Fanns ingen tid att vila efter de hårda strapatserna på muren och det var trötta ben som möttes senare på kvällen vid Pekings västra tågstation för att ta nattåget till Zhengzhou. Äventyrarna var jag, Jan och Larissa och hade köpt hard-sleeper dagen innan till tåget.

Var lite orolig att det skulle vara riktig boskapsvagn precis som då jag tog tåget mellan Zuzhou och Guilin men lyckligtvis kändes det mycket fräschare även om det var fullt i vagnen. Vi blev helt klart de mest uttittade resenärerna och flera nyfikna tittade fram… Bland annat en magiker från Zhengzhou, det var en kille som studerade i Peking men bodde i Zhengzhou. Han hade lärt sig några korttrick och andra lite enklare trolleritrick som han mer än gärna delade med sig av.

Jag sov som vanligt urkasst på tåget och kände mig rätt sliten då vi kom fram till Zhengzhou, Jag och Larissa gick för att köpa biljetter medan Jan kilade på McDonalds. Då vi kom fram till biljettluckan och började fråga efter biljetter fick vi den fruktansvärda nyheten att alla biljetter var slutsålda. Det första som gick var klockan 02:00 på natten och det skulle innebära att Larissa bommade ett viktigt jobbmöte på måndagsförmiddagen samt att jag fick lov att skippa lektionen. Kom då ihåg att jag hade läst på nätet att busstationen låg på andra sidan mot tågstationen så då den värsta chocken hade lagt sig så föreslog jag att vi skulle kolla där.

Lyckligtvis fanns det plats på två av nattbussarna som skulle ta ungefär 10 timmar till Peking så köpte biljetter till en avgång 18:45. Mötte upp Jan och började sedan med det intressanta jobbet att hitta en bil/taxi som ville köra oss runt för dagen. Första budet vi fick var 1300 yuan som vi snabbt avvisade och efter att ha frågat några vanliga taxibilar bestämde vi oss för en dam som ville ha 600 yuan. Då vi hade åkt 500 meter sa hon att vi även måste betala vägtullar på 160 vilket gjorde oss lite bittra då hon inte nämnt det tidigare så prutade ner det med en 10:a så det skulle bli 250 var.

Går inte mer än att säga att hon körde lugnt vilket gjorde att man lite bittert ångrade att man hade valt henne men vi var iallfall på g. Vi ville först åka till Longmengrottorna och sedan till Shaolintemplet för att kunna anpassa tiden där på ett bra sätt, det gick dock inte enligt henne. Vi skulle passera Shaolintemplet på vägen så hon förespråkade att vi skulle åka hårt dit istället. Larissa ringde tom upp en kinesisk kompis som försökte prata med henne men han hade också det vanliga kinesiska tänket att damen sa ju att det är bättre på hennes sätt och då kan man ju inte ändra. Så vi fick ge oss och sa att ok vi åker väl till templet först, förklarade för Jan att det här är ett av Kinas största problem att de har väldigt svårt att tänka utanför ramarna och att det här är var en helt normal diskussion.

Den sista biten mot templet låg det olika kungfu skolor där man såg ungdomar i olika åldrar träna. Väl framme blev det en diskussion med chauffören som ville ha 300 då hon kört oss första biten. Vi vägrade då det var så mycket att hon förmodligen skulle dra och leta andra körningar så blev att ge hon 100 yuan vilket hon ropade lite bittert över.  Då vi hade räknat ut att vi nog som mest hade 2 timmar på vardera stället så blev det snabbt att köpa biljetter och kila in. Blev buss in och i den ställdes vi inför valet att åka till en linbana för att åka upp på Song Shan som är ett av de fem heliga bergen. Trippen upp skulle ta iallafall 90 minuter vilket skulle göra att vi nog inte skulle hinna med att titta på templet. Slutade med att vi bestämde oss för att stanna nere i dalgången, något som senare visade sig vara fel val…

Vi hoppade ur bussen vid Pagoda skogen som är ett gäng med små Pagoder som egentligen är gravar, var inte så mycket att se så vi kilade vidare till själva Shaolintemplet. Var likt de flesta andra tempel som jag sett i Peking förutom att munkarna var mycket yngre än i andra tempel. Kilade runt och hamnade mitt i munkarnas frukost/lunch och blev även inbjudna att vara med om vi hade varsin matskål vilket vi inte hade.Blev istället att forstsätta lite runt, Jan fick testa den obligatoriska fotograferingen med ett gäng kineser som tyckte det var spännade att vara på en bild med en lång västerlänning.

