppades skulle komma till användning under nattens bergsbestigning.

Middagsuppladdningen blev på ett sushiställe där de hade sushitåg.  Kocken står i mitten av restaurangen och lagar lite olika rätter och lägger upp dem på små tallrikar som sedan placeras på ett liten band som transporterar runt dem. SEn är det bara att plocka av det man tycker ser spännande eller gott ut (förhoppningsvis båda). I slutet av middagen betalar man beroende på hur många tallrikar man har ätit. På den här restaurangen fanns det 3 olika färger på talllrikarna vilket även visade 3 prisklasser. Så väldigt enkelt och smidigt att räkna ihop kostnaden, det var verkligen en kul och annorlunda matupplevelse.

På väg till bussen kilade jag in på en liten 7/11 liknande affär och köpte proviant för resan, blev 5 liter vatten, mackor samt en öl som jag planerade att dricka då jag kom upp på toppen av Fuji.