På lördagen var det då dax för en tripp till Badaling (八达岭) vilket innebar samling klockan 08:15. Var iallafall så duktig att jag åkte hem lite tidigare än de övriga från Sanlitun så hann iallafall sova 3 timmar. Kom in i bussen och jag, Carlos Vincent och en av ryssarna satte oss längst bak, det stog snart klart att bussen inte var kontruerad för större axelbredd än 30 cm breda kineser. Dock var benutrymmet av någon konstig anledning riktigt bra. Vi hade iallafall tur att ingen fyllde den femte platsen men det var ändå trångt.

Väl framme då vi kom av bussen uppkom den vanliga gruppängslan att alla var otrygga vart de skulle gå innan en av lärarna visade vägen mot ingången. Fick även veta att vi skulle vara tillbaka till bussen kl 12:30 och då var klockan lite efter 10. Togs endel gruppfoton innan vi kilade in och då visade det sig verkligen att människan är ett flockdjur som helst inte går mot strömmen. Det fanns två vägar att gå en till vänster dit nästan ingen gick och en till höger dit alla gick. Högra sidan såg lite ut som en marknad, inte lika trångt som i Rättvik men det var ändå fullt. Sa åt lite folk att vi går åt vänster då det ju är tomt där men fick den väldigt enkla förklaringen att alla andra går ju åt höger…

Har aldrig haft problem att gå mot strömmen så slutade med att jag sa 再见 (Vi synes) och tog åt höger. Tänkte att om jag ändå är här så kan jag ju kila dit det inte är en massa folk. Backen uppför var ganska tung och det började bli varmt då solen kom fram, hade tyvärr lämnat min solkräm i rummet då det regnade i Peking något som min bleka svenska programmerarhud inte gillade… Mötte några få människor på vägen samt att endel höll på att då i uppförsbacken men det var ju bara att släpa sig uppför räckena (standard för 1000 år sedan har jag hört). Efter 20 minuter hade jag tagit mig upp på toppen och en fin vy över dalen och kinesiska muren bredde ut sig. Dock förstörde en enorm reklamskylt för Beijing 2008  utsikten…

Det var ändå lite trevligt att vara där uppe och titta ner i dalgången och då jag fortsatte min väg såg jag att det verkade vara orestaurerat 300 meter framför mig. Blev nöjd att äntligen skulle det bli lite äkta murkänsla. Besvikelsen var därför total då jag såg att det var en stor mur i vägen och det stog No Visitors så tog några kort och fick hjälp att ta ett kort med mig på också.

Ringde på Carlos som hängde med klungan uppför den andra väggen och sa att jag hade kommit till vägs ände och tänkte vända ner. Om jag bara hade krafter då jag kom ner igen så kanske jag tittar upp för den delen lite också. Så började klättringen neråt igen, inte direkt det skönaste jag har gjort då min kassa knä gjorde sig påmind hela tiden. Är alltid värst att gå nerför och bromsa, tog det ganska lugnt nerför och stannade för att andas in den friskaste luft haft sedan jag lämnade Sverige men dock så störs idyllen i Badaling av nån konstig kinesisk musik som de spelar i högtalare.

Väl nere i dalen igen så var klockan runt 11:30 och tänkte att jag hade ju en hel timme på mig att ta mig upp en bit och sedan ner igen. Efter ett par hundra meter så mötte jag ena läraren som sa att det var dax att gå ner men sa att det är ju 45 min kvar och har inte mött någon än så behöver nog itne vara orolig att bli kvarlämnad. Ett tag senare mötte jag den största gruppen med klasskompisar och och hade snart hela gänget från Saudiaribien runt mig som ville ha en bild. De undrade förstås vart jag hade tagit vägen och pekade lite fint på andra sidan att jag hade varit där. Spurtade sedan uppför och mötte lite fler som sa att det var dags att kila ner men tänkte att jag måste ju nå toppen först och sa att jag kommer snart ikapp dem igen. Fick tanka lite vatten av Melissa då jag mötte henne och Bolette då mitt hade tagit slut, var välbehövligt.

Kom som väntat upp till toppen och kilade bara en liten bit till innan jag vände och det dröjde inte länge innan jag hade hunnit ikapp de andra som var sist. Höll en normalgod fart (lätt att hålla lite fart om man endast har sig själv att släpa på och ej 10 andra) och kan konstatera att jag var nere innan ett antal andra. Fick höra att jag var väldigt röd i ansiktet så antar att det blir att ömsa skinn om några dagar då solen var oväntad stark och jag hade laddat för en mulen dag med paraply och allt…

Trippen avslutades med ett gruppfoto längst ner innan det var dags att bege sig till bussen. Kan säga att jag var ganska mör och såg framemot lite paus. Tyvärr hade jag oturen att det var en person till med på bussresan hem som då tog den “tomma” platsen längst bak vid oss. Som vältränad Kasakstanier hade han en ganska god axelbredd så slutade med att vi satt sick-sack framåtlutade/bakåtlutade för att få plats.

