Förra veckans tripp till Jiankou blev det inget med på grund av regn så istället gjorde vi ett nytt försök den här helgen. Blev jag, Kevin och hans kollega Carlos som åkte så precis som helgen innan möttes vi upp i Dongzhimen, var rädd att jag skulle vara sen men visade sig att jag var först på plats…

Då vi kom till Huairou som var slutdestination för bussen så började Kevin förhandla ut genom fönstret vid varje busshållplats och vi lyckades få tag på en som körde oss för 80 kinesiska vilket var helt ok då det är en ganska lång tripp. Stannade vid ett snabbköp för att handla lite yoghurt till frukost samt lite brödbullar att ha med på färden.

Väl framme i Xizhazi som var vår utgångspunkt fick vi riktningen mot Jiuyanlou (ett vakttorn med 9 stora fönster på varje sida) utpekad av en tant och så var det bara att ge sig av. Tanken var att ta sig till Jiuyanlou och sedan följa muren tll Zhengbeilou där vi skulle övernatta, var lite skeptisk till detta då jag har läst att det är väldigt långt och väldigt svårt att hinna med under en dag.

Kom upp på muren efter cirka 45 minuters vandring norr om Beijingjie där muren delar sig och går i tre riktningar, då vi skulle upp dit senare så lämnade vi våra väskor och tog varsin vattenflaska innan vi fortsatte norrut mot Jiuyanlou. Såg snabbt ett torn som skymtade väldigt långt borta i dimman som jag trodde att var Jiuyanlou, de andra lyckades inte ens se det men då vi kom närmare visade sig att jag hade sett rätt. Jiuyanlou ligger högst upp på en rejäl kulle (ca 1000 möh) och muren upp dit är helt förfallen och övervuxen så med typ 750 m kvar att gå (kraftigt uppför och obanad terräng) bestämde vi oss för att vända då vi räknade med att det nog skulle ta 2-3 timmar innan vi var tillbaka på samma ställe och det skulle göra det omöjligt att hinna dit vi ville för kvällen. Samtidigt var det även väldigt disigt så utsikten skulle nog inte alls vara så bra som man skulle önska om vi kom upp dit.

Återigen tillbaka där vi startade på muren var det bara att hänga på sig väskorna för att börja bestiga Beijingjie. Kan nämnas att muren i Jiankou är på många ställen i väldigt dåligt skick samtidigt som det är ganska många branta backar så det tar lång tid att gå då det gäller att hålla koll på vart man sätter fötterna.

Muren upp till BEijingjie var inget undantag utan det blev att använda alla fyra tassar för att ta sig upp. De sista 20 metrarna innan vi komm upp var rejält branta men det gick fint att klättra upp. Att muren har blivit överväxt är många gånger en hjälp då man tar sig upp för backarna då det som känns säkrast att hålla sig i oftast är buskar och mindre träd då de sitter rejält fast till skillnad från vissa av stenblocken till muren som är lite lösa.

Uppe blev det att stanna för lunch då klockan hade blivit lite mycket på grund av vår tur mot Jiuyanlou. MAten bestog av bröd och nudelsoppa som vi kokade på Kevins campingkök. Var skönt att få i sig något mer rejält än bara mackor, kan konstatera att utsikten från middagsbordet var magnifikt.

Efter en rejäl klättring väntade självklart en brant nerförsbacke,  föredrar att gå uppför då det är mer skonsamt för knäna än att behöva bromsa utför som sliter väldigt hårt. Här mötte vi även de första andra människorna på muren, det var ett gäng äldre kineser som sa att om 100 m finns det en stig där man kan gå förbi nästa passage (Yingfeidaoyang och Tianti) då den var väldigt brant. Vi fortsatte dock vidare och passerade 2 korta branta partier där vi tog av oss ryggsäckarna och istället använde rep för att dra upp dem. Kändes skönare att ta sig uppför de branta stegen utan att ha 10 kilo som hängde på ryggen.