Försökte få en munk att ställa up på en bild i lite actionformat och lyckades nästan med en men verkade som att de hade väldigt strikta förhållningar av att inte stå mer än vanligt på bild. Antar också att de känner sig lite förlöjliga då nån turist vill att de skall så bara att ge upp. TRäffade dock på en kille i 25-årsåldern som nu var munk i templet och från Frankrike (50 ord engelska men Larissa kan franska så hon fick vara tolk), han hade varit till templet 2 gånger tidigare och hade nu bestämt sig för att vara här i 3 år. Fick lite svar men han hade bråttom iväg så många frågor kvarstog, exempelvis: undrar vad hans familj tycker? Vad skulle ens föräldrar säga om man kommer hem och säger att jag har bestämt mig för att leva som munk i 3 år…

Efter tempelvistelsen var det bara att kila mot parkeringen igen då vår tid var ute. Hjälpte Jan med att pruta på en t-shirt på vägen som jag har för mig att de ville ha nånstans runt 100 yuan för. Sa att det var helt otänkbart och sa åt honom att erbjuda 10 yuan genom att ta upp det ur fickan. De försökte slingra sig men accepterade tillslut budet, Larissa var chockad över att vi lyckades få ner priset till 10 yuan. Templet var som de flesta andra tempel och bästa valet hade nog varit att åka upp på Song Shan och sedan kila igenom Pagodaskogen och templet på 15 minuter… Bittert kunde jag konstatera att det var det 3:e heliga berget som jag missade att besöka, de övriga var ju Hua Shan i Xian och Emei Shan i Sichuan.

Åkte vidare med vår lugna förare och det var inte alls så långt till Longmen, passerade ett antal anläggningar för gruvdrift och har tidigare läst att Henan provinsen där där vi nu befann oss har många gruvor. Luften kändes väldigt skitig om man jämför med Pekings. Promenerade bort till grottorna som var väldigt fina, är imponerande att se och tänka sig hur mycket jobb som ligger bakom alla skulpturer. Tyvärr så förstördes många figurer under kulturrevolutionen, detta genom att ansikten och händerna hackades bort.

Det var endel trappor att kila uppför och då vi var ganska möra sedan gårdagens tur till muren så smärtade det varje steg som man tog. Då vi kom till mitten av grottorna tvekade Larissa om undrade om det verkligen var nödvändigt att gå uppför dessa, svarade med att den här delen vi har åkt hit för att se så bara att jobba på. Då vi kom upp förstog hon varför, det var Longmens huvudstatyer som är ca 10-15 meter höga. De är väldigt detaljerade och mäktiga att se, Jan ställde den enkla men ändå intressanta frågan: Varför? Kunde inte mer än hålla med samtidigt som jag tänkte på saltgruvan i Krakow som jag besökte för några år sedan, där arbetarna som istället för att gå upp ur gruvan på sin lediga tid stannade kvar och karvade skulpturer och ett av rummen är bla en kyrka full med kristna symboler…

På vägen ut blev vi attakerade av fanatiska försäljare som ville sälja små buddastatyer så bara för att bli av med dem slutade det med att jag köpte ett antal för sammanlagt 10 yuan. Kilade även förbi ett tempel som en högt uppsatt inom militären tidigare hade fått för trogen tjänst. Då de gjorde om det till turistattraktion borde de nog ha använt en bättre skylttillverkare då jag inte kunde se en enda skylt med riktig engelska. Kan även nämna att informationsskylten om hela Longmen grottorna var uppsatt fel med text från höger till vänster…

Då vi åkte runt hade vi även kollat vad vägtullarna slutade på och sammanlagt var det 110 yuan så när vi var tillbaka i Zhengzhou gav jag damen 610 yuan med motiveringen att tullarna inte alls var så dyra som hon sa vilket fick henne att bli galen. Hennes redan ljusa röst gick upp i en pipig nivå som nästan kunde spräcka glas så för att inte tappa hörseln totalt gav vi henne de sista 40 kinesiska.