Kan väl konstatera att Badaling var ltie som väntat, dock inte riktigt lika mycket folk som jag hade trott. Att det är räcken överallt, mycket folk, det spelas konstig musik och att Badaling delen är i bättre skick än originalmuren gör att jag inte kan rekommendera någon att åka till den delen. Alla dessa fixar gör att man helt tappar den historiska känslan (Muren kunde lika gärna ha legat i Sverige) som ändå är så viktig. Sa till några av de andra att jag kommer att åka till riktiga muren om några veckor och endel verkade intresserade så blir nog att ordna med en sån tripp.

Efter att jag återvände från min shoppingtur meddelande tyvärr Juan att han inte mådde bra så han inte ville åka. Kände dock att jag inte ville vara i Peking ännu en helg utan tog en taxi på egen hand till tågstationen. Packade ner lite nödvändiga prylar för eventuell soffsurfing vilket innebar min minisovsäck, tandborste mm. Vi hade redan planerat att träffa lite soffsurfare så tänkte att det kunde finnas en möjlighet att få boende om inte så är det bara att checka in på ett hotell.

Tåget gick från Beijing South station eftersom jag skulle ta snabbtåget. Är ett direkttåg som tar 30 minuter för de 10 mil som skall avverkas så X2000 har inte en chans att hänga på. Fick tag på en biljett och efter lite förvirring att hitta till rätt plats så hamnade jag mitt emellan två kinesiser. Det var förvånandsvärt bra benutrymme även om sätena var lite väl hårda. Kinesen till vänster om mig frågade om han kunde ta en tidning som jag hade i sätet framför mig och svarade japp, kan ändå inte läsa (好，难看). Efter min väldigt enkla kineiska fras så började han fråga lite saker och svarade så gott jag kunde, berättade att jag var från Sverige och studerade i Peking och nu skulle till Tianjin för att titta runt lite. Han var ungefär lika kunnig i engelska som jag är på kinesiska så diskussionen var lite begränsad men vi lyckades förstå endel med kroppsspråk och kinesisk-engelska. Fick hans visitkort och kan sa att han skulle så en pling senare då han var tillbaka i Peking så att vi kunde ta en öl. Alltid bra att skapa lite kontakter så att man kan öva lite.

Tågresan var i övrigt lite spännande, såg framemot att gå över 300 km/tim med ett landburet fordon och de hade hastighetsmätare som visade tågets fart. Det accelereade väldigt långsamt så det var först efter ca 10 minuter som vi började närma oss den magiska gränsen. Då mätaren slog över till 300 så infann sig ett inre lugn. Ännu en sak som man vill uppleva kunde kryssas av, dock var väl fartkänslan lite sådär då man är helt inkapslad och det itne märks att det går så fort. Tåget toppade på 332 km/tim och höll sig lite under det de kommande minuterna innan det började sakta ner 7 minuter innan ankomst.

Väl i Tianjin var det en lite dimmig kväll men vyn då man kom ut från stationen som verkligen ligger i centrum var väldigt vacker. Det rinner en flod igenom staden och runt den så är det en massa 1800-tals byggnader som europeerna/amerikanerna byggde efter opiumkrigen. Tianjin fick speciell status som handelsstad tillsammans med 3 andra (Shanghai och 2 jag glömt namnet på), i dessa gällde det speciella regler för västerlänningar samt att de har endel gammal arkitektur som man känner till. Byggnaderna var ljusbelagda på ett bra sätt och tänkte att det här skall verkligen bli fint att se i dagsljus och jag tog endel bilder och såg framemot morgondagen.