Mötte ännu en grupp kineser på nästa kulle som pekade på en väg runt som vi borde ta då det var för brant och farligt att gå på muren. Diskuterade lite och med tanke på att den var helt fallfärdig och lutningen var 85 grader så blev valet det säkra att gå runt stigen för att komma upp på sidan på Yingfeidaoyang. Vet inte om den här stigen egentligen var enklare men det var helt klart säkrare. Var fortfarande ganska brant och det blev att dra sig upp i lite buskar mm för att ta sig upp för den vältrampade stigen.

Väl uppe var det en grupp med kineser som hade kommit dit från andra hållet och skulle försöka gå ner den vägen som vi skippade på muren. Tittade ner hur det såg ut och det var rejält brant, samtidigt känner jag själv att det är mycket värre att gå nerför ett brant parti än att gå uppför så deras väg verkade väl komplicerad och farlig.

Blev en vattenpaus innan vi fortsatte mot nästa kulle som precis som alla andra var brant men iallafall lättvandrad då muren var i förhållandevis bra ordning. Mötte lite fler kinesiska vandrare och det man tänker på är att det är väldigt konstiga personer som var där. Mötte ex familjer med deras 8-10 åriga barn som gick dessa svåra passager. Hemma i Sverige kan ju nästan inte barn kila ut och leka utan hjälm och det blir mer och mer varje år (cykelhjälm existerade knappt då jag var liten och ansågs rejält töntigt då det väl kom). Här såg man ungar som nästan klättrade uppför berg.

Precis en sån familj mötte vi vid nästa branta ställe där vi skulle nerför. De hade kommit upp och vi tittade ner på muren som var i dåligt skick samt att det var en som höll på att ta sig upp där. De sa att det är lättare brevid muren och pekade på vägen som de precis hade klättrat upp. Så jag och Carlos började försiktigt ta oss ner där medan KEvin väntade ett tag. Efter några meter sa jag åt Carlos att jag vet väl inte hur enkelt det egentligen var och han höll med att upp är nog enkelt men ner då man inte ser riktigt vart man skall placera fötterna är svårare.  Men sakta men säkert kom vi ner, Kevin kom ett tag efteråt. Han hade kollat lite på vägen på muren men konstaterade att det inte var möjligt att ta sig ner den vägen.

Det som nu återstog av de riktigt branta partierna var en smal och ganska brant murpassage, den var dock glädjande helt intakt så bara att sakta kila ner. Även om det nu inte var några rejält branta delar så gick det fortfarande upp och ner i cirka 45 grader och benen blev mer och mer trötta. Vi började inse att vi kanske inte skulle kunna ta oss hela vägen till Zhengbeilou till kvällen men sa att det är bara att promenera vidare för att se hur långt vi orkar gå.

Efter nån mer timmes promenad kom vi ner till lägsta passet och från där är det rakt upp mot Zhenbeilou (kanske 1km fågelvägen men 2-3 km i verkligeheten) men självklart cirka 5 branta kullar upp och innan man kommer dit. Här passerade vi faktiskt ett brudpar som hade tagit sig långt för att ta sina bröllopskort (brukar ju se dem i parkerna…). Muren uppför till första vaktornet efter det var väldigt lång och efter en hel dags avancerad vandring så kändes det verkligen i benen.

Väl uppe vid tornet planade det ut i några meter och vi såg en rejält kraftigt stigning där muren hade förfallit som några kineser höll på att ta sig ner ifrån. En dam i sandaler passerade oss medan vi vilade ut och vi kunde inte mer än skratta att hon gick dessa delar av muren med så simpla skor. De övriga kineser i hennes gäng som var på väg ner var heller inte direkt klädda för tuff vandring utan kunde mycket väl ha kommit från ett enklare möte på ett företag. Är verkligen fashinerande att se alla de olika personligheter som gick på de här delen av muren. Vi gick framåt medan det kom ett gäng med kinesiska studenter från andra hållet som skulle ner, säg helt galet ut då de försökte ta sig ner och jag bara väntade att någon skulle ramla mot en säker död.