Då vi fortfarande hade 1 timme till avfärd så blev det middag på den välkända restaurangen McDonalds och handlade lite proviant till bussresan. REsan tillbaka blev ett lite annorlunda äventyr, efter att vi hade stigit på bussen och lagt oss på våra platser konstaterade vi att sängplatserna var byggda för personer upp till 170cm. Jag och Larissa låg skapligt medan Jan höll på att bryta benen i den plåtlåda som gick in under framförvarande resenär där man skulle placera fötterna. Höjden var väl heller inte något att hurra över och hade jag kapat av huvudet hade jag kunnat sitta upp. Men vi kunde glatt konstatera att det var en annorlunda resa och att Jan inte direkt fick den vanliga turistgruppsresan i Peking.

Tog mer än en timme innan vi lämnade Zhengzhou då de först åkte till ett annat ställe för att plocka upp folk och efter att ha genomlidigt nästan 2 timmar med kinesisk kareoke som de visade på tv:n blev det paus vid ett rastställe. Fick se den längsta fordonsstransport jag någonsin spanat, in den hade cirka 30 kinesiska minibussar på flaket. Kvällen avslutades sedan med en dubbad 80-talsaction med Dolph Lundgren i huvudrollen.

Vaknade till runt 2 och konstaterade att vi nästan stog stilla och att det snöade för fullt. Var kallt vid fönstret där jag låg och såg även att de hade lappat fönstret med näsdukar som nu var blöta av snö och kondens. Då vi höll ungefär 5 km/tim så förstog jag att det nog skulle bli svårt att komma fram till 05:00 som var vår planerade ankomsttid. Försökte sova lite till och då det förjade ljusna runt 6-7 tiden spanade jag in några skyltar vid vägen som räknade ner lite då och då (för tillfället var de på 189).  Efter ett tag fick jag min misstänke bekräftad av chauffören att det var antalet kilometer kvar till Peking som visades. Så meddelade Larissa att hon nog kunde ställa in mötet och jag bommade min första lektion i Kina. Då vi åkte äve provinsgränsen fick vi kila ur för att polisen skulle registrera vilka som kom in, lyckligvis hade jag med mig mitt pass sedan fredagens polisregistrering. Vet ej hur det hade gått annars men de verkade inte så noga och var mest intresserade att veta var man kom ifrån och titta på passbilden för skojs skull.

Efter 15 timmars bussresa var vi äntligen framme i Peking, visste dock inte riktigt var (mer än någonstans i väster) men efter lite krångel fick vi tag på en taxichaufför som kunde köra oss till närmsta tunnelbanestation. Kan väl säga att det var riktigt skönt att komma hem och lägga sig och vila på sängen efter en mycket intensiv helg.

There was no time to rest after the Great Wall trip, later on in the evening we met up again (not Marco) to go by the night train to Zhengzhou. The train had a better standard than the one I travelled with between Zhuzhou and Guilin so it ended up beeing a good trip even in the hard-sleeper.

Got a huge problem when we got to Zhengzhou, all the train tickets were sold out. Can say that we were shocked to get info that we were stuck in Zhengzhou but then i remebered that the bus station is next door to the trainstation. We were lucky to find out that they got tickets for a night bus.

After some bargaining we found a taxi that agreed to drive us during the day. HEaded for the Shaolin temple first even if we wanted to start with Longmen but the driver didnt want to… Since we had a limited amount of time we had to skip to go up on the holy mountain Song Shan. So instead we started by visisting the PAgoda forest, its actually a grave yard with pagodas that have different heights and then we headed for the actual temple.

The temple looked like the ones i have visited in Beijing but with the difference that the monks were younger. Met a guy from France that lived there and was going to be a monk for 3 years. Wonder what you say to your parents if you are going on such a trip. Took some pictures and Jan got to try to be in a chinese family photo. It would probably had been a better choice to go up on Mt Song and then rush throuch the temple for 15 minutes but always easy to say afterwards…

Found our taxi and headed for the Longmen Grottoes, its a lots of  small caves with buddist statues. Can imagine that it has taken a lot of time to construct them. Had to climb some stairs and the legs hurt a lot after yesterdays trip on the Great Wall but just to suffer a bit and continue… The site is nice but they should have had some help when creating the english signs, i didnt see one that was correct. They even put up the information sign about the caves reading from right to left…

Had dinner at McDonalds back in Zhengzhou and bought something for the trip before going on the bus. The beds were contructed for people reaching a maximum of 170 cm so can say that the night wasnt to comfortable. Got some sleep after watching a dubbed movie from the eighties with the swedish actor Dolph Lundgren as the main character. Woke up later on in the night and could see that it was snowing a lot and we almost didnt move.