Mötte upp lite soffsurfare i stan och tog en bit mat. De berättade att Tianjin var lite större än vad jag trodde, är visst tredje största staden i Kina med 16 miljoner invånare (trodde det var en småstad, typ 5-8 miljoner…) efter Shanghai samt Peking. Sen beror det även på hur man räknar då många människor är migrantarbetare som ej är registrerade i stan, bland annat så börjar Chongqing klassas som en av världens största städer men ingen verkar veta dess egentliga befolkning. Fick en sovplats hos en tjej (Vivi) som hade ett extrarum i hennes morfars lägenhet som hon lånade, hon sa att det inte var fint men jag sa att det inte gjorde mycket och även kul att se hur lite vanliga kineser bor. Det fanns ett extrarum som jag kunde låna, dock var nog sängen det hårdaste jag varit med om. Det var ganska varmt både ute och inne så tog bara sovsäcken som ett täcke. Senare på natten då jag sov började det dock regna och temperaturen sjönk drastiskt, tog mig upp för att stänga fönstret som hade nån konstig konstruktion som inte gick att få igen så bara att konstatera att det skulle bli en kall natt. STängde sovsäcken och kröp ner rejält, antar att jag såg ut som en kåldolme då jag låg där helt instängd men kan säga att jag inte ångrade att jag hade tagit med säcken, utan den hade jag frusit ihjäl…

Blev lite mat från gatan som frukost innan det blev att ge sig ut i Tianjin, vi kilade på ett museum som visade endel av kinas historia genom målningar, kalligrafi, porslin mm. Efter att ha spanat runt lite tog vi oss iväg till hennes tidigare universitet då det låg i ett distrikt där de mesta byggnaderna var i engelsk stil. Skönt att se lite byggnader med en stil som kändes bekant och var verkligen ett lugnt och trevligt område.

Efter rundturen var det dax att bege sig tillbaka och jag såg framemot en titt runt floden inne i stan som hade varit så imponerande dagen innan. Besvikelsen blev dock stor då byggnaderna inte alls var så imponerande utan ljusättning och inte utsmyckade som i expempelvis Paris som jag hade tänkt mig. Dock var det fortfarande ett väldigt fint ställe så kan inte klaga på så sätt och det var skönt att sitta och blicka ut över vattnet och bara ta det lugnt innan det var dax att återigen åka lite tåg. Med min vanliga otur bommade jag förstås ett tåg med 2 minuter och nästa var fullt så blev att sitta och vänta i en timme innan jag fick åka tillbaka.

Väl framme i Peking var det skönt att kunna kommunicera med omvärden igen. Detta då jag konsterade att min telefon inte fungerade då jag lämnade Peking, kände sig verkligen handikappad då man är så van vid att ha den och vara anträffbar. Måste se till att åka till ett China Mobile kontor och (försöka) fråga om det är något som måste slås igång för att det skall fungera för att inte vara helt lost nästa resa. Blir säkert någon mer resa till Tianjin och då även kolla lite mer vad man vill se innan man åker dit.

The trip to Tianjin started at Beijing south so i could try the speed train, the trip takes 30 minutes for the 100 km that you need to go. The feeling of going fast wasnt too big but it felt a little bit magic when the speed passed 300 km/h. The view by the water in Tianjin was really great in the evening since all the houses had a lot of lights and i thought that it would be very interesting to see during the day.

Got the opportunity to surf a couch in Tianjin so that was very convinient, it was a traditional chinese home but a little bit to cold during the night. Tried to shut the window but it was not possible in the middle of the night without any light so i tried to keep my self as warm as possible… The next day me and Vivi (my host) walked and had a look at a nice museum before we turned back to the center to have a look at yesterdays great view. the disappointing thing was that it was not nearly as nice during daytime.

After that i went back by the train and i guess i will go back some day to look around some more.

Börjar komma in i lite rutiner nu efter att ha fått mitt campuskort så vi har kunnat börja äta på lite fastare tider. Kinesisk frukost är dock inget som verkar vara vettigt, det är ungefär det samma som man äter annars. Småskumt bröd (helt vitt och degigt, känns som att det skulle behövas gräddas i en kvart till) som jag jag inte riktigt gillar, har däremot hittat en sak som funkar. Är samma vita bröd fast tunnare med nån köttfärsmassa mitt i då det är ihopvikt.

HAr tagit 2 sådana på vägen till lektionenen och det mättar endel iallfall. Lunchen är också lite speciell, en enorm matsal där man går fram och pekar vad man vill ha så slevar de på så att det skvätter åt alla håll. Det kan se helt ok ut men då du väl smakar så märker du att det är en massa ben eller inte alls smakar som du hade hoppats. Har dock hittat två rätter som är helt ok så kan väl köra med dem som utgångspunkt. Om jag nu har lyckats att käka makaroner med korvstroganoff alternativt köttfärssås 2 gånger om dagen sen 1998 så skall jag väl kunna överleva i bara 10 månader… Dock serveras maten i tallrikar/skålar som jag definierar som något vi hemma i Sverige serverar Fido, Rex eller någon annan hund i. Ibland undrar jag även om de inte får bättre mat. Så maten på skolan är väl inte den bästa, samtidigt inte den sämsta. Det klart positiva är att det går fort att få den, då man äter utanför så tar det oftast upp till 2 timmar vilket gör att man äter bort 3-4 timmar om dagen.

