På lördagen var det då dax för en tripp till Badaling (八达岭) vilket innebar samling klockan 08:15. Var iallafall så duktig att jag åkte hem lite tidigare än de övriga från Sanlitun så hann iallafall sova 3 timmar. Kom in i bussen och jag, Carlos Vincent och en av ryssarna satte oss längst bak, det stog snart klart att bussen inte var kontruerad för större axelbredd än 30 cm breda kineser. Dock var benutrymmet av någon konstig anledning riktigt bra. Vi hade iallafall tur att ingen fyllde den femte platsen men det var ändå trångt.
Väl framme då vi kom av bussen uppkom den vanliga gruppängslan att alla var otrygga vart de skulle gå innan en av lärarna visade vägen mot ingången. Fick även veta att vi skulle vara tillbaka till bussen kl 12:30 och då var klockan lite efter 10. Togs endel gruppfoton innan vi kilade in och då visade det sig verkligen att människan är ett flockdjur som helst inte går mot strömmen. Det fanns två vägar att gå en till vänster dit nästan ingen gick och en till höger dit alla gick. Högra sidan såg lite ut som en marknad, inte lika trångt som i Rättvik men det var ändå fullt. Sa åt lite folk att vi går åt vänster då det ju är tomt där men fick den väldigt enkla förklaringen att alla andra går ju åt höger…
Har aldrig haft problem att gå mot strömmen så slutade med att jag sa 再见 (Vi synes) och tog åt höger. Tänkte att om jag ändå är här så kan jag ju kila dit det inte är en massa folk. Backen uppför var ganska tung och det började bli varmt då solen kom fram, hade tyvärr lämnat min solkräm i rummet då det regnade i Peking något som min bleka svenska programmerarhud inte gillade… Mötte några få människor på vägen samt att endel höll på att då i uppförsbacken men det var ju bara att släpa sig uppför räckena (standard för 1000 år sedan har jag hört). Efter 20 minuter hade jag tagit mig upp på toppen och en fin vy över dalen och kinesiska muren bredde ut sig. Dock förstörde en enorm reklamskylt för Beijing 2008 utsikten…
Det var ändå lite trevligt att vara där uppe och titta ner i dalgången och då jag fortsatte min väg såg jag att det verkade vara orestaurerat 300 meter framför mig. Blev nöjd att äntligen skulle det bli lite äkta murkänsla. Besvikelsen var därför total då jag såg att det var en stor mur i vägen och det stog No Visitors så tog några kort och fick hjälp att ta ett kort med mig på också.
Ringde på Carlos som hängde med klungan uppför den andra väggen och sa att jag hade kommit till vägs ände och tänkte vända ner. Om jag bara hade krafter då jag kom ner igen så kanske jag tittar upp för den delen lite också. Så började klättringen neråt igen, inte direkt det skönaste jag har gjort då min kassa knä gjorde sig påmind hela tiden. Är alltid värst att gå nerför och bromsa, tog det ganska lugnt nerför och stannade för att andas in den friskaste luft haft sedan jag lämnade Sverige men dock så störs idyllen i Badaling av nån konstig kinesisk musik som de spelar i högtalare.
Väl nere i dalen igen så var klockan runt 11:30 och tänkte att jag hade ju en hel timme på mig att ta mig upp en bit och sedan ner igen. Efter ett par hundra meter så mötte jag ena läraren som sa att det var dax att gå ner men sa att det är ju 45 min kvar och har inte mött någon än så behöver nog itne vara orolig att bli kvarlämnad. Ett tag senare mötte jag den största gruppen med klasskompisar och och hade snart hela gänget från Saudiaribien runt mig som ville ha en bild. De undrade förstås vart jag hade tagit vägen och pekade lite fint på andra sidan att jag hade varit där. Spurtade sedan uppför och mötte lite fler som sa att det var dags att kila ner men tänkte att jag måste ju nå toppen först och sa att jag kommer snart ikapp dem igen. Fick tanka lite vatten av Melissa då jag mötte henne och Bolette då mitt hade tagit slut, var välbehövligt.
Kom som väntat upp till toppen och kilade bara en liten bit till innan jag vände och det dröjde inte länge innan jag hade hunnit ikapp de andra som var sist. Höll en normalgod fart (lätt att hålla lite fart om man endast har sig själv att släpa på och ej 10 andra) och kan konstatera att jag var nere innan ett antal andra. Fick höra att jag var väldigt röd i ansiktet så antar att det blir att ömsa skinn om några dagar då solen var oväntad stark och jag hade laddat för en mulen dag med paraply och allt…
Trippen avslutades med ett gruppfoto längst ner innan det var dags att bege sig till bussen. Kan säga att jag var ganska mör och såg framemot lite paus. Tyvärr hade jag oturen att det var en person till med på bussresan hem som då tog den “tomma” platsen längst bak vid oss. Som vältränad Kasakstanier hade han en ganska god axelbredd så slutade med att vi satt sick-sack framåtlutade/bakåtlutade för att få plats.
Kan väl konstatera att Badaling var ltie som väntat, dock inte riktigt lika mycket folk som jag hade trott. Att det är räcken överallt, mycket folk, det spelas konstig musik och att Badaling delen är i bättre skick än originalmuren gör att jag inte kan rekommendera någon att åka till den delen. Alla dessa fixar gör att man helt tappar den historiska känslan (Muren kunde lika gärna ha legat i Sverige) som ändå är så viktig. Sa till några av de andra att jag kommer att åka till riktiga muren om några veckor och endel verkade intresserade så blir nog att ordna med en sån tripp.