When the sun rise (about 6 or 7 AM, were suppose to be in Beijing at 5AM) i could see that we still had 190 km to go so just to try to relax and not freeze to death in the cold bus. Arrived in Beijing about 5 hours late and then it was just to go back home to lay down and get some rest.

Förra veckan hade jag besök av Jan som är en gammal klasskompis från Borlänge. Det blev ett ganska intensivt turistande men var trevligt, självklart började resan med den obligatoriska registreringen hos polisen där det var knökfullt med kineser så tog lite längre tid än väntat.

Under veckan som hade gått hade jag spanat på vädret för att kunna besluta vilken dag som vi skulle åka till den kinesiska muren och även spenderat endel tid med att kolla på lite olika platser och möjligheter att ta sig dit. Jag fastnade för Jiankou som är ett ställe lite svårare att komma till men som är helt orestaurerat samt bjuder på helt underbara  vyer. Genom att åka dit kunde jag planera upp en egen tripp som bestog i att vi kördes till Jiankou och sedan hämtade chauffören oss i det mer turistiga Mutianyu (慕田峪). Kollade med samma chaffis som vi tidigare använde då vi åkte till skjutbanan och han kunde köra oss för 600 yuan, då han inte kan ett ord engelska så var jag lite stolt att jag lyckades förklara vad vi ville göra samt att vi faktiskt hamnade på rätt ställe…

Vi laddade upp kvällen innan med en Pekinganka medan jag berättade om planen och att vi även skulle få med två brasilianare på turen, Larissa samt hennes kille Marco. Då vi bodde på totalt olika ställen om stan hade vi bestämt att mötas mitti där även chauffören kunde komma och plocka upp oss.

På morgonen klockan 08:00 infann jag och Jan oss i Dongzhimen, chaffisen var också där men våra brasilianska medresenärer hade dock siesta. Ringde och kollade med Larissa som sa att de var på väg och de dök upp efter ett tag så vi kunde åka runt halv nio. Kan konstatera att bilen som var en Volkswagen Polo inte riktigt hade de benutrymme man önskade som fullvuxen västerlänning. Är säkert inget problem för 5 kineser men 4 västerlänningar och en kines fick det lite trängre men det fungerade skapligt.

Det var en lång och halvseg resa bort mot starten på våran dagsvandring och efter närmare 2 timmars färd kom vi till en vägbom där det stog skrivet: this part of the Great Wall is closed to the public.  Vet inte om det var orsaken till att biljetterna som vi betalade vid bommen (det som alltså ej var öppet för allmänheten) såg ut som att vi skulle in på en potatisodling. Normalt brukar biljetterna i Kina ha en riktigt fint motiv av det man besöker men inte här. Fick lite instruktioner av föraren hur vi skulle gå och såg topptornet som vi skulle besöka samtidigt som han sa att det är väl 500 m dit. Tänkte genast att det är några kilometer då det var rejält långt bort.

I början var det lätt att följa den väl upptrampade väg som fanns mot muren men då vi började komma in i skogen och det blev mer och mer klättring så blev det inte lika självklart. Som tur var hade några andra gått där några dagar tidigare så det fanns några få fotspår att följa. Vissa ställen hade snön blåst över stigen och Larissa var ltie skeptisk till om jag verkligen visste vart vi skulle. Klättringen upp till muren var lite längre än 500 m och var nog snarare 500 höjdmeter som avverkades innan vi kom upp på ett ställe mellan det så kallade Oxhornet (牛角边) och Zhenbeilou (正北楼). Då jag hade planerat endel på nätet innan så var Zhengbeilou ett måste även om det var i fel riktning för att kunna få en riktigt bra vy över den kinesiska muren i Jiankou som innehåller några av de farligaste delarna på muren med delar som är så branta som 80 grader.