På lektionerna tycker jag att det börjar gå bättre, förstår tillräckligt för att hänga med på viktigaste lektionen (den om kinesiska, grammatik och nya ord mm) och läraren förklarar även ibland på engelska om vi inte riktigt fattar. Dock är och kommer nog hörförståelselektionerna under en längre fortfarande vara helt värdelösa. Läraren (som är 155cm och ser ut att vara 14 år) spelar upp ett band där de pratar grymt fort. Jag fattar inget medan de som pluggat i Peking har lite bättre koll och kan svara på frågorna som följer. I övrigt är det läxor varje dag och även från fredag till måndag som skulle få alla bekväma och lite för slöa svenska elever att skrika högt. Vi har även läxförhör 4 gånger i veckan (tis-fre) där läraren säger nya ord och så skall man skriva ner tecknen som de säger. Det går än så länge helt ok, förmågan att trycka in saker med hårt plugg har man fortfarande kvar sen tidigare studier. Ena läraren kör att tre elever får skriva orden på tavlan för att sedan rättas och sågas offentligt. Hon är väldigt noga med varje liten böj på tecknen så det är omöjligt att inte få anmärkning men av det jag har sett än så länge så verkar hon vara lättsam.

I torsdags var bla jag en av de som råkade ut att få skriva på tavlan, en gammal hederlig svart krittavla som vi har kastat ut för 10 år sedan i Sverige. Kunde inte motstå frestelsen att lite snabbt dra naglarna nerför och den gav ifrån sig ett klassiskt gnisslande som ogillades av de flesta. Hade som tur var pluggat in orden på onsdagen så det gick ganska bra. Hade några tecken som jag aldrig lyckas komma ihåg som jag missade då också, det positiva med att stå vid tavlan är att om man anstränger sig riktigt mycket och vrider ögonen så att man nästan tittar in i sitt eget öra så kan man se vad den brevid skriver och få lite tips om man fastnar på något…

Har iallafall kommit igång med studierutinerna och jag har fått med mig Carlos med att köra på samma teknik som jag hade i Borlänge. Efter förmiddagslektionerna tar vi lunch på campus och sedan går vi tillbaka till klassrummet och gör läxor och pluggar lite nya tecken. Har ju fungerat fint för mig tidigare och än så länge känns det som rätt sätt, efter att ha gjort läxor i 2-3 timmar så kan man då klockan närmar sig 16 kila till rummet och känna sig nöjd samt att ha resten av dagen fri för att träffa kineser, cykla runt, ta en öl eller surfa lite på nätet mm.

Fick förresten tillbaka mitt paraply i onsdags som jag gav bort på söndagen, Shelley jobbade i området så möttes upp och tog en burgare på McDonalds (antar att det är hädelse precis som Pizza Hut men ibland är det gott med något man känner igen) samtidigt som jag fick möjlighet att öva lite kinesiska. Måste ta och ordna lite språkkompisar nu så att jag har någon att öva med och komma igång med språket.

Lämnade även iväg passet till International Office i torsdags, de skall ordna med våra uppehållstillstånd, känns inte helt ok att lämna bort det men de påstog att det skulle vara lugnt. Får väl hoppas att det inte tappas bort då det skulle ge en massa onödiga problem som jag inte hinner med för tillfället.

Igår ordnade skolan (läraren med läxförhör på tavlan) en tur till Bei Haiparken (北海公园). Jag och Carlos tog självklart våra cyklar dit istället och anlände ca 30 minuter före de andra som fastnade i trafikköer vilket även gav oss möjlighet att testa lite kinesiskt bröd samt ta en öl. Måste säga att cykeln är det bäst spenderade pengarna än så länge, dock har de även äkta kinesisk kvalitet vilket innebär att efter att ha stått ute i 3 dagar då det kom en regnskur så har den redan börjat rosta. Men kan väl inte begära så mycket då summan för hela cykeln väl är vad bara SKF-kullager skulle kosta till den.