Skönt nog fanns det en avstickare som man kunde ta från det partiet där det började bli riktigt brant så vi kunde ta oss upp utan några större bekymmer. Uppe vid nästa torn var klockan 17:45 och vi var alla rejält trötta men det var inget fint torn att stanna i så vi satte kurs mot nästa. Sa lite skämtsamt att det är ju bara 70 meter. Som alltid i Jiankou innebär det dock 100 m rakt ner och 100 m rakt upp innan man har avverkar de 70 metrarna (fågelvägen).  Benen var rejält trötta och det var skönt att vi ej fortsatte även om man blickade bort mot Zhengbeilou som inte var så långt borta men de övriga ville inte ge sig på att göra den sista stigningen.

Tornet vi hade valt var tidigare använt för övernattning och någon hade ordnat med en stenbädd från fallna murstenar. Kan tilläggas att bädden var uppe på taket så det fick bli en natt utan tak över huvudet men skulle nog bli bra. Lagade lite nudelsoppa även till middag och sedan höjdpunkten Pekinganka, Kevin och Carlos hade köpt en färdiglagad anka dagen innan som KEvin hade burit med sig under dagen. Var gött att få lite mer kött än att bara tugga nudlar. Under tiden vi åt passerade det även ett gäng med tyskar som tyvärr slog läger i nästa torn. De verkade mer bekväma då de hade tält, sammanlagt 4 eller 5 tält satte de upp.

Som de flesta tyskar var de rejält högljudda men tänkte att de väl skulle tystna efter ett tag. Efter middagen så blev det lite Ahlgrens Bilar och tal om dagen som varit och vi konstaterade att det var synd att vi försökte gå till Jiuyanlou, hade vi skippat det i början så hade vi lätt hunnit ända till Zhengbeilou (hade ej varit ensamma där då vi såg lite ficklampor från toppen). Inget att vara bitter för utan bara att lägga sig ner på stenbädden som täcktes av mitt rejält slitna liggunderlag som nog hade fastnat och repats mot varje buske under dagen…

Klockan var nu 20:30 det var kolsvart då solen hade gått ner en timme tidigare, var nog det tidigaste nån av oss hade lagt sig… Samtidigt var det välbehövligt att få lite vila efter dagens tuffa vandring. Var lite disigt men gick att se de kraftigaste stjärnbilderna som exempelvis Karlavagnen. Innan vi släckte ljusen (hade med mig äkta IKEA-ljus) så ställde vi klockan på 04:00 för att kunna se soluppgången.

Det gick fort att förstå att det inte skulle bli en natt men god sömn. Min bädd var stenhård och inte helt jämn samtidigt som det 100 meter bort befann sig några högljudda tyskar. Försökte iallfall se till att vila så mycket som möjligt, efter nån timme blev det lite väl kallt så satte på mig brallorna utanpå långkalsongerna som jag hade i min tunna sovsäck.

Hörde ej då klockan ringde men Kevin slog snabbt av den då han konstaterade att det var disigt. Då jag inte sov pga av att jag lyssnade på tyska kampsånger och skrik lite då och då så blev det ändå att kila upp vid 5 för att ta lite bilder på den lilla antydan till soluppgång som fanns. Såg att det fortfarande var två tyskar uppe som skrek och ropade efter förmodligen 10 öl för mycket.

2 timmar senare kvicknade även Kevin och Carlos till och det blev att klämma ett paket nudlar till frukost innan vi packade ihop och begav oss vidare. Då vi kom in i tysklägret såg jag en intressant sak, ett öppnat kondompaket så verkar som att någon hade varit extra kulturell under natten. Kevin och Carlos började diskutera om det bara var män eller om vi hade sett några kvinnor kvällen före…

Var en tysk som såg riktigt sliten ut som satt och drack vatten och taket på vaktornet såg ut som efter Hultsfred. Får verkligen hoppas att de städade och tog med sig alla burkar och flaskor därifrån då det ser så fruktansvärt dålgit ut med alla flaskor som man då och då ser liggandes vid muren.