Då jag skickade mail till Larissa om trippen fick jag ett väldigt nervöst svar då hon tyckte att det såg väldigt farligt ut på bilderna från Jiankou men efter att ha förklarat att vi bara skulle njuta av utsikten åt det hållet så blev hon lugnare. Efter att ha tagit några bilder där vi kom upp på muren så blev det att röra sig mot Zhengbeilou. På vägen dit såg vi några kineser som tog som upp dit söderifrån vilket innebär en riktigt brant och farlig klättring, de jublade högt då de kom upp och blev lite lätt chockade och tvärtysta då de fick se Jan och började istället fika.

Väl uppe vid Zhengbeilou hade man en helt underbar utsikt och är helt klart den häftigast som jag har sett av muren. Många brukar räkna den samt även Jinshanling som jag varit till tidigare som de vackraste och mest fotograferade för vykort och bokomslag. Men då Jinshanling numera nästan är fullt renoverad så känns det inte lika spännade och Jiankou är så mycket mer extrem då man ser muren går upp och ner för branta bergstoppar.

Här uppe på toppen blev det självklart en massa kort och sedan även en välförtjänt lunch, jag och Jan knäppte varsin iskalla Tsingtao som ju kändes helt rätt i det kalla vädret… Verkade även som att alla hade tagit med mat till samtliga vilket gjorde att vi iallfall inte behövde svälta. Nyfiken som jag alltid är så kunde jag konstatera att det borde gå att kila ner en bit västerut från Zhengbeilou (inte dit vi skulle som var öst) så efter maten fick det bli en tripp ett par hundra meter bort tills det blev väldigt brant men borde kunna gå att fortsätta en bit till. PRatade med en kines som kom ifrån andra hållet och han bekräftade att det väl ganska svårt ännu längre bort men vore spännade att titta förbi en sväng. PRecis som jag alltid har önskat se Sky bridge i Simatai (muren är 40 cm bred och endel turister har dött där).

Så efter att ha avverkat ett antal höjdmeter till var det dax att kila österut, jag tyckte att det gick fint att gå (alla höll nog inte med) även om muren var lite av ett stenröse på sina ställen. Då vi hade kommit bort till Oxhornet konstaterade vi att det var klart brantare än vad vi hade trott och det var mest sten som låg huller om buller där vi skulle gå. Upp gick lättast då stenarna låg ganska fast medan det på vägen ner gick väldigt brant och det låg rullgrus så man fick passa sig. Däremot var kanterna på den här sidan i bättre ordning så gick att hålla i sig för att ta sig ner. Det var helt klart den svåraste delen då den korta delen väster om Zhengbeilou som vi besökte hade mer ordnade stenar i branta trappsteg.

Efter oxhornet var det inte lika utmanande och vi kunde gå vidare utan allt för stora hinder. På ett ställe hade även det mest av muren rasat, det konstiga var att det var på ett av de platta ställena så man undrar ju hur de har byggt då det håller högst upp på spetsiga bergstoppar men ej på plattmark.

Då vi kom in på Mutianyus restaurerade murdel så tappade jag som alltid endel av den historiska känslan. Dock var det inte lika extremt som i Badaling men tyvärr har ex turister kladdat sitt namn med krita på muren. Det enda som går att glädjas åt är att det är de restaurerade delarna de kladdar på och originalmuren som besöks av de som är större entusiaster och vill få ut lite mer av sin resa klarar sig fint, iallafall än så länge. Den här sträckan av muren blev mer och mer en transportsträcka till vår stackars förare som stog på parkeringen och väntade på oss. Då man tittar på muren så ser det itne så långt ut men då de hela tiden går kraftigt uppåt och neråt så känns det rejält i benen.

I Mutianyu finns det även två linbanor så att turisterna kan åka upp med en och promenera en kilometer för att åka ner med den andra. Att ta en linbana ner kändes på vägen till Jiankou helt otänkbart men nu då vi närmade oss så infanns sig tanken i de flestas huvuden. Dock så var den linbanan närmast Jiankou stängd vilket gjorde att det nog skulle vara lika långt att gå till den andra som att gå ner till parkeringen. Slutade helt enkelt med att vi promenerade ner och mötte upp vår chaufför för en tröttsam hemresa.