Då vi väl kom in i parken så kilade vi runt, blev endel foton tagna samt att läraren visade lite Tai Chi (太极拳). Vi gick runt ön som ligger mitt i parken, har nog aldrig sett så stora näckrosblad som runt huvudön. Mitt på ön ligger en Vit Dagoba som är 39 m hög uppe på en kulle, på slutet sa jag och Carlos att vi kilar upp på toppen medan de andra begav sig mot bussen. Då vi hade kommit halvvägs så hade 4 klasskompisar (3 thailändskor samt en indonesiska, som vanligt kass på namn så kommer ej ihåg vad de heter) ångrat sig och vänt tillbaka istället för att kila till bussen så de hängde på uppför. Blev lite stressigt då parken skulle stänga men hann upp och tog några bilder, dock är det svårt att ta bilder däruppe då dagoban är så stor att det är svårt att få plats i kameran. Det jag tycker är mest konstigt är att den är massiv och det går inte att gå in i den utan är helt enkelt ett enormt vitt stenblock…

Efter att ha blivit bortjagade av vakterna för att de ville stänga så kilade vi ut, då det var dax för middag föreslog jag och Carlos att vi skulle kila till Hou Hai och ta lite mat. Efter lite diskussion så gav vi oss iväg till fots vilket var lite trögt så slutade med att jag och Carlos åkte tur och retur för att först lämna av två av tjejerna och sedan hämta de andra två.

Hamnade tillslut på en hotpotrestaurang, man får in en skål med urna i mitten där det ligger något extremt varmt (gissar på glödande kol) och sedan häller man vatten utanför som kokar och hålls kokande av glöden. Efter det så är det bara att kasta i alla möjligt som bereds innan man fiskar upp det. Åt lite olika kötträtter (får, nöt och gris) samt nudlar och lite kaninmat (grönsaker). Det var väldigt gott och annorlunda så kanske får försöka bygga en sån anordning i framtiden. Kilade sedan runt lite bland alla jobbiga inkastare innan det blev cykel tillbaka för kvällsaktiviteten KTV. Tjejerna åkte taxi.

KTV är kareoke och är väldigt stort i Kina precis som i Japan där de är som galna, det ligger ett ställe precis utanför universitetet så vi kilade dit, var någonstans runt 20 personer. Väldigt varmt i det lilla rummet, Bolette försökte pruta ner ölpriserna som var väldigt höga för att vara Kina med lyckades inte så bra med detta. Tillslut försvann hon och Renata med våra servitörer eller vad man nu skall kalla dem och kom sedan tillbaka efter en kvart med en massa öl och ville ha 50 Yuan fort så skickade över det till dem. Fick sedan veta att de hade lyckats övertala dem att de kunde kila utanför och handla öl och ta in (normalt ej ok) så 50 Yuan var lite dricks, gåva eller vad man nu väljer att kalla det för att få in ölen…

Maria ordnade fram Dancing Queen med ABBA så blev lite sång som var mer allsång (vilket döljde min vackra Pavarotti-röst), efter ett tag då det började dö ut lite så avslutade vi och kilade vidare. Tog en taxi till Wudaokou (där de största universiteten ligger) där det skulle vara party för nya studenter. Då vi inte var där förren runt 2 så började det även dö ut där och jag undrade vad jag gjorde där. Efter ett tag kom Maria och undrade hur länge jag funderade på att vara kvar och svarade snabbt “7 sekunder”. Vilket hon tyckte lät som en bra ide så slutade med att vi tog en ny taxi tillsammans med en spanjor tillbaka till skolan och en efterlänktad säng.

Nu skall jag iväg och kolla på ett lägenhet, är en tjej som hyr ut ett rum i en lägenhet som skall ligga typ 15 minuters cykelväg från skolan. Borde kunna passa ganska bra, skriver några rader om det senare.

Have started to get some routine for the days now efter receiving my campuscard. I have breakfast in the student canteens (some strange white bread filled with meat) before (or during) I go to class. Have also started to have lunch in the canteens and i can say that i have had both better and worse. You get something that might look good but after you have taken your first pieces you notice that its full of bones. I like if my food is free from bones, skulls and other things. One thing that also makes the food looks a little bit weird is that is served in some metal bown so it looks a little like dogfood… The best is that it goes fast, if I eat outside of campus it takes almost 2 hours so for both lunch and dinner you end up spending 3-4 hours eating.

In class it goes a little bit better, i do understand some things at the most important class that is about the language with grammar and so on. The listening class will still takes some months i guess before i can appriciate, we listen to tapes that goes really fast and then answers question. Hard to answer when you dont understand what they are saying…

Tuesday to Friday we have dictation on new words, one of the teachers always make someone write on the blackboard. On thursday i was on of the chosen ones, i had studied on the words so it went ok. Had some characters that i think is impossible to remember that i missed but other than that it was good.

Have started to study as i did earlier when i studied at the university. Carlos and I have lunch and then we go to the classroom to do the homeworks (have a lot of homeworks everyday) and it takes a few hours. But afterwords you can feel good and go out and eat, meet chinese people, bike around or do some other things.

Went to BeiHai park yesterday with the school, me and Carlos went by bike and arrived 30 minutes before the bus that got stuck in some traffic jam. The trip was nice, the park is located northeast from the Forbidden City. Walked around alittle bit and in the end me and Carlos went to the top of the hill in the park where there is a big White Dagoba while the others walked to the buss. After walking half way up 4 girls in the class had changed their mind and came running back. We hurried up to the top since the park was about to close and had some pictures before we left for dinner at Hou Hai.

Ended at a Hot Pot restaurant, you get some kind of boiling waterbowl where you throw in the food so you later can eat it. It was very nice and I had a lot of different dishes (noodles, cow, sheep, pig etc). Later on we went back to the university to go out for KTV (kareoke), its very big in China. We ended up being around 20 people and of course me and Maria had to do an ABBA-song, so we ended up with Dancing Queen and every one was singing along so my singing (almost as good as Pavarotti) wasnt heard to much. The party was dying after a while and we took a taxi to Wudaokou where it was going to be a party for new students but also that party was dying so ended up taking a taxi home and to the bed.

Now i will go and have a look at an apartment, will write about it later.

Igår besökte jag fågelboet och kollade runt lite. Hade bestämt att jag skulle möta en soffsurfare där från Shanghai för att titta runt lite. För de som en vet vad det är så kallas det couchsurfing och är ett webbcommunity för personer som vill träffa lite vanligt folk då de reser och inte fastna i alla vanliga turistfällor. Ger även möjlighet till att resa lite billigare då som namnet antyder så bor du på någons soffa och slipper lägga semesterkassan på hotell. JAg gick med för 2 år sedan då jag åkte på min europatur med motorcykel eftersom jag åkte själv och tänkte att det var ett bra sätt att träffa lite folk. Gillade det verkligen då jag hade en tjej som guidade mig runt i Warzawa, bodde hos en i Krakow och träffade en massa personer i Prag. Det gav verkligen lite extra skojigheter på resan.

Efter det har jag haft lite olika personer som har surfat hos mig från lite olika delar i världen, bla Mexiko, Turkiet, Kina och Australien. De har även en grupp här i Beijing som anordnar lite aktiviteter lite då och då så kommer nog att hänga med på lite olika saker under tiden jag är här.

Shelley som soffsurfaren hette som jag skulle möta var sen så under tiden gled jag runt lite vid stadion. Då det är många kinesiska turister där som typ aldrig har sett en västerlänning så var det runt 10 personer sammanlagt som kom fram och ville ta bild med mig. Ett tjejgäng var riktigt stolta, de tackade, bugade och tog i hand för att visa sin uppskattning för bilderna de fick ta med mig. Visst är det lite freakshow men kul att känna sig som en kung =) samt att jag fick chansen att försöka prata lite kinesiska.

Efter vissa telefonsamtal med försök att förklara var jag väntade så träffade jag Shelley och vi kilade in på arenan. Det är en riktigt fin stadion, den ser helt klart häftigare ut utifrån än insidan då det blir som en vanlig stadion även om den är riktigt stor. Hoppas kunna kila dit på någon konsert eller idrottsarrangemang. Gick ett varv runt läktaren och tog lite bilder innan det var dax att kila ut och tittar runt på resterande delar i olympiabyn. Gick förbi vattenkuben och det skall visst vara möjligt att betala 50 Yuan för att gå in där och sedan få simma, kan ju vara kul att ha gjort så får se om det blir någongång.

De hade en fotoutställning med bilder från OS och alla guldmedaljörer var representerade på bild. Dock gick det ju lite småkasst åt Sverige men fanns en stor bild på Jörgen Persson då han skrev autografer åt kinesiska barn samt sveriges handbollsdamer som spelade match. Det var många fina bilder som visade fackelstafetten runt om i världen samt oförglömliga händelser från OS. Är normalt inte så mycket som kan få mig rörd men idrottsmän och kvinnor som har kämpat hela sitt liv för en sak och som du sedan får se lyckas och den glädjende utstrålar är otrolig. Gråter inte till film utan då är det närmare att fälla en tår till ett riktigt bra sportögonblick, speciellt då tv-sporten med Albert Svanberg i spetsen har regisserat det till en otrolig saga. Efter att vi hade kollat på lite bilder så skulle Shelley iväg på middag så sade hej då och jag offrade mitt gamla paraply som knappt hänger ihop då jag hade en regnjacka och hon bara sommarkläder. Ingen direkt större förslust mer än det personliga värdet, köpte paraplyet på Touring Butiken för 6 år sedan då jag jobbade där så det har varit med mig världen över… Kan köpa ett nytt för 10 kronor här i Peking som även klarar av mer än 1 m/s i vind.

Jag fortsatte att kila runt lite vid de olika stadiorna innan jag senare begav mig tillbaka med tunnelbana till Campus. Åt på en skum restaurang utanför campus där de hade nudlar som specialitet med kokade benpipor vad det verkade. De delarna som man itne ens orkar bry sig om i oktober efter älgjakten. Slutade med att jag köpte lite bananer efter vägen samt en minikebab för 3,50 så att jag itne skulle hungra ihjäl. Kan konstatera att man får äta både bra och dåliga saker här.

HAr äntligen fått upp lite bilder från de fsom ni kan kolla på under fliken Gallery.

Went to the Bird nest yesterday and the other Olympic arenas. Met up with a couchsurfer from Shanghai, she was a little bit late so while i was waiting there was about 10 people that came up to me to have a picture. It was one group of girls that was were happy, they bowed and shaked my hand and said thank you 50 times for letting them take a picture with me. A littel bit weird but very good for the self-confidence and i got to speak some chinese so that was good.

When Shelley (the couchsurfer) arrived we went into the arena and looked around. Its a very impressive place but i think its most impressive on the outside, the inside is like other stadiums. The journey then continued to the waterqube and some walking around the arenas. They had a photo exchibition from the games with great sports events. I really like big sport happenings so it was very interesting to see all the pictures. She then had to leave for dinner and i stayed for some more times. Walked around a little bit before i went back to campus with the subway. Had a not so tasty dinner on the way, some noodles in strange sauce so i grabbed some bananas just outside campus.

Finally I have added some pictures from the first days.

Fredagens salsaäventyr gjorde självklart att lördagen blev lidande, som alltid kommer man hem lite väl sent. Kvällen slutade fört kl 05 hemma i sängen efter att först ha varit på ett ställe där det var lite pubkänsla men ändå med lite mer partystämning. Det låg på två våningar så nere hade de lite mer disco och på andra våningen var det lite pub. Var ett bra ställe så dit kommer vi nog tillbaka till, vid 2 snåret eller något sånt så gick vi över gatan till salsastället. De hade ett band som spelade så trevligt med lite levande musik. Fick  lite enkla danstips av Vincent och blev ltie mer att vi körde gruppdans som det kan bli då man är ett gäng som är ute. Dansen gick skapligt men jag och Carlos kilade ut efter ett tag för att stilla vår hunger på andra sidan gatan där de hade lite grillspett (finns verkligen överallt och är väldigt gott).

Lördagen blev som sagt lite lidande av att det blev sån sen sänggång men gjorde det enda vettiga då man är lite bakis. Lät helt enkelt bli att tänka på det och satte igång att skriva en spec till jobbet hemma i Sverige då jag gick upp vid 12-tiden. Lite efter 15 ringde Carlos och undrade om jag var sugen på att ta cyklarna ner till centrum. Undrade vilket center och han sa Himmelska fridens torg då han inte hade sett något runt där. Lät väldigt kul så var snabb att hänga på, så efter en väldigt snabb förberedelse möttes vi 30 minuter senare utanför huset. Kollade lite på våra kartor och siktade hur vi skulle åka, sväng vänster vid första McDonalds… Var ett bra riktmärke då vi kom till det efter 2 km och kunde vika av. Efter lite mer cyklande så hamnade vi på en av de stora shoppninggatorna och upptäckte att jag såg en HM-butik. Stolt svensk som jag är fick jag Carlos till att stanna för att vi skulle kunna kila in i butiken, kan väl säga att det såg ut som i Sverige fast lite lägre priser och mer kineser i butiken.

Vi tog oss sedan vidare och efter ett tag bredde både väg och cykelbanan ut sig väldigt mycket. Delen för cyklister var nog nu 10-meter bred och vi började närma oss himmelska fridens torg.

Då vi kom fram var det stora avspärrningar och vi undrade vad det skulle vara, det gick inte att gå framför Maotavlan samt att folk stog samlade runt om. Nyfiken som man är så stannade man mitt i men blev snabbt bortviftad av en vakt så gled en bit framåt, började fundera om det skulle vara något tal eller något annat spännnade. Lyckades parkera cyklarna och kunde ta lite bilder innan vi gick över till torget. Mötte några kineser som ville att vi skulle hänga med dem istället till andra sidan (där vi kom ifrån) då det ända var så mycket folk så man såg inget. De sa att det var dax för flaggcermoni, varje dag i soluppgången iallafall då den bör vara (ser inte alltid solen för det konstiga täcket som hänger över staden) så hissar de den kinesiska flaggan och i solnedgången så tar de ner den. PErfekt att komma vid det tillfället, vi sa åt kineserna som tyckte att vi borde vända att det inte var något problem då vi ändå ser över alla…

Under cermonin såg vi som väntat ganska bra, det kom ett gäng militärer och marcherade för att sedan väldigt strikt ta ner flaggan innan de sedan återvände där de kom ifrån. Det var en av ingångarna på sidan av där Maos porträtt hänger.