Inte långt efter att vi hade passerat tysklägret kom vi till ett ställe där det skulle vara en beryktad metallstege som är fäst med ståltråd mm vid bergväggen. Kevin hade gått här för en månad sedan och då fanns den på plats. Nu hade någon sågat ner den och tagit på hela konstruktionen vilket var väldigt konstigt. IStället hade någon byggt en trästege där stegen var fastsatta med ståltråd istället för spik. Det jobbiga var dock att den inte var färdigbyggt eller om det hade tagit slut på ståltråd då de gjorde den då det saknades steg de sista 2,5 metrarna… Sista stegen var inte ens fastsatt utan låg fastkilat så gott det gick.

Gick upp på den och kollade men kändes inte som något alternativ att försöka klättra vidare på endast stöttorna samtidigt som man försökte få in ett ben mot bergväggen 80 cm bort. Ett misstag som lett till ett fall skulle förmodligen vara dödligt så vi tittade runt för en alternativ väg och hittade en enklare passage som var lite längre men kändes skönt att slippa stegen. Vet ej om vi hade vågat oss på den men det hade varit en väldigt lång väg tillbaka om vi ej hade hittat den andra vägen.

Efter detta var det bara att fortsätta uppåt till Zhengbeilou, väl uppe träffade vi ett gäng fransmän som hade sovit där och hade kommit ganska tidigt på eftermiddagen för att bara ta det lugnt och ha en trevlig dag och skulle nu fortsätta mot Mutinayu precis som oss.  Tog lite paus och fotade lite men tyvärr var det lite väl disigt så vi hade inte samma fina utsikt som för 2 månader sedan då jag, Jan, Larissa och Marco var ute på tur.

Nu var det bara att ta snabbaste vägen till Mutianyu, då mina ben var rejält trötta så var jag inte sugen på att vandra upp i Oxhornet då det är ganska jobbigt att ta sig nerför då det inte finns några steg så vi beslutade att använda en stig som gör att man slipper gå upp och sedan ner på nästan samma ställe.

Väl i Mutianyus renoverade delar började vi möta endel människor och vi kände oss inte direkt fräscha med våra vita t-shirtar som var mer brunfärgade. Köpte några högt prissatta öl (fortfarande billigare än Systembolaget) innan vi fortsatte våran färd mot Mutianyus rodelbana som vi tänkte åka ner med. Vi höll bra tempo då vi inte tyckte att det fanns något som direkt intresserade på den här delen och det var lite typiskt då jag trampade snett på en mursten som var trasig och urgröpt. Hade klarat alla möjligt konstiga stenar och klättringar men så stukar jag foten på de renoverade delarna…

Att åka rodel skulle bli kul, många år sedan jag senast åkte i Hundfjället och nämnde på åt Kevin att det gäller att sitta mitt över hjulen. Tyvärr uppfattade han inte riktigt detta och det tog inte många kurvor innan jag och Carlos var ikapp honom så blev att stanna till och sedan köra någon snabb kurva innan jag fick bromsa igen sen på samma sätt igen. Undrade då vi kom ner om han var helt skräckslagen för fart men han tyckte han hade gasat hela tiden men tyvärr så satt han väl placerad på ett sätt att bromsarna hela tiden låg på. Så ingen direkt speed som avslutade campingturen.

Väl ute bland souvernirstånden blev det att köpa varsin glass medan vi diskuterade med en chaufför vad han ville ha för att köra oss. Lyckades få ner priset till 40 Yuan för att komma till Huairou vilket kändes riktigt bra. Kan tilläggas att Mutianyu är mycket närmare till Huairou än vad Xizhazi är vilket är orsaken till att det blev så olika pris på resan dit och hem.

Sorry to say i havent got time to write in english since i have to finish my packing for Yunnan.