På vägen tillbaka kunde vi konstatera att det hade blivit en riktigt lyckad tripp och Jan var redan helt nöjd med sin resa till Peking. Jiankou var verkligen ett häftigt ställe på muren och om jag hinner med under våren så kanske det blir ännu ett besök. Vi började även planera söndagens aktivitet som skulle bli en tur till staden Zhengzhou för att se Shaolintemplet samt Longmengrottorna.

Last week i had a friend (Jan) visiting from Sweden so of course we hade to visit the great wall, two friends (Larissa and Marco) from Brazil also joined. Had checked the weather for the best travel day and also a new and interesting part to visit at the wall. the choice ended up being Jiankou that is located west of Mutianyu so arranged a hike on my own from Jiankou to Mutianyu. Have seen really cool pictures from Jiankou and now i can say that it was really worth the trip.

After a long and hard trip in a Volkswagen Polo we came to the small town Xizhazi where our car left us  for the hike. It had been snowing some days before but we were lucky that some people hade went there before so there was some foot prints to follow. It took us about 2 hours before we reach the top tower Zhengbeilou, its definetly possible to do it faster but we were definetly not there to rush but to enjoy the Great Wall. The view from the tower was really amazing and its just to follow the wall when it goes away over the moutain.

Had lunch and took a lot of pictures before walking down a bit on the west side of Zhengbeilou, after about 200 meter i turned around since it started to be really steep but should be able to continue some bit more without too much troubles but it was a long way to walk to Mutianyu so needed the time for that.

REached the part called the Oxhorn after a while and it ended up being one of the biggest challanges for the day. The wall was in bad condition with a lots of stones laying all around and on the side we were going down it was really steep and easy to fall. But we took it carefully so it wasnt a too big problem.

After this the wall was more easy to hike and when reaching the Mutianyu restuarated parts some of the historical feeling of course got lost. But it was still nice and nothing like Badaling that has commercial sign by the wall so you just feel it could be located at some other place in the world. The wall still went up and down steep hills so our legs got more and more tired. IT was a well deserved rest when we got to the car and could rest. But couldnt rest too much since needed to discuss and plan the trip to Zhengzhou that was scheduled for the night…

De senaste 3 måndagarna har spenderats på the Bookworm i Sanlitun. Det är en kombinerad bokhandel, bibiliotek och bar, varje måndag kör de en liten frågesport där man i tävlar i lag om alla möjliga konstiga ämnen. Det största problemet för mig och mitt team är att de flesta frågor har sitt ursprung i USA eller runt brittiska öarna (han som gör frågorna kommer från Manchester) och då det är jag och mina brasilianska vänner som tävlar så är det inte helt lätt alla gånger.  Speciellt om man skall känna till boktitlar eller statyer mm på engelska som man bara har hört det svenska eller portugisiska namnet på.

Kan förresten nämna att lagnamnet är Not Yet vilket vi kom på genom hårda diskussioner första gången jag var med. Veckan innan hade de kallat sig typ the brazilians men funkade ju en riktigt med en svensk i laget. Medan vi funderade som mest kom han som har hand om tävlingen och frågade om vårt lagnamn och Larissa svarade snabbt Not Yet för att få mer tid men han sa bara ok och skrev ner det. Vi satt lite lätt förvånade men tyckte att det blev ju en lite lustig lösning på vårt namnproblem så fick funka.

På något udda sätt har det blivit att jag har lärt känna mer personer från brasilien än från något annat land. Träffade bland annat ett par som håller på att starta upp Brasiliens ambassad i Nordkorea då jag var på Anas födelsedagsmiddag (hon var en av de som firade med mig i Xian). Var riktigt intressant att höra vilka problem de ställs inför och en vecka varje månad åker de till Peking för att kunna köpa saker och kommunicera med omvärlden… Var även på födelsedagspartyt jag blev värvad till laget då de beklagade sig att de hade varit där någon dag innan och fått en massa konstiga frågor, bland annat hur många ben finns det i kroppen. Då de sa det utbrast jag snabbt 206 och de blev helt chockade att jag kunde och så var man kvalificerad.