Tog sedan en liten promenad runt på torget förbi Maos gravkammare, People Hall (där Kina har sitt parlament) och ner till södra delen på torget där det är två gamla portar (finns endel runt om i Peking) som jag tror har används i i tidigare försvarsmurar. Polisen började sedan jaga av alla från Torget genom att ropa i mikrofoner och om möjligt se lite striktare ut. De stänger visst ner själva torget under natten innan de öppnar det igen nästa dag. Vet ej varför men antar att det är för att skydda sig mot vandalism som ändå inte verkar existera i Kina.

Nu var det fritt fram att gå framför Mao efter att flaggcermonin var klar så passade på att göra det innan vi gled vidare med våra cyklar. Det blev den yttre muren runt förbjudna staden samt att vi stannade framför själva huvudporten, passade på att ta några bilder då det var lugnt och nästan fritt från folk. Dock hade min batteriindikator börjat blinka den sista tiden och extrabatteriet låg som alltid vid sådana tillfällen kvar hemma.

Började sedan turen tillbaka genom att runda Jingshan parken som ligger direkt norr om förbjudna staden. PArken är byggt på och runt en kulle som är konstgjord. Kullen kommer ifrån all jord och annat material som grävdes upp då de byggde vallgraven runt Förbjudna staden och är högsta punkten i centrala Peking.

Efter att ha kört genom lite galen trafik, Carlos höll på att bli rammad av en buss och jag av en bil men det fungerar ändå väldigt bra. Att ta sig igenom en stor korsning går bra då alla tar hänsyn till varandra och så länge som det är fritt så kan man åka vilket resulterar i att man ibland står mellan 5 och 6 filen av 10. Vi passerade sedan Hou Hai som är ett barområde uppbyggt runt några sjöar en liten bit nordväst om Jingshan. Området ser väldigt fint och trevligt ut och det kryllar med restauranger och barer, dock även av inkastare som självklart menar att deras ställe är bäst och dit man bör gå.  Då vi bara var där för att kolla så lät vi oss inte övertygas utan efter en promenad runt en del så gav vi oss av hemåt då Juan och Vincent ringde och undrade om vi skulle med och äta lite.

6 timmar efter starten av vår roadtrip på cykel var vi tillbaka, lite öm i baken var man men det var en riktigt trevlig och annorlunda tur. Dagen avslutades med mat på en restaurang utanför campus som inte direkt var någon höjdare men det roliga var att 3 kinesiska studenter frågade om de fick sätta sig ner vid oss. De hade varit i Peking i en vecka och var väldigt glada att få prata med några västerlänningar, antar att det var några av de första de såg då de tog mycket kort och verkade känna sig riktigt stolta. Vi fick nummer till dem så antar att vi kommer att höras igen, det kan ju kanske var en möjlighet att träna lite kinesiska vilket är väldigt viktigt samtidigt som de kan pröva lite engelska. Då inte maten var någon höjdare så begav vi oss sedan och handlade några grillspett så man kunde få något i magen…

The salsaparty on friday made me suffer yesterday because of to little sleep and a little bit hangover.  But did the best thing, tried to forget about it and did some work instead. LAter in the afternoon Carlos called and asked if i would like to go on a roadtrip with our bikes. I said yes and 30 minutes later we met downstair.

After biking through some chaos traffic we ended up at the Tianan men square and it was lots of guards and people there so we wondered what that would be.  Perhaps some kind of speach? We ended up just when they were going to have the flag cermony in the evening when they lover the chinese flag, due to our lenght it wasnt too big problem to see anything but some smaller chinese people had a hard time due to the small crowd that was gather.

Afterwards we walked around in the square before we continued the biketrip around the outer wall of the forbidden city. IT was very quiet and nice and almost no people around. FRom the north gate we went around the Jingshan park, it is build from the dirt and other things they dug out when they contructed the moat around the forbidden city and is the highest peak in the center of Beijing. Then we contiuned to the Hou Hai which is a bar and restaurant area around some lakes, its a very nice place but annoying workers for the different bars want you to just enter their bar. Due to the fact they we were only seightseeing we just walked around for 15 minutes before we headed home again.

6 hours after the start of the trip we were back again, it was a nice tour and we saw a lot of stuff. I took some picture that i hope to be able to publish later on today, just have to do some sorting.