Idag var iallfall Not Yets stora dag i tävlingen där man mest vinner äran (samt en flaska vin). Fick nog lite smyghjälp av att the Bookworm har speciella temadagar just nu vilket gjorde att det började senare och nog skrämde iväg de värsta nördarna då det inte var så många lag där mot förra gången. Den första omgången var att gissa från vilket land olika Coca Cola flaskor kom ifrån baserat på deras etiketter. Lyckades lite halvbra och sedan följde kategorierna böcker och St Patriksday vilket också gick lite halvskapligt. Det som vi däremot vann på var helt klart den sista där vi fick höra 10 sekunder av introt på 10 låtar och skulle skriva ner artist och låt. Skrapade ihop dubbla poängen mot de som just då ledde vilket gjorde att vi passerade dem och kunde utbrista i ett jättejubel. Efter att tidigare ha kravlat nere bland bottenplaceringarna så var det riktigt skönt med en seger.

The last three mondays have been spent at the Bookworm in Beijing. They have a quiz about just everything that noones knows… A mayor problem for my team is that its only me and my Brazilian friends and since the most questions is about USA and England (the one in charge of the quiz is from Manchester) and its not always easy to know the english name for characters in books that we have read in swedish (usually i dont read books…) or portuguese.

Today was our big day, we perhaps got a little bit of help since the Bookworm has special activities these days so the quiz started later than usual and probably scared away some of the biggest nerds. First we had to try to figure out the origin of different Coke bottles by looking at pictures and reading the labels. Got about 50 % corret, not exactly easy to tell the difference between all the asian countriesa and how they write Coca Cola. After the following categories about books and the upcoming St Patricksday the last category was the one we got all the points from. It was to name the songs and artist by listening to 10 seconds of them. We got about the double compared to the other ones and the victory was ours…

Hade lyckan att återse min cykel idag, funderade lite på igår vart den som hade stulit den kunde hade kunnat flytta den och har sett en skylt där det står cykelparkering som pekar ner i källaren. Tänkte att kan ju vara så att den har blivit nerflyttad dit så kilade ner i gången för att spana lite. Fanns hur många cyklar som helst därnere och efter att ha spanat runt lite hittade jag min cykel som stod där låst (med mitt lås) och i normalt skick.

Så bara att lyckligt låsa upp och konstatera att jag inte behövde ödsla slantar på en ny under dagen. Antar att det kan ha varit så att några av vakterna tyckte att det började bli lite för många cyklar utanför porten och flyttade ner ett antal slumpvis utvalda däribland min. Kan dock inte säga om de har gett någon info om detta på någon kryptisk lapp nere i trappuppgången då det inte direkt skrivs på svenska…

Lucky to say that i found my bike today, it had been moved to the basement and the bike storage area. Had never been there before but thought that the thief perhaps had moved it there if it was a lazy one. It was still locked with my lock so i guess it might have been someone of the guards that moved the bikes since they thought it was too many outside the gate.

Fick en bitter överraskning idag då jag skulle ta cykeln till tunnelbanan, den fanns inte utanför porten så hjärnan gick genast på högvarv för att försöka komma på om jag skulle ha råkat glömma den då jag var någonstans. På vägen till tunnelbanan (gående och bitter) kollade jag vid mataffären samt mina två vanliga parkeringsställen i Xizhimen om den skulle vara där men tyvärr kunde jag inte hitta den.

Efter att ha varit ute några timmar för att träffa ett par grannar från Stockholm (alltid trevlig att hålla en svensk konversation) som var här i Peking på semester blev det att fortsätta leta. Kollade förbi stället där jag stannade och handlade lunch igår om jag mot förmodan skulle ha promenerat tillbaks från det men tyvärr fanns den inte där heller. Så vad det verkar får jag helt enkelt ta mig iväg till Carrefour imorgon och köpa en ny. CArlos har spanat in att de skall ha väldigt billiga cyklar där i likhet med den jag hade så kan nog bli bra.

Got a bitter surprise this morning when i was about to leave and meet my neighbours from Stockholm. I couldnt find my bike so on the way to the subway (walking…) i checked all the standard places that i usually park at but it couldnt be found. Continued my search when i got got back but it was nowhere to be found so it seams like i have to go to Carrefour tomorrow to buy a new one. Its impossible för me to survive without my bicycle so i need a